Skip to main content

Full text of "Svenska akademiens handlingar ifrån år .."

See other formats 


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



SVENSKA 



/^ 



AKADEMIENS 

HANDLINGAR 



IFRÅN ÅR 1886. 



ÅDERTONDE DELEN. 
1903. 




STOCKHOLM 

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 

1904 



■ "^-i 



> i- 



v J 



•T >• \ "^ 



I I 



< f 'w 



INNBHÅLL. 



Handlingar rörande Svenska Akademiens högtidsdag 
den 20 december 1903: 

Tal af Akademiens direktör, herr af Wirsén.... sid. 3. 

Inträdestal af herr Harald Hjäme » 7. 

Svar af herr af Wirsén •» 38. 

Redogörelse för sammankomsten > 45. 

Minne af ärkebiskopen Olaus Martini, författadt 

af herr C. Annerstedt > 49. 

Till Johan Ludvig Runebergs åminnelse, af C. R. 

Nyblom » 287. 

Akademiens täflingsämnen för 1904 » 373. 



HANDLINGAR 



RORANDB 



SVENSKA AKADEMIENS 



HÖGTIDSDAG 



DBN 20 DBCBHBER 1903. 




böndagen den 20 december 1903, Svenska Aka- 
demiens högtidsdagj hade Akademien på stora 
börssalen offentlig sammankomst, hvilken H. M. 
Konungen, H. K. H. Kronprinsen, DD. KK. HH. 
Hertigen och Hertiginnan af Västergötland samt 
H. K. H. Hertigen af Södermanland täcktes ä den 
vanliga läktaren bevista. 

Akademiens direktör herr af Wirsén öppnade 
sammankomsten med följande 

TAL. 

När en majdag detta år grefve Carl Snoilsky 
lämnade det jordiska, drabbades Svenska Akade- 
mien, den svenska litteraturen och det svenska 
folket af den smärtsammaste förlust. Det kändes, 
som hade skaldekonstens unga maj försvunnit från 
våra landamären. 

Visserligen skall i dag hans bild på ett fängs- 
lande sätt tecknas af den högt förtjänte man, som 
Akademien i hans ställe hit inkallat, och i svars- 



► 



— 4 — 

hälsningen skola nägra konturteckningar af den 
aflidnes skaldskap lämnas af den hans ung- 
domsvän, som Akademien utsett att vid detta 
tillfälle föra hennes talan. Men hur uppriktig den 
beundran må vara, som därvid gifver sig uttryck, 
är det dock tydligt, att ett större tidsafstånd kräf- 
ves för att objektivt bedöma den märkliga sångar- 
personligheten. Därtill fordras hvad Geijer på 
detta rum en gång kallade »minnets uppstigande 
öfver horisonten», då allt tillfälligt försvinner och 
det väsentliga bevaras. Af den klarhet, som med 
minnets fullare dagsljus följer, har detta rika 
diktarsnille intet att befara; ty om grefve Snoilsky 
gäller hvad han angående en annan personlighets 
betydelse yttrat: »Det gifves ett förgånget, som 
aldrig dör.» 

Så länge den hädangångne vistades i Stock- 
holm och hans hälsa det medgaf, försummade han 
icke att bevista Akademiens sammankomster, och i 
dess förhandlingar har han tagit liflig del, äfven som 
insiktsfull granskare af täflingsskrifter. Som leda- 
mot i Akademiens Nobelkommitté var han genom 
sin noggranna kännedom af nyare europeisk litte- 
ratur till stort gagn vid de arbeten, som åtfölja 
den ansvarsfulla och betungande uppgiften. 

Med afseende å Akademiens bestämmelse och 
sammansättning delade han friherre v. Beskows 



på stiftarens föreskrifter grundade uppfattning, 
att Akademien, som borde representera den svenska 
odlingens olika hufvudgrenar, måste för lidna 
förluster söka ersättning »ej blott ur diktens lun- 
der, men från kyrkan, rådsalen, lärostolarna, från 
alla samhällets och bildningens höjder», och han 
själf sjöng om vårt samfund: 

£j dyrkats här af Gustafs vittra gille 
Allena språkets helgd i tal och skrift; 
Hvarhelst en stråle sköt af inhemskt snille, 
Hvarhelst till ära steg en svensk bedrift, 
Här fanns för all förtjänst en lager banden. 

Akademien har tid efter annan i sin krets 
invalt historieforskningens målsmän. Dels borde 
de ej här saknas, enär de företräda en så viktig 
del af fosterlandets kultur, dels behöfver Akade- 
mien dem särskildt för att rätt kunna fylla den 
henne ålagda plikten att årligen teckna någon stor 
svensk personlighet. Väl kan nämligen skalden, 
litteraturforskaren, äga förutsättningar att karak- 
terisera någon af den sköna litteraturens målsmän, 
men häfdatecknarens konst erfordras ofta, när det 
gäller skildringen af en historiker, en krigare, en 
statsman som för Sveriges politiska utveckling 
haft väsentlig betydelse. Icke heller för skalde- 
konsten är historien främmande, och så mycket 
mindre kan detta vara fallet, när en skald, såsom 



— 6 — 

den nu bortgångne stormannen, ofta och med för- 
kärlek hämtat för sina dikter väckelser och ämnen 
ur Sveriges rika häfder. 

Med sin höge beskyddares, H. M. Konungens, 
nådiga bifall har Akademien den 15 augusti inne- 
varande år till grefve Snoilskys efterträdare valt 
och kallat professorn vid Uppsala universitet m, m. 
doktor Harald Gabriel Hjärne, hvilken nu kom- 
mer att taga sitt inträde. 



INTRlDES-TAL 



SVENSKA AKADEMIEN 



DEN 20 DECEMBER 1903 



AF 



HARALD HJARNE 

PIL. DIR, PROFESSOR VID UPPSALA UNIVERSITET. 



!> 



I 



Mine Herrar! 

^tt i eder krets taga säte efter en skald, sådan 
som Carl Snoilsky, må väl i denna stund falla 
mig tungt nog. Förvisso innebär edert val en 
oväntad heder, som det höfves mig att tacksamligen 
uppskatta. Men tillika ålägger det mig ett an- 
svar, som endast känslan af det förtroende I visat 
mig kan i någon mån lätta, ett ansvar inför det 
minne jag nödgas med alltför knappa och bleka 
drag teckna i afton, då saknaden alldeles särskildt 
måste tränga sig på oss alla. 

Med den hädangångne skalden förbinder mig 
knappast någonting annat, än att jag är en af de 
månge, som tjusats af hans manliga och stolta 
sångers välljud och som framför allt i dem åter- 
funnit den äkta svenska klangen af fosterlands- 
sinnets djup och själfbehärskningens ädelhet. Det 
är mycket som vittnesbörd om hans skaldskaps 
makt äfven öfver dem, som stått afsides från 
hans konst och mottagit dess gåfvor utan känna- 
rens anspråk. Men det är för litet, det räcker ej 
till för att uppspåra hans harmoniers dolda sam- 



— 10 — 

mansättning och ursprung, att med den öfvade 
granskningens tillförsikt och skärpa, med en täf- 
Jande sångmös vakna blick bestämma hans rang- 
plats i vår vitterhets häfder. Att helt enkelt för- 
tälja ett och annat af mina egna intryck, sådana 
det stått i min makt att hämta dem från hans 
dikters flödande rikedom, det är allt jag kan bjuda, 
och det kan ingenting mer betyda än allenast en 
påminnelse om de skatter, som där stå oss alla 
till buds. 

Vore det åtminstone så, att jag kunde åter- 
kalla bilden af Snoilskys personlighet, sådan både 
lif och dikt utpräglat dess halt, då skulle jag 
känna mig bättre i stånd än nu att fylla mitt värf. 
Men tyvärr saknar jag nästan alldeles de villkor, 
som därtill kräfvas. Också i lifvet stod jag ho- 
nom fjärran. I hans ungdom såg jag honom ej 
ens; han hade lämnat det uppsvenska lärosätet, 
innan jag kom dit, och jag lärde känna honom 
endast från hans samtidas hågkomster, men mest 
af allt genom hans egna lefnadsminnen, som åter- 
klingade från hans lyras nyss i kraftig sktohets- 
glädje anslagna strängar och väckte genljud i alla 
ynglingahjärtan. Först årtionden efteråt, sedan 
han omsider i fäderneslandet ställt sitt arbetes 
allvar äfven till vetenskapens tjänst, förunnades 
det mig att då och då träda i någon beröring 



— li- 
med honom. Det var i det hela blott flyktiga 
ögonblick, men det minne jag bevarar af den 
mognade mannen är en bekräftelse å min upp- 
fattning af den fosterländske skalden. I Snoilskys 
lyrik fömimmes bakom de sofrade orden och 
skildringens mejslade ram esomoftast en försynt, 
stundom ömtålig och nästan skygg känsla. Men 
denna känsla tränger mest igenom, när icke tillfälliga 
människoöden utan högre samfundsmakter fram- 
kallat dess dallring. Dess värme och styrka dölja 
sig endast för den, som tröttat sitt öra vid hög- 
röstade bikter till de förvetnes fägnad. Snoilskys 
personlighet kräfver ej dylika afslöjanden för att 
yppa sitt sanna lif. Så bristfällig en minnes- 
teckning än må vara, dess syfte kan dock aldrig 
helt förfelas, om blott därvid fasthålles, att hans 
lif klarast återspeglas i hans diktning och att 
hans diktning med all sin mångfald och färgprakt 
var främst ägnad åt fosterlandet. 



Den svenske skalden med det främmande, det 
slaviska namnet — han var själf en ättling af 
den svenska ärans> den svenska frihetens foster- 
barn och hjälpande gästfölje. 

Slovenernas ringa och svaga bondestam, hvarur 
Snoilskys förfäder utgått, har aldrig gjort någon 



1 



— 12 — 

själfstftndig insats i folkens eller odlingens häfder. 
Först i våra dagar ha de,^ efter så månge sina 
likars föredöme, burne af mäktiga nyare tidsrörel- 
ser, sökt samla sig tiil en egen nation i kraft af 
sitt ärfda tungomål, som de förut i sina afskilda 
bergsbygder behållit blott för det husliga um- 
gängets och den kjrkliga uppbyggeisens tarf, utan 
djarfvare politiska drömmar. Men trots sin blyg- 
samma tillvaro ha de från urminnes tider genom- 
gått hårda öden. Från nordan och östan ha sko- 
ningslösa krigarskaror ofta härjat deras hem och 
trängt dem undan bort i fjälldalarna utmed den 
stora stråkvägen öfver Alperna, emellan germaner- 
nas härtagna utmärker och Italiens kulturhärdar. 
Tyske och välske husbönder trugade dem till dryga 
dagsverken och förvisade dem öfvermodigt till det 
feodala samhällets understa vrår. Ingen inhemsk 
konung eller höfdingaklass reste sig upp ur den 
kufvade mängden till dess målsmanskap och värn. 
Århundraden igenom måste slovenema lefva utan 
ens någon aning om ett fädernesland för sig själfve, 
införlifvade i hvarjehanda splittrade smålän och 
furstendömen, till sist i ett vidtfamnande, otymp- 
ligt kejsarvälde, som ej gitte skänka dem stort 
annat än ett stramare ok, aldrig mildradt genom 
det bredare och tryggare, på lagens berggrund 
byggda herradömets högsinne. 



— 13 — 

En tändande gnista drefs omsider af det långt 
i fjärran upplågande reformationsnitets stormar äf- 
ven dit ned bland detta vendiska folk. I under- 
tryckta själar föddes af evangelisk predikan läng- 
tan efter ljus och frihet, men hos de flesta snart 
nedtrampad och kväfd af allt hätskare förföljelse 
och godtycke. Några få de kraftigaste, som fräls- 
tes af fastare förtröstan och skickeisens gunst, 
bröto sig ut ur hembygdens bojor. Som ordets 
förkunnare, som krigare och furstetjänare funno 
spridde slovenske flyktingar nya vägar för sitt tros- 
lif och sin dådlust, först i de andra habsburgska 
ländernas inre fejder, sedan öfver öppnare slag- 
fält, där de store banerförames vapen och stats- 
konst brottades om tidehvarfvets kyrkliga och 
politiska stridsgåtor. 

På vid gafvel stodo framför alla andra de 
svenska högkvarterens dörrar, Sveriges ämbetsverk 
och riddarhus, att hälsa trosfrihetens och den du- 
gande kraftens biltoge välkomne till samfällda mö- 
dor och mödornas lön, ehvadan de än månde leda 
sina anor. De förföljde kunde räta upp sig igen 
under den själfmedvetna men lagbundna styrkans 
hägn. De fosterlandslöse fingo röna hvad det in- 
nebar att tjäna en vidhjärtad statsmakt, som själf 
hämtade ny spänstighet, ny välsignelse lika väl 
som nya samhällsuppgifter och till och med rege- 



— 14 — 

ringsbekymmer af sina upptagne söners arbete 
och täflan med de hemfödde. 

Emellan bådas afkomlingar är all åtskillnad, 
som kan ha följt af blodets olika upprinnelse, 
för länge sedan utplånad, och börden är det vis- 
serligen ej, som gifver arf slott till fäderneslandet, 
utan den andliga frändskapen i själfuppoflFringens 
och odlingshågens minnen. Men för skaldens känsla 
sammansmälta lättare än för oss andre de bilder, som 
ättens sägner frammana, med den lef vande verklighe- 
tens samhäUsband. Hvem vet, om ej Snoilsky kände 
sitt hjärta draget till det olyckliga Polens sak, 
förutom och allra mest af rättsmedvetandets och 
det svenska deltagandets kraf, dock äfven i någon 
mån af erinringen om sin egen dunkla slaviska 
härkomst och sina urfäders liknande trångmål? 
Själf har han en gång burit vittne om denna sin 
minnestrohet, då han färdades genom slovenernas 
nejder, förbi det »leende vackra Laibachi^, och i 
en kärnfull strof hugfäste både den nöd, som 
dref hans stamfader i landsflykt, och den frigö- 
relse, som vardt honom beskärd: 

Utur papistisk träldom, 
Allsköns förtryck och våld 
En man kom lyckligt undan 
I blågul fanas sold. 



— 15 — 

Men med obruten stolthet lägger han till i 

eget namn: . 

Min tanke och min sing 
Gå på svensk melodi; 
Till Sverige är jag bunden, 
Fastän som lärkan fri. 

Den sångens gåfva var intet ättearf, men väl 
hans bundenhet vid Sveriges tjänst. Den förste 
svenske Snoilsky, i kraft af eget val och vår sty- 
relses förtroendefulla ynnest, skötte med framgång 
i Axel Oxenstiernas och Karl Gustafs dagar makt- 
påliggande diplomatiska värf . Sedan dess ha ättens 
medlemmar, genom mångahanda lefnadsintressen 
och släktband allt fastare sammanknutne med Sveri- 
ges traditioner och framtid, i civila och militära 
sysslor ådagalagt sin lämplighet för högre befor- 
dran. Johan Snoilsky, en förtjänt sjöofficer, var 
ledamot af hattarnes sista rådskammare och vann 
både friherrlig och greflig titel, som under fri- 
hetstidens blandade ståndstäflan och partivälde så 
godt som regelbundet åtföljde rikets förnämligare 
ämbeten. 



Hans sonson, justitierådet Nils Snoilsky, och 
Sigrid Fredrika Baner voro skaldens föräldrar. 
Carl Johan Gustaf Snoilsky föddes i Stockholm 



— le- 
den 8 september 1841. Sin skolbildning förvärf- 
vade han bl. a. i ett på den tiden ansedt enskildt 
läroverk, Stockholms Lyceum, hvars rektor, den 
stränge och lärde Bohman, han på äldre dagar 
hyllat i ett hjärtevarmt minneskväde, enkanner- 
ligen på grund af hans nitälskan för moders- 
målets rätta vård. 

Till Uppsala universitet som student kom 
Snoilsky på våren 1860. Efter fyra år aflade han 
kansliexamen, ett kunskapsprof som då kanske 
förutsatte mer allmänt bildande studier än nu i 
den jämnstrukna och sparsamt afmätta fackför- 
beredelsens förkofran. Helt visst låg den unge 
kansliadeptens håg ej särskildt åt det administra- 
tiva systemets utforskning, om än ett medfödt ord- 
ningssinne och praktiska anlag satte honom i stånd 
att fylla de uppdrag han fick till vederbörandes 
gillande omdöme. Men en vidsträckt beläsenhet 
inom olika litteraturgrenar, smak och begåfning 
för historiska kulturspörsmål måste komma honom 
till godo äfven på den ämbetsmannabana han 
valde. Redan i ynglingaåren föräldralös rönte 
han det närmaste inflytande, som ungdomen tarf- 
var från det äldre släktledets sida, af sin möder- 
nefrände, utrikesministern grefve Manderström, en 
man om hvars snilleskärpa och vittra utrustning 
alla hans samtida äro ense. Det var då en natur- 



— 17 — 

lig sak, att också Snoilsky skulle trftda i utrikes- 
kabinettets tjftnst och göra sina Iftrospin i vår fred- 
liga diplomati. 

Den poetiska ingifvelsen hade likvål långt 
dessförinnan tagit ut sin rätt^ ej alltid med så- 
dana förbehåll som för den blifvande diplomatens 
kall torde synas enkom lyckobådande eller gynn- 
samma. 

Hans första studentårs drömmar hade burit 
blomma och åfven frukt i två häften blandad ly- 
rik, Smd dikter och Orchidéer, som hastigt gjort 
»Sven Tröst», den Ifttt genomskådade trubaduren 
och frihetshärolden, till det unga svärmande Upp- 
salas förklarade gunstling. Där trånas alltid efter 
en rättmätig arfvinge till den lediga skaldetronen, 
efter en själfskrifven ungdomshöfding, som skall 
tränga de hädangångne siame, för att ej tala om 
deras lef vande lärjungar, obarmhärtigt i skuggan 
och öppna nya synvidder för dagens storhetstörs- 
tande släkte. Hvad under då, att Snoilsky, hvars 
tidigaste harposlag i sin friska klang och sina väx- 
lande virtuosrytmer äfven för erfarna öron röjde 
det knoppande mästargryet, skulle koras till det 
begynnande tidehvarfvets sångarfurste, att han, 
som redan i sin utvärtes fägring och hållning 
åskådliggjorde hvad vitterhetens alumner hört för- 
täljas om den unge Goethe, skulle hälsas som den 

Sv. Akad. HatuU. fr. 1886. 18. 2 



— 18 — 

l&nge väntade tolken för alla hoppfulla sinnens 
och hjärtans sanningskraf. Kärlekens evigt åter- 
vaknande säUhet afslOjades i hans dikt som ett 
sällsamt öfverraskande budskap. Marseljäsens 
födelse förkunnades i brusande toner på nytt, 
så att 

Det låter, som om folkens smärta bodde 
I hymnens gräsligt sköna melodi. 

Polens och Danmarks nöd och kamp besjöngos i 
konstnärliga^ än jublande, än snyftande verser, 
medan hjältame blödde på sina snötäckta valplat- 
ser och Sveriges vapenlösa framtidshopp med klap- 
pande bröst i festligt lag lyssnade till skaldens 
strängaspel. 

Snoilskys fullvuxna diktning hade intet skäl 
att blygas för sin vårgrönska. Men granntyckt 
som han alltmer blef, i synnerhet mot sig själf, har 
han ej utan sträng mönstring och gallring inrymt 
blott ett och annat af sina första alster i de se- 
nare samlingar, som han personligen var i tillfälle 
att förbereda. Han har till och med anlitat sin 
utbildade bibliografiska erfarenhet och omsorg för 
att uppspåra och, om möjligt, förgöra alla exem- 
plar af sina oskyldiga studenthäften, som därför 
numera hunnit förvandlas till eftersökta och ifrigt 
omstridda sällsyntheter. Den litteraturhistoriska 
spanarblicken lära de i alla händelser knappast 



— 19 — 

andslippa, och deras öde är då besegladt i efter- 
y&rldens Iftrdomsmagasin, trots författarens vanm&k- 
tiga säkerhetsåtgärder. 



Rikt och snabbt utvecklades Snoilskys skalde- 
gåfva. Ej blott egen trftgen öftung och ståndigt 
vidgad bekantskap med utländska såväl som med 
'Svenska mästerverk, djupare personliga lifsrOn och 
mognande eftertanke satte snart omisskännliga 
'spår i hans allt kraftigare utpräglade skapar- 
lynne. Men äfven lefvande växelverkan med äl- 
dre och jämnårige idkare af samma konst skänkte 
honom den ökade arbetsglädje, som ej ens de mest 
lysande snillen kunna tillkämpa sig alldeles på 
egen hand. 

Med den åldrige danske diktaren Kristian 
<Winther, hvars enkla och innerliga tonart på sin 
tid väckte och hos de minnesgode ännu alltjämt 
väcker så liflig medkänsla äfven här i Sverige, 
kom han vid det skandinaviska studentmötet i 
Köpenhamn 1862 str.ax i närmare beröring, som 
öf^^ergick till lefnadslång förtrolig vänskap. I det 
»Namnlösa Sällskap», som på sitt sätt föryngrade 
det dåvarande Uppsalas vittra förpliktelser och ej 
heller får sakna sitt tillbörliga hedersrum i vår 
nyare litteratur, var Snoilsky en verksam medlem. 



— 20 — 

mottog och gaf inflytelser af beståndande Tftrde. 
D&r stiftades ingen ny sekt^ men den ömsesidiga 
granskningen skärpte sinnet för den »realism», 
som bestÅr i det ärligt omfattade ämnets haltfulla 
utformning utan ovederhäftigt ordprål och inga- 
lunda utesluter vare sig fantasiens otvungna flykt 
eller känslans och tankens ideala lyftning. 

Ingen blodlös konstlära, ingen ängslig sede- 
tukt hämmade Snoi&kys poetiska flöde, som vällde 
fram i sitt äkta ogrundade källsprång, sedan han, 
liksom så månge andre nordbor, fått sin spirande 
inbillnings hetta luttrad och fördjupad genom 
samlifvet med söderns välkomnande natur, med 
dess skiftande folklynnen, konstskatter och histo- 
riska kvarlåtenskap. I de italienska bilder^ som 
han 1865 sände hem till sina vänner och medar- 
betere, visar han sig ha vunnit det fasta greppet 
i sin »ljudande tamburin». Den knappa formen 
har till fullo blifvit hans egen och verkar dess 
mer betagande, ju mindre han slösar med häfd- 

a 

vunna e£Pektmedel. Hans inledningssång är det 
sannskyldiga uppslaget till det lefhadsverk, hvar^ 
vid hans namn är fäst: 

Jag tröttar ingen utöfver höfva 
Med tomma foster från drömmens hem: 
Jag sjunger endast hvad jag fått pröfva 
Med mina sinnen, de sunda fem. 



— 21 — 

Visserligen ett hftlsmngsrop af en skalds lycko^ 
fyllda själfkänsla, ej ett estetiskt program, som 
yrkar och tål att tolkas strftngt efter bokstafven. 
Dessa bilder bjuda oss akvareller i bjftrta färger 
och skarpa drag, »öde praktpalatser», som spegla 
sig i Venezias kanaler, »mandelblom i doftande 
häck» på Isola Bella. Där klinga »tonerna från 
Napoli», »näktergalsslagen» i Sorrento och i »Flacci 
villa», sonora stafvelser smeka vårt öra, äfven när 
visan firar endast en Nina la lavandajay och alle- 
städes hviskas om älskandes kyssar och famntag. 
Men där finnes ock någonting annat och mera: 

Mitt unga lejon, tag nu ut språnget 
Och slå med tassen omkull din bur. 

Det frihetssprånget ur »flärd och onatur» hej- 
das visst icke af den nyktra eller berusade iakt* 
tagelsens skrankor. Bakom och bortom de bilder, 
som mött det tjusta ögat, skymta ändå andra »från 
drömmens hem», från stämningens och tankens, ej 
»tomma foster» men liffulla skepnader, som fram- 
besvurits af sinnets syner och täfla med dem. i 
plastisk gestalt. I Mocenigos och Byrons palats 
har ingen annan än en ande i släkt med den »bil- 
toge sångaresvanen» någonsin skådat en »ädel och 
blek profil», så ofta än för hvem som helst »må* 
nen målar på mönster i morisk stil». Folkidealens 



— 22 — 

tolk, ej de »sunda sinnenas» tjänstesven, trollar 
upp på »Trajani kolonn» 

En genius, som blickar fritt 
Med flygande lockar kring pannan 
Och mössa af frygisk snitt. 

Sjalfva Neapels lust och välljud mana till läng- 
tande »suck och svärmeri»: 

Ack, men det är icke sången 
Ifrån DjorgårdstjäU, 
Där jag hörde sista gången 
Min Earl Mikael. 

Och jultankar i Rom väcka hågkomster från dejt 
nordiska arbetets allvar och hopp: 

Må kornet spira under snö, där det i mull är satt, 
Och må det växa mycket bröd i Sveas norrskensnatt. 

Sådant stämmer måhända icke fullt i stil med 
konsten för sin egen skull, men Snoilskys skalde- 
konst är ej ett barn af doktrinens träldom, utan 
följer sin egen fria börd af den färgmättade fanta- 
sibildens förmälning och sammansmältning med 
hjärtats tanke, som innerst alltid drogs åt foster- 
landet. 



Den egentliga tankediktens form hade också 
tidigt frestat hans hand, som älskade att leka med 
ordvalets och rimmets fjättrar, blott han tillika 



— 23 — 

förmådde i dem fånga »en stråle bergfint^ ädelt 
element». I sonettens sydländska förklädnad fann 
ej sällan hans af lifvet pröfvade, hans svenska 
sinnelag en för honom liksom särskildt skuren 
dräkt. Den sammanpressade och hvassa tanke- 
skärpa han sökte med så trägen möda kunde ej 
få sitt uttryck i det antika epigrammets atletiskt 
smidiga och solbelysta idrott. Men i sonettens 
tunga taktsteg och mot målet spända stanser, i dess 
yppigt stela rimflätning, på svenska alltid, äfven 
af den slöjdförfarne, smidd med hårdare hammar- 
slag än i söderns veka språkmetall, liknar han en 
utlärd fäktare från Kastiliens barock, som i skym- 
ningen med lidelsens glöd spejar efter sin värjas 
verk och som stundom gömmer under sin domino 
en dolk, obekymrad om mot dess styng 

Blir apotekarns läkekonst för svag. 

Hans spanska bilder, ungefär samtida med 
de itaJienska, äro nästan alla, med stilsträng smak, 
klädda i denna snäfva hofkostym. När de båda 
samlingarna jämte flere andra omsorgsfullt ansade 
alster af hans penna, förelågo såsom hans ung- 
doms helgjutna testamente i hans första dikt- 
band 1869, då varsnade hela Sverige, att ett nytt 
och själf ständigt snille tagit sitt säte i dess sångar- 
ring. 



— 24 — 

Sparsamt och k&rft foUo dock länge efteråt 
hans poesis håfvor* Den trettioårige hOrde ej 
l&Dgre 

Osynliga flöjter klinga 

Ur luft, nr vå^or, i dal, på höjd. 

Han hade tagit sin lek och dess konst på allvar, 
satt sig ned vid sitt verkstadsbord och 

måste hamra, ciselera, löda. 
Tills handens valkar vittna om hans möda. 
Om mejselns kamp med språkets urgranit. 

Hvad han bjudit förr det syntes honom nu för dyrt 
att skänkas bort, men ock knappt nödtorft nog 
för en man, som måste lägga ned så mycket af 
sin själ redan i isskulpturerna kring sin portab: 

Jag torgför ej mitt hj&rtas last och kval 
Att skrynklas ned af obekanta händer. 
Min fantasi dig bjärta lekverk sänder, 
Men känslans helgedom hålls aldrig fal. 

Det var en annan och en kylig hälsning, 
kanske dock ej så sträf i blickens skimmer som i 
stämmans tonfall. Den sanne skalden förråder 
lätt emot sin vilja den hjärtats hemlighet han tror 
sig vakta. I sonettens sirliga kadenser blandas 
pndertoner af mänsklig smärta, och skakande 
världshändelser rubba till och med den lånade 
maskens elegans: 



— 25 — 

Min plats är ej, där s^erlyckan skiner, 
Jag stannar kvar hos svärtade miner 
Att gråta nt vid stympad pelarstam. 

Mot sveket och lågheten, mot xJimmig tusenhöf- 
dad Calibam smattrar alltjämt en ooh annan gäll 
signal af allvarsvredens stolta forakt, ännu föga 
dämpadt af den årens fördragsamhet^ som spar 
dess klinga, men skärper dess brodd. Djupare 
och mer hälsobådande ljuder likväl vamarens egen 
röst, när det afvägda talet faller på Sveriges väl- 
färdstarf: 

Blankt stål — och Ti ha Syerige Yälbehållet! 
Blankt stål — och sången jnblar glad som förr! 

Den tid kom, då han tröttnade äfven att, lu- 
tad öfver sin diktnings skådemynt, slipa devis och 
prägel med en medaljkonst, som påminner om hvad 
han haft att lära af sin numismatik — den ve- 
tenskap han älskade högst för dess lockelsa* till 
glänsande minnens skärskådan och artistisk gran- 
skarflit: 

Så jämför man i samlarns kabinett 
Två fomtidsmynt från Hellas, konstens amma; 
På bägge två är prägeln en och samma, 
Fast tiden nött den ena bilden lätt. 

Han kände sina egna bilder nötas af lifvets 
vedermöda, af >den röda blodstår jorden grät». 
Han stängde sig inne med sina böcker och sökte 



— .26 — 

glömska för sig sjalf i den svenska vitterhetens 
undangömda och förskjutna skattefynd: 

Tänk dig en sal, där da kan drömma vaken: 
En trollkarl dit har sammanfört på lek 
Från tio kloster ett bibliotek 
Af inkunabler. Faller det i smaken? 

För ämbetsprosans vftrf förslogo ännu kraft och 
håg, som dar förde honom vidare framåt. Men 
det var en förstummad sångare, som denna aka- 
demi, till vedermale för hvad han hunnit bringa, 
1876 inkallade till sitt bord. Och snart var han 
borta. Hade han tystnat för alltid? 



Några år förrunno. Från främmande mark 
förnummos åter hans toner, de gamla, de välbe- 
kanta, men med fylligare klang och starkare, 
bredare, öppnare anslag, en ny sång, en sådan 
som ej är endast ett återljud af vandrarens egen 
längtan, utan stämd att väcka hälsans glädje i 
hemmet och som gick rätt fram till det svenska 
folkets hjärta. 

Han sjöng — nu var han åter näktergal! 
Och YäUjnd strömmade kring berg och dal, 
Och hela skogen hänryckt stod och hörde. 

I Florens och Dresden flödade hans diktning 
ymnigare och mer vederkvickande än någonsin 



— 27 — 

förr. Och afven sedan han återv&ndt till foster- 
jorden och 1890 såfiom chef för kungl. biblioteket 
öfvertagit nya ämbetsplikter, som likväl läto fullt för- 
ena sig med hans litterära studier och intressen, 
kunde han ägna mycken sparad kraft åt sin skalde- 
konst. Fyra större diktsamlingar, från 1881 till 
1897, förvara alstren af dessa års spänstiga ingif- 
velse, och först genom dem har han lämnat sam- 
tid och eftervärld det klart afrundade och utda- 
nade minnesmärket af sin begåfnings vidd och 
styrka. 

Mångfaldigt olika skönhetskraf och stämningar 
finna där sin hugnad. Från många strängar tona 
de harmoniskt sammansmältande ljuden, den pröf^ 
vade själens växlande kval och lust, varma ord 

o 

till vänners välgång och hågkomst. Äter är 
skalden i Sorrento, »hjärtats sommarhem», utmed 
Etnas snö och eld färdas han på vägen till Taor- 
minaj där 

. Mandelträdet vid stigen nickar 
In i vagnen med blom på kvist, 
Som en rodnande dryas blickar 
Fram nr Ineden med lekfnll list. 

Och ända från moremas afrikanska hem framkal- 
lar han underligt trolska bilder. 

Hans blick är öppen som i ungdomens dagar 
för form och ljus, men den resandes flyktiga in- 



— 28 — 

tryck äro ej honom nog. Han fördjupar sig i de 
minnen 9 hvilkas lysande spår han &lskar så varmt, 
därför att han fattar deras sanna innebörd. Ren93»- 
sansens kultur f&ngslar honom ej med lifvets starka 
glädje allenast, utan ock med dess andemakters 
kamp. I San Lorenzo igenkänner han hos Micbel- 
angelos »från bördorna i drömlös hvila domnade 
titaneri det adelsmärke, som stammar ur mästarens 
platonska tankeskatt: 

Han vittnade, att skönhets skimmerslöja 
Är blott kring stoftet en förgänglig skrud, 
Hvars sken för ofta frestat att fördröja 
Hans själ på vandringen till Gnd. 

Han vet och känner, att Florens fostrat både sede- 
botens och konstnärsfröjdens kämpar: 

Ja, vi tro, Savonarola^ 
Då omkring oss flamman gn3rr, 
Bn ser himlen öppen stråla, 
Guds och frihetens martyr ! 

Han förstår, hvilka krafter mot fördom och afund 
hjälpa den banbrytande lakar en, som från de 
otrognes högskolor ilar till sin djärfva och tro- 
fasta maka. 

Hem till Firenze, där det hvilar 
I sknggan af sin doms kupol. 

I tribuna degli Ufjizi möter honom åter sam- 
me ;»Calibaii>, som han förut så strängt fördömde. 



— 29 — 

men nu bredvid »skönhetsdrottningen» Afrodite 
såsom en »mörk slipare», en »tung, lutad plebej»: 

Skall skönheten, från folket söndrad, 
Gå npp i själfviskt njatningslif? 
Skall han, som knäar där i stoftet, 
En gång bli färdig med sin knif? 

Skalden vill hoppas på konstens makt 

Att toriia svetten ar hans panna 
Och vrida dolken ur hans hand. 

An hellre vill han i den betungade upptäcka en 
tjänande broder, till och med en välgörare af 
högre rang än konstnären, en skapare af »enkla 
bohagsting», som synas honom för mer än »vas för 
furstetaffeln gjord». För sig själf längtar han ef- 
ter en annan konst än den^ som blifvit honom 
förlänad : 

O, den som knnde skänka dikten så 
Den enkla form, som tnsenden förstå. 
Den form, som frambär kraftigt hvardagsbröd 
Till tjänst för hunger, ej för öfverflöd. 

Men endast på afstånd, i allegoriens drömda »nek- 
tarskål», fördristar han sig att bjuda den förvand- 
lade och utkylda »poesiens tärna» sin värmande 
gärd af hyllning för hennes vandring från »mörk- 
nad borg» till »hungerns herradömen», och man 
hör liksom en lätt suck af ängslan, att denna nya 
CmdriUon kanske ändå är densamma^ som en gång 



— 30 — 

n ett rykande regn af skärfvor» försvann ur prins 
Rokokos krossade porslinspalats, >döf fOr bedjandes 
TösU, fastän 

Namnet hade man ännn, och det var alltid en tröst. 



Dess mer förtröstande och krafti^re höjer 

han sin röst, då han ledsagar oss omkring i sitt 

ständigt växande galleri af svenska bilder. Med 

dem är han hemmastadd som med sitt arf och 

eget. Där följa vi slottsherren själf, och vid hans 

tolkande och väckande ord 

Konterfej, i pansar klädda, 
Tyckas le nr ekpanel. 

I mångahanda skrud träda oss den foster- 
ländska häfdens skepnader till mötes, men helst i 
svensk barock och rokoko, de svåra mandomsprof- 
ven och frestelsernas dräkter, alltid med samma 
knappa och likväl fasta penselstreck. Det är ingen 
grannlåtsmålning för slöa eller slappade sinnen, 
. ej heller en formlös återspegling af människolifvet 
i söckendager. Det är en kärnfull och förädlad 
odlings konst, som den allvarliga tanken tagit i 
sin tjänst och som genomtränges af själfrann- 
sakelsens känslor. Att slika bilder, förvisso ej 
sprungna omedelbart ur folkets sköte, kunnat leta 
sig väg till dess kärlek, en sådan framgång inty- 



— 31 — 

gar det nutida Sveriges lika väl som upphofsman- 
nens historiskt danade kynne. 

Blott sällan faller där ljuset öfver samhäUs- 
lifvets gripande taflor starkt och bjärt rätt ned ur 
öppna fönster. Det skimrar fram, liksom en vård- 
sam hand dragit för en slöja, bakom hvars veck 
den fosterländska trånaden fjärran ifrån sprider 
aningens glimtar äfven öfver de gångna tidehvarf- 
vens skuggor. Emellanåt bryter det sig in i skygga 
reflexer, gärna återkastade från frambesvurne 
skalders eller drömmares syner, och dessa mer 
förtrogna gestalter träda själfva då i förgrunden, 
medan de kampandes bistra vålnader hägra i ett 
rosenfärgadt töcken. 

Hur liflfuU är ej den täcka genrebild, där 
efter fyrtio år den vitterlekande borgersmannen 
med sin hulda maka glammar om sitt svikna fram- 
tidshopp och sin plötsligt vunna säUhet i de stor- 
miga dagar, då 

Jag var skald och nng 
Och Gustaf knng. 

Den, gamla fröken^ där hon sitter glömd och 
stilla bland sina minnen, hon får förtälja oss om 

den morgonstnnd, 
Bå Gustaf steg ombord på skärgårdsflottan, 

och hur hon ännu ser 



— 32 — 

En pljrmagerad hatt bland kratrdk svångn 

och 

så mången, mången, som 
Från Yiborgsviken aldrig vände om. 

Vi föras in en afton hos fru Lennffren. dar 

Utnr ett litet aromatiskt moln 
Värdinnans öga öfver kretsen myser, 
Och Kinas dryck i koppar från Rörstrand 
Får högre smak som skänk af hennes hand. 

Men i »den glada festen» hörs blott helt svagt 
hur 

Gnstavianer komma och frondera 

mot »gallsjuk Reuterholm» i en tid, som 

Nyktrat till från Gustafs glädjefester, 

och då 

Själf svärmeriets stora illusion 

Uti en pöl af blod gick ned i väster. 

Endast i ett anadt återsken från hvad Teg- 
nér månde ha skådat under sin skogsvandring 
varsna vi 

Dagens ämnen för blygd och sorg, 

hur 

Flaggan sjunker på Sveaborg, 
Och landets ungdom förgås. 

Olof Rudbecks siarbragder få spegla andra 
skiften, 



och då 



33 



Då äfl från Leipzigs och Warschans dar 

Den minste bar 
Af gloria liksom ett skimmer på pannan, 

med Earls drabant 
Starkodders minne Tardt åter sant 
Yid Narva i blixt och dunder. 



Och gamle kung Göstay han som dränkta sina 
bekymmer helst i fogdames rftkenskaper och nytt* 
jade krönikerimmen blott till tjänliga vapen mot 
jaten, han skymtar förbi oss vid vemodsfulla to- 
ner från den iklingande, svenska tanga», som 
smälter bort i drömmen, att redan då »en stäm- 
ma ägt» 

Den ilande fläkt, 

Som gått kring hans vida rike, 

Af snöfallen täckt, 

och 

Fört till den gamles öra 

I sorgemas stund 
Välsignelser, rörda böner 
Från tusendes mund. 

An åter kallas de flydda tidernas \dttnen 
fram, nlgon g»„g .fveo d/ .iridande och ftamfOr 
allt de lidande^ att i enkla åtbörder visa hvad de 
sågo, hörde och kände vid de svenska ödenas 
skådespel. Men själfva den mäktiga handlingen 
undandöljes för det mesta^ dess hjältar uppenba- 
ras vanligen blott på väg till scenen eller dädan, 

/Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 18. 3 



— 34 — 

helst sådana de te sig för åskådarnes blickar eller 
i sina egna minnen efter slagen. 

Karl XII se vi endast, när han svänger sig 
upp på Brandklipparen eller bftres af honom från 
slagfältet, genom Aurora Königsmarks svärmerier 
eller med den lurande ryske snapphanens öga. Om 
hans och Sveriges segrar och i synnerhet neder- 
lag påminnas vi af sorgebrefven till hemmet, af 
de hemkomne fångarnas klagan och arbetstro^ af 
det fattiga fästefolkets trångmål och förtröstan på 
Värnamo marknad. Stenbocks bragder gå igen 
blott i hans rastlöst framåtilande kurirs andfådda 
budskap och i hans egen slöjdlek vid fångkam- 
marens svarfstol: 

En borg han reser nr vallens ring, 

Där Svea tronar i lycka. — 

I fångens dröm byggs du åter opp, 
Sen dn bar grusats på jorden. 

Kung Erik »knäpper sin luta», och det sven- 
ska konungadömets tragik susar sakta i liten Ka- 
rins bäfvan. Kristina möter oss som barn vid 
sin julbok, som drottning i »den bästa af baletter», 
på väg ur fosterlandet väntad af barnaflockens 
»trogna, svenskblå ögon», på dödsbädden halfväckt 
af den svenske studentens morgonpsalm. Hattars 
och mössors rikspolitik får sitt eko i ett par små 



— 35 — 

höknaxB nftpna kif, och den sista hvftlfmngens ib- 
sen gifves af deras morfars lärdom: 

Aska varde byaije lämning 
Utaf allt, Bom nämnts parti. 

Erik Dahlberg bygger sina fästningsvallar på 
papperet allenast, och hur han följer den »appelh, 
som »Sverige gett>, det står ännu i vida fältet, 
när han >i första gryningstimmen> bryter upp från 
»Italiens yra karneval». Hertig Karl träder icke 
fram vid rättegången i Linköping utan först ef- 
ter blodbadet, sådan han skrämmer »Jesper natt- 
vakt» och »Joakim hakeskytt». Endast hans mörka 
skugga ledsagar »den ädle herr Gustaf Baners» 
likfärd till Djursholm och väcker sorg och hämn- 
dens vrede hos de faderlöse, som skalden själf, 
kanske värmd af namnets frändekänsla, med ipo- 
dem 

intill sitt sköte slnter, 
Men främst bland dem alla sin Jan. 

Som bortblåsta äro dock vemodet, de veka 
känslorna, när vi kallas till herr Jans egen lik- 
färd. Där strömmar historiens fulla, liftändande 
dagsljits in i det dimmiga, »halfförstörda koret». 
Där rycker oss skalden med midt in i själfva vil- 
jomas brottning och beslut, med en dramatisk 
kraft, som söker sin like. Vi höra själfve, på 



— 36 — 

hMDB bud^ »kejsarenfi kanonen, hur de bryta sor- 
gens smärta och förvirring: 

Enotet tystnar. . Ordnad, färdig, 

Hjaitei» stora skugga Tärdig, 

Under vapen hären står. 

Ingen gärd hans stoft skall sakna: 

Alla Wittstocks genljnd vakna, 

WolfenbUttels segeråskor 

Rulla stolt omkring hans bår. 

* 
Och, till sist, hvenj glömmer, som varit lyck- 
lig nog att höra, skaldens egen klara stämma, då 
han på detta rum föredrog sitt kväde om sekel- 
dagen vid Svensksund^ »kejsarinnans dag» och Sveri- 
ges sista minnesvärda vapenseger. Då manade 
hän fram för oss i sanningens blodfärg en kamp, 
hvars ödesdigra innebörd alltför ofta förgätes. Där 
lefver tredje Gustaf själf i sitt mörka grubbel och 
i sin bländande handlingskraft: 

O Sverige, Sverige, för hvars namn han brann, 
Skall häfden säga, att det just var han, 
Som i sitt fall drog också dig i gruset? 

Historien säger, att den 9 juli 1790 satte in- 
seglet på det frigörelsens verk, som grundlades 
den 19 augusti 1772, och det är ej en förmäten tro, 
att också Snoilskys minnesdikt skall lefva, så länge 
detta verk, Sveriges själf ständiga lif, behjärtas och 
består. 



— 37 — 

En september y som kunde bära sådan frukt, 
syntes ännu båda mången soldag före vinterns 
inbrott : 

I eftermiddagsskimmer 
Dot hägra: for .vår syn 
Med skog, som börjar skifta 
I guld- och purpurskyn. 

Ännu länge drogs ock skaldens håg till sina 
trogna sysslor i den svenska häfdens tjänst. Ännu 
i fjol stod han här och tolkade ett annat minne, 
ett minne som knappast kunde elda honom till 
sång, men som kräfde bokälskarens och den hijuto- 
riske forskarens tacksamhet jämte fosterlandsvän- 
nens milda omdöme. 

Det var Carl Snoilskys sista gåfva, som i 
dessa dagar har kommit oss alla till hända. Själf 
är han borta, och nu har han tystnat för alltid. 
När han gick hädan, den 19 maj i år, då öppna- 
des ett rum i raden bredvid Gustafs skalder, br^- 
vid Tegnér, för nya »Svenska bilden. 



. j% 



SVAR 

på herr Hjärnes inträdestal 

af 

Akademiens direktör herr af Wirsen. 



Du tager in hans plats, hvars sköna sång 
Förtjust ett fosterland med toners gång, 
Som genom sekler nog den makt bevara, 
Till hvilken svenska hjärtans ekon svara. 

Man manat mig som vän från lifvets vår 
Att lägga här en krans på skaldens bår, 
Och säkert är, att vackra ungdomsminnen 
Förente tidigt, kraftigt våra sinnen. 
En krets, som sångens glädje sammanslöt, 
Jag minns, fast tiden snart dess länkar bröt: 
Du ej förgätes, Ijuse Björck, hvars dikt 
Ljöd oskuldsfullt, harmoniskt, innerligt, 
Ej Wikner glöms, hvars forskarpanna klar 
En ansträngd tankeskärpas fåror bar, 
Vi minnas Klockhoff, som, fast döden nära, 



— 39 — 

Det bästa skref i nordisk sköBhetslftra. 
Så Ijuft beslöjad som en vårlig dröm 
Var Edvards sång romantiskt vek och öm, 
Och flardlöst ren ur minnets helgedom 
Ån klingar Fjalars stämma manligt from. 
Men främst står för mitt öga upp som hägring 
En ung Apollo-son i marmorfägring, 
Hvars första diktning hvarje bröst betvang 
Med koloritens saft och rytmens klang. 

Han i sin konst gick upp. Ett liflöst lik 
Var honom allt, som nämns metafysik; 
Hvad brydde honom Boströms visdomssatser, 
Som skrefvo då för tusen sinnen lag ^ 
Och lämnat kvar hos mången än i dag 
Af ädel höghet outplånligt drag? 
Det skönas lund, ej tankens ispalatser, 
Hans hemvist var, han höll en Byrons-strof 
Mer kär än ord af någon filosof- 
Hvad voro tänkarns kyliga idéer 
Mot stanser ädelt skurna som kaméer, 
Mot sångens skimmer af Limoges-emalj 
Och form, som präglats ut till fast medalj? 
Behagens gunstling sträckte ej sin håg 
Till tankens alp, men till Eastalias våg, 
Ett sorglöst skämt han dref med formlers tvång, 
Hans hela lif var dikt, hans lära sång, 



— 40 — 

På samma gång som skönt hans ord blef tolk 
För frihetssinnat hos förtryckta folk. 

h vilka samkvftm, sprittande a£ yra* 
Och hvilka m Wn rik. ungdo»,!^ lyr.! 

Han bjöd oss röda rosor, kring han skänkte 
En dryck, där diktens drufvonektar blänkte. 
Det var hans första sångartld, så glad 
Som amoriners lek i källans bad, 
Så jublande, så sinnligt frisk och sund, 
Men med konstnärlig mognad i förbund. 
Han sjöng Italiens, Spaniens härligheter, 
Det klang ibland som käcka stridstrumpeter, 
Men oftast dock som mandoliners ljud, 
Och dikten bar en yppig rosa-skrud. 

Det kom en annan tid. Mer undandragen, 

« 

Han lät blott sällan höras strängaslagen, 
Men tanken uttryck fick på sinnrikt sätt 

1 mången stilfull, sällsynt skön sonett, 
Där Benvenutos mästerskap man mötte. 
Men T>noli tangere» tillbakastötte 
Enhvar, som djärf, förmäten väg sig bröt 
Till sångarns själ, som skygg sig sammanslöt. 

Om detta varit allt den döde gett, 
Hans stjärna skulle dock ej nedgång sett. 
Men o, han gaf oss snart oändligt mera, 



— 41 - 

Han njöt sin dikts seconda primavera^ 
En sommar, ungdomsålderns fftgring lik, 
Men mogen mer och tidigt guUfruktrik. 
Val pittoreskt, som f&rr, han sjOng alltjämt, 
Men strängas^elet blef mer mäktigt stämdt, 
Nog Ijödo stundom toner vekt och ömt 
Med bud att ej sin uogdoms vår han glömt, 
Men nu hans styrka blef det marmorsvala. 
En ren skulptur, det lugnt monumentala. 
Så dessa »Svenska bilder» föddes fram, 
Som skola ständigt elda svears stam. 
An kom en nordisk bit natur ibland 
Så underfuU som »Kolsnams» insjöstrand. 
Än »Gamla fröken», skär som silfverskir, 
Än Stenbocks segertäljande kurir; 
Än Douglas, Lilje, gamla krigskamrater, 
Gemensamt fira forna vapendater, 
»Brandklippam» fin, som tålig segnar ner, 
En bild af Sveriges olycksöde ger, 
Än vördnadsvärd och stor för alla tider 
»Kung Gösta» fram ur krönikboken skrider. 
Hans sång, än fast som brons, än pärleren. 
Var gömd i skrin af snidadt elfenben. 

Tegnér har sagt, att mången stig för opp 
Till »mångafsätsiga parnassens» topp. 
En dålig hyllningsgärd det innebär 



— 42 — 

Att göra diktarn annan än han är: 
En skald kan vara fullt så stor som andra, 
Fast de på Pinden skilda vägar vandra. 
En himmelsk oskulds ljusa återglans 
I den Franzénska diktens gryning fanns, 
Där syns af Edens nejd en blekröd strimma 
Och ariadagg från lifvets morgontimma. 
En världsåskådnings bakgrund ögat ser 
I hvarje verk oss Geijers snille ger: 
Hos honom var det väldiga, det rika, 
Att han var skald och tänkare tillika. 
En slik förening hör enhvar ej till, 
Men mången dock i sången skönja vill 
— Ej i begrepp, men glimtvis återgifvet — 
Hvad skalden innerst tror om mänskolifvet, 
Ett källsprång födt ur evighetens grund. 
Ett sus från paradisets gömda lund. 
En känsla att, fast satt att verka här, 
Dock högre rymders gränsbo mänskan är, 
Ty dikten speglar himlen, ej blott tingen. 
Och hvi, om ej att flyga, fick hon vingen? 
Som Manfred eller Faust fordom gjort, 
Hon klappar än på ödets kopparport. 
Och Hamlet ser ej sinnevärlden bara. 
Men grubblar: ivara eller icke vara». 
Till afgruhd, skärseld, himmel Dante går, 
I Graalens riddartempel Wolfram står. 



— 43 — 

Och skaldekonsten Ijuft bland myrtensnår 

Ett skönt, fOrdoldt Kolonos än bevarat, 

Där lifvets tyngsta öde blir förklaradt. 

Vår svenska sång har öst ur Mimers brunn, 

Och uttrycksfulla blifvit blick och mun, 

Ett djupsint drag, ej blott ett käckt, den äger. 

Den gått, som Hervor, vid de dödes läger, 

Och vinterhimlens stjärnemajestät 

Däri sitt höga allvar speglas lät. 

En djup begrundning ofta nog sig gömmer 

I nordens dikt, där hemligt vemod drömmer, 

Stagnelius smärtor från Tartarens rum 

Förmält med toner från Elysium, 

Den suckan, som allt skapadt genomgår. 

Han sammansmält med ljud från evig vår. 

Hos Atterbom, när »näktergalens klagan» 
Melodiskt strömmar ut kring land och sjö. 
Och hur symbolisk är Felicias ö! 

Ej så hos Snoilsky, men hans genius var 
Ursprungligt hög, fast andra drag den bar. 
I stilens knappa snitt horatian, 
I fint behag en senfödd gustavian, 
Mer vän af mejslad form än mystisk aning, 
Men plastiskt stor till skaldelynnets daning, 
I hvarje fiber af sitt väsen svensk. 



— 44 — 

Ej blott i ord, men anda fosterländsk, 
Han Iftt mot hvarje irring st94s stå vakt 
Osviklig måttfullhet, omutlig takt. 
Just i sitt konstnärskap han palmen tar 
Bland sångarätten i kung Oscars dar, 
Hvart ord var sofradt i det skönas degel 
Och lydde villigt, fritt en inre regel. 
De gyllne mynt, han strött i ädel dikt, 
Ej mista prägel, glans och lOdig vikt. 
Som i hans sång om Jan Baner det står, 
Blott :»segeråskor rulla kring hans bår»« 

Ej under, om de »Svenska bilders» man 
En väg till häfdaforskarns hjärta fann! 
Och du, som, månglärd, rörlig, rik på snille. 
Nu fått ett snilles plats i smakens gille, 
Med minnesbildens skönhet vittne bär, 
Att häfden till sin art en konst ock är. 
Du ungdomsskaror handledt till den källa, 
Där våra svenska minnens ådror välla, 
Dig mödans ansvarsfulla plikt blef skön, 
Och unga hjärtans kärlek vardt din lön. 
Välkommen hit! Historieskrifvams sinne 
Har ock gestaltningsgåfvans former inne; 
Vårt galleri af store svenske män. 
Som riktas hvarje år på nytt igen, 
Skall nu, till gagn för älskadt fosterland, 



45 



F& m&Bgen bild ur din förfarna ha&d, 
Du därmed ook den hädangångne glftder, 
Nftr i hans lyras rika skimmerglans 
Nu till den stol, som här var Iftnge bans, 
Med erkänd rätt af sann förtjänst du träder. 



Sedan herr Hjärne därefter undertecknat Akademiens stad- 
gar, fördes han till den stol han vid Akademiens offentliga 
sammankomster &ger att intaga (n:r 10), h^ilken fOrat inne- 
hafts af A. af Botin, C. B. Zibet, G. Lagerbjelke, C. F. af 
Wingård, H. Reuterdahl, P. Genberg och G. Snoilsky. 

Därefter yttrade direktören: 

»Till innevarande års täflan hafva 42 skrifter 
blifvit inlämnade. Bland dessa har Akademien 
med sitt andra pris utmärkt n:r 38 En lä^isman 
och en präst Belöningen skall nu öfverlämnas 
till dess författare, skriftställaren herr Pehr Wallin, 
och jag får anmoda Akademiens kansler att till 
mig framföra den prisbelönade.» 

Sedan denne blifvit framförd, yttrade direktören: 

»Min herre! Eder dikt tecknar, huru Åland 
år 1808 befriades från ett fientligt anfall genom en 
folkresning, ledd af länsmannen Aren och pastors- 
adjunkten Gummerus. Om det än skulle kunna 
anmärkas, att skalden här gifvit väl stora mått åt 
en handling, som ej fick varaktiga följder, har 
Akademien velat belöna denna sång på grund af 



— 46 — 

dess friskhet, osökta naturlighet och varmt foster- 
ländska stamning. Skulle detta skaldestycke fram- 
deles utgifvas, önskar Akademien att vissa smftrre 
ändringar vidtagas, som enligt hennes tanke skulle 
förhöja diktens vftrde. Tillönskande eder fort- 
satta framgångar i eder poetiska verksamhet och 
beklagande, att den knappt afmätta tiden för denna 
sammankomst ej medgifver uppläsniug af eder 
skrift, har ja^ äran att till eder öfverlftmna veder- 
mälet af Akademiens erkänn ande. :;> 

Efter det priset blifvit öfverlämnadt till pristagaren 
och denne förd till den plats han såsom sådan äger att in- 
taga, fortfor direktören: 

»Akademien har beslutit att med hedersom- 
nämnande utmärka, skrifterna n:r 36 Fcedra af 
RacinSj öfversättning, en tolkning som, om än 
någon gkr^g anmärkningar kunna göras mot alex- 
andrinens behandling, dock på ett sätt, som röjer 
både ledig formgifning och en ganska stor språk- 
kunnighet, återgif vit det märkliga franska originalet ; 
n:r 19 John Ericsson^ ett stycke som ej saknar 
formella förtjänster och dessutom uppbäres af en 
sann entusiasm; n:r 30 En samling dikter y med 
afseende å vissa enskilda styckens poetiska halt, 
hvarförutom Akademien ej kunnat lämna obemärkt 
den varmt bibehållna kärlek till det gamla moder- 
landet, som röjes i denna blott alltför omfångs- 



— 47 — 

rika och n&got ojämna samling sånger af en svensk 
amerikan^ samt n:r 37 Lucretius Carus ^Om världs- 
alltety tredje sängen>y en öfvers&ttning tydligen ut- 
förd af samme författare, som förlidet år för tolk- 
ningen af den andra sången i samma verk erhöll 
det andra priset och som na likasom då ut- 
märker sig genom sakkunskap och lärdom, om 
han ån liksom förut i daktylernas behandlings i 
användningen af låneord och accentueringar af 
obetonade stafvelser kan gifva anledning till an- 
märkningar, som dock ej undanskymma förtjäns- 
terna i den utomordentligt svåra och med den 
kunnige humanistens omsorg gjorda försvensk- 
ningen af ännu en afdelning ur den store romer- 
ske skaldens till grundåskådningen tröstlöst dystra, 
i framställningen ofta sublima lärodikt. 

Det af Akademiens framlidne skyddsherre 
konung Carl XIV Johan stiftade och af hans 
efterträdare fortfarande anvisade kungliga priset 
har Akademien för innevarande år tillerkänt pro- 
fessorn m. m. Volter Edvard Lidforss med af- 
seende å den lärdom och grundliga forskning, som 
röja sig i hans nu fulländade öfversättning af 
Dantes Divina Commedia. 

Den minnespenning Akademien detta år låtit 
prägla har till föremål ärkebiskop Olaus Martini 
På åtsidan läses hans namn, omgifvet af en palm- 



— 48 — 

bladskrans^ och ofvantill inskriften i hans sigill 
Vita hominis militia. På frånsidan synes bilden af 
en man, som i sin hand håller Confessio Augus- 
tana; omskriften lyder: Ille velut pelagi rupes 
immota resistit. Vid bildens ena sida läsas orden: 
Doctrina et constantia indgnis ob. MDCIX (den 
genom lärdom och ståndaktighet utmärkte mannen 
afled 1609).! 

Minnesteckningen öfver Glans Martini, författad af herr 
Ånneratedt^ blef härefter i sammandrag af honom uppläst, 
hyarefter direktören förklarade sammankomsten afslutad. 



OLAUS MARTINI 



MINNESTECKNING 



CLAES ANNEESTEDT 



Xjen kyrkliga reformationen i Sverige har icke 
genomförts i ett slag. Först under loppet af flera 
generationer har hon, delvis under våldsam kamp, 
utvecklat sig därhän, att en lutersk* protestantisk 
k3n*ka med klar bekännelse och stadgad författ- 
ning rest sig på ruinerna af den katolska kyrko-^ 
byggnaden. Kung Gösta bröt förbindelsen med 
Rom, krossade prelatemas maktställning och in- 
förde protestantisk tro. Men den nya kyrka, som 
härur uppväxte, satte sig icke i fastare former 
och kände ej fullt behofvet af en sträng bekän- 
nelse, förrän de liturgiska stormarna under Johan 
III och faran för papismens återinträngande under 
Sigismund lärt svenska folket, lika. väl som dess 
prästerskap, att Sverige endast kunde bestå, om 
det samlade sig för att fullt utföra det verk, som 
den gamle konungen begynt och som hans yngste 
och störste son hertig Karl redan tidigt satt som 
sitt mål att bevara. Utan att man haft denna 
orädda och järnfasta personlighet till stöd, hade 
den sista brytningen, kännetecknad af Uppsala möte, 
aristokratiens fall och Sigismunds afsättning, svår- 

8v. Äkad, Handl. fr. 1886. 18. 4 



— 50 — 

ligen fått en så lycklig lösning som skedde, hade 
kanske ej ens kunnat genomföras. Med hertigen 
i sin spets skapade svenska folket nu en nationell, 
fullt protestantisk kyrka. 

Regentens och kyrkans intressen syntes i 
detta ögonblick alldeles sammanfalla. Men om de 
ock visserligen så gjort i farans stund, saknades ej 
i djupet motsatser, som, hittills dolda eller undan- 
skjutna af den gemensamma faran, nu bröto fram 
med ny styrka, så fort det värsta ovädret gått 
öfver. Och man skulle bevittna det egendomliga 
skådespelet af en våldsam konflikt mellan den 
furste, som först af alla vågat uppträda mot den 
katolska reaktionen för att häfda sin faders verk, 
och den kyrka, som hade honom att tacka för sin 
räddning. Förklaringen ligger däri, att man å 
ömse sidor hade en så- olika uppfattning af den 
svenska reformationens art och kraf. Karl IX 
måste såsom konung och klarsynt statsman se den 
protestantiska krisen i stort och hade därför blic- 
ken starkare riktad på det som förenade än det 
som skilde de protestantiska kyrkosamfunden. I 
papismen hade han allt från barnaåren sett, och 
såg än starkare som uppväxt man, sitt rikes för- 
nämsta och farligaste fiende, under det hans egen 
teologiska uppfattning i vissa stycken antagit en 
stark kalvinistisk prägel. Det var därför ej möjligt 



— 51 — 

för honom att betrakta differenserna mellan de 
olika protestantiska bekännelserna med samma ögon 
som deras egna af dogmatiska kontroverser upp- 
hetsade teologer. Och hans skarpa blick skönjde 
väl den fruktansvärda strid, som protestantismen 
måste hafva att utkämpa, därest den ville bestå 
mot den katolska reaktionens stigande stormflod. 
I detta afseende stod han ett godt stycke framför 
både sin kyrka och sitt folk. Den svenska kyrkan 
åter, vorden intolerant genom den strid för lifvet 
som den nyss fört, betraktade med ovilja och miss- 
tanke hvarje kyrklig reform, som utgick från en 
konung, hvars fulla renlärighet man hade goda 
skäl att betvifla. Ej blott full af själfkänsla i 
medvetande af modigt genomkämpad strid, utan 
nästan öfvermodig öfver den nyss vunna segern, 
tyckte den svenska kyrkan sig se faran för papismen 
förvisad till ett aflägset fjärran och vädrade i 
stället en ny fiende i den ej mindre af skydda 
kalvinismen. Hårdnackadt motsatte den sig där- 
för hvarje försök, äfven det obetydligaste, som 
tycktes innebära en förändring i det reformations- 
verk, som nyss segrande genomförts och som ansågs 
därmed vara för alltid slutfördt. 

Märkligt är, att en man af så hänsynslös na- 
tur som konung Karl, hvilken utan barmhärtig- 
het trampade ned under sin järnhäl hvarje hinder, 



— så- 
som reste sig i hans väg, där det g&Ude befästan- 
det af den svenska statens oberoende och af det 
nationella konungadOme som hans fader skapat, 
har på det religiösa området visat en så ovanlig 
hänsyn för andras åsikt. Där ansåg han, att en- 
dast öfvertygelse ägde sättas mot öfvertygelse, 
men han satte ock in sin hela kraft fOr att drifva 
sin till seger. Trots all sin personliga öfverläg- 
senhet och trycket af den höga ställning han intog, 
blef han dock här slagen. Kyrkan stod fast som 
en man. Största äran af det sega fram^ngsrika 
motståndet tillkommer dock dess kraftfulle ledare, 
den, med all yttre enkelhet och tillbakadragenhet, 
så oförfärade ärkebiskopen Olaus Martini. Från det 
ögonblick denne man intager ärkebiskopsstolen, 
ingriper han så djupt i svenska kyrkans öden, att 
historien om hans lif ock blifver till denna kyr- 
kas historia. 

Olaus Martini föddes 1557 i Uppsala. Hans 
fader var den i vår kyrkas häfder så ryktbare 
Martinus Olai Gestritius, som samma år därstädes 
erhållit befattningen af skolans rektor.^ Modem 
hette Kristina och var dotter till herr Måns, kyrko- 



^ Se P. E. Thyselius, Anteckningar om Olaus Martini, 
Sthlm 1880, som jämte Joh. Raumanni likpredikan öfver O. 
M. (Sthm 1611; ny utvidgad uppl. Upsala 1643) lämnar goda 
upplysningar om hans lif. 



— 53 — 

berde i Forsa i Hälsingland. Sannolikt följde han 
fadern åt till Gftfle, då denne 1562 blef kyrkoherde 
därstädes. Hvar han åter, efter faderns förflytt- 
ning 1569 till Linköpings biskopsstol, tillbragte de 
följande skolåren, innan han tog inträde vid Uppsala 
aniversitety är obekant; säkert är blott, att han på 
1570-talet studerat vid universitetet.^ Han fick då 
redan vid unga år upplefva de skarpa strider som 
där utbröto i anledning af Johan ni:s liturgiska 
nyheter, och otvifvelaktigt har han tagit djupt 
intryck af det oböjliga mod, hvarmed hans lärare, 
framför allt professor Petrus Jonse, försvarade lu- 
tersk bekännelse och trotsade fängelse och afsätt- 
ning, hellre än de sveko sin tro. I följande år- 
tionde återsåg han den forne läraren som förman 
(efter 1586) för det stift, inom hvilket han själf 
begynte sin bana som skolmästare. När Olaus 
Martini lämnade universitetet är ej bekant, tro- 
ligen har det skett efter att år 1577 dess verk- 
samhet fbr en tid upphörde genom professorernas 
fängslande. Så mycket är visst, att han redan år 
1578 begifvit sig till främmande land för att en- 
ligt tidens sed vid deras kraftigt utrustade hög- 
skolor fortsätta sina studier, ty detta år inskrefs 



^ Lanrentii Laurentii Helsingi grafskrift öfver Bälinge- 
prosten David Nicolai Katt, tryckt i Brings Handlingar. 
3, s. 288 ff. 



— 54 — 

han i oktober månad vid Rostocks universitet. 
För någon kortare tid tyckes han hafva afbrutit 
stadierna därstädes för att besöka Wittenberg, i 
hvars matrikel han inskrefs i september 1579, men 
han har troligen snart lämnat detta, i de ortodoxa 
luteranemas ögon ej längre väl anskrifina univer- 
sitet, för att återgå till det i detta afseende väl- 
kända Rostock, eftersom han där promoverades 
till magister den 19 mars 1583.^ Valet af uni- 
versitet bestämdes väl hufvudsakligen däraf, att 
till Rostock strömmade vid denna tid flera lands- 
män än till någon annan tysk högskola, men kan 
äfven hafva berott därpå, att hans fader, Marti- 
nus Gestritius, efter sin promotion i Wittenberg, 
tjänstgjort som lärare i Rostock 1552 och där- 
under knutit ett förtroligt vänskapsband med den 
ryktbare David Chytraeus, som på våra prästers 
utbildning och hela vår reformationsrörelse utöf- 
vat ett mäktigt inflytande. Bland de talrika svenska 
studiekamraterna förtjänar en att särskildt nämnas 
— Nicolaus Olai Botniensis, hans blifvande före- 
trädare på ärkebiskopsstolen. 

Efter sin promotion har Olaus kvarstannat i 
Rostock in på året 1584, men troligen på somma- 

^ Hofmeister, Die Matrikel der Univ. Rostock. 2, 1897, 
s. 197, 210; Album acad. Wittebergensis, 2 ed. C. Hartwig, 
1894, s. 284. 



— 55 — 

ren återvändt till fäderneslandet, eftersom han 
d. 20 sept. detta år utnämndes af hertig Earl till 
skolmästare i Nyköping/ där hans fader, som 
1580 afsatts från Linköpings biskopsstol för sitt 
motstånd mot liturgien och i likhet med dennas 
öfpiga vedersakare tagit sin tillflykt till fursten- 
dömet, år 1581 kallats till stadens kyrkoherde. 
Man kan förstå^ med hvilka känslor sonen måst 
i främmande land förnimma den skymfliga be- 
hvdling, ,.m Mem Sek unde,g4, och tre »r 
senare ytterligare mottaga underrättelsen, att ko- 
nungen, efter det Martinus vägrat göra afbön, 
låtit utropa honom för en menedare och äre- 
lös man samt på kåken låtit anslå afskrift af hans 
förbindelse att antaga liturgien. Den starka anti- 
liturgiska stämning, som genom dessa tilldragel- 
ser och genom vistelsen vid Rostocks likasinnade 
universitet slagit djupa rötter i Olai Martini sinne, 
måste efter hemkomsten än ytterligare utvecklas 
och skärpas genom den dagliga samvaron under 
ett helt år med fadern intill dennes död 1585. 
Det var under sådana förhållanden så godt som 

^ Hagström, Strängnäs stifts herdaminne. 2, s. 290. 
Ännu 1584 nppbär Mäster Sven, skolmästare i Nyköping, 
tionden af Råby, Luggade och Bogsta; 1585 appbäres den 
(dock blott tiU en del) af Olaus Martini, som först 1586 åt- 
ljuter fulla anlaget (2^/2 läster). Kammararkivet, Söderman- 
lands Handl. 1584: n:o 11; 1585: n:o 5; 1586: n:o 3. 



— 56 — 

sjftlfklar saky att han skalle snart därefter upp* 
träda som en af de verksammaste deltagarna i 
det ihärdiga trots, som furstendOmets präster un- 
der hertig Earls skydd vågade sätta mot de kung- 
liga maktbuden^ och särskildt i dess starkaste och 
märkligaste uttryck, den öppna och modiga be- 
kännelsen af 1587. Men ej mindre torde umgän- 
get med fadern hafva bidragit att förbereda hans 
framtida fejd mot allt som bar kalvinismens namn 
eller prägel, ty fadern hade varit en af de för- 
nämste bland dem som i vårt land uppträdde 
mot kalvinismen vid dess första svagare försök un- 
der Erik XIV, då dess talan fördes af konungens 
förre lärare, Dionysius Beurreus.^ 

Nyköpings skola torde under Olai Martini 
kraftfulla ledning snart hafva intagit en framstå- 
ende plats bland våra läroanstalter och spelat 
samma roll som Gäfle skola under den föregående 



^ Att någon förblandning med Olaus Martini Helsingas, 
såsom Ai\ioa misstänkt, här ej kan äga mm, har redan Norlin 
uppvisat (Svenska kyrkans hist. 1, s. 183). Jag vill tillägga, 
att just de handlingar, som Anjou anför (E. M. Fant, De 
unione ecclesiae etc. 1782), oförtydbart visa, att där är fråga 
om Martinus Gestritius. — Må det ock här tillåtas mig att 
påpeka, att, om jag ej så ofta citerar Anjous och Norlins ut- 
märkta arbeten, är det ej därför, att jag blundar för den stora 
tacksamhetsskuld, hvari jag, och hvarje kommande forskare i 
tidens historia, står till dessa män, utan därför att jag äfven 
själf gått till de källor, hvaraf de begagnat sig. 



— 57 — 

generatioueD. Hertigdömet var på visst sätt tanke- 
frihetens tillflykt i vårt land, och redan därför 
måste skolan i dess hufvudstad spela en viss roll; 
troligen kunde den ock påräkna som lärjungar 
barnen af många märkliga män, som samlats kring 
den starke hertigens person. Johannes Raumannus 
förtäljer om hans verksamhet, »att ännu i denna 
dag finnas många berömlige, skicklige och bruke* 
lige män, icke allenast uti predikoämbetet, utan 
ock fast mer i världslig kall och hoftjänst, hvilka 
hans disciplar varit hafva, hvilka ock honom till- 
börlig tack för sin flitiga institution hembära». 
Den störste af lärjungarna, Johan Skytte, kände 
så djupt sin tacksamhetsskuld till den »högtför^ 
tjänte och högtälskade läraren», att han lät öfver 
dennes stoft lägga en grafsten i Uppsala domkyrka.^ 
Redan i Oiai Martini lifstid gaf han honom i 
detta afseende det vackraste erkännande i det tal, 
som han i oktober 1599 höll i Nyköping^ i när- 
varo af den forne läraren, då sedan fem år stadens 
kyrkoherde. Han vänder sig till honom med de 
orden: »Din är förtjänsten af att denna skola 
skjutit upp ur sitt forna barbari, likaså din, att 
Rami odödliga minne på ärofullt sätt där införts. 

^ Afbildad i Peringskiöld, Monumenta Ullerakerensia. 
^ :»Oratio qnae habita fuit Nycopise mense Octobri a. 
1599.» Sthlm 1604. 4:o. 



— 58 — 

Med sådan kärlek omfattade du, glänsande man, 
denna läroanstalt, att du till lärjungarnas stora 
båtnad undervisade ej blott i den latinska och 
grekiska, utan äfven i den hebreiska litteraturen. 
Med stor flit tolkade du författare i nästan hvarje 
art och satte ett så godt som nytt skick på läro- 
verket. Hvad mera är att begära. Vår aller- 
nådigste furste, skolans beskyddare, samt sång- 
gudinnornas hela krets erkänna din flit och ditt 
arbete, väggarna själfva förkunna ditt lof, lärjun- 
garnas föräldrar, släktingar och vänner räkna som 
en välgärning mot sig den som du bevisat barnen.:» 
Äfven med frånräknande af den panegyriska for- 
mens öfverdrifter, känner man, att här talar en 
djupt tacksam lärjunge, och han var bättre än 
någon i stånd att bedöma denna undervisning, 
själf det mest lysande bevis på dennas grundliga 
beskaffenhet. I denna af allmänt erkännande upp- 
burna verksamhet framlefde Olaus Martini säker- 
ligen lyckliga år, i synnerhet sedan han den 14 
augusti 1586 som maka hemfört den 24-åriga 
Ragnild Håkansdotter, hvars fader var borgmäs- 
tare i Nyköping.^ Troligen såg han äfven under 



^ Se Olai Stenii nniversitetsprogram 3 april 1653 (kopia 
i Ups. Bibi, PalmskOlds saml. XV, T. 12, s. 293), där hon sä- 
ges vara född »2 Gal. Jan. 1562 patre Haquino P. civitatis 
Norcopensis consule, matre Eatharina Johannis.» 



— öe — 

denna tid skolan inflytta i nybyggd och bättre 
lokal.^ 

* 

Men stormiga tider stodo för dörren, och för 
en man med oförfäradt sinne och fast öfverty- 
gelse, sådan Olaus Martini var, blef det en gifven 
sak att han skulle inblandas i stHden; redan arf- 
vet efter fadern måste där anvisa honom en plats. 
Konung Johan hade med bitterhet måst bevittna, 
huru hans ftlsklingstanke, den nya liturgien, med 
ljumhet, för att ej säga motvilja hälsades af den 
kyrka, som han ville därmed lyckliggöra, och han 
såg med harm, att medelpunkten för motståndet 
var just hans egen broders furstendöme, dftr denne, 
u J .tt U^^r. .g o. ™ tangU^ broders 
vrede, hittills lämnat fristad åt alla, som föUo offer 
för den af liturgien framkallade förföljelsen, och 
oböjligt motsatte sig hvarje försök att skaffa henne 
inträde på detta fredade område. Det var uppen- 
bart, att så länge liturgiens motståndare skyddades 
af denna ointagUga borg, hvars försvarare oupp- 
hörligt växte i antal och i hvilkas spets de kraf- 
tigaste och vaknaste af rikets prästerskap hade 
ställt sig, måste det blifva till ett nästan lönlöst 



^ Se hertig Karls bref 31 jan. 1586 (Hert:s registratur). 
Lärj angeantalet i skolan synes ej hafva varit obetydligt, då 
sextio djäknar knnde taga del i hertiginnan Marias begrafning 
1589 (G. Westling, Hertig Earls furstendOme, s. 79). 



— 60 — 

arbete att söka betrygga liturgiens framtid i det 
öfriga riket. Och därför skulle nu angreppet 
riktas mot den undantagsstJUlmng, som hertig- 
dOmet äfven på det kyrkliga området intog. Ingen 
kunde undgå att kftnna, att af en sådan strids 
utgång berodde* möjligen den rena luterska kyr- 
kans hela framtid i vårt land, och d&rför antog 
den starka fejd, som sedan mer ån tio år pågått 
mellan liturgiens anhängare och dess motståndare, 
under detta skede en allt hätskare prägel. 

Det var egentligen från år 1580 som konung 
Johan begynte taga i med hårdhandskarna för att 
bryta motståndet mot liturgien; Martini Gest- 
ritii afsättning från Linköpings biskopsstol detta 
år gaf en omisskännelig vink om hvad som var 
att vänta. Mera planmässigt och med större ut- 
sikt till framgång tycktes konungen kunna gripa 
saken an, efter att han år 1563 lyckats att i förre 
Vexjöbiskopen Andreas Laurentii förvärfva en 
ärkebiskop efter sitt sinne, och kunde räkna på 
att i honom och öfriga nytillsatta biskopar äga 
lämpliga verktyg för genomförande af den kyrk- 
liga likformighet efter kungligt recept, som nu 
mer än något annat låg honom om hjärtat. Hvad 
angår handlingssättet hos dessa biskopar, som så- 
lunda villigt lånade sig till verkställande af ko- 
nungens kyrkliga planer, skulle det dock ej vara 



— 61 — 

rftttvist att tro, att de i allmänhet gjorde detta 
därför, att de endast låtit sig ledas af hänsyn tUl 
konungens ganst och världslig vinning. Möjligen 
faafva dylika bevekelsegrunder hos en och annan 
i någon mån medverkat, men egentligen torde de 
genom sin ställning och en viss konservativ åskåd- 
ning hafva varit benägna för att åstadkomma 
kyrklig uniformitet i kulten, liksom förut i läran, 
utan att därför hafva hyst den ringaste tanke på 
ett närmande till den romerska kyrkan. I läran 
ansågo de sig stå på rent protestantisk grund, 
och det var nog ej något tomt talesätt, när de 
uttalade en bestämd förkastelse öfver papismen. 
Men i de omtvistade nya ceremonierna kunde de för 
sin del ej se något af romanistisk uppfattning, 
under det att dessas högtidliga art tilltalade deras 
sinnen vid jämförelsen med den myckna grofhet i 
det yttre, som efter den gamla kyrkans fall hos 
oss kommit till synes. Man behöfver blott uppmärk- 
samt läsa Andrese Laurentii af motståndarne så 
förkättrade »protestatio et ingenua confessio» för 
att öfvertyga sig, att hans uppfattning ärligen 
gick i den riktning, som jag nyss antydt. Egent- 
ligen var ock den utskrikna liturgien i sig själf 
ingalunda af den art, att den behöft uppväcka nå- 
gra bekännelsestormar, och föreföll nog äfven i 
början att så vara för de flesta, innan händelsemas 



— 62 — 

gång på densamma intryckt papismens brännmftrke. 
Och däraf förklaras, att så mången, för hvilken 
ceremonierna syntes vara adiafora, tog saken Ingnt, 
och att afven åtskilliga, vid valet mellan rain eller 
godkännande, hafva utan starkare inre strid fogat 
sig i förändringen. 

Men å andra sidan funnos ock män, som re- 
dan från första början vädrade i liturgien dolda 
papistiska syften. Och deras betänkligheter och 
samvetsnöd kunde endast stegras vid åsynen »f 
Johans länge pågående, mer eller mindre förtäckta 
beröring med romerska stolen och af de samtida 
åtgärder, som helt naturligt spårades till denna 
beröring som sin källa, såsom universitetets stän- 
gande, förföljelsen mot frimodiga präster, upprät- 
tande af jesuitskolor, med mera i samma riktning. 
En typ för dylika män var Martinus Gestritius. 
Att liturgien till sin egen art kunde synas vara 
tämligen främmande för de brännande trosspörs- 
målen betydde för dem litet. För deras öga 
blef den till något helt annat, när de sågo den i 
det ljus, som tycktes falla öfver saken, när den 
sattes i samband med öfriga åtgärder, som syntes 
mer eller mindre uppenbart förebåda en katolsk 
restauration. Alltmera började de i liturgien vädra 
gömda papistiska illfundigheter, framförallt afsikten 
att införa det afskydda mässoffret, och inga, äfven de 



— 63 — 

bestämdaste och ärligaste försäkringar om mot* 
satsen från andra sidan kunde nu längre göra sig 
gällande. Det blef till en dogm, att. liturgien med 
sitt dolda mässoffer var den murbräcka, som skulle 
gifva Sveriges protestantiska kyrka första stöten, 
och att allt tal i annan riktning vore idel skrym- 
teri. Och så kom man därhän, att man i dess 
försvarare såg blott papistiska renegater, antikrists 
anhang, under det att kyrkans ledare å andra 
sidan alltmera intalade sig, att motståndarna voro 
oregerliga religiösa fanatici, motståndare till ko- 
nungamakten och en laglig samhällsordning. 

o 

Ar 1586 antog konflikten mellan konungen 
å ena, hertig Karl och furstendömets prästerskap 
å den andra sidan en allvarsammare karaktär i 
anledning däraf, att vid årets början den lediga 
biskopsstolen i Strängnäs blifvit utan konungens 
hörande besatt, och att valet fallit på en person, 
som ej kunde vara annat än för konungen förhat- 
lig, förre Uppsalaprofessorn Petrus Jonae, som af 
konungen fängslats och afsatts för sitt djärfva 
motstånd mot liturgien och som undan konungens 
hämnd sökt sin räddning i furstendömet. Och det 
var ej nog härmed. Några månader senare för-» 
samlade sig detta prästerskap och affattade de s. k. 
Articuli Orebrogienses, hvilka tämligen obeslöjadt 
gjorde front mot konungens kyrkliga nyheter. 



— 64 — 

Riksdagsbeslutet i Vadstena i febr. 1587 blef en 
hotande motdemonstration från konungens sida, 
och en ödesdiger sammanstötning syntes vara n&ra 
förestående. 

Det är på detta stadium af konflikten vi finna 
Olaus Martini första gången träda fram för att 
spela en roll i de religiösa striderna. Det skedde 
i form af en skrifvelse till ärkebiskopen, präglad 
af både skärpa och hetsighet.^ öfverdrifter af 
dylik art hos ett trotsigt sinne, ytterligare för- 
bittradt vid minnet af faderns olycksöde och 
kanske ej så litet retadt genom liturgisternas 
öfverlägsna ton, behöfva ej förvåna. Men väl skulle 
steget i sig själft, att en skolmästare tager sig för 
att läxa upp rikets ärkebiskop och att han gör 
det i det djärf väste språk, komma läsaren att studsa, 
om han icke hade sig bekant, att de voro genom 
nära släktskapsband förenade^, och om han ej till- 
lika ur tidens källor fått inblick i den ytterlighet, 
till hvilken lidelserna nu voro uppdrifna. 



^ Brefvet finnes ej i behåll, utan är endast kändt genom 
ärkebiskopens nedan omnämnda svar. 

* Andreas Laurentii och Olai far Martinus Gestritius 
Yoro syskonbarn på mödernet. Anders Perssons i Grubbe 
tvenne döttrar, Anna och Karin, voro gifta, den förra med 
Lars Olofsson (Björnram) ståthållare i Norrland, den senare 
med Olof Mattsson i Gäfle. (Se J. Th. Bursei genealogiska 
anteckningar i afskrift af El. Palmsköld (x: 361 Uppsala Bibi.). 



— 65 — 

Olaus Martini tillät sig nämligen i detta bref 
ej blott att antyda, att ärkebiskopen och hans an- 
hängare genom falska lockelser låtit förleda sig att 
hylla liturgiens sak, utan äfven att beskylla dem 
för att vilja införa allehanda papistiska villfarelser, 
ja att rent af vara papister. Han drog sig ej 
ens för att till honom ställa den något otidiga 
maningen, att han skulle Öppet återkalla sin an- 
slutning till liturgien; i annat fall förespådde han 
honom ett förtvifladt slut och själens fördärf. 
Som man väl kunde vänta, gaf ärkebiskopen härpå 
ett afvisande svar, och maij är skyldig att gifva 
honom det erkännandet, att svaret är hållet i en 
lugnare ton än man kunde vänta, då man tager 
hänsyn till vederpartemas samhällsställning och 
anfallets häftighet. Han visade med bestämdhet 
från sig beskyllningen, att han och liturgiens an- 
hängare någonsin afsett att upprätthålla läran om 
mässoffret; denna papistiska villfarelse fördömde 
de lika starkt, om ej starkare än sina motståndare, 
och det vore för öfrigt en- sak, hvarmed liturgien 
ej hade det ringaste att göra. Ej utan skäl be- 
klagade han sig öfver bitterheten i den unge 
släktingens uttryckssätt. Det märkligaste i svaret 
är dock utan tvifvel, att han, i anledning af Olai 
Martini uttalade farhåga, att det nu vore fråga om 
att på ärkebiskopens föranstaltande intvinga 

8v. Akad. Handl. fr. 1886. 18, 5 



— 66 — 

liturgien i furstendömet, låter förstå, att i huf- 
vudsak en dylik farhäga väl kunde vara berättigad^ 
men att det vore fullkomligt falskt^ att han skulle 
vara sakens upphofsman. Orsaken vore tvärtom 
att söka i motståodarxies eget sätt att gå tillväga^ 
deras förtal, oförsiktiga paskill och låga smådelser^ 
hvilket allt måste komma alla fromma mftn att 
längta efter likformighet och endräkt inom kyr- 
kan.^ 

Det var för att i tid rusta sig mot denna 
hotande fara^ som hertig Karl i början af maj 
1587 sammankallade sitt prästerskap till Sträng- 
näs. Han insåg den stora vikten af att detta 
samlade sig kring en klar och af alla omfattad 
bekännelse, som sedan kunde lyftas som baner i 
den hotande striden. Och han dömde härutinnan 
rätt, ty det lider intet tvifvel, att den starka 
Confessio Strengenensis, som framgick ur detta 
sammanträde som dess mogna frukt., gaf liturgien 
ett hugg, från hvilket den aldrig kunnat repa sig, 
äfven om ej omständigheterna så gestaltats som 



* Brefvet af den 21 april 1587 är tryckt i bilagan 1. 
Adressatens namn är ej utsatt, men det kan ej lida tvifvel 
att det är Glans Martini, efter ärkebiskopen kallar honom sia 
cognatus och säger :»reyerendnm fratrem et coUegam menm 
jam in Domino defunctnm patrem tnum scripsisse contra 
litnrgiam», hvilket uppenbarligen endast kan syfta på Martinus 
Gestritins. 



— 87 — 

snart skedde. I affattandet af denna konfession 
skall Olaus Martini enligt vittnesbörd af en man, 
som varit hans lärjunge och som stod de hand- 
lande personerna nära^ den välbekante författareoi 
af Historia liturgica^ Laurentius Raimundius, hafva 
tagit en framstående del, i det att det betänkande, 
som affattats af honom och Strängnässkolmästa-' 
ren Matthias Marci Molitaaus, faufvudsakligen lagts 
till grund vid konfessionens redigerande.^ Det måste 
ock synas helt naturligt, om Olaus Martini, i egen- 
skap af son till den ryktbare Martinus Gestritius 
samt nära släkting och utpräglad motståndare tiQ 
ärkebiskopen, intagit en framskjuten ställning vid 
tillfället, så mycket mera som hans karaktärsfast- 
het, insikter och förmåga ej kunnat annat än 
tynga i vågskålen. Visserligen har en grundlig 
forskare i våra dagar, som i ljuset framdragit de 
s. k. protestsedlarna vid Strängnäsmötet, dragit 
i tvifvelsmål pålitligheten af Raimundii uppgift, 
efter det befinnes, att Olai Martini och Matthiae 
Marci gemensamma protestsedel är en af de kor- 
taste af alla.^ Men häremot kan med skäl invän- 
das, att Raimundii uppgifter äro för detaljerade 
att kuima vara gripna ur luften, och för öfrigt 



^ Historia litorgica nig. af. Stienunan 1745, s 17 — 18. 
^ H. Lundström: »Undersökningar och aktstycken», Upps. 
1898, s. 58 ff. 



— 68 — 

stjrkas af uppgift frän aniiat håll.^ Motsftgel* 
serna lösas enligt min uppfattning så^ att man 
har att antaga, att i mOtets början, då det gällde 
att i allmänhet genom s. k. protestaedlar angifva 
sin ståndpunkt i frågan, hafva Olaus Martini och 
Matthseus Marci, hvilkas åsikter voro välkända^ 
ansett nog att sammanfatta sin mening i några 
fä satser, men att sedan, då endast de förnämsta 
och lärdaste kvarstannade (hvilket man vet hafva 
varit fallet), hafva vidljrftigare uppsatser, verkliga 
konfessionsutkast, utarbetats, bland hvilka det, som 
de bägge männen utarbetat, tagit priset. För 
öfrigt har man att lägga märke till, att konfes- 
sionen säkerligen ej blifvit så snart färdig, hvilket 
man tyckes kunna sluta däraf, att den ej kom 
i Johans händer förrän efter ingången af föl- 
jande år. 



^ k den samtidiga kopia af Strängnäskonfessionen, som 
förvaras i Linköpings bibliotek (T. 137 n:r 21), har annan 
samtidig hand, som kopierat en stor del af de viktigaste li- 
targiska aktstyckena, däribland äfven några nr Martini Gestri- 
tii papper, tillagt anteckningen: »M. Olao Martini et M. 
Matthia Marci, antoribus et eam bidaum coUigentibus». — Man 
iakttage ock, att Raimundins berättar om Henricus Gadolenns, 
att denne skrifvit »ganska vidlyftigt», och dock är hans i be- 
håll varande protestsedel en af de kortaste af alla. Det säger 
sig slutligen själft, att dessa enkla protestsedlar visserligen 
ej kunnat a^fva material fOr affattande af den vidlyftiga 
konfessionen. 



— 69 — 

Bland de åttiofyra namn på pr&ster från 
farstendOmet^ som satt sitt namn under konfes- 
sionen, möta vi i sjette rummet »Olaus Martini 
Upsalensis, Scholae Nycopensis rector»^^ och vi 
skola snart finna samma namn under en annan 
handlings som framkallades af den förra. Kon- 
fessionens best&mda, för att ej sftga utmanande 
hållning, i det den öppet fördömde liturgien, kunde 
ej annat ftn v&cka . den djupaste förbittring hos 
konung Johan, som kanske kände, att hans käraste 
tanke härmed var oåterkaUeligen dömd till under- 
gång. Hans sinne bragtes vid underrättelsen om 
Strängnäsprästerskapets djärfva steg så ur jämvikten, 
att han, glömsk af sin kungliga värdighet och kris- 
tendomens kärleksbud, lät den 12 februari 1589 det 
välkända öppna bref utgå, i hvilket han öfveröste 
furstendömets präster med öknamnen förrädare. 



^ I Strftognl^ domkapitels arkiv förvaras under ii:r 
1Ö5 — 168 ett aktstycke, begynnande: :»Confessionem hujus prse- 
cedentis scripti hisce subscriptionibns notificamns», hvarpå fö^a 
84 underskrifter af präster och sacellaner inom stiftet. Att 
vi här hafva för oss originalnnderskrifterna till Strängnäskonfes- 
donen, som man redan af öfverskriften kan gissa, bekräftas 
däraf, att de sex första nanmen äro desamma, som Baarius 
i sitt Inventarium etc. sid. 473 anför som underskrifvare, ekum 
han vårdslöst nog endast räknat till 46 underskrifter. SJälfva 
originalkonfessionen, till hvilken namnen hört, finns ej längre 
kvar i Strängnäs. Samtida afskrifter finnas dock både i Upp- 
sala, Linköping och Eungl. Biblioteket. 



— 70 — 

hufvudljugare, trosspillare, stympare^ åsnehufvud, 
ja satanister, och förklarade dem fredkysa inom sitt 
rikes gränser. Med anledning af denna konungens 
proskription sammanträdde tio af de fömftmsta af 
furstendömets prästerskap (däribland Olaus Martini) 
under följande månad i Örebro ocb uppsatte en öd- 
mjuk men fast böneskrift till konungen, hvilken 
redan den 1 april fick afgå i hela stiftspräster* 
skåpets namn, ehuru dettas samtycke först gafs 
tre månader senare på ett möte i Strängnäsa 

Åf^en i den våldsamma pennfejd, som rasade 
mot slutet af det liturgiska oväsendet, har Olaus 
Martini gjort ett ganska märkligt inlägg. Såsom 
förut är nämndt, hade ärkebiskop Andreas Lau- 
rentii begynt sin verksamhet med att utfärda en 
»Protestatio et ingenua confessio», i hvilken han 
utvecklade sin ståndpunkt till ordinantian och 
liturgien. Hans bittraste och farligaste veder- 
sakare, den landsflyktige Abrahamus Andreae An- 
germannus, kastade sig öfver denna protestation med 

^ I samma arkiv finns under n:r 159 — 160 en samtidig 
kopia af en den 20 juni 1588 afgifven förklaring, i hvilken 
samtliga på möte i Strängnäs församlade präster godkänna de 
bref till konungen och biskopame, hvilka i mars samma år i 
Örebro ntarbetats af Petrus Jonae och nio andra angifna per* 
söner (däribland Olaus Martini). — Kung Johans bref af den 
12 febr. och Strängnäs-prästerskapets böneskrift af 1 april 
1588 äro tryckta i bihanget till Karl £K:s Rimkrönika under 
n:r 26 och 28. 



— 71 — 

en hänsynslös, anonymt utgifven motskrift, kallad 
^Motni scriptum de pontificia illa ordinantia vulgo 
iiturgia dicta». Denna ilskna skrift bevärdigade 
Ärkebiskopen länge, till Angermanni stora för- 
argelse, ej med annat an öfverlägsen tystnad. Slut- 
ligen brast dock tålamodet, troligen efter att Anger- 
mannus spridt en på svenska affattad oäiarbetning 
af den förra pamfletten, och år 1589 författade 
Ärkebiskopen ett svar på »Momi scriptum».^ Sak- 
ligt och i det hela ganska lugnt håUet, afsticker 
■det fördelaktigt mot den hetsiga och grofva tonen 
i Angermanni stridsskrifter. På denna punkt af 
striden fann Olaus Martini sig föranlåten att 
ingripa, försiktigtvis dock under anonymitetens 
mask, med en skrift, som bar titeln: »Examen 
responsionis domini Andrese Laurentii.»^ 

* Det har varit mig omöjligt att upptäcka något exem- 
plar af »Momi scriptnm». Ärkebiskopens responsio finnes i 
kopia i Knngl. Biblioteket, Rålambs samling n:r 40. Att detta 
svar är författadt efter 13 januari 1589 synes af ärke- 
biskopens ofvan i texten omförmälda bref af denna dag. Då 
Angermannus i sin Historia littnrgica, hvars titelblad bär tryck- 
året 1588, kan upptaga ärkebiskopens svar till kritik, fö^er 
däraf, att denna Historia icke blifvit färdigtryckt förrän 1589 
{kanske först 1590). En sak, hvarpå jag här vill fästa upp- 
märksambeten, är att Angermannus citerar långa stycken ur 
ärkebiskopens responsio, som dock saknas i det exemplar jag 
begagnat. 

^ Samtidig (efter det svårlästa originalet, som det tyckes, 
gjord) kopia i Uppsala bibliotek K. 23. Författarnamnet an- 



— 72 — 

Såsom Abrahami Angermanni värme person- 
lige vta kan han vftl hafva känt sig sårad af den nå- 
got öfvermodiga ton^ med hvilken ärkebiskopen 
i sitt bref af den 13 januari 1589 till Strftngnas 
prästerskap ordade om »Mester Abrahams van- 
artige sinne och de böcker, som han antingen af 
raseri eUer i förtviflan hafver utgå låtit». I sak 
delade han fullständigt vännens tanke om litur- 
giens fördärfliga art, och när därför ärkebiskopen 
med hela tyngden af sin kyrkliga ställning för- 
dömde Angermanni anonyma skrift, kände han 
sig uppfordrad att träda fram både för att för- 
svara den frånvarande vännen och för att ej låta 
ärkebiskopens nya uttalanden om liturgien stå 
oanfåktade* Hans skrift visar bättre än något, 
huru upplösta aUa disciplinens band inom kyrkan 
hade blifvit genom den liturgiska striden, ty den 
trettiotvåårige simple skolmästaren antastar Svea 
rikes ärkebiskop utan ringaste försynthet. Ehuru 
han begynner med att säga, att han blott vill för- 
svara den sak ärkebiskopen angripit/ej det sfttt, 
49om dennes okände motståndare, »utan tvifvel un- 
der trycket af tidens orättvisor», användt, gör han 



gifves ej där. Palmsköld, som måste väl hafva känt Ölans 
Martini stil, tillägger (se hans saml. XV T. 12, s. 325) honom 
skriften och säger, att originalet på 9 blad förvarades i Riks- 
arkivet. Jag har dock där förgäfves eftersökt det. 



— 73 — 

sig snart i sitt sinnes bitterhet skyldig till samma 
fel. Nftr ärkebiskopen försvarat liturgien därmed^ 
att den gillats af så många biskopar och präster, 
finner han ett dylikt försvar klent: det vore ej 
mer än ett auktoritetsbevis, och äfven fromme 
och lärde män kunde fara vilse. Men i före- 
liggande fall vore det särskildt svagt, då man ju 
godt visste, huru föga frivilligt det samtycke varit, 
som gifvits. Mäster Olof, pastor i Stockholm, och 
mäster Abraham, rektor därsammastädes, hade skil- 
drat det, samma klagan hade hörts af andra, sär- 
skildt af M. Martinus, biskop i Linköping. Många 
fromma biskopar och präster hade känt, att litur- 
gien gick snörrätt mot skriften och kyrkofäderna, 
och hade därför, när den under deras suckan 
sammanskrefs, i hela sju veckor kämpat emot och 
några äfven vid undertecknandet vädjat till en 
friare dom af hela kyrkan. Ärkebiskopen hade 
ej blygts att beteckna lärda mäns skrifter mot 
liturgien såsom rapsodier framsprungna ur orätt- 
visa, illvilliga och lidelsefulla sinnen, ett omdöme, 
som alla, hvilka läste det, måste beteckna som 
förtal och illvilja; om ej hans samvete varit så be- 
döfvadt, skulle han väl själf dömt helt annorlunda. 
Lika obetänkt, skändligt och gudlöst vore ärke- 
biskopens yttrande, att för antiliturgisterna vore 
ingenting annat ohederligt än bruket af liturgien. 



— 74 — 

en lögnaktig beskyllning, som de med lugnt samvete 
kunde visa ifrån sig. I anledning af en beslöjad 
beskyllning för köpenskap, som Ärkebiskopen ut- 
kastat mot sina motståndare, ber han denne till- 
se, om ej dylika ting snarare förekommo i hans 
eget stift, särskildt i Stockholm och Norrland, 
samt till&gger hetsigt, att om man ville ransaka, 
huruvida arkebiskopen åtnöjde sig med sin lagliga 
ordinarie lön, skulle kanske anmärkningar kunna 
med fog göras. Med fromhetens, lärdomens och 
ironiens vapen angriper han lidelsefullt de för- 
hatliga liturgiska föreskrifterna om prSstens för- 
beredelse till mässan och söker uppvisa, att det 
afskydda papistiska måssoffret låge hårunder för- 
stucket Om den af striden uppjagade fanatismen 
vittna slutorden på ett plågsamt sätt. Ärkebi- 
skopen hade erinrat om, att man kan bedja åfven för 
sina fiender, och att det vore den orättfärdiga sa- 
ken man i sina böner skulle önska se förgjord, under 
det att man måste önska personernas omvändelse. 
Härtill gifver Olaus Martini det hårda svaret, att 
man först har att se till huruvida de låta bättra 
sig eller icke. För dem, som voro af det förra 
slaget, kunde man bedja, men icke så för för- 
smädare och dem, som envist försvara afgudar, 
dit påfvarna och deras änhang hörde; dem måste 
alla förbanna såsom djäfvulens verktyg. — Häf- 



75 



tigheten och hftn83mfilö8heten i Olai Martini 
göra visserlig^i ej ett tilldragande intryck. Men 
för att bedöma den rätt har. man att erinra sig 
tidens strftfva art^ de uppjagade lidelserna ooh 
författarens bittra personliga hågkomster. Den 
teologiska fakulteten i Helmstädt kunde ju tillåta 
sig att i sitt officiella uttalande om liturgien sAga^ 
att nAr den svenske ärkebiskopen i företalet ordat 
om vidskepelsens och vanhelgelsens vilddjur, hade 
han glömt det tredje vilddjuret, den glupande 
ulfven i fårakläder, hvilken han själf företrädde. 
Inför ett så groft utfall af utanförstående kan 
man bättre fatta, om också ej ursäkta hetsig* 
heten hos den, som stod midt upp i den brinnande 
striden. Och det är först när man läser en dylik 
skrift och för rättvisans skull äfven åtskilliga ur 
det motsatta lägret, som man fullt varsnar styr* 
kan af de lidelser, som Johans obetänkta kyrko-- 
politik framkallat. 

An häftigare är tonen i en annan, troligen 
vid samma tid affattad stridsskrift, i hvars för- 
fattande Olaus Martini uppgifves hafva tagit del, 
men här ursäktar anfallets oerhörda grofhet nästan 
till fullo, att svaret gick i samma tonart. Några 
af konungens sekreterare, som af vare sig per- 
sonliga eller politiska, möjligen äfven kyrkliga skäl, 
voro ifriga anhängare af liturgien, hade samman* 



— 76 — 

skrifvit en af de bittraste smftdelser mot olikt&n* 
kände öfi^erflödande nidskrift, hvars anda och ton 
tillräckligt karakteriseras af dess inledningsord: 
>Wi Satan, djupe helvetis konung, werldenes herre, 
hela hedenskapsens storförste • . • wårom trognom 
tienarom, prftstom och biskopom, som wärt ord bära 
uti Norlanden, Nåde och fred i varom anda». Mot- 
ståndame blefvo ej svaret skyldiga. Petrus Jonas, 
Strängnäs biskop, och Olaus Martini sägas hafva 
med hertig Karls begifvande affattat det till »Sa- 
tans sekreterare» ställda svaret, som utmärkes af 
saklig skärpa, men äfven af ett onOdigt groft 
språk. ^ 

Den öfverhängande fara, som hotade från li- 
turgien, och den där bakom skymtande ännu större 
faran af en påflig reaktion borde manat de luter- 
ska protestanterna att gent emot sina reformerta 
bröder, med hvilka de i det senare afseendet hade 
gemensamma lifsintressen, iakttaga försonligbet och 
tillmötesgående. Furstarna förstodo vikten af ett 
sådant närmande, men ej deras folk och allra- 
minst deras prästerskap. Det är märkligt nog, 

^ Laurentias Raimondias i Historia litargica s. 33, som 
åberopar som källa sin svärfar Gndmnndas Petrejns Salver- 
pianus. För att förstå den dolda ironien i adressen till Sa- 
tans sekreterare bör erinras, att sekreteraren Olof Sverkersson 
fått binamnet O. Perkelsson med allusion på det finska nam- 
net på Satan. 



— 77 — 

att hos 088, som stodo i så ringa berOrmg med de 
kalyinistiska sträfvandena (de svaga förkänningarna 
under Erik XIV genom Dionysius Beurreus för- 
blefvo länge ett isoleradt faktum) och hos hvilka 
dftrför fraktan för kalvinistiskt katten icke bort 
spela någon roll, har redan tidigt oviljan mot kal- 
vinisterna eller sakramentariema, som de ock 
kallades, rotat sig djupt. Utan tvifvel hafva her- 
tig Karls småningom framträdande och säkerligen 
ingalunda dolda sympatier för åtskilligt i kalvinis- 
meus trossatser och kult bidragit att rikta präster- 
skapets af striderna eggade misstänksamhet åt 
detta håll, så mycket mera som hans politiska 
vedersakare ej försummade att anspela på dyUka 
sympatiers förefintlighet, för att försvaga hans 
ställning. Däraf förklaras att hans eget präster^ 
skåp, som dock i honom hade sin enda sköld i 
den heta striden mot liturgien, ej kunde under- 
låta att i sin konfession af 1587 äfven angripa 
kalvinismen. Man finner i den följande kraftord: 
»Ingen skall ock det tänka, att vi, i det vi litur- 
giam och sådana de påfviskes ceremonier för- 
kasta, viljom förena oss med de sakramenterare 
eller vederdöpare (det liturgisten i sitt förspråk 
fruktar) efter vi allvarligen stå emot deras ogud- 
aktiga lära, som är emot Guds ord, henne fly och 
vedersaka, såsom en besmittelig pestilens.» Om 



— 78 — 

Olaus Martini i någon punkt af konfessionen in- 
lagt sin personliga menings har det väl varit hftr. 
Denna öfvertygelse om kalvinismens ogudaktiga 
lära var ett arf från fadern, som själf haft att 
k&mpa mot densamma och s&kerligen inpräntat 
sin uppfattning hos sonen. Och det förklarar än 
mera hvarför den senare i sin kommande strid 
med Karl från första stund upptrftder som den 
oförsonligaste motståndare mot allt, som hade den 
ringaste anstrykning af kalvinism. Redan nu var 
han dess svurne fiende, såsom tydligen framgår 
af ett bref han skrifvit till den landsflyktige Anger- 
mannus.^ Han såger dftr: »Hvad religionen angår 
råder djup tystnad, utom att några epikureer ej 
rodna att, där så låter sig göra, försvara kalvi- 
nistiska, ja äfven anabaptistiska galenskaper. Men 
Gud skall, som vi hoppas, förgöra dylikt folk. 
O, att vi omsider hade dig åter här! Med för- 
enade böner och krafter skulle vi med Guds hjälp 
förstöra satans välde». Det är svårt att antaga, 
att Olaus Martini stuckit under stol med sina 
åsikter inför sin höge herre, hertigen, liksom för- 
visso den senare lika litet lärer dolt sina för sin 
omgifning, men det har tydligen ej inverkat på 
Karls goda tanke om hans duglighet, såsom de 
följande händelserna tillräckligt tydligt utvisa. 
^ 21 maj 1591, tryckt som Bilaga 2. 



— 79 — 

De starka slitningar, som den liturgiska stti- 
den framkallat, gingo till ända med Johans död. 
Liturgien nedsteg i grafven lika stilla som deis» 
upphofsman, och Uppsala mOte beseglade på dess 
graf den svenska kyrkans enhet. Det var sjålf- 
klar sak, att de män som ledt striden mot liturgien 
skulle nu komma till beders. Abrahamus Anger** 
mannus, den landsförviste sockenprästen, hvars 
lidande i landsflykten och outtröttliga fejd mot 
Johans nyskapelser för ögonblicket undanskymde 
alla svagheterna i hans karaktär, valdes tiU årke-* 
bisköp af Uppsala möte ; dess ordförande blef den 
nyss ur fängelset utgångne Nicolaus Olai Botni- 
ensis, och dess sekreterare den glänsande professor 
Ericus Skinnerus samt vid hans sida — skolmästa- 
ren i Nyköping, Olaus MartinL Valet är det tyd- 
ligaste bevis pä det stora anseende, som den blott 
trettiosexårige skolmarunen redan åtnjöt inom kyr- 
kan, och var säkerligen ett erkännande af den 
starka andel han hade i Strängnäs-konfessionen. 
Utan att den allmänna rösten redan i honom ut- 
pekat en af de främste i de strider, som nu krön- 
tes med seger^ kan man ej förklara, att han på 
sammanträdet den 15 mars sattes på förslaget 
till Växjö biskopsstol. Det ledde visserligen ej 
för ögonblicket till något resultat, då den åldrige 
Nicolaus Stephani, på sitt prästerskaps förbön, fick 



— 80 — 

tills vidare behålla ämbetet, men det vittnar till- 
rSkckligt om hans anseende och förebådar hans 
uppstigande på ärkebiskopsstolen. Huruvida han un- 
der mOtet spelat någon sårskUd roll i öfrigt framgår* 
ej af handlingarna, men man torde ej göra orfttt, om 
man antager, att han varit en af de ifrigaste för- 
kftmparne för exorcismens bibehållande^ och för in- 
sättande i beslutet af fördömelsen öfver kalvinis- 
terna, som retade Karl till det skarpa utfallet: 
»Sätten in alle I veten vara af det slaget, ock 
fånen i helvetet med, ty han är ock min fiende.» 
Under originalbeslutet af den 20 mars har Olaus 
Martini satt sitt namn. 

I de viktiga och stormiga förhandlingar, som 
fördes i Uppsala följande år i samband med Sigis- 
munds kröning, har han ock tagit del och predi- 
kade härunder i domkyrkan den 5 februari, hvar- 
vid han till ämne valde den betecknande texten 
ur Davids 133 psalm: »Hur godt och Ijufligt är 



^ Man jämföre, huru han, trots att exorcismen enligt 
mötesbeslutet skulle yara ett adiaforon och att orden: »Far 
här ut du orene ande» skulle ersättas med >Yik härfrå» etc., 
dock har som ärkebiskop- förmanat sitt prästmöte 1607 att 
bruka den, såsom den lydde i handboken, »efter alle ord i 
exorcismen stå äro herrlige och hafve sin grund i den heliga 
skrift». (Se hans Ädmonitiones ntg. af H. Lundström i Sam- 
laren, Extrahäfte 1893, s. 126. 



— 81 — 

når bröder kanna såmjas.»^ Det förefaller egeU 
att hans namn saknas under pråstemas trohetsed 
den 19 febmaii, men då det år £idlet med alla 
prister från Str&ngnSs stift, år det vål antagligt, 
att de afgifvit en sftrskild, na förkommen forAk* 
ran; möjligen haf^a de fått i fortid hemresa. 

Trots den ohöljda fiendskap mot kalvimsmen, 
som han lagt i dagen, hade han ej förverkat 
Karls förtroende, att döma d&rataf, att denne 
samma år, 1594, utnänmde honom till pastor i Ny* 
kö(Hng,^ en plats, som genom dess belägenhet i 
den herti^iga residensstaden då ansågs för den 
förnämsta i stiftet nast biskopsstolen. Som kyrko- 
herde »förestod han>, såger Raumannas i sin lik- 
predikan, »i sja år sitt kaU och ftmbete med sådan 



^ Svenska rikadagsakter, 3: i., s. 274. Den ofta före- 
kommande uppgiften, att han predikat vid själfva krönings- 
tillfället, ftr ett misstag; ty då predikade Angermamms som 
ärkebiskop (anf. st. s. 293). 

' 1594 den 1 november förlänar Earl honom som kyrko- 
herde tionden vid S. Nioolai i staden och Bälinge i Rönö härad, 
med undantag af hvad vid den sistnämnda var åt sockenprästen 
förlänadt (Hertigens r^.)- Att utnämningen skett redan på 
våren är klart däraf, att den 27 april 1594 anstäUes inven- 
tering af S. Nicolai kyrka i närvaro af biskop Petrus Jonse, 
M. Olaus Martini m. fl. (Kammarark., Kyrkor m. m. i Sträng- 
näs stift). — I lön uppbär Olaus Martini för 1595 88 tunnor 
och för de födande åren till och med 1601 131 tunnor årli- 
gen (Kammarark., Kamrer Sandbergs anteckningar om lärover- 
ken). 

Sv, Åkad. Handl. fr. 1886. 18. 6 



— 82 — 

ära och beFömmelse, att icke allenast den stor- 
m&ktige herre och furste herr Karl den nionde . • . 
honom synnerligen aktade och bevågen var, så- 
som också H. F. N:des fOm&mste hoftjftnare h(mom 
mycken åra beviste, utan ock hela staden sådan 
benägenhet och godvilja till honom fattat hade, 
att hvart och ett barn, snarast sagdt, med gråtande 
tårar sig förnimma l&t den tid han sin valetpre- 
dikan gjorde, haruledes de mot honom hafve va- 

o 

rit afiFektionerade.» Ar 1595 deltog han som om- 
bud för sitt stift i det kyrkom&te i smått, som 
Abrabamus Angermannus tillåtit sig att, utan in- 
hämtande af Earls samtycke, sammankalla till 
Uppsala i februari månad, och han röstade då 
med de öfriga för att den ålderstigne Skararbisko- 
pen Jacobus Johannis skulle ersättas med en yngre 
kraft, dock med förbehåll att det skedde på ett 
sätt som tog hänsyn till den gamles ställning och 
heder.^ Det måtte känts eget för honom att 
sammanträffa med den gamle Nicolaus Stephani, 
biskop i Växjö, hvars plats han två år förut va- 
rit utsedd att intaga, och att höra denne, då an- 
maning . ställdes till honom att afgå, ånyo gifva 
ett vägrande svar. Högst egendomligt förefaUer 
dock, att när mötet i alla fall vidhöll sitt beslut 
om hans aflägsnande, det ej blef Olaus Martini 
^ Acta capitali Upsaliensis den 18 februari 1595. 



— 88 — 

som fick intaga platsen^ atan att Petras Joiisb 
ADgermannus, kyrkoherde i Arboga, enligt mOtets 
af hertig Karl bekr&ftade förslag utsågs till efter* 
tr&dare. I den deputation, som sedermera till 
hertigen ftfverl&mnade mötets framställningar, hvil- 
kas första frukt var utftrdande af privilegier för 
Uppsala universitet, var Olaus Martini en medlem. 
Huruvida han tagit del i riksdagarna i Söder- 
köping 1595, Arboga 1597, Uppsala och Vadstena 
1598 samt Jönköping 1599 Ar omöjligt att ut-^ 
reda; hans namn förekommer ej i handlingarna 
eller anträffas bland beseglarne. Man har svårt 
att förstå, huru han numera kunnat undgå att 
representera sitt stift, dftrest ej sjukdom eller an-- 
nat oöfvervinneligt hinder gifvit anledning. Han 
har under denna tid, efter att den ryktbare oro- 
lige kyrkoherden i Stockholm, Ericus Scepperus, 
på hösten 1598 efter Stångebro slag inkastades i 
f&ngelse för sitt tvetydiga spel i striden mellan 
Karl och Sigismund, varit föreslagen till dennes 
efterträdare, men platsen besattes med Carolus 
Petri Hedemorensis.^ Först på riksdagen i Stock- 
holm 1599 anträffa vi honom åtet* som deltagare 

^I RikdarkiTet, Handl. rOrande kyrkan 1669—1611, 
inns ett odateradt löst blad af samtidig haad, begynnande: 
»Tfaesse efftér^riffne &ro satta' uti kyrkloherdevalet uti Stock- 
kelm». Dä^å följa namnen: M. Olans Martini, M. Oaroloa 
Petri och fem andra. 



— 84 — 

i förhandlingarna; under originalbeslatet af den 
24 juli återfinnas hans namn och sigill. Och föl- 
jande år på den ryktbara blodsriksdagen i Linkö-- 
ping Itoes hans namn såväl under ständernas be- 
tänkande om regeringen af den 14 mars, som un* 
der prästerskapets förklaring af följande dag, att 
religionen stått i fara, därest Sigismund fått öfver- 
handen, och under dess protest af den 20 mars 
mot vissa punkter i riksdagsbeslutet. ^ Jag kän** 
ner mig öfvertygad om, att i den starka strid 
om handboken, som då fördes mellan hertigen och 
prästerskapet, har han varit den verklige ledaren 
å det senares sida, dels emedan ärkebiskopen Nico-- 
laus Olai Botniensis redan tyngdes af den sjuk- 
dom, som snart därefter lade honom i grafven, och 
sannolikt för öfrigt ej stod i så utprSglad motsats 
till hertigen, som Olaus Martini alltid intog, dels 
och ännu mer, emedan andan och skrifsättet i 
prästerskapets skrifvelser förråda en så omisskän- 
nelig släktskap mellan dem och den följande ti- 
dens uttalanden,^ hvilka alla mer eller mindre 
kunna föras tillbaka till honom som deras källa. 
Redan dä rför förtjänar denna riksdag att få en 

^ Alla tre handlingarna original bland Riksdagsacta. 

^ Sarskildt öfverensstämmer prästerskapets skrifvelse af 
den 10 man (se nedan) pä ett slående s&tt med den Yeder- 
Iftggning Olaus Martini skref mot Karls handbok för hof?et 
af 1602. 



— 85 — 

plats i foreliggande teckning, men ftn mera där- 
för att den &r första akten i den skarpa, stundom 
nästan våldsamma sammandrabbning mellan Karl 
och svenska kyrkan, i hvilken den senare, ledd af den 
oböjlige Olaas Martini, slutUgen afgick med segern. 
För att rätt förstå denna strid år det dock 
nödvändigt att först satta sig in i Karls religiösa 
åsikter och hans uppfattning af den svenska kyr- 
kans riktning och kraf. Om vftrmen och djupet 
af hans religiositet kan intet tvifvel råda, hans 
ord och handlingar b&ra därom det klaraste vitt- 
nesbörd. Den protestantiska reform hans fader, 
gamle kung Gösta, inledt, kände han sig kallad 
att försvara och föra vidare; i befästande af fa- 
derns stora verk såg han det oafvisliga villkoret 
för Sveriges andliga frihet, likasom för dess poli- 
tiska själfständighet. Mot påfvedömet hade udden 
I i denna reform varit riktad, och så uppfattade 
Earl den hela sitt lif igenom, så mycket starkare 
som Johans liturgiska försök för honom alltid 
tedde sig som första steget på en väg, som kunde 
föra Sverige åter under det påfliga oket. Därför 
trädde han i spetsen för det sega motståndet mot 
brodern, och detta med stor fara, ty det kunde 
hafva gällt hans furstliga ställning och hela hans 
framtid. Det färska exemplet från Johans olyck- 
liga strid med sin kunglige broder Erik måste 



— s« — 

stått varnande för håna öga. Han tvekade dock 
ej om sin kallelse öch plikt, och därför Iftrde allt 
hvad i Sverige fanns af verkligt protestantiskt lif 
att i honom se sitt hafvud, liksom han kftndesig 
vara dess sköld. För honom var Uppsala möte 
bekräftelsen på att Sverige för alltid utkastat pa- 
pismen ur sitt sköte och i samdräkt med honom 
uttalat en rent protestantisk bekännelse. I själfva 
verket existerade dock redan då mellan honom 
och kyrkan en klyfta, för hvilken han själf ej 
ännu hade klart öga, men som ingalunda var obe* 
tydlig och som alltmera vidgade sig, icke minst 
genom hans eget förvållande. Orsaken låg däri, 
att han redan tidigt misstänktes för lutning åt 
kalvinismen, och denna var nu hos den luterska 
ortodoxien fullt ut lika illa anskrifven som pa- 
pismen. I denna misstanke tog man ej heller fel. 
Det är nu omöjligt att afgöra, hvilka de olika 
anledningar varit som bidragit att föra Karls re- 
ligiösa uppfattning i denna riktning, och när de 
hafva begynt att inverka. Man har tänkt sig att kal- 
vinisten Dionysius Beurreus varit lärare för honom 
likasom för Erik XIV ; det låter ock tänka sig, att hans 
prcBceptor Jean de Herboville här spelat en roU.^ 

^ I sin almanacka antecknade han den 29 april 1585: 
»Fick jag reta att Gud hade kallat min prseceptor Johan de 
HerfooTille, hyars sj&l Gad eyinnerligen trOste, och miste jag 



— 87 — 

Klart &r att tillfftUe icke saknats för honom att göra 
sig bekant med kalvinismens satser och jämföra dem 
med lateranemas. Han var ju tretton år> då kyrkans 
strid med Beurreus utfäktades^ och måste under den 
följande tiden före dennes mord ej sällan hafva 
sammanträffat med honom vid hofvet; sannolikt 
hafva åtskilliga franska kalvinister då och under 
följande tid varit i svensk tjänst. En man af 
Karls själfst&ndiga skaplynne drefs naturligen att 
på fullaste allvar taga itu med de problem, som 
sålunda mötte honom, och man har att komma 
ihåg, att med hans eminenta praktiska begåfning 
förenade sig ock det skarpaste förstånd, som ville 
se klart i allt och som aldrig skyggade för kon- 
sekvenserna. Han kunde därför varit väl förbe- 
redd på att taga djupa intryck af hvad som 
mötte honom, då han på sin friareresa till Pfalz 
1578^ äfven besökte Rhentrakterna och Schweiz 
och där dagligen hade tillfälle att råka kalvi- 
nismens förnämsta representanter och lyssna till 



en trogea man.» Dessa Karls anteckniiigar, na under utgif- 
vande af grefve Ad. Lewenhaupt, hafra af utgifVaren Tälvilligt 
st&Uts i korrektar till mitt förfogande. 

^ Från denna resa berättas (Uppsala bibi. PalmcA:Alds 
saml. I, T. 8), att knrfnrsten låtit Tid tafiek i Heidelberg tyå 
arga och spetsfundiga kalvinister dispntera om trons artiklar, 
af hvilka dock den ene fått agera luteran, fbr att slutligen, 
efter bård strid, tillerkänna sin kalTinske motpart segern. 



— 88 — 

deras utlftggningar af ett teologiskt system, som 
genom sin logiskt stränga byggnad m&ste anslå 
ett lynne med så Ofvervftgande förståndsriktning, 
som fallet var hos honom. Det torde vara säkert, 
att han redan då kommit ganska långt i sin an- 
slutning till den kalvinistiska uppfattningen. Be- 
viset finner jag i det bref, som han säkerligen 
under denna resa och sannolikt i Strassburg har, 
efter afhörande af en predikan, skrifvit till pre- 
dikanten själf, magister Joachim.^ Han tackar 
däri denne för hvad han i sin predikan talat om 
nödvändigheten af att hålla ett concilium till lä- 
kande af den kyrkliga splittringen, men, säger han, 
detta bekämpar den ubikvitistiska roten med händer 
och fötter; enigheten skulle dock lätt stå att vinna, 
om Guds ord finge afgöra och ej doktor Luthers 
stridsskrifter eller Jacob Smidels discordiebok.^ 
öfverensstämmelsen mellan Karls och kalvi- 
nismens teologiska åskådning framträder hufvud- 
sakligen i de viktiga trossatserna om Kristi tvenne 



^ Det odaterade originalkonceptet finns bland Karls 
bref i Riksarkivet. Det korta excerpt, som Geijer gifvit, är 
taget ar kopian i Palmsköldska samlingen. Möjligen är M. 
Joachim den kalvinistiske präst af samma namn i Strassburg, 
som enligt Olai Martini iVaming» mot Earls katekes, har för- 
fattat en kalvinistisk katekes. 

^ Den bekante Jacobns Andrese, konkordieformelns egent- 
lige fader, gick nnder vedernamnet Smidel. 



— 89 — 

naturer och sakramenten; den katvinistiska dogmen 
om praadestinationen synes han ej hafva godkänt. 
Han har visserligen aldrig sj&lf uttalat sin stånd- 
punkt i den frågan, men intet finnes som talar 
för en anslutning i detta afseende, och det tyc- 
kes mig strida mot hans starka upprepade utta- 
landen om människans frälsning genom tron på 
Kristi försoningsdöd. På det hela kan man väl 
med allt skäl antaga, att han saknat både tid, 
anledning och förmåga att utveckla sina åsikter 
till någon systematiskt uppställd, klart afgränsad 
bekännelse. Och med skäl påpekar en framstå- 
ende teologisk författare, att om hans åsikt skall 
under någon partietikett inrangeras, bör den snarare 
föras till den förmedlande philippistiska, än till 
den egentligt kalvinska riktningen.^ 

Om dock Karls åsikter i mycket voro de- 
samma som af kalvinisterna hyllades, skulle det 
dock vara ett misstag att däraf sluta att han 
var en kalvinist, om han också icke själf bekände 
sig som sådan. Själf har han på det bestämdaste 
offentligen förnekat det, och en man af hans art 
har rätt att blifva trodd på sitt ord. Det var 
ingalunda någon tom undflykt, utan ett öppet är- 
ligt uttalande, när han, gentemot beskyllningen 

^ A. E. Knös i Nordisk Universitetstidskrift, årg. 2, 
H. 4, 1857, s. 6. 



— 90 — 

for förstucken kalvinism, harmset utbröt, att inj^en 
ftgde ratt att påstå, att han »icke skulle hafva det 
furstliga mandomssinne och den uppriktighet, att 
han ville eller ock tillstå torde, utaf hvad religion 
han vore». Han ansåg sig hafva sjalf k&mpat sig 
till sin öfvertygelse och i allt stå på Skriftens 
grund allena; denna reformationens utgångspunkt 
har för hans uppfattning och uppträdande varit 
bestämmande. M&nsklig auktoritet i religiösa frå- 
gor var något som han aldrig ville vidkännas; i 
det afseendet syntes honom Ealvin och Luther 
betyda lika Utet eller lika mycket. Deras utsaga 
gällde för honom jämt upp så mycket som han 
trodde sig finna den stå i öfverensstämmelse med 
det heliga ordet. Därför var det med full konse- 
kvens, som han i fråga om ett erkännande af 
Augsburgiska bekännelsen och Uppsala möte som 
trosnormer alltid för sin del fasthöU vid tillagget 
»för så vidt de öfverensstämde med Guds ord». 

Med denna vida uppfattning af protestantismens 
begrepp och med blicken nästan uteslutande fäst 
på den papism, som han så djupt hatade och hvars 
i hans ögon kvarlefvande surdeg måste snarligen 
utrotas, var det honom, som jag ofvan sagt, omöj- 
ligt att se differenserna mellan de protestantiska 
bekännelserna med samma ögon som deras egna, af 
de ömtåliga dogmatiska tvistefrågorna upphetsade 



— 91 — 

teologiska representäDter. Däremot famnade han 
med klart öga de faror, som hotade den splittrade 
protestantismen från den enade och kraftigt fram- 
trängande katolska världen, och han förstod, att 
här behöfde man samla alla krafter för att bestå 
i den fruktansvärda strid, som stod för dörren. 
De band, som knutits mellan Earl och sven- 
ska kyrkan genom konflikten med Johan och ge- 
nom den än större gemensamma fara^ som efter 
hans död hotade Sveriges både politiska och and-- 
liga själfständighet, hade efter den tiden betyd- 
ligt förlorat i styrka. Vid den afgOrande brjrt- 
ningen med Sigismund 1598 hade själfva ärke- 
biskop Abraham och ett icke ringa antal af 
prästerskapet samt många af de ledande männen 
i öfrigt sviktat i sin trohet mot det verk, hvari 
Karl såg sin lifsuppgift. Det var något som han 
aldrig kunde förgäta, och med den starka miss- 
tänksamhet, som tyvärr låg i hans vasalynne, ut- 
sträckte han ansvaret till hela kyrkan, som han 
ansåg hafva sviktat i sin kallelse både i politiskt 
och andligt afseende. Han intalade sig då, att 
Uppsala möte förlorat sin betydelse genom prästerr 
skåpets hållning. Det hade varit en förening, in- 
gången en för alla och alla för en, men som de 
fegt öfvergifvit och som endast räddats genom 
att han satt sitt bröst mot faran. Så mycket 



— 92 — 

mindre kftnde han sig manad att efter deras ön- 
skan erkänna detta beslut som ett symbolum, som 
det äfven från början väckt hans ovilja genom 
det hätska uttalandet mot kalvinister och andra 
kättare, hvari han ej utan goda skäl såg en för- 
olämpande utmaning mot sin egen person. Kyr- 
kan å sin sida, inom hvilken den liturgiska stri- 
den betydligt lossat på ordningens band och födt 
själfrådighet, hade genom den därpå följande se- 
gern känt sin själfkänsla stegras och tyckte sig 
efter Stångebro slag se faran för papismen allde- 
les aflägsnad. I stället började den alltmera miss- 
tänka sin räddare för lutning åt den hardt när 
lika afskydda kalvinismen. Denna misstanke hade 
ju tydligt framträdt redan vid Uppsala möte, och 
besynnerligt nog måtte den utsträckts äfven till 
Strängnäs stifts prästerskap, eftersom detta under 
mötet ansåg sig behöfva genom sin biskops mun 
fria sig för misstanken, något som bort vara all- 
deles obehöfligt efter dess förut omnämnda starka 
uttalande i Strängnäs-konfessionen. Så starkt var 
ryktet om Karls förkärlek för kalvinismen, att han 
fann sig föranlåten att i en skrifvelse till ärke- 
biskopen och Uppsala kapitel år 1595 offentligen 
försvara sig för denna misstanke, på samma gång 
han dock oförskräckt vidkändes den åsikten, att 
all mänsklig auktoritet måste vika för Skriften. 



— 93 — 

Denna Öppenhet var visserligen icke ftgnad att 
skingra misstron. Och det var tftmligen naturligt 
att, med en sådan uppfattning af hans tänkesätt, 
prästerskapet, redan i sig själft ej synnerligen 
benäget för några reformer, skulle ställa sig ännu 
ovilligare, så fort förslaget utgick från Earl och 
således syntes dem böra bära i sitt sköte dolda 
och farliga afsikter. 

Han åter, i hvars brinnande själ väldiga tan* 
kar trängdes, ej alltid komna till klarhet, men 
alla famnande en stor framtid, kände sig kallad 
att utföra sin faders verk, och dit räknade han 
icke blott befästandet af Sveriges själfständighet 
och statsbyggnadens utveckling, utan ock refor- 
mationens fullförande genom utrensning af allt 
hvad i kyrkans lära, kult och författning syntes 
honom vara kvarlefvor af romersk-katolsk surdeg, 
framför allt af åtskilliga i hans ögon okristliga 
ceremonier.^ Hans otåliga härskarl]nQne hade svårt 
att finna sig i några hinder och svårigheter, och 
hans okufliga mod visste ej hvad fruktan var. 
Fullt öfvertygad om att reformationen hos oss 
ännu blott var ett halfgjordt verk, ville han drifva 



^ Huru djnpt denna fråga om ceremonierna gick honom 
till hjärtat, framgår bäst däraf, att han i sin almanacka har 
om Uppsala mötes egentliga förhandlingar endast antecknat: 
»Mars 16, }6, 17 war mycke görre åm ceremonier». 



— Be- 
sitt prftsterskap att raskt gå vidare och såg i dess 
motstånd föga annat ån otacksamhet och obenft- 
genhet att reformera både sig sjAlf^a och kyrkan. 
Medveten om sina afsikters renhet, verkligt varm 
för det religiösa lifvets fördjupande och utbred* 
ning, men häftig och härsklysten, gick han för 
hårdt tillvaga att lyckas i godo öfvervinna mot- 
ståndet, och prästerskapet, som såg upp till Upp- 
sala möte nftstan som till ett Guds ord och som 
upptäckte idel olftgmheter, dftr han ville se idel 
fördelar, drefs af hans starka påträngande endast 
att alltmera betrakta hvarje reformförsök, äfven 
det oskyldigaste, som ett angrepp på kyrkans lifs- 
intressen och att i konungen se en, om ock omed- 
veten, fiende till henne. Striden fick häraf en 
personlig, stundom bitter karaktär. Det länder 
till de bägge stora kämparnas, Karl och Olaus 
Martini, ovanskliga heder, att så upprifvande stri- 
der ej förde till några olagligheter. Redan Karls 
starka rättskänsla skulle förbjudit honom att an- 
vända de maktens vapen, som genom hans höga 
ställning stodo honom till buds, äfven om hans 
egen -. friska erfarenhet från den liturgiska striden 
icke lärt honom, att inga kungliga bud förmå 
tvinga känsliga kristna samveten, men därtill kom, 
att han på det religiösa området icke erkände 
andra vapen än det gudomliga ordets egna, och 



— 95 — 

respekterade hvarje öfvertygelse som ärligen åbe- 
ropade sig på. Skriften. Och ärkebiskopen visste 
alltför väl, hvad Sveriges kyrka och Sveriges folk 
var sin store räddare skyldigt; det var därför 
endast den kunglige motståndarens teologiska och 
kyrkliga åsikter han oförfäradt bekämpade, att 
röra vid konungamakten eller störa samhäUsord* 
ningen för kyrkliga maktintressen, det låg hans 
tanke fjärran. 

Jag återgår härefter till händelserna vid 1600 
års riksdag* Huru stort det afstånd var, som re- 
dan skilde Karl och svenska kyrkan, framgår tyd- 
ligen af deras sammanstötning vid detta tillfälle 
i frågan om handbokens revision. Denna fråga 
hade Earl upptagit redan så tidigt som 1595, då 
han i tvenne bref till ärkebiskop, professorer och 
capitulares i Uppsala (den 16 mars och 15 maj) 
yrkade på denna sak. Men den kom ej ur fläc- 
ken, förrän han efter Sigismunds flykt 1598 stod 
som surare på slagfältet och obestridt var Sve- 
riges herre. Otvifvelaktigt har det varit under 
trycket af hans vilja, som omsider en kom- 
mission, i hvilken äfven Olaus Martini hade 
plats, sammanträdde . i Stockholm åren 1598 och 
1599 samt arbetade på handbokens öfverseende. 
Men denna revision blef af lindrigaste art och 
kunde på intet sätt tillfredsställa hertigen, såsoili 



— 96 — 

uppenbart framgick af det sfttt, hvarpä han tog 
itu med saken vid Linköpings riksdag 1600. 

Den 24 februari aflftmnade han till st&ndema en 
framstftUning, hvari han yrkade, att den nyss Ofver- 
sedda handboken skulle ytterligare revideras* Hftrpå 
gaf prästerskapet redan samma dag ett bleklagdt nej 
till svar och drog borgare och bönder med sig; en- 
dast adeln uttalade sitt bifall. Härmed kunde 
Earl ingalunda låta sig nöja, och man föll undan, 
ty redan den 29 februari afläto ständerna en ge- 
mensam förklaring, att hertigen och prästerskapet 
borde först taga handboksfrågan i öfvervägande. 
Earl var genast färdig att gripa saken an och 
öfverlämnade till prästerskapet en skrift »Om Her- 
rans nattvard, dopet och annat mera», som skulle 
tjäna till utgångspunkt för öfverläggningarna. 
Denna skrift, till hvilken han själf uppenbarligen 
är författare, såsom likheten med hans följande 
teologiska arbeten visar, har af kännare blifvit 
strängt bedömd;^ man kunde ej heller vänta, att 
han skulle besitta de speciella förutsättningarna 
för att utarbeta en k3rrkohandbok. Men han kände 
med sig, att en reform behöfdes, och det låg icke 



^ Quensel i Bidrag till Svenska liturgiens historia, 2, 
s. 128, kaliar den >en högst egendomlig agendarisk produkt, 
lika oliturgisk som olutherskt. Jfr Norlin, Svenska kyrkans 
historia, 1, 164. 



— 97 — 

i hans natur att draga sig undan^ nftr samvetet 
talade; en stark tilltro till sin egen förmåga, s&r- 
skildt som teologisk författare^ har han nog ej 
heller saknat. Det låg emellertid i öppen dag, att, 
ehuru han ej med ett ord omtalade eller godkände 
kalvinistiska satser, hans arbete afvek från lutersk 
uppfattning och anslöt sig till den kalvinistiska. 
Och hftrpå högg prästerskapet genast in i sitt svar 
af den 10 mars. En förändring, hette det där, 
måste redan i sig själf väcka oro och förargelse 
i församlingen, men än mera måste det blifva 
fallet med ett sådant förslag som detta, hvilket 
innehöU flera af kalvinistemas farliga meningar 
och således måste väcka misstanke om att man 
ville, såsom papistema påstodo, affalla till de förra. 
Nattvardsformuläret sade för litet, då det talade 
om' ett anammande af Kristi lekamen och blod 
»efter sakramenterligt sätt» och icke härmed för- 
band tillägget »uti öfvernaturlig och outrannsaklig 
måtto». Förmaningen vid dopet ginge ut på samma 
falska mening, som Kalvin uttalat, att Guds löfte 
till Abraham komme barnen sålunda till, att de 
voro heliga, jämväl förrän de undfått dopet, men 
odöpta barn voro under djäfvulens våld. Man 
kunde icke medgifva ett dop, där faddrarna be- 
känna sin tro å barnets vägnar och lofva att i 
samma tro uppfostra det; enligt Skriften hafver 

8v. Äkad, ffandl. fr. 1886. 18. 7 



— 98 — 

barnet själft tron, »tndock man icke forst&r, hnru 
med en sidan Guds hemlighet tillgår.i — Slotsataen 
af anmärkningarna blef den, mtt det redan revide- 
rade förslaget innehAlle allt hvad som behöfUes. 
En så af^isande hållning å pristerskapets sida 
måste reta KarL Än mera retade honom na- 
turligtvis motståndames förferande att brftnnmårka 
förslaget såsom kalvinistiskt, det yppersta s&tt att 
på förhand dödsdöma det i en tid, då i Sverige 
kalvinister och gudsfömekare ansågos komma på 
ett ut. I det svar han redan följande dag aflåm- 
nade, gaf han i starka ord luft åt sin vredgade 
stämning, på samma gång han dock med omsorg 
och skärpa sökte gendrifva motståndames argu- 
menter. Han säger sig trotsa prästerskapet att 
bevisa beskyllningen för kalvinism, ty hvarken af 
Ealvin eller Luther har han anfört ett ord, utan 
blott af de fyra evangelistema och Paulus, och 
vid Kristi ord vill han stadigt hålla sig och be- 
känna det till sin dödsstund. Hvarken åt Luther 
eller Kalvin är han sinnad gifva vitsord framfbr 
Skriften, dess ostympade ord betyda mer än någon 
människas, hvem hon än vore och hvar det än 
(tillägger han sarkastiskt) gjordt vore, vare sig i 
Augsburg eller Uppsala. Med rätta erinrar han^ 
att någon revision väl aldrig kommit i fråga, om 
6} han gjort påminnelse i saken, och dock hade 



— 99 — 

den redan i Uppsala varit på tal. Mötets nanm 
väcker hans lidelse; han erinrar med skåarpa^ huru 
han och svenske mAn vägat sina lif till försvar 
fOr religionen, under det att ärkebiskop Abraham 
och flera af prästerskapet sällat sig tiU Sveriges 
fiender. Efler denna upptaktande inledning öfver- 
går han till en granskning af prästerskapets svar. 
Förargelsen af en förändring kan han ej tillmäta 
stor vikt, där det gäller att mer lyda Gud än män- 
niskor; denna deraa mening påminde alltför mycket 
om det sorgligt bekanta kejserliga Interim. Deras 
fraktan för att papistema skulle peka på föränd- 
ringen som ett börjande afiiall till kalvinistenia 
ger honom anledning till den bittra slängen, att 
det just gör honom lika, om en tjuf berömmer 
ärligt folk, eller en sköka lastar dem. Hvad natt- 
varden anginge, talade Skriften ej med ett ord om 
ett »himmelskt och öfvematurligt> anammande eller 
om Kristi »himmelska eller förklarade», utan om hans 
»sanna» lekamen. Med dessa ord utkastade haaa 
djärft en stridshandske åt sitt luterska prästerskap, 
ty i dem låg ett öppet förkastande af ubikvitets- 
läran. I afseende på döpelsen, säger han, må Kal- 
vin svara för sin mening att löftet till Abraham 
gör barnen heliga, själf vill han hålla sig till 
Guds ord, att löftet till Abraham är gifvet alla, 
som Abrahams tro hafva. Aldrig har han sagt, 



— 100 — 

att barnen äro utan synd, tvftrtonii att vi alla 
födas vredens barn, men han tftnkar heller aldrig 
medgifva, att de odOpta barnen &ro under dj&f- 
vulens våld. Barnatron vill han lika litet erkftnna 
och fordrar d&rf&r fällt konsekvent, att aUa barn 
skola dOpas och det på den tro som faddrarna 
b^&nna; ehuru det är alldeles tydligt, att han 
hArmed menar hvilken tro dessa faddrar &n be- 
kftnna.^ Det egendomliga i denna fordran på att 
lutersk präst skulle döpa barn af fOrlldrar med 
annan trosbekännelse har sin förklaring däri, att 
främmande präster ej fingo i riket vistas. Och 
man förstår då bättre hans bittra anklagelse, att 
barn fått ligga odöpta i Stockholm och flerstädes 
hela och halfva året, ja somliga af döden bort- 
ryckts utan .att hafva undfått dopet. Efter denna 
straffpredikan slutar han med en öppen och ädel 
förklaring, att det visserligen ej vore hans afsikt 
att med list eller v&ld truga något på dem mot 
deras vilja eller, såsom förut skett, något som ej 
komme med Guds ord öf verens; hvad han gjort 



^ Hans ord äro i sin öppenhet hOgst märkliga: »Så 
hafver likr&l prästerskapet i Stockholm vägrat sig att vilja döpa 
de barn som föräldrame icke hafva velat sagt god före att vi^a 
låta nppföda barnen uti den Angsburgiska konfession, det 
dock fader och moder hafver varit omöjeligt, efter dem hafver 
varit ovitterligt, hvad nåd Gnd täckes gifva barnet.» 



— 101 — 

hade skett i god m^iing och hans samvete till 
styrka. 

Prästerskapet lät sig dock ej af hans skarpa 
ord förskräckas. I sitt fyra dagar senare afgifna 
svar vågade det sjunga ut^ att det hade »platt in- 
gen lust> att inlåta sig i vidare disputats om fOr^ 
slaget^ men att det ansåge sig i alla fall vara skyl- 
digt att tm besvarande upptaga hans insagor, 
hvilket ock skedde med synnerlig skftrpa. Lika 
litet som han, ville de tillmäta enskilda människor 
eller koncilier något vitsord^ där deras uttalanden 
*j stämde med Guds ord, men — från Uppsala- 
konciliety som vore pä Guds ord grundadt, tänkte 
de aldrig afträda. De ansågo sig vara i sin fulla 
rätty när de utmärkte sådana kättare som kalvi- 
nistema med deras namn, för egen del blygdes de 
ej att kalla sig luteraner. Med rätta häfdade de 
det obilliga uti att göra hela prästerskapet ansva- 
rigt för Abrahami Angermanni och hans medhål- 
lares felsteg. Hvad det anginge att förslaget ej 
beropade sig på annat än Guds ord, så vore där- 
med ingalunda bevisadt^ att det vore fritt för kal- 
vinistiska villfarelser^ ty på samma ord beropa 
sig alla kättare. Med en käckhet, som ej kan 
annat än förvåna, besvara de hertig^us försmäd- 
liga allusion på Interim med att säga rent ut, 
att här visserligen ej vore fråga om något Inte- 



— 102 — 

rim, som skulle gifva utsikt till en framtida för* 
ändring. Därefter upptaga de hans dogmatiska 
satser till vederläggning. 

Man skulle väl tycka^ att efter en sådan för- 
klaring af prästerskapet borde utsikterna för en 
revision af handboken vara inga och frågan bngt 
ur världen. Det vore dock att känna Karl litet^ 
att tro, det han v^ för första motstånd. Med 
eller mot ständemas vilja fick han in i riksdags- 
beslutet af den 19 mars en punkt, enligt hvilkeu 
det skulle åligga prästerskapet att till nästa riks- 
dag afgifva betänkande öfver handboken. Att på 
sådant sätt öfverrumplas var dock för mycket för 
prästerskapet; följande dag undertecknade 126 
präster en protest, hvari de upprepade, att de 
alldeles ogillat handboksforslaget och alldeles icke 
vore sinnade att någonsin anamma det; på samma 
gång förklarade de modigt, att det straff, som 
hertigen pålagt Finlands biskop och präster för 
misstänkt delaktighet i Sigismunds planer, vore 
olagligt. ^ 

Olai Martini verksamma andel i detta starka 
motstånd har svårligen kunnat förblifva obekant 
for Karl; så mycket mera hedrar det honom, att, 
då några månader senare äriEebiskopsstolen bUfvit 

^ Prästerskapets s. k. eiception Ifins i original på papper 
ooh med många. åtryckta sigill i Riksarkitet. 



— 103 — 

ledig genom Nicolai Olai Botniensis död den 12 
maj 1600, och pr&sterskapets röst framför alla 
biskopar utpekade kyrkoherden i Nyköping såsom 
r&tte mannen att beklftda kyrkans högBta värdig- 
het, bar han d&rtill gifvit sitt samtycke, ehuru 
han val kunde förutse, att en sådan man aldrig 
skulle låna sig till verktyg för bans reformplaner, 
utan tvärtom af alla krafter bekämpa dem. På 
hertigens befallning af den 20 maj till Uppsala 
domkapitel att sammankalla biskoparna till val, 
hade dagen för detta utsatts till den 8 juli, och 
valet har äfven sannolikt på denna dag verkställts 
af biskoparna och kapitlet.^ Earls samtycke gafs 
först den 14 maj följande år; det finnes dock in- 



^ I Acta capituli Upsaliensis omtalas under 3 juni kal- 
lelsen till val den 8 juli, och under 3 juli uppskjutes en sak 
:^till biskopames ankomst». Om själfva valet tiga dessa ofull- 
ständiga acta. Men då jag sammanställer, att den 11 joM är 
Strängnäs-biskopen närvarande i Uppsala-kapitlet och att den 
21 juli »alla biskoparne» voro i Stockholms-kapitlet (se Liber 
capituli Stockh:s i Riksarkivet), synes mig sannolikt, att valet 
försiggått på utsatt tid. Den skenbara motsägelsen mellan 
uppgifterna om hvilka som i valet deltagit, i det likpredikan 
af Raumannus (hvilken nämner, att han som universitetets 
decanus upptog rösterna) säger: »biskopame och de förnämste 
af prästerskapet», under det Earls bref af den 14 maj 1601 
säger »biskopame och professorerna», synes mig lösas så, att 
Uppsala-kapitlet, som ju inneslöt professorema, kunde i sin 
helhet betraktas som och vårdslöst kallas »de förnämste af 
prästerskapet». 



— 104 — 

gen anledning att antaga att orsaken till dröjs- 
målet varit någon tvekan å Karls sida,^ det kan 
helt enkelt förklaras dftraf, att han, som i juli 
1600 öfverrest till Livland, länge helt och hållet 
upptogs af den heta fejden med polackama. Så 
fort kännedom vunnits om hans bifall, skred man 
tiU invigning af den nye ärkebiskopen. Först 
bestämd att försiggå i juli, uppsköts den till föl* 
jande månad och försiggick i Uppsala domkyrka 
den 16 augusti 1601. Man har länge bestridt, 
att någon invigning skett, och därpå till och med 
grundat en teori, att kyrkan skulle ansett vig- 
ningen omöjlig, så Iftnge den laglige llrkebiskopen, 
Abrahamus Angermannus, icke var afsatt. Detta 
antagande förfaller därmed, att invigningen blifvit 
ett bevisadt faktum,^ och borde så mycket mindre 
uppkastats, som prästerskapet gifvit sitt godkän- 
nande af afsättningsdomen. ^ 

^ Baazins i sitt Inventariam, s. 592, säger tvärtom, att 
Karl önskat valet; hans auktoritet torde dock ej väga tungt. 

I 

' Se H. Lundström i Eyrkohistorisk årsskrift, I, s. 270. 
Lanrentius Birgeri Wermelandus berättar i sitt strax efter 
Olai Martin! död skrifna rimmade Epitaphium (Palmskölds 
saml. XV, T. 12), att konungen skänkte vin och annat godt 
till collatset vid hans vigning. 

^ Den 9 februari 1599 i Jönköping. Kopia (dock med 
alldeles korrumperade underskrifter) i Uppsala Bibliotek, E. 
296. 



— 106 — 

Den starka motsats mellan Earls och präster- 
skapets teologiska och kyrkliga åskådning, som 
mellan dem skapat en sådan klyfta, kunde i följd 
af sakens natar och bftgge partemas hårdnacken- 
het endast skärpas för hvarje gång de träffade 
samman. Det visade sig vid 1602 års riksdag, 
d&r Olaus Martini nu med ämbetets rätt tog led- 
ningen af sitt prästerskap och detta i sin ordning 
till en början samlade de öfriga stånden till mot- 
stånd mot Karls vilja, intill dess han genom hotel- 
sen att nedlägga regeringen framdref en kom- 
promiss, som på ytan såg ut som en seger för 
honom, men i själfva verket var föga bättre än 
ett nederlag. Riksdagen hade sammanträdt i Stock- 
holm i slutet af maj, och ständerna begynte med 
att uttala sin önskan, att Karl skulle omsider an- 
taga Sveriges krona, då han faktiskt var dess re- 
gent. Men under förhandlingarna om d^Q för- 
säkran han i så fall borde afgifva, skulle religions- 
frågan, såsom förut, gifva anledning till bitter 
strid. Prästerskapet under Olai Martini ledning 
gick i spetsen. Men dessutom uppretade det Karl 
genom ett särskildt steg, som måste synas honom 
vara ett oförsynt ingrepp i hans rättigheter som 
rikets regent. Den 7 juni förekallade nämligen 
ärkebiskopen till förhör inför sig och rikets bi- 
skopar konungens tyske hofpredikant Theodor 



— 106 — 

Mioronius (eller Klein), hvilken Karl fört med 
gig hem från Livland, och efter verkstftlldt förhör 
lat han följande dag en deputation, hvari han 
dock ej sjalf tog del, afgå till konungen för. att 
öfverlftmna en skrifvelse, hvari pr&sterskapet be* 
gärde Micronii förvisning ur riket, på den grund 
aÅit han befunnits vara en öppen kalvinist.^ Då 
gällande lag knappast kunde &beropa& som rätts- 
grund, måste en dylik till landets regent ställd 
anmaning af undersåtar synas honom som en 
obefogad inblandning i hans rätt att ordna sitt 
hof. Redan detta måste bringa hans heta blod i 
svallning, men härtill kom, att den 10 juni hade 
ständerna yttrat sig om försäkringsvillkoren och 
därvid, tydligen på präfifterskapets ingifvelse, for- 
drat, att han skulle hålla dem vid den rena oför- 
falskade läran, som i den oförändrade augsburgiska 
bekännelsen och i Uppsala mötes beslut vore för- 
fattad, så ock vid den gamla handbokens cere- 
monier, sådana de 1593 rättats. 

Karls vrede uppflammade våldsamt. Redan 
samma dag lät han en skrifvelse afgå till prfi.ster- 
skåpet, i hvilken han i hårda ordalag tillvitade 
dem den gröfsta ämbetsförsumlighet. Det vore 



^ Westéa i Svenska Hofclereciets historia (1: 286, 327) 
är den enda källan för denna uppgift om deputationen, hrars 
medlemniar han aamngifver. 



— 107 — 

der^s skuld att hospit^alen voro så dåliga, och 
att fattiga både dftr och på gatorna omkommo 
af hunger, ty de tillhOUo ej sysslomftnnen att or- 
dentligen göra reda f&r inkomsterna ; likaså komme 
på deras ansvar, att domkyrkorna stodo utan tak 
odi hotade att förfalla. Däremot försummade de 
ej att taga . likstol, g&llde det ftn den fattiges sista 
ko, och att utkråfva påskpenningar, samt visa dem, 
som ej erlade sådana, från Herrans bord ; biskoparna 
sjftlfva vigde för mutor och gåfvor flera präster 
ftn som behöfdes* PrSfSterskapet skulle göra bättre 
i att betänka detta än att med en mängd fåfänga och 
onödiga saker perturber^ honom. Han tänkte 
visserligen icke göra någon. förändring i religionen, 
för h vilken han blottställt sitt lif, under det präs- 
terna tvenne gånger fallit därifrån, först under 
den liturgiska tiden och sedan vid Sigismunds 
ankomst 1598. Det var hårda beskyllningar, af 
hvilka särskildt den sista tydligen var öfver- 
drifven. 

Följande dag, den 11, afgick hans svar till 
samtliga ständerna. Han förehöU dem häri, att 
Guds ord borde gå före augsburgiska konfessio- 
nen; vid det förra ville han hålla dem och likaså 
vid den senare, »såvida hon därmed komme öfver- 
ens». I afseende på handbokens revision kunde 
han ej dela deras åsikt och framträdde nu med 



— 108 — 

den fordran, att ej blott denna, utan afven kyrko- 
ordningen, såsom smakande af den papistii^ka sur- 
degen, skulle af gode mftn Ofverses och dftrpå 
gillas, icke blott af prästerskapet, utan ftfven af för- 
samlingen, ett högst märkligt tillftgg, som vittnar 
om hans demokratiska uppfattning af kyrkofor- 
fattningen. — Ständerna Iftto sig dock ej för- 
skräckas i första taget. I sitt svar af följande 
dag vidhöllo de sin förut uttalade åsikt och upp- 
togo nu tillika prästerskapets begäran, att Micro- 
nius måtte aflägsnas, på det de unga furstama ej 
skulle besmittas af hans odugliga surdeg.^ På 
den senare framställningen tyckes Karl ej hafva 
gifvit något svar, hvilket var det klokaste han 
kunde göra; det var kanske orsaken till att den 
frågan ej vidare berördes i den nya skrifrelse 
af den 14, hvari ständerna upprepade sina öfriga 
fordringar. Men Karl hade nu fått nog och tiU- 
grep sitt sista skarpa vapen^ genom att följande 
dag hota med regeringens nedläggande. Den fara, 
som härmed öppnade sig för land och rike, gjorde 



^ Det kan förtjäna att nämnas, att i Joh. Skyttes obliga- 
tion som Gustaf Adolfs lärare af 6 september 1602 (Uppe* 
bibi. Nordins saml. 180, n:r 58) heter det blott, att han skall 
förmana hertig Gustaf »till den rena och sannskyldiga guds- 
tjänsten och religionen, som är i de profetiska och apostoliska 
skrifter författad»; om några bekännelseskrifter talas cg. 



— 109 — 

genast verkan. I riksdagsbeslutet af den 17 juni 
uteslöts till och med namnet af augsburgiska be- 
kännelsen, men det betydde i det hela mycket 
litet, då Uppsala möte åberopas, som ju intagit 
ett ^kftimande af denna konfession. Dftijamte 
medgaf riksdagen nu, att både handbok och kj^ko- 
ordning borde af andliga och vftrld&diga män öfver* 
ses, dock med det försvagande tillägget, att ing^i 
föråndring finge göras rörande trosartiklarna eller 
sakramentens råtta bruk. Genom tillägget upp- 
häfd^ egentligen hela betydelsen af beslutet, så-* 
vidt det skulle för Karls afsikter användas, och 
däri ligger nog förklaringen till,- att ingen kom- 
mitté nedsattes, utan att, som vi få se, Karl tog 
frågan i sin hand och utarbetade ett eget hand- 
boksförslag, för att sålunda på den fria diskussio- 
nens väg så att säga inleda en reform. När 
prästerskapet genom ett särskildt beslut af den 
17 juni förklarade, att där de å Uppsala möte 
aflysta ceremonierna ännu icke afskaffats, skulle 
det med första, dock med lämpa verkställas, samt 
att några andra ceremonier skulle med tiden, efter 
som åhörame blifvit undervista, småningom af- 
Ifigsnas, låg däri ett betydligt försvagande af riks- 
dagsbeslutets ord, att hvad som ännu funnes hafva 
en smak af den papistiska surdegen eller vore 
förargligt skulle alldeles uteslutas. 



— 110 — 

Vid den begäran, som pr&sterskapet och Ofriga 
ständer framställt att se Micronius aflägsnad, fftste 
Earl ej ringaste afseende. Han ansåg ej utan skäl, 
att de här Ofverskridit sin befogenhet. Dessutom 
har han säkerligen haft behof af hans biträde vid 
utarbetandet af den nya handbok för hofvet, hvar- 
med han nu var sysselsatt. Slutligen ansåg han ock, 
att prästerskapet icke hade öfverbevisat Micronius 
om någon villfarande lära, allraminst på det sätt, 
hrarpå detta bäst kunde utrOnas, genom ett offent* 
ligt och i laga former anordnadt religionssamtal. 
Dylika samtal voro som bekant denna tid ej ovan- 
liga, oftast i den lofliga, men aldrig vunna af- 
sikten att så åstadkomma ett närmande eller åt- 
minstone en bättre förståelse. I Karls smak tyckas 
de ' särskildt hafva legat, och han f&ll nu på den 
idén att begagna Micronii härvaro för att få ett 
dylikt till stånd.^ Micronius uppsatte, säkerligen 
på Karls begäran, sin trosbekännelse i form af 56 
teser, hvilka han den 9 augusti öfverlämnade till 
Stockholms prästerskap.^ Med ytterlig ovilja såg 
detta huru den förhatlige kalvinisten icke blott 
icke gjorde någon min af att resa sina färde, utan 

^ Man lär vanligen läsa, att Earl velat, ja till ocb med 
befallt att anställa en disputation; af hans yttranden framgår 
dock tydligen, att han afsett ett religionssamtal. 

* Dagen enligt Knut Perssons bref (nov.) 1602, tryckt 
af G. Berg, Riksdagen i Stockholm 1602. 



~ 111 — 

nu ftfven gjorde anspråk på att få offentligen 
framl&gga sin kätterska Iftra. Det ser dock ut^ 
som om ett sammanträde redan varit beramadt 
till den 13 september.^ Man hade dock gjort 
upp räkningen utan ärkebiskopen. Han ställde sig 
i spetsen för sitt anfektade prästerskap och upp- 
vaktade Karl den 14 september med tvenne skrif- 
velser, den ena innehållande en bestämd vägran 
att inlåta sig i någon offentlig disputation med Mi- 
cronius,^ den andra en vederläggning af Micronii 
teser, hvUken hade Olaus Martini själf till för- 
fattare.^ 



^ Micronii 56 teser (i T. 78 UppB. bibi.) hafva till öf?er- 
skrift : :»Theses . . . conscript» a Theodorico Micronio alias Klein, 
de quibus, deo volente, prsesentibus ill. nostri principis con- 
silianis familiare et placidnm colloquinm institnetur inter . . . 
dominos hujus civitatis ecclesiamm pastores et praedictum Theo- 
doricnm, quod habebitur die Lnnse, id est 13 sept. hora 8 in 
CoUegio 1602». 

' lOrsaker hvarföre Ministerinm icke kan inlåta sig 
i tahl och disputats medh den calvinisten Theodorico Micro- 
nio>, odat«:^d kopia i Palmakölds saml. V, T. 4, sid. 141. 
Palmsköld har tillagt dato 14 sept. och likaså de marginal- 
anteckningar, som Karl gjorde på originalet. 

^ Bref af ärkebiskopen och Stockholms prästerskap 
den 14 sept. (tryckt som Bilaga 3). Originalet, som Norlin 
omtalar (1. c. 183), har ej knnnat na anträffas i Strängnäs. 
Skrifvelsen är ej annat än ett sammandrag af Olai Martini 
egenhändiga långa vederläggning, som finnes i hans papper 
(T. 78; Upps. bibi.). 



— 112 — 

I den förra skrifvelsen förklarade prästerska- 
pet, att det strede mot Uppsala mötes beslut, att 
k&ttare fingo hålla samkvftm; ej heller vore det 
nåjfon tillåtet att väcka och drifva omtvistade 
spörsmål i trosläran utom på allmänna möten 
och i Uppsala-konsistoriet, där han då borde för* 
höras och med Guds ord rättas. Af dylika sam- 
tal följde för öfrigt endast en stor förargelse^ eme- 
dan det gåfve utseende af, att man tviflade på 
sin religion. Och det skulle blifva till ett dåligt 
exempel, om hvar och en, som kom löpandes, 
skulle strax äga rätt att disputera om höga reli- 
gionssaker. Med Micronius vore ju förhör redan 
anstäUdt af prästerskapet, som befunnit honom 
vara en kalvinist och därför förbjudit honom präst- 
ämbetet, hvarjämte ständerna begärt hans affär- 
dande ur riket. De teser han nu framlagt inne- 
höUo också de gröfsta villfarelser och lögner. 

I vederläggningen yttrades inledningsvis, att, 
ehuru de ej kunnat inlåta sig i disputats med 
Micronius, skulle ingen därför tro, att de ej hade 
det, med hvilket de kunde lätteligen stoppa honom 
munnen till. Och därpå följde en skarp och in- 
gående granskning af teserna. Det var ej svårt 
för Olaus Martini att i dem finna angripliga 
ställen. Micronius hade på ett stötande sätt ut- 
dragit konsekvenserna af den kalvinistiska pr^- 



— 113 — 

destmationsl&ran genom att bland annat sftga, 
att, om ock de utvalde stundom fOrföllo till ett 
lastbart och ogudaktigt lefnadssfttt, återfördes de 
dock alltid, när tiden för deras omvändelse nalka- 
deSy genom Guds andes nåd på den rätta vägen, 
hvarfOr han af Olaus Martini togs i förtjänt upp- 
tuktelse. När den senare åter beskyllde Micro- 
nius för papism, emedan denne sagt, att goda 
gärningar med nödvändighet ingingo i rättfärdig- 
' görelsen, gick han väl långt, efter den andre dock 
i fråga om dessa gärningar tillagt, ^ej såsom 
de därtill bidroge, utan så att de vittna om den 
rätt&rdiggörande tron», men Micronius fick här 
lida för den oklarhet i denna punkt, som vidlåder 
den kalvinistiska bekännelsen i allmänhet. Som 
man kunde vänta, levererades hufvuddrabbningen, 
när ärkebiskopai kom in på läran om de bägge 
naturemas förening i Kristi person och om natt- 
vardens väsen. Micronii uttalande om :»ubikvitister- 
nas dikt», det Kristus vore till sitt kött oändlig, 
hvaremot han satte sin, som det hette, »af den 
sanna kyrkan alltid erkända» sats, att Kristus vore 
»divinitate patri, et humanitate hominirbus coessen- 
tialis, nisi quod fuerit ab omni macula purissimus», 
besvarades af ärkebiskopen med att han kallade 
det förra för en lögnaktig beskyllning, hvarför 
han fullständigt utvecklade det luterska lärobe- 

8v. Akad, Handl. fr. 1886. 18. 8 



— 114 — 

greppet i denna trosartikel. Han sammanfattade 
sin uppfattning med orden: >Den allsmftktighet, 
som gadomen haf\rer per essentiam, den hafeer ook 
mandomen (såsom patres tala) per dispensationem 
unionis, det är genom den förening, som genom Guds 
gudomliga kraft bägge naturerna mellan skedd är.» 
— I nattvardsfrågan framhåller han sina mot- 
ståndares tvedräkt i uppfattningen af instiftelse* 
orden. Carolstadius hade lagt vikten på Dettay 
såsom skulle Kristus därvid pekat på sin lekamen, 
Zwingli på äi\ hvilket han ansåg betyda det- 
samma som »betecknar», och Oecolampadius på 
lekamen^ som skulle stå för »min lekamens tecken». 
Man kunde sammanjämka de tre, säger Olaus 
Martini, och finge då följande obegripliga sats: 
»Denne min lekamen (säger Carolstadius) märker 
(säger Zwingli) min lekamens tecken (säger Oeco- 
lampadius).» Så, tillägger han, »rasar skäl och för- 
nuft, när de begynna tyda Guds ord, efter som 
dem själfva synes». Slutomdömet om teserna sam- 
manfattas med skärpa i orden : »Af allt detta för- 
hoppas vi underdånligen, att £. F. N. kan för- 
nimma, huru grof Theodoricus är i sina thesibus, 
och huru falskeligen han i beslutet berömmer den 
lära, som han föregifvit hafver, likasom hon skulle 
vara fides catholica». — Ärkebiskopens skrifsätt, 
ehuru visserligen ej öfverflödigt mildt, är dock 



— 115 — 

vida hofsammare &n Micronii, som stundom är 
rfttt stötande i formen. Att han titulerar sina 
motståndare iibikvitister betyder föga^ då de äro 
lika frikostiga med att i tid och otid tala om kalvi- 
nister. Men sannerHgen hans fridsbegftr varit stort, 
då han kan orda om deras falska och gudl5sa 
åsikter, men om sina egna saga, att de åro de 
sanna, som den ortodoxa kyrkan alltid hyllat. 

Prästerskapets uppträdande bragte Earl i har* 
nesk. Deras vägran att inlåta sig i offentlig tve- 
kamp med Micronius och deras antydan, att han 
^entligen bort vara för länge sedan förpassad 
hädan, väckte hans harm, och säkerlig^i tog han 
^j ringa anstöt af deras skarpa uttalanden i sj&lfva 
trosfrågan. Han tog till pennan och affärdade 
två dagar senare (den 16 september) ett synner- 
ligen hetsigt svar. Hvarken de eller Micronius 
hade haft någon befallning att disputera, utan de 
voro själfva orsaken till denna tvist, ty de hade 
begynt disputatsen. Han hade tagit Micronius i 
sin tjänst, icke för att denne iskulle göra någon 
irring i religionen, vare sig papistisk, lutersk eller 
kalvinsk, utan för att predika Guds ord efter den 
profetiska och apostoliska skrift ; och så länge han 
hafver det i munnen, vill H. F. N. höra dem 
och honom tilb. Den myndighet de tagit sig att, 
honom oveterligen, anställa examen med en hans 



— 116 — 

hofpredikant bestode han dem icke^ lika litet som 
att gifva honom befallningar hvem han borde ut- 
visa, så mycket mindre som de ej ens öfverbe- 
visat Micronius om någon villfarelse. »I Guds 
folks n&rvaroy må de bevisa^ hvar han ljuger och 
far vill.» Och själfva voro de »skyldiga att göra 
r&kenskap för sin religion^ hvar och en som det 
begärer, dock ej H. F. N. oveterligen».^ öfver 
Uppsala möte ämnar han visserligen hålla sin 
hand, dock icke som de mena, att det skall an- 
vändas till en inkvisition öfver honom och andra 
rikets innebyggare, annat är för så vidt det kom- 
mer öfverens med Guds ord och den regeln Kristus 
gifvit sina apostlar med orden: Världslige herrar 
och de, som makten hafva, kallas nådige herrar, 
men I icke så. Han kastar dem i ansiktet den 
förebråelsen, att de voro bekajade med den falska 
läran om Kristi mandoms ubikvitet, som väl behöfde 
efter den heliga skrift rättas; för egen del vore 
det honom detsamma huruvida en hans me- 
ning äfven hyllades af påfven eller Kalvin, blott 



^ Man jämföre härmed den marginalanteckning han 
gjorde 1 prästernas skriftliga vägran att disputera vid den 
punkten, där de varnade för att ett dylikt farligt exempel 
kunde locka den förste bäste som kom löpandes att behandla 
höga religionssaker, hvartill Earl helt kort anmärkte: »det 
måtte dem efter Guds ord efterlåtas». Starkare kunde man 
ej häfda tankefriheten på det religiösa området. 



— 117 — 

den hade Guds ord för sig. Såsom hftraf synes^ 
tvekade han ingalunda att sjunga rent ut med 
sin bekAnnelse och att tillika erinra dem, att hvad 
kyrkans ordning anginge, vore han deras herre, ej 
de hans. 

Den bistra humor, som ej sällan präglar Karls 
3iitranden, skall, om man får sätta tro till en sam- 
tida uppgift^, äfven vid detta tillfälle icke hafva 
förnekat sig. Det berättas nämligen, att han sagt 
till Olaus Martini, att det nog ej skulle vara honom 
svårt atty om han ville, förlika denne och Micro- 
nitts, och att han för att bevisa detta användt föl- 
jande drastiska liknelse: >0m samme hans präst 
(Micronius) hade så mycket hår, som du hafver, 
så ville jag taga en liten båt och en stark båts- 
man till att ro och hålla eder båda i håret, en 
på hvar sida om båten, och som han rodde som 
hårdast, ville jag släppa eder båda, I skullen väl 
förlikas.> I hufvudsak kan denna anekdot allt- 
för väl vara sann, ty den stämmer ej illa med 
Earls lynne. Hvad åter samme sagesman i öfrigt 
har att berätta, såsom att Earl skulle »skällt ärke- 
biskopen och de präster, som tillstädes voro, fbr 
skälmar och förrädare samt sagt dem vara orsa- 
ken till all den blodsutgjutelse som skett, sedan 

^ Knut Perssons ofvan, s. 110 not 2, omnämnda bref 
till en vän i Danzig. 



— 118 — 

hftn begynt regera»^ torde kunna skrifvas p& rak- 
ningen af hans djupa hat mot Earl. Visserligen 
förefaller det ej osannolikt, att denne nu som 
ofta låtit prftjsterna höra talas om deras andel i 
Abrahami Angermanni förräderi, men i öfrigt torde 
berättelsen mest vara ett foster af allehanda skval- 
ler, som brefskrifvarens lifliga fantasi och förbitt- 
ring mot Karl ej underlåtit att förstora. 

Om hertigens försvar för Micronius och väg- 
ran att afskeda honom icke kunde annat än oroa 
prästerskapet, blef naturligtvis stämningen än bitt- 
rare, då troligen strax därefter^ Karls nya hand- 
bok för hofvet utkom af trycket, och man trodde 
sig veta, att denna, af kalvinistiska tendenser ge- 
nomträngda bok vore utarbetad med samme Mi- 
cronii tillhjälp, och man kunde ana, att Karls afsikt 
härmed var .att bana väg för den handboksreform 
han så ifrigt förordat, och detta i en riktning, 
som gjorde reformen ännu mer förhatlig. Men 
om Karl afsett att bearbeta opinionen till sin 
fördel genom en öppen diskussion, skulle han 
snart finna, att han bedragit sig. Olaus Martini^ 
till hvilken han öfversände arbetet, slog genast 

^ Redan den 9 noyembeir hade ju prästerskapet sin dom 
öfver boken färdig, och denna grundade sig på Olai Martini 
vidlyftiga betänkande, hvilket natnrligen ock kraft sin tid. 
Jag vågar däraf sluta, att Earls bok möjligen utgått af tryc- 
ket redan i september. 



~ 119 — 

larm och förstod att gifva saken en vändning, 
som blott ytterligare bragte alla Karls refocmpla- 
ner i misskredit. Karls nya bandbok,i som i 
mycket tagit den Heidelbergska agendan till före- 
bildy led ock^ oafsedt detta hafvndfel i präster- 
nas ögon, af en viss otymplighet i uppställnin- 
gen och långrandighet i texten* l>et kunde ej 
heller begäras, att han skuUe vara en dylik upp* 
gift vuxen. Otvifvelaktigt vittnar den dock om 
hans religiösa nit och varma intresse för allt som 
kunde bidraga att höja det kristliga Ufvet* Men 
redan försöket att röra vid gamla handboken var 
i hans motståndares ögon så godt som ett kätteri, 
än mer att däri låg ett förtäckt men afsiktligt 
bemödande att insmuggla den så förhatliga kal- 
vinismeu. 

Olaus Martini, alltid färdig att träda in för 
sin k3nrka i farans stund, sammanskref genast en 
vidlyftig vederläggning,^ vittnande om sakkänne- 

^ Dess titel var: Christelig Ordning och Sätt, huroledes 
hålles skal vthi then Högbome Furstes och Herres, Her 
Carls . . . Hof-Försambling med Gadztienesten. Stockholm 
1602. Ett handskrifvet exemplar af ordningen (i Enngl. 
Bibi. Teol. Manaskripter, T. 2 in 4:o, s. 448 ff.) visar Karls 
arbete på ett tidigare stadium; en jämförelse mellan detta 
oeh hans egenhändiga anteckningar i riksarkivet torde kunna 
uppljrsa åtskilligt om födsloarbetet. 

^ Olai Martini egenhändiga »Christdighie betenkiande 
om then ordning som stelt är til at hällas vthi wår nådiga 



— 120 — 

dom, skarpsinne och den varmaste öfvertygelse 
om hans saks rättmätighet, men äfven därom, att 
han ej försm&dde det stridssätt, som i religiösa 
och politiska fejder alltid visat sig så verksamt, 
att tillägga motståndaren dolda afsikter och åsik- 
ter, som denne ej uttalat, och i öfverdrifven för- 
storing framhålla de farlis^a f&liderna af dennes 
f^. - H.„ fann d«u« ft«nLg n.d kyrko- 
sederna »platt och alldeles onödtorftig», v&r sven- 
ska handbok och kyrkoordning innehöUe allt hvad 
som behöfdes, hvaijämte den nya hade det felet 
att göra allting för långt och använda ett slags 
predikoform, som bättre passade på predikstolen 
än vid ceremonier. Den vore ock mycket skad- 
lig genom aUt det onda den kunde åstadkomma. 
Härpå har ärkebiskopen, som man riktigt anmärkt, 
säkerligen lagt största vikten och därför i den 



ste förstes och henres hertdgh Carls . . . hoffOrsambling» finns 
i Upps. Bibi. T. 79. Ett renskrifvet exemplar med hans 
egenhftndiga underskrift finns i Knngl. Bibi. TheoL Mannskrip- 
ter, T. 2 in 4:o, s. 697. £n föga yngre kopia i Upps. Bibi., 
Nordins Sami. n. 1691, har efteråt det till&gg, dock af annan 
hand, som gifvit Anjou anledning (s. 81), att uppgifva att Ölans 
Martini äfven erinrat därom, att hvarken Uppsala möte eller 
1602 års riksdag medgifvit någon sådan förändring, som i den 
nya ordningen ifrågasattes, samt att den senare förbehållit, att 
handboken, efter att den öfversetts, ej finge tryckas, innan 
folket i landsorterna blif?it hördt. Detta tillägg kan Jn här- 
leda sig från Olaus Martini qälf, men bevigadt är det icke. 



— 121 — 

punkten anvftndt synnerligen starka ord. Den 
förargade, säger han, i otr&ngdt mål de svaga 
och enfaldiga, men detta vore, enligt Kristi utsago, 
en förfärlig synd, den söndrade oss från öfriga 
församlingar af den augsburgiska bekännelsen och 
gjorde oss likformiga med de kalvinister, efter 
många ordasätt och lärostycken tagits ur den 
Heidelfoergska katekesen och agendan. Skriften 
förbjöde oss dock äfven den ringaste gemenskap 
med de ogudaktiga, så mycket mera voro vi för* 
bjudna att ansluta oss till falska lärare, lärostyc* 
ken och ceremonier, men genom att antaga det 
föreliggande förslaget, skulle man göra sig del- 
aktig af de grufliga försmädelser och villfarelser, 
som funnos hos kalvinisterna. — Några starkare 
dogmatiska irringar hade dock Olaus Martini tyd* 
ligen ej funnit i nya handboken, utom i fråga 
om nattvarden, där Heidelbergska kat^esen, som 
han uppvisat, lagts till grund, hvarför han med 
styrka utvecklar det luterska lärobegreppet; likaså 
i fråga om dopet, emedan nya handboken där blott 
talar om arfsynden, men tiger om verksynden, 
som redan då finnes hos barnet. >Pinan vid fö- 
delsen», säger han, »är ett syndastraff; att barnet 
lider sådant med otålighet, är en synd.» — Men 
i afseende på kyrklig ordning för äktenskap, dop 
och begrafaing finner han arbetet högst betänk- 



— 122 — 

ligt. D&r sftgesy att ftkt^iskap skall ingen fOr* 
vftgras, som si^ ordentligeo därtill begifver, men 
det strider mot Guds ord att gifva dem tillsam- 
man^ »som icke ftro af vår religion». Ej heller 
ar predikanten^ såsom föreslagits» skyldig att döpa 
barn, af hvem det an begäres; annars skalle man 
ej kunna fOrragra någon dopet, fastan han för- 
blifver i sin hedniska och turkiska blindhet; och 
det ar ej nog, att man vid bamadopet förmanar 
att uppfostra barnet i den ratta religionen, utan 
formligt löfte måste därom afgifvas. Begrafning 
å kyrkogård bör enligt Karls ordning icke för- 
vSgras någon. Skriften håller dock de ogudaktiga 
ej vara varda en ärlig begrafning, ej heller med- 
gifver världslig ordning sådan för grofva illgar- 
ningsman. »Hvi skulle då den äran ske dem, som 
uppenbarligen förakta och försmäda Guds ord och 
sanning samt den ratta religionen?» Förslaget för- 
bjuder ju ock sjalft att jorda sjalfspillingar å 
kyrkogård,^ men kättare vore lika grofva syn- 
dare som dessa, ty de förra föigöra blott kroppen, 
men de senare föra sig själfva till helvetet och 
beflita sig att föra andra samma väg. 

Arkebiskopens vidlyftiga betankande samman-- 
fattades i korthet i en skrifvelse, som den 9 no- 

^ Karl förbjöd detta endast i det fall, att själfspillingen 
ej före sin död erkänt sin synd. 



— 123 — 

vember undertecknades af biskoparna och ö&iga i 
Stockholm församlade präster.^ Bägge kritikerna 
hafya väl kommit i Karls händer, sitt svar rik* 
tade han dock mot arkebiskopens längre uttalande, 
och detta med fullt skäl, då bevisningen här före* 
lig omedelbar och fullständig* Det skulle dock 
dröja ett hälft år, innan svaret afgafs; regeringsom- 
sorgema hafva otvifvelaktigt förhindrat honom att 
förr taga itu med saken. I det långa uppskofvet, 
som gaf tid till lugn eftertanke, kanske ock däri, 
att motpartens angrepp ej utgafs af trycket (hvil- 
ket kanske synts prästerskapet rådligast, då ord- 
ningen gällde konungens hof), har man väl att 
söka förklaringen till det ovanliga saktmod, med 
hvilket Earl bemötte ärkebiskopens fördömande 
betänkande. Svaret var affattadt i hans vanliga 
vidlyftiga stil, men ock med ej ringa talang. Jämte 
en särskild handskrifvelse öfversändes det till ärke- 
biskopen den 18 juni 1603.^ 

I handskrifvelsen säger Karl, att han väl haft 
rätt att vänta, att prästerskapet skulle i enlighet 
med riksdagsbeslutet tagit arbetet på mässordnin- 
gen om band, men att då så ej skett, hade han 

^ Finns i kopia, men utan angifyande af underskrifterna 
i Eungl. Bibi., Rålambs saml. n. 40. 

^ Earls genmäle i odat. samtidig kopia i Upps. Bibi. 
T. 79. Handskrifvelsen af den 18 juni till Olaus Martini finns 
i Itiksreg. 



— 124 — 

sjftlf gripit verket an, änsktat han eljest hade 
nog att beställa med riksens saker. Det hade skett 
för att »uppväcka» ärkebiskopen och bringa saken 
under öfverläggning, men ingalunda för att för* 
ändra religionen eller kyrkosedema, såsom man 
osannfärdigt tillmätt honom. Men när han så till- 
ställt ärkebiskopen ett exemplar, för att höra den- 
nes tanke och förnimma hvad som vore att rätta 
eller förbättra, finner han i stället till sin förvå- 
ning, att denne utdömer det såsom alldeles odug- 
ligt. I detsamma funnes dock ej annat än d^ 
som vore öfverens med Guds ord, och därför nöd- 
gas han nu försvara det, änskönt han vore lek- 
man och i denna oroliga tiden mera lagt sitt ar- 
bete på regementet och krigssakema än på teolo- 
giska disputatser. Om ärkebiskopen »utan privat- 
affekt» genomläste det bilagda svaret och jämförde 
det med Guds ord, skulle han kanske finna, att 
den nya ordningen ej vore så alldeles att för- 
kasta. För öfrigt kunde denne vara försäkrad om, 
att här ej vore fråga om att förändra landets re- 
ligion eller påtvinga någon den nya ordningen. 
Hvad han gjort hade skett sanningen till försvar 
och för att stilla samvetet. 

Den röda tråden i Karls bilagda vidlyftiga 
gensvar är hans vid flerfaldiga tillfällen uttalade 
åsikt, att svenska handboken bibehöUe afgudiska 



— 125 — 

ceremonier, som mftnniskor uppdiktat, och att 
hans egen dftrfOr vore att föredraga; naturligt 
var, att han ansåg sin religion vara den rätta, 
såsom hvilande enligt hans tanke på Guds ord 
allena; dock anser han den i hufvudsak äfven 
komma öfverens med den augsburgiska bekän- 
nelsen. Svaret vittnar om en lefvande religiös 
öfvertygelse, praktisk blick och mycken fyndighet; 
och utan ringaste tvekan sjunger han ut med sin 
afvikande öfvertygelse i några af de viktigaste be- 
k&nnelsefrågorna. — Mot ärkebiskopens invänd- 
ning, att den nya ordningen gjorde idlting för 
långt, nästan som en predikan, invände han, att 
den ju af såg att undervisa de svaga och enfaldiga, 
samt tillade spetsigt, att detta väl ej kunde vara 
mindre uppbyggligt än att stå två tUl tre timmar i 
predikstolen. Beskyllningen att han därmed i 
oträngdt mål förargade de svaga, kastar han till- 
baka på prästerskapet genom att erinra, att just 
detta gjort en förändring med kyrkosedema, »endels 
förtidigt, innan folket varit rätt undervisadt». Han 
gör ej ringaste försök att draga sig undan ankla- 
gelsen för arbetets likformighet med de pfalziska 
bekännelseskrifterna, tvärtom vågar han förklara, 
att den Heidelbergska katekesen ncke alldeles är 
att förkasta, alldenstund han är mestadels grun- 
dad på den profetiska och apostoliska skrift>. 



— 126 — 

Hvad den skada ang&r, som han fOregifves haf^a 
åstadkommit, må de som braka honom därför svara; 
gjälf tror han ej, att den varit stor, och han har 
haft den nytta med sig att fOra till ytteriigare 
ransakan i de heliga skrifterna. Om nya ordnin- 
gen har några stycken gemensamma med honom, 
betydde det v&l ej något, blott dessa stycken 
stämde med Guds ord; och det vore på detta, inga- 
lunda på den Heidelbergska katekesen, hans arbete 
hvilade. 

I fråga om äktenskapet vidhöll han, att det en- 
ligt Guds ord vore allom lofligt, som därför sökte 
prästens tjänst, hvilkeu ateister eller afgudadyrkare 
ingalunda torde söka. Och om något fel förefunnes 
hos dem, som sålunda gåfve sig samman, så borde 
man med lämpa söka hjälpa dem på den rätta 
vägen och icke alldeles skjuta dem ifrån sig. Det 
tyckes vara klart, att han sålunda fordrade kyr- 
kans välsignelse för äktenskap mellan främmande 
trosbekännare och för blandade äktenskap, ehuru 
han ej bestämdt säger det. Men man kan väl 
fråga huru dylika äktenskap annars skulle komma 
till stånd, då främmande präster ej fingo vistas i 
riket och civiläktenskap ännu ej var erkändt. Earl 
låter dock framskymta sin förhoppning, att man 
på detta sätt skulle med lämpa småningom draga 
kontrahenterna öfver till den rätta läran. — Rö- 



— 127 — 

rande dopet fa^h&Uer han vid, att Kristus befallt, 
att alla barn skola döpas. Han sjunger rent ut, 
att :»om barnatron är en fåf&ng disputats>; d&rom 
talar Skriften intet, och han l&mnar därför frågan 
i sitt värde; hvad Skriften lofvar är, att de barn, 
som sig till löftet hålla, undfå syndemas förlå* 
telse. Om någon verksynd hos barnet vill han 
ej höra talas. iDet kan ju ingen döda eller slå 
ihjäl, eller svärja eller bannas, ljuga eller stjäla.»^ 
Dopet bör därför ingen förvägras, men väl skall 
barnet, så fort det kommer till förstånd, under- 
visas i >vår svenska katekes>«^ Bruket af fadd- 
rar, som å barnets vägnar bekänna sin tro, hade 
ju infört» därför, att barnet ej själft kunde af- 
lägga någon bekännelse, och han finner det rik- 
tigt. Visserligen undgår honom ej möjligheten, 
att de bekänna en annan tro än den svenska kyr- 



^ Jfr huru Nils Botniensis, hvilken tyckes bafva åtnja- 
tit Earls synnerliga förtroende, har på Uppsala möte vid barn- 
dopsformulärets ord »de synder som det själft gjort bafver», 
erinrat, att dessa stammade från en tid, då äfven fullväxta 
döptes, ocb att i öfrigt det ej läte sig så lätt afgöra, när yerk- 
synden böljar framträda bos barnet. (Svenska Riksdagsakter, 
3, s. 61.) 

^ »Som nu dagligen», tillägger han, »i brak är, ändock 
Yäl beböfdes, att hon ungt folk till lärdom vore förbättrad och 
öfversedd, såsom M. Nils Botniensis . . . fordom ärkebiskop i 
Uppsala det för H. F. N:de i Linköping bekände ocb sade 
sig förde catechismnm med flit vilja öfverse.» 



— 128 — 

kanSv iiQ^n han anser^ att det ej får hindra dopet, 
ty prästen bör först söka öfvertyga faddrarna, att 
>de äro ense med oss om dopet», men »om eljest 
någon annan skiljaktighet vore i reUgionen, så bör 
döpelsen icke för den skull sättas tillbaka, efi;er 
det är Kristi allyarliga befallning, att allt folk 
döpas skall>» 

I nattvardsfrågan uttalar han utan omsvep sin 
uppfattning, trots att den alldeles öfverensstämde 
med kalvinismens. Det vore mot Skriften och 
våra trosartiklar att säga det »Eoisti lekamen 
och blod skulle väsentligen vara hSj* på jorden 
annorledes än som det i sig själf är, efter säkra- 
menterligt sätt, öfvernaturligt, obegripligt och 
dock sannfärdigt; men att nämna modum och sätt, 
att Kristus skuUe vara på jorden mot våra krist* 
liga trosartiklar, efter han är uppfaren till himla 
och skall komma igen till att döma lefvande och 
döda, det vore mycket dristigt att således säga 
och förfalska Skriften». — En kristen, som delar 
hans tro, säger han till sist, »kan med godt sam- 
vete befalla sig Gud i händer och förvänta, hvar 
Gud täckes honom hädankalla ifrån denna värl- 
den,, ett evinnerligt lif med alla Guds utkorade 
vänner och helgon och på den stora Herrens Jesu 
Kristi dag med oförskräckt samvete stå för Guds 



— 129 — 

sons domstol och honom beskåda som sin nådige 
medlare och återlösare». 

Härmed afstannade striden om handboken till 
en tid. Det sätt, hvarpå den af hufvndkäm- 
jmme förts, länder dem bägge till heder; den 
stundom häftiga tonen i deras polemik var ej nå- 
got för dem eget; den hörde till tidens art, sär- 
skildt i de religiösa tvistefrågorna. Man måste 
erkänna, att det fordrades ett mindre vanligt mod 
för att, som Olaus Martini gjorde, våga angripa 
den starke och hänsynslöse hertig Earl; Abrahami 
Angermanni och andras öde stod som ett var- 

o 

nande exempel. A andra sidan är det Earls 
ovanskliga heder, att han, trots frestelsen, icke 
har försökt att mot sin motståndare tillgripa några 
maktens medel, utan har nöjt sig med att taga 
skäl och gifva skäl. Bägges öfvertys^else sprang 
fram ur den varmaste kristliga tro. 

Stödda delvis på Baazii auktoritet^ hafva 
häfdatecknarne uppgifvit, att boken indrogs och att 
Ordningens användning i hofförsamlingen upphörde 
samt att Micronius förvisades ur riket. Så all- 
deles klar är dock saken icke. Det kan ju vara 
möjligt, att boken indrogs, efter exemplaren äro 



^ Baazii ord äro korta och föga klara: »Tamen nuUam 
praxin invenit hsec innovatio, et exemplaria illias ordinantise 
seponebantur» (Inventarium etc. a. 605). 

Sv, Akad, Handl. fr, 1886. 18. 9 



— 130 — 

numera 8All83mta; men om dess af skaffande i hof- 
församlingen vet man intet, och Micronii förvis- 
ning bestod däri, att Karl s&nde honom utrikes 
för att inhämta de pfalziska teologemas dom i 
saken.^ Det torde vara att litet känna Karl att 
tro att han gaf vika för första motstånd. 

Hans fruktlösa försök att genom sin kyrko- 
ordning för hofvet bana väg för en förändring af 
handboken hade endast ökat spänningen mellan 
honom och prästerskapet. Den kunde ej annat 
ftn ytterligare stegras, nllr på riksdagen i Norr- 
köping i mars 1604 den så kallade arfföreningen 
skulle affattas med anledning af Karls beslut att 
omsider mottaga den honom så länge erbjudna 
kronan, men han enständigt vägrade att som vill* 
kor för arfsrättens förlust intaga affall från Upp- 
sala mötes beslut. Man kan först förvåna sig, 

^ Laurentias Panlinus Gotns har egenhändigt gjort 
ntdrag »ex Jubilaeo continaato per Johannem Cratiam . . . 
ed. 1619» (Kungl. Bibi., Engeströms saml. Bd. X, 1, s. 28). 
Cratii arbete lärer meddelat, att Karl 1603 (sic) skrifvit en 
»Hofkircbenordnang», som han meddelat Glans Martini, hyll* 
ken därpå svarat, att boken vore kalyinistisk och tlU stor del 
tagen nr heidelbergska kyrkoordningen och katekesen. Earl 
hade då, 1604, sändt Micronius med sin ordning och ärke- 
biskopens betänkande till Pfialz för att inhämta därvarande 
teologers dom, och denna ntföll så: >Was die res und inhalt 
dieser Eirchenordnung betrift, achten wir dieselbige im fnnda- 
mento dem wort gottes gemäss nnd andern reformirten kir- 
chen nicht znwider sein.» 



— 131 — 

då man ju vet att han underskrifvit detsamma, 
och att i den strid, som han fört med Sigismund, 
detta möte ständigt skjutits fram som svenska 
folkets palladium och ett kyrkans symbolum. Men 
han hade aldrig förgätit den punkt, som där in- 
sköts honom till trots^ i h vilken zwinglianers och 
kalvinisters villfarelser fördömdes. Den var ensamt 
nog att göra u)innet förhatligt för honom. Alla 
stånden hade emellertid i sina första yttranden in- 
tagit villkoret om Uppsala mötes erkännande. Earl 
strök det, förklarande att det var alldeles onödigt 
att tala om mötet, efter många särskilda af präster- 
skapet därifrån affallit, och det snarare gjordes be- 
hof af ett nytt concilium, för att komma till enig- 
het i lära och ceremonier. Ständerna förnyade 
sin begäran. Adeln vågade erinra (den 9 mars) 
därom, att på Arboga möte stadgats, att den som 
affölle från Uppsala möte skulle hållas för en 
orätträdig man. Prästerskapet förklarade den 11, 
att någras afiall icke kunde göra mötet kraftlöst, 
lika litet som Guds ord blefve det, där någon 
därifrån aflföUe; ett nytt concilium vore platt onör- 
digt, då ingen oenighet förefunnes hvarken i lära 
eller ceremonier. 

Karl förblef orygglig. En vecka senare (den 
17 mars) svarade han prästerskapet, att Uppsala 
möte endast afsett att göra en ända på den falska 



— 132 — 

religion, som i Johans tid införts; nägotconciiium 
hade det ej varit, enär ingen trosartikel där varit 
under behandling, såsom vid dylika plägar vara 
ftkUet, när kätterier uppträda; det hade blott g&tt 
ut på en bekräftelse af den augsburgiska bekän- 
nelsen. Denna hans uppfattning öfverensstämde 
väl ej med det faktiska förhållandet, men att 
kalla det för en sofism, med hvilken han ville 
fOra sig och andra bakom ljuset, torde vara lika 
oriktigt. Det var nog hans fuUä öfvertygelse, att 
mötet ej blifvit sammankalladt i annan afsikt än 
att utrota det liturgiska tvedräktsfröet; och dess 
egentliga arbete på stadgande af bekännelsen hade 
just bestått i genomgående och antagande af den 
augsburgiska bekännelsen. När prästerskapet emel 
lertid tycktes lika litet vara sinnadt att gifva med 
sig, ställde Karl till två af biskoparne den anma* 
ningen, att de skulle, flera eller färre, infinna sig 
hos honom och bevisa, att i Uppsala mötes beslut 
funnes något, som ej stode i augsburgiska be- 
kännelsen, eller som vore bättre än denna. Olaus 
Märtini ryggade ej tillbaka för den personliga sam- 
manstötningen. Den 19 mars inställde han sig med 
några deputerade af prästerskapet, men dessutom led^ 
sågad af tvenne Karls gamla vänner bland riksråden,^ 

^ Lndbert Gawer och Jöran Elasson till Biby, som sedaD 
långt tillbaka under hertigtiden gällt att Tara Karlfi pålitliga stöd. 



— 133 — 

hos hertigen på Bråborgs slott (utanför Norrkö- 
ping), samt framlade en skrif velse i sju punkter/ 
hvilken utvecklade^ hvarför prästerskapet icke kunde 
ur arfföreningen utesluta Uppsala möte. Det var 
egentligen blott en punkt i denna skrifvelse, som 
var ett direkt svar på Karls anmodan^ men den 
var ensam tydlig nog, ty den hänvisade just på 
den af Karl afskydda satsen i mötesbeslutet, att 
man fördömde zwinglianers och kalvinisters vill- 
farelser, och erinrade, att just under den augs- 
burgiska bekännelsen plägade en stor part af kal- 
vinisterna skyla sig. För öfrigt bäfdade deu, att 
Uppsala möte i alla stycken vore grundadt på 
Guds ord, att Karl själf icke tillstadt Sigismund 
att antaga kronan, förrän han besvurit beslutet, 
att de icke hade någon fullmakt af hemmavarande 
ständer att rygga hvad alla beslutit, samt slutligen, 
att om de föUe ifrån, skulle de drabbas af samma 
nesa, som öfvergått dem hvilka antagit liturgien. 
Detta var rent och klart språk, tydligen flutet ur 
Olai Martini , penna, och i samma anda har han 
nog ytterligare utvecklat saken vid själf va sam- 



^ »Orsaker, hvarfOr klerkeriet icke kan med ett godt 
samyete gilla eller underskrifva den nya arfföreningen» (Kopia 
bland riksdagsacta). Norlin har af titeln låtit missleda sig att 
tro, att skriften var en protest ntfttrdad efter arfföreningenfi 
antagande. 



— 134 — 

manträdet, om hvars säkerligen rätt heta förlopp 
man i öfrigt ej har någon underrättelse. 

Earl ansåg dock sin mening stå ovederlagd, 
och hans tålamod var slut. Att gifva vika låg ej 
i hans natur, särskildt i hvad som för honom var 
en samvetets sak ; hellre, lät han förstå, finge kro- 
nan fara. Det kan ju vara möjligt, att han verk- 
ligen varit så uppretad på Uppsala-beslutet, att 
han varit sinnad att förr afstå från själfva tro- 
nen, än han utan vidare bekräftade det förra, 
men sannolikare är väl, att han kände sin oum- 
bärlighet och ej tvekade att däraf göra bruk. Nog 
af, dagen efter det misslyckade sammanträdet, den 
20 mars skref han ett bistert bref tiU rådet och 
hotade, att om icke detta gjorde ett snart slut 
på saken (man hade ju varit samman i sex veckor 
och stode ändå på samma fläck), så skulle han be- 
gifva sig till sitt furstendöme, och de finge se 
sig om efter en konung, Sigismund i Polen eller 
hertig Johan, h vilkendera de ville. För sin del skulle 
han aldrig samtycka till att Uppsala möte förkla- 
rades för ett symbolum. Och han androg nu ett 
ytterligare, från den europeiska situationens syn- 
punkt tungt vägande skäl, hvars betydelse säker- 
ligen aldrig gått upp för prästerskapets ögon, att 
ett dylikt steg skulle göra hans (och därmed 
Sveriges) bästa vänner till fiender. I sitt hjärtas 



— 135 — 

bitterhet tvekade han ej att med de grOfsta ord 
gifva luft åt sin vrede mot prästerskapet,^ som, 
enligt hans egna ord, dagligen ropade från predik- 
stolen, att ingen skulle tvinga dem från Uppsala* 
conciliet. Hotelsen att lämna dem åt sig själfva 
i denna farliga tid verkade oemotståndligt. Riks- 
dagen föll undan, och Uppsala-conciliet ströks ur 
arflforeningen. Det ser till och med ut, som om 
Karl skulle ännu i sista ögonblicket hafva hyst 
den förhoppningen att kunna sända augsburgiska 
bekännelsen samma väg, ehuru detta icke lyc- 
kades.^ 

Den bitterhet, som prästerskapets uppträdande 
födt i hans sinne, gaf sig luft i ett bref, som han 
några veckor efter riksdagens slut tillskref Olaus 
Martini, den 3 juni, med anledning af att den vid 

^ Med de välbekanta orden: »Och hafven I intet att 
förlita eder på dem, ty hvar nöden ginge dem an, så toge 
de faller det gamla förgift, antingen med tmg eller gåfvor 
och hängde kåpan uppå båda axlarne och ginge till deras egne 
spyor igen.» 

^ Anna samma dag som arfföreningen daterades, den 
22 mars, har Earl från Bråborg sändt in ett fDrslag, som helt 
enkelt lyder: »På thett med saken icke må lenger fördröies 
må tillsättes disse ord: hailken aff ten konunglige familia 
tett Gndh förbjnde, såsåm föUe ifrån ten profetiske och apo- 
stoliske skrifft såsåm tJUförrende förmelt är och wille införre 
någen falsk religion, haadh namn then haffae kan, then samme 
skall haffue förbruttet sin arffsrätt till rikett» (Original i Riks- 
arkivet bland »Eangliga aatografer»). 



— 136 — 

riksdagen beviljade månadshjälpen af prästerskapet^ 
som ärkebiskopen skulle för sitt stift upptaga, 
ännu icke influtit. Man kunde af dröjsmålet väl 
se, säger Earl, huru benägna, ärkebiskopen och 
prästerskapet i verkligheten voro att försvara den 
religion, som de gåfvo sig ett sådant anseende 
att omhulda; det stode i den starkaste motsats 
till de uppoffringar, som papistema underkastade 
sig. Brefvet slöt med följande oerhördt skarpa 
utfall: >Och efter vi se, att eder är om religionen 
intet till görande, utan edert uppsåt går där alle- 
nast uppå att i religionens namn hafva frustuga, 
jul och goda dagar, så vele vi för vår person 
gifva religionen fri och därom skrifva konungen i 
Polen till, så blifver den trätan, som honom och 
oss emellan är, snart stilla. Eller hvar det eder 
icke rådligt synes, så mage I själfve draga åstad 
och göra fred det bästa I velen eller ock rycka 
med edra präster i marken och göra fienderna 
motstånd, så vele vi sitta hemma och njuta den 
samma lägenhet som I nu hafve. Hvilketdera 
som eder nu drägeligast synes, det mage I låta 
oss veta.» 

Man kunde väl tycka, att den vunna erfaren- 
heten bort öfvertyga Karl, att prästerskapet aldrig 
skulle i godo kunna förmås att vika från sin be- 
kännelse, och att hans skarpa förstånd borde sagt 



— 137 — 

honom, att det för närvarande icke kunde lätida 
till någons fördel att röra vid frågor, som så 
djupt skilde bägge åt. Men han var på det dju- 
paste öfvertygad om, att han här hade rätt, och 
kände sin plikt, som kristen och furste, vara den 
att upplysa de i hans tanke förstockade sinnena. 
För vinnande af detta mål inslog han nu en ny 
väg. Han tyckes hafva smekt sig med hoppet 
om att han skulle lättare bana väg för sina refor- 
mer, om han behandlade de teologiska spörsmålen 
oberoende af deras tillämpning på kyrkans bekän- 
nelseskrifter och sålunda kunde lyckas omstämma 
den allmänna opinion han hade mot sig. Därför 
nedsteg han nu på den publicistiska arenan och 
tog till pennan, för att gifva allmänheten del af 
sin teologiska uppfattning. Det skedde anonymt, 
detta visserligen icke af någon fruktan, ty sådan" 
ingick ej i hans natur, utan säkerligen med den 
beräkningen, att bevisningen skulle verka bättre, 
om den ej utginge i hans eget misstänkta namn. 
Det blef dock ögonblickligen bekant, hvilken som 
var författaren eller rättare utgifvaren, ty skrif- 
ten var öf ver sättning af ett (ännu okändt) tyskt 
original, som Karl möjligen något öfverarbetat 
och säkerligen med några tillägg utökat. Arbetet 
utkom af trycket mot slutet af sommaren eller 



— 138 — 

böljan af hösten 1604^ och förde, efter tidens sed, 
den vidunderligt långa titeln: >Någre Synnerlighe 
Bewijs, vthdragne af the gamble Eyrkiones Lärare, 
sampt Doctor Luthers och Philippi Melanchtonis 
eigne Skrifter, Så ock af then helige Skrift, om 
then personlige Föreening, som är vthi the twenne 
Naturer i wår Herre Jesu Christo. Theslikes Om 
Altarens Sacrament, huru the Tree Evangelister 
och S. Paulus, Item then Augsburgiske Confession, 
sampt Doctor Luther och Philippus Melanchton, 
om them lare och tale, hwadh the äre, och om 
theres rätte bruk. Och till thet sidste Någre 
Christelige och nyttige Frågestycker om thet hög- 
wärdige Altarens Sacrament.» 

Bokens syfte var att genom citat ur den he- 
liga skrift, men framför allt ur kyrkofäder och 
'reformatorer uppvisa, huru man borde rätteligen 
uppfatta de så omtvistade frågorna om communi- 
catio idiomatum (förhållandet mellan Kristi tvenne 
naturer) och om nattvarden, för att på samma 
gång äfven ådagalägga, att den luterska orto- 
doxien aflägsnat sig från hvad som vore att be- 

^ Det är uppenbart att det icke utkom mot slutet af 
året, som man sagt. Ärkebiskopens svar var ju färdigt redan 
den 8 oktober, då det af prästerskapet godkändes, och mindre 
än en månads tid kan man väl ej anslå till hans författande 
af detta vidlyftiga svar, hvarjämte väl någon tid förgick, in- 
nan Earls bok kom honom tillhanda. 



il 



— 139 — 

trakta som apostolisk och därmed äfven sant 
protestantisk lära. Betecknande nog slutar arbe- 
tet med följande ord af Augustinus: >Det kunde 
och måtte många komma till sanningens kunskap 
och förstånd, om de hade icke den mening, att 
de länge sedan därtill komne voro,» Till formen 
är skriften torr och utan någon stilistisk förtjänst. 
Till innehållet kunde den, som en blott bearbet- 
ning, icke vara synnerligt originell, men den inne- 
bar ett oförtäckt angrepp på svenska kyrkans lära 
i tvenne af dess bekännelses viktigaste hufvud- 
stycken och förfäktade i stället den kalvinistiska 
uppfattningen, utan att dock nämna dennas namn. 
Något sådant kunde den vaksamme Olaus Martini, 
med sin afsky för allt hvad kalvinistiskt syntes, 
icke låta passera oanmärkt. Han tog genast fatt 
med att utarbeta en vederläggning, som han re- 
dan i oktober 1604 kunde framlägga för ett större 
antal i Stockholm församlade präster, hvilka under- 
tecknade ett godkännande af hans uttalanden.^ 
Och två månader senare utkom svaret af trycket; 
dess företal är dateradt den 7 december. 



* Approbationen den 8 oktober i Stockholm af 26 präs- 
ter, däribland biskopame i Strängnäs och Västerås samt Upp- 
salaprofessorema Raumannns och Paulinus, är införd i Olai 
Martini tryckta svar. 



— 140 — 

Det var nog af renaste öfvertygel&e om rätt- 
mAtigbetea af sitt förfarande och icke blott med 
vSlberäkaad afsikt som Olaus Martini redan ge- 
nom titeln å sitt svar lät förstå, att den bok ban. 
gick att nedgöra var ett de kalvinisters verk, eburu 
Earl visserligen ej med ett ord åberopat dessas 
auktoritet; det var ett lyckadt schackdrag att genast 
stämma allmänna opinionen mot vederparten genom 
att åsätta honom en så afskydd etikett.^ Svaret 
gick ut på att bevisa, att om man läste de ur 
kyrkofäderna och reformatorerna citerade styckena 
rätt och särskildt i deras sammanhang med dessas 
öfriga uttalanden, äfvensom icke utdroge ur dem 
mindre riktiga slutledningar samt i öfrigt grund- 
ligare rådfrågade den nyare ortodoxt-luterska lit- 
teraturen, komme man till helt andra slutsatser 
än den anonyme författaren. Och i triumferande 
ton förklarar han, att om man läser fäderna rätt, 
så ser man, att de ^platt ogillat de kalvinisters 
mening och vår bekännelse bärligen och kkrligen 



^ Den långa titeln å ärkebiskopens bok begynner: Be- 
wijs. At the Sententier, som i then Book, hwilken nu nylighen 
trycht är, här i Stockholm på Swensko, Och lydher om Na- 
twremes föreningh i Christo etc . . . ingalunda stadfästa the 
Calwinisters meening om Ghristi Person och helighe Nattward. 
Och at the samme Fädher Calwinisternes meningh i sina skriff- 
ter platt haffua ogillat och förkastadt . . . aff Olao Martini A. 
Upsaliensi. Stockholm 1604. 



— 141 — 

stadfäst hafvaK Något stilisti&kt mftsterstycka Sr 
skriften visserligen icke, lika Ktet som flertalet af 
ärkebiskopens arbeten. Men den utmftrker sig ge- 
nom en stor förtrogenhet med litteraturen i Sm- 
net, klarhet i framställningen och mera lugn, än 
som vanligen fOrekom vid de teologiska strids- 
äpplenas anredning. 

Detta svaromål måste både genom hela sitt in- 
nehåll och särskildt genom den öppna anklagelsen 
f&r kalvinism reta Karls häftiga sinne, så mycket 
mera som prästerskapet strax förut tagit ett 
ganska djftrft och utmanande steg i stridsfrågan. 
De* hade nämligen d. 5 december vändt sig till 
nkets råd och iäst dess uppmärksamhet på de 
böcker, hvilka både tillförene och nu nyligen af 
trycket utgått och med sin kalvinistiska etter åsyf- 
tade en skadlig religionsförändring. Man anmo- 
dade nu rådet att afvärja ett dylikt obotligt för- 
därf och skydde ej ens att påminna om det öde, 
sam träflfat Johans rådsherrar därför, att de be- 
fordrat liturgien, samt hotfullt tillägga ett: Simi- 
lia similibus puniuntur.^ Detta var dock något 
starkt att så läsa lagen för regeringen och kunde 
ej annat än ytterligare reta Karls stämning, redan 
förut upphetsad af de rykten om ett vida spridt 
förräderi, som framkallats af ett myteri bland 

^ Original i Biksarkivet tryckt som bilaga 6. 



— 142 — 

trupperna i Livland. Han fann sig foranl&ten att 
(d. 30 december 1604) ut&rda ett Öppet mandat 
till alla rikets invånare, hvari han ofOrbehäll- 
samt erkände sig vara författare till den skrift, 
som ärkebiskopen i Uppsala »med flera sina kon- 
sorten så illa angripit. Han förnekade på det 
bestämdaste, att han hyllade någon kalvinsk vill- 
farelse, det vore blott sanningen han sökt, sådan 
den framställts af de stora reformatorerna och så- 
dan den framginge ur Skriften själf. Med bitter- 
het beklagade han sig, att man genom det kalvin- 
ska namnet sökt afskräcka folk från att läsa bo- 
ken och uttydt hans afsikt till det värsta. Han 
erinrade vidlyftigt om den stora fara, som hotat 
från papismen och huru många som affallit, under 
det han manligen trädt upp mot villfarelsen; detta 
ämnade han till sin dödsstund göra, och det var 
i känslan af denna sin kallelse han utgifvit sin 
förkättrade bok. Egentligen hade det väl till- 
kommit kyrkans biskopar att utrensa den sur- 
deg som de i 30 år insupit, men då så ej skett, 
kräfde äfven hans kall att ej förgäta undersåtar- 
iies andliga välfärd. Han skall ej lämna ärke- 
biskopens beskyllningar obesvarade, men han be- 
gär att, intill detta skett, man icke skall utan 
vidare lyssna till de förre ensamt, utan döma 



— 148 - 

b&gges skrifter i belysning af det gudomliga 
ordet. ^ 

Det skulle dock dröja hela två år, innan hans 
utlofvade svar utkom, ity att rikets vftrf omöjlig- 
gjorde för honom att förr upptaga den teologiska 
polemiken. Först vid jultiden 1606 utkom det 
länge väntade svaret,^ af hvilket konungen själfva 
julafton öf versände ett exemplar till Olaus Mar- 
tini åtföljdt af ett ganska on&digt handbref.^ I 
detta förebrådde han denne, att han tagit sig den 
dristigheten på att, konungen oveterligen, trycka 
sin bevisbok, i hvars titel han för öfrigt förgätit till- 
lägga ordet »sannfärdig», äfvensom att han beskyllt 
konungen att fara med kalvinism, än dock ej en rad 
funnes därom i hans bok. lOch ändock», slutar 
han, »detta vårt rättfärdiga svar kan vara eder 
eller edra medconsorter, som eder hafva rådt 
därtill, oss oveterligen henne låta trycka, till föga 

^ R.-reg:t. Tryckt i Bidrag t. svenska kyrkans historia 
af Bexell m. fl., 3, s. 63. 

' Stormäclitighe, Högborne Fnrstes och Herres, Her 
Carls, Sweriges, Göthes och Wendes vthkorade Konungs . . . 
Swar: Opå then Bewijsbook, som M. Olof Erkie Biscop vthi 
Ypsala sampt medh någre flere Biscoper och af Presterskapet, 
hafwer lätet nyligen af Trycket ythgå, Emoot Then Book som 
H. Kong. Maiest. hafwer . . . någet tilförrende lätet af Tryc- 
ket vthgå . . . Stockh. 1606. 

^ R-reg:t Tryckt i Den svenske Mercurius utg. af C. C. 
Gjörwell. Årg. 4, Del 4, 1759, s. 8« 



— 144 — 

beröm, så hafva vi dock icke kunnat gå förbi att 
låta svara eder och dem till samma ogrundade 
bevisbok och s&nda eder för den skuld härmed 
vårt svar tillhanda, där I må taga eder af hvad 
eder lyster.» Till företal i sin bok hade Karl 
användt det förut omtalade öppna brefvet af d. 
30 dec. 1604, till hvilket han dock hftr fogar 
några m&rkliga tillägg. Han försäkrar sig här 
ogilla Kalvin och öfriga kättare, som förvända den 
heliga skrift, och han tackar Gud, att denna blif- 
vit i hans faders tid öfversatt till svenska, ehuru 
den nu tyvärr vore högst sällsynt. Hans afsikt 
vore därför att få den omtryckt, hvilket, tillägger 
han ironiskt, väl ej kan betraktas som ett försök 
att införa kalvinsk lärdom. — Själfva skriften skall 
alltid intaga ett märkligt rum i vår litteratur, ej 
blott för författarens skull och de höga frågor 
han behandlar, utan ock för den skärpa i tan- 
karna och originalitet i uttrycken, hvaraf den bär 
prägel. Man kan ej annat än instämma i följande 
träffande omdöme, som Norlin fäller: >I stilis- 
tiskt afseende är Karl sin motståndare öfver- 
lägsen genom den kraft och klarhet som ut- 
märker hans språk, den vackraste och mest full- 
toniga svenska, med hvilken vi under hela denna 
tid fått göra bekantskap. Arkebiskopens språk 
är oklanderligt rent och enkelt, men går ej upp 



— 146 — 

mot konungens. Afren hvad innehållet betrftffar^ 
måste åt Karls skarpsinnighet, utmärkt rediga 
tankegång samt icke obetydliga kännedom af tidens 
polemiska teologi gifvas det lifligaste erkännande.» 

Det är omöjligt att göra sig ett rätt begrepp 
om stridens natur eller att fälla en dom öfver 
de stridande och styrkan af deras vapen, utan att 
genomläsa de växlade skrifterna i deras helhet. 
För att dock gifva någon föreställning därom vill 
jag korteligen redogöra för några skiften i deras 
tvekamp. Karl hade i sin första skrift infört ett 
yttrande af kyrkofadern Justinus, hvari denne ut- 
talat, att ingen bör fråga honom huru föreningen 
i Kristi tvenne naturer tillgår, ty han skämmes 
icke att bekänna, att han det ej vet eller kan för- 
stå, utan berömmer sig snarare, att han fullkom- 
ligen tror sådan hemlighet, som intet förnuft be- 
gripa kan. Härjämte framhåller Karl efter samme 
Justinus, att Kristus enligt sin gudomliga natur 
gör underverk, men efter den mänskliga lidit 
korsets död, hvilket sista dock ytterligare utlägges 
af Karl så, att Kristus var en sann människa, såsom 
utvisas af hans lidande och död, h vilka han n den na- 
tur som oss, dock utan synd lik är, dragit hafver.» 

Härtill gaf Olaus Martini det ofta anförda 
svaret: > Justinus lärer märkelig, att vi skola 
känna och bekänna vår förnufts blindhet och 

Sv. Åhad. handl. fr. 1886. 18. 10 



— 146 — 

oförståndy i denna hemligheten som är om Kristi 
person, och att man skall enfaldeligen tro det som 
något förstånd eller förnuft icke begripa kan. 
Item att i gudomliga saker fråga, huru det och 
slikt annat mera tillgår, det är ett tecken till en 
öppen otro på Jesum Christum. Om de calvinis- 
ter hade detta betänkt och aktat, vore de icke 
så förförda af sin blinda förnuft. Ty de bekänna 
själfva, att de fömuften följa och icke vilja tro 

det som där är emot Zwinglius skrifver 

ock emot Lutherum så: Denna artikel förargar 
och besvärar människorna, ty det är svårt och 
hårdt tro, att en lekamen är tillika i nattvarden 
och i himmelen. Skulle man på detta sättet handla 
och döma, så måste man neka och förkasta alla 
våra trosartiklar, ty de föreställa oss obegripelig 
svåra och omöjeliga ting för vårt förnuft. Där- 
för måste vi efter Pauli ord och förmaning till- 
fångataga all förnuft under Kristi lydno och komma 
ihåg det som Chrysostomus säger Som 83 in Math. : 
»Låt oss allestädes tro Gud och icke säga honom 
emot, fast än det han säger synes för vårt sinne 
och våra tankar absurdum, orimeligt, olämpeligt och 
platt olikt, och fast hans ord går vidt öfver vårt 
sinne och vår förnuft, ty genom hans ord kunna 
vi intet varda bedragne; men vårt sinne och för- 
nuft kan lätteligen bedraget varda.» 



— 147 — 

Detta principiella uttalande om trosmysteriet 
såsom något för det mänskliga förnuftet oåtkom- 
ligt hindrar dock ej ärkebiskopen att därpå, med 
ledning af kyrkofäderna, underkasta trosartikeln 
om Kristi naturer en rätt vidlyftig uttolkning, som 
naturligen går ut på att bevisa, att Kristi leka- 
men blifvit delaktig af den gudomliga naturens 
härlighet. Därefter utfar han med hetsighet mot 
kalvinistemas »oförskämda» försmädelse att säga, 
»att Kristi mandom hafver intet mer medverkat, 
när Kristus gjorde mirakel, än som Moses staf uti 
de underverk som han gjorde». — Det är nog 
rätt sagdt af Justinus, förklarar han, att ingen bör 
tänka eller säga, att gudomen hafver lidit, men 
det är dock orätt att med de Anhaltiner säga, att 
mandomen hafver allena lidit. Till stöd för det 
senare uttalandet åberopar han flera bibelspråk 
och anser sig böra hänvisa till Athanasii något 
egendomliga förklaring att, ehuru »Ordet» ej kunde 
lida, utan lekamen, »led dock Ordet öågorlunda 
spikarna, ty när det kunde förbjuda lidandet, för- 
bjöd det intet, utan tillägnade sig likasom sitt eget 
de ting, som voro lekamen ägne». Skulle Kristi 
mandom allena hafva lidit, förtoge det oss den 
trösten, att ej blott en människa för oss lidit och 
dödt, utan att det är lifsens furste som vardt 
dräpen. Den förra åsikten vore Nestoriansk och 



— 148 — 

hade fått sitt uttryck i Nestorii ord: Beröm dig icke, 
du jude, ty du hafver ioke korsfäst Gud, utan en 
människa. 

Earls svar bärtill löd, att »Justinus lärer vac- 
kert, huru man förnuften skall anställa uti den 
personliga föreningen med de två naturer, nämli- 
gen att vi med förnuften icke skola efterransaka, 
huru den förening skedd är, hvilket ock ingen bör 
till att göra. Men att uti andra gudomelige saker 
skall ock förnuften tillfångatagas och icke brukas 
följer ingalunda däraf. Ty Kristus säger Johann. 
5 Scrutamini scripturas, Ransaker skriften; Item 
Kung David i den 32 psalm: Ne sitis sicut 
equus et mulus, in quibus non est intellectus, Wa- 
rer icke såsom hästar och mulär, som intet för- 
stånd hafve .... Man ser ock uti den heliga 
skrift, besynnerliga uti psalmerna och S. Pauli 
epistlar, huru härligen både definitiones, divisi- 
ones, syllogismi och methodus blifva brukade, 
så att om man alla lärde mäns böcker ville ran- 
saka, öfverväga och igenomläsa, så kunde då 
ingen finnas som med Paulo kunne confereras.» 
Likaså fortsätter han, säger ju Augustinus, att 
Kristus själf brukat förnuftets konst i sina 
disputationibus, och Chrysostomus hade väl sitt 
namn däraf, att han med skäl och förnuft et 
secundum rhetoricse ornamenta lärde och uttalade 



— 149 — 

Guds rena och klara ord. Om nu alla dessa bra- 
kat förnuftet uti gudomliga saker, måtte väl vi 
ock få bruka det, »såvidt förnuftet uti gudomliga, 
saker kan sträcka och i Guds ord är uppenbaradt.:» 
Man måste väl ock medgifva, fortsätter han, att 
några trosartiklar stadfästas och bevisas genom 
förnuftet, såsom den om uppståndelsen, hvilken 
dock är den svåraste att tro, hvaraf är att se, att 
>fömuftet icke sträfvar emot tron, när som det 
rätt brukadt varder:». Med kalvinistemas satser har 
han ej något att göra och ämnar ej försvara dem ; 
det är till den heliga skrift han håller sig och till fä- 
demas sententier, såvidt de därmed öfverensstämma. 
Därpå vänder han sig mot ärkebiskopens sats, 
att mandomen blifvit delaktig af den gudomliga 
härligheten. För honom betyder det intet annat, 
än att Guds son är människa vorden, men icke 
att den gudomliga naturen gifvit mandomen sina 
egenskaper, ty i så fall skulle denna vara Gud, 
hvilket Skriften icke ger till känna eller någon af 
fäderna djärfts säga. Och här kan man väl se, 
säger han, huru ubikvitisterna råka i strid med 
sig själfva, ty de säga först, att i den personliga 
föreningen bibehålla de bägge naturerna sina egen- 
skaper, så att de äro realiter åtskilda, men vilja 
sedan icke dess mindre, att de gudomliga egen- 
skaperna, allmakt, allestädes närvarelse m. m., skola 



— 150 — 

vara mandomen realiter meddelta. — När ärke- 
biskopen säger^ att Kristi gudom lidit på korset, 
så gillar han» skråckeligen att såga, de Theo- 
paschiters villfarelse, men Petrus säger dock ut- 
tryckligen, att Kristus lidit efter köttet, hvadan ock 
uttryckssättet, att Kristi mandom allena lidit, icke 
är kalvinistiskt, utan fullt apostoliskt. Ej heller 
duger här att komma fram med Nestorianema, ty 
dessa nekade ju de två naturerna i Kristus och sågo 
i honom en blott människa. Att med ärkebiskopen 
säga, att Ordet led, efter det ej förbjöd mando- 
mens lidande, är att förblanda tillstädjelsen att 
lida med själfva lidandet, och för öfrigt hade Gud 
aldrig kunnat förbjuda det, ty han hade utlofvat 
att utgifva sin ende son för världens synder, och 
han vore en sannfärdig Gud. 

Förutom denna välbekanta ordväxling i an- 
ledning af Justini ord, erbjuda stridsskrifterna 
åtskilligt annat af intresse. Så när ärkebiskopen 
dragit i härnad mot kalvinistemas »grofva» lik- 
nelse (till förklaring af deras lära, att mandomen 
är i ett rum och ändock icke skild från gudomen) 
att Antwerpen är icke skild från Västerhafvet, 
ändock att detta sträcker sig vidare än den förra, 
svarar Karl torrt, att härpå är ingenting att svara, 
ty »man kan ingen liknelse göra om den förening 
som är mellan gudomen och mandomen vidare än 



— 151 — 

oss i Guds ord är uppenbaradt». På ett annat 
ställe hade ärkebiskopen med hänsyftning på 
kalvinisternas åsikt, att den till himmelen upp- 
farne Kristus ej kan Itogre vara har på jorden 
till sin mandom närvarande, något hetsigt farit 
ut : »Ar platt en fåfäng dikt med de kalvinisters vola- 
tili fide, flygande tro. som stiger upp i himmlen till 
det rum där Kristus skall vara sittande»; som 
bevis härpå anför han särskildt, hvad en magister 
Fredericus Petri Brunsvicensis vidlyftigt skrifvit 
i saken. Detta utfall gifver Karl anledning till 
följande klassiska uttalande: lOm den flygande 
tron vilja vi intet disputera; det är nog att vi veta 
tron vara den Helige Andes verk och är honom 
följaktig, flyger hvarken hit eller dit. Ar därför 
intet annat än försmäda den Helige Andes verk, 
när ärkebiskopen kallar henne flygande, det klä- 
der sannerligen en lärare illa bruka försmädliga 
ord om gudomliga gåfvor . . . Hvad den Bruns- 
vicensis skrifvit, aktom vi litet, vi vetom väl, att 
han intet så berömd är uti sina skrifter, att han skall 
uti någon trosartikel blifva allegerat, det måste san- 
nerligen en bättre man fram att stå till roders.» 
Man har anmärkt mer än en gång, att Karl 
ej skulle svarat till ärkeHskopens tunga anmärk- 
ning, att, ehuru motståndaren väl anfört några 
ord ur augsburgiska bekännelsen om nattvarden 



— 152 — 

han dock icke uttalat sig om bekännelsens nionde 
artikel, som handlar om Kristi lekamens och blods 
sannfärdiga närvaro och utdelande i nattvarden. 
Det är sant, men bör väl ej förvåna, då man 
känner Karls ställning till bekännelseskrifterna, 
nämligen att de för honom ej betydde något, så- 
vida de, enligt hans uppfattning, icke stämde med 
Skriften, hvilket ju just här var fallet. Han ansåg 
därför tydligen onödigt att ytterligare utveckla sin 
förut kända ståndpunkt och gaf endast detkärfva 
svaret: »Hvad vidare härefter följer är mest om den 
augsburgiska konfession, hvilka som henne gUla ve- 
lat och underskrifva, hvilket alltsammans går oss in- 
tet an, vi vilja blifva vid Guds rena och klara ord.> 
Den mellan dessa högt uppsatte män och 
mäktiga personligheter förda striden är, som man 
riktigt sagt, särskildt märklig därför, att den visar 
huru för tre hundra år tillbaka den stora frågan 
om trons och vetandets förhållande till hvarandra 
uppfattades å olika håll. Men man synes mig 
icke hafva fullt riktigt återgifvit de bägge käm- 
pames stäUning till stridsfrågan. Man har sagt, 
dels att ärkebiskopen klart och rent ställt sig på 
den ståndpunkten, att i fråga om trosmysteriema 
skulle förnuftet utan vidare tagas till fånga un- 
der trons lydnad, under det Karl, fast han till 
orden erkände samma grundsats, dock i tillämp- 



— lös- 
ningen intog en rationaliserande st&llning till 
dogmen, i det han tillerkände det mänskliga för- 
nuftet domsrätt öfver densamma — dels att Earl 
i sin argumentation skärmytslat på sidan om 
hufvudfr&gan, som var förnuftets ställning till 
trosmysteriet, i det han utbredde sig öfver nöd- 
vändigheten af förnuftets bruk i allmänhet, hvil- 
ket ärkebiskopen aldrig velat förneka. Men re- 
dan af hvad ofvan anförts och än mera af en 
fullständig genomläsning af skrifterna själfva i 
deras helhet, framgår tydligen, att bägge strids- 
kämparne erkände förnuftets otillräcklighet gent 
emot trosmysteriet, hvilket dock ej hindrade 
ärkebiskopen, lika litet som någon teolog i någon 
tid, att söka på spekulationens väg förklara det, 
för att så fastslå den kyrkliga bekännelsen, och 
naturligen än mindre hindrade Karl att förfara på 
samma sätt, med hans uppfattning, att »förnuftet 
icke sträfvar emot tron, när det rätt brukadt var- 
der och hafver den heliga skrift med sig». Det 
var denna princip han ville häfda, och försvaret 
gick sålunda ej på sidan om, utan riktades mot 
det innersta af ärkebiskopens argumentation. Mot- 
satsen mellan deras uppfattning synes mig vara 
träffande angifven af en framstående forskare som 
härom sagt : ^ »Som trosartiklar erkände Karl 
^ H. Schttck, Svensk litteraturhistoria, 1, 1890, s. 2S8. 



— 154 — 

endast dem som med klara ord uttalades i bibeln , 
beträffande öfriga dogmer ansåg han, i motsats 
mot Olaus Martini, förnuftet äga full domsrfttt. 
För Karl voro bibeln och förnuftet våra kunskaps- 
källor, för Olaus Martini voro den luterska kyr- 
kans bekännelseskrifter den norm, efter hvilken 
hvarje företeelse borde bedömas.» 

Med den kännedom man har om Olai Mar- 
tini oförfärade mod^ måste man förvånas öfver att 
finna, att han icke uppträdt med en ny stridsskrift, 
riktad mot Karls sista svar. Men det berättas, 
att riksråden förbjudit honom att fortsätta stri- 
den och att detta förbud bragt honom till tårar. 
Det förefaller mig ock ingalunda otroligt, att rå- 
det på detta sätt sökt afvärja större vådor, liksom 
att Olaus Martini häröfver känt djup grämelse^ 
men det synes mig sannolikt, att något misstag 
ägt rum i fråga om tiden, och att förbudet af- 
sett icke en tillämnad vederläggning af Karls svar 
1606, utan en tidigare af Olaus Martini författad 
varning mot den katekes, som Karl låtit utgå af 
trycket 1604 straxt efter sin, förut omnämnda 
skrift »Bevis* etc.^ 



^ Palmskiöld har i sina samlingar (Upps. Bibi. Y. T. 4, 
ä. 140), omedelbart efter omnämnande af Earls svar af 1606, 
antecknat: ^»Ärkebiskop Olof säges häröfver hafva gråtit, att 
honom icke hafver af riksens herrar varit lofgifvet till detta 



— 155 — 

Intresserad som Karl var af en god religions- 
undervisning för folket, måste han anse för en 
stor brist, att katekesen på svenska var en säll- 
synt bok,^ och redan så tidigt som 1595 hade 
han för prästerskapet uttalat sin önskan, att bristen 
måtte snarligen afhjälpas. Då detta ej gjorde 

« 

någon verkan, beslöt han att af trycket utgifva den 
katekes, som han själf, möjligen redan tidigare,^ 



svaret af Guds ord excipera:^. Na finnes emellertid icke någon- 
städes i öfrigt någon antydan om en dylik ärkebiskopens svars- 
skrift, ej heller träffas i hans. papper i Uppsala bibliotek nå- 
got spår däraf. Men väl befinnes i behåll hans, troligen i 
början af 1605 skrifna varning mot Earls katekes af 1604, 
ntan att denna dock blifvit tryckt, hvilket, att döma af titeln, 
varit ärkebiskopens afsikt. Det synes mig då ganska sanno- 
likt, att rådets förbud afsett just denna varning, och att detta 
förbud i sin ordning förklarar, hvarför ärkebiskopen ej tagit 
sig för att gendrifva Karls svar af 1606. 

^ Luthers katekes öfversattes ej till svenska förr än år 
1572 — jag frånser den ännu icke lösta frågan om en tidigare 
upplaga af 1548 funnits — och hade ej sedan utgått i ny 
upplaga. 

^ Baazius (Inventarium, s. 588) har, efter omförmälande 
af Uppsala mötes beslut, en berättelse, att Karls hofmän ut- 
arbetat en från Luthers afvikande katekes, om hvars tryckning 
Karl rådfört sig med £. Scepperus, hvars föreställningar dock 
verkat uppskof med saken, så att tryckningen skedde först 
1604. (Det bref af Scepperus till Karl i denna fråga, som 
Baazius säger finnas i R.-arkivet, har ej kunnat där anträffas.) 
När Norlin uppgifver, att detta skedde 1593, har han säker- 
ligen gissat sig därtill af att Baazius infört berättelsen omedel- 
bart efter Uppsala möte. 



— 166 — 

hade utarbetat, och detta skedde, dock utan ut- 
sättande af hans namn, mot slutet af år 1604.^ 
I detta arbete hade han gått ganska försiktigt till- 
väga. Ehuru det hvilade på den heidelbergska 
katekesen, hade han iakttagit samma ordning som 
i Luthers, uteslutit de för luteraner mest anstötUga 
stallen i den förra och i allmftnhet mildrat sjalfva 
formen.^ Den aldrig tröttnande Olaus Martini 
var genast färdig med en motskrift, åt hvilken han 
gaf titeln: »NödhtorflFtigh warning stelt aff Olao 
Martini A. Upsalensi til them som läsa then boken, 
huilken thenna titelen haffver: Catechismus eller 
rätt christeligh kennedom»^ . . . Efter ett varmt 

^ Titeln lyder: Catechismas, heller Rätt Christeligh 
Kennedom om wåre Christelige Troos nödhtorfteligeste Artikler 
. . . Stockh. 1604. Jag har antagit, att katekesen utkom 
efter Karls bevis. Både Enös och Anjon tyckas antaga, att 
den utkommit förut. Men i så fall hade Täl O. Martini 
publicerat sin varning för katekesen, innan han tryckte svaret 
på Karls Bevis eller åtminstone i detta svar berört på något 
ställe Karls katekes. Möjligen var den tryckt före den 5 dec 
1604, efter prästerskapet i sin skrifvelse till rådet af denna dag 
talar om »de böcker både tilförene och nyligen af trycket ut- 
gångne äre». 

^ Se Knös' grundliga redogörelse i Nordisk Univ. Tid- 
skrift, årg. 2, h. 4, 1857, s. 9 — 10, hvarest han äfven påvisar, 
att Karl själf tydligen är författare, åtminstone till en del af 
arbetet. 

^ Original i Uppsala bibi, T. 79. En nästan samtidig 
kopia finns i Nordins saml. 1691. Eget nog har den i sin text 
de flesta af Olaus Martini marginaltillägg i T. 79, dock ej 



— 157 — 

loford af Luthers bägge katekeser varnar han för 
djafvulens försök att omintetgöra deras verkan, 
»hvilket spel han synnerligen drifvit hafver ge- 
nom de två skadligaste sekter, som i vår tid i 
kristenheten vanka, nämligen de påfviske och 
kalvinister». Därpå följer en lärd redogörelse för 
dessas alla katekeser, och så begynner angreppet 
på den nya katekesen, såsom varande ett utdrag 
ur Undni heidelbergska katekes, hvarvid han med 
skärpa framhåller den förras förvillande omkläd- 
nad. Betydelsen af Olai Martini skrift ligger min- 
dre i det positiva angreppet mot Earls satser, än 
i den styrka och ihärdighet, hvarmed han be- 
gagnar hvarje tillfälle för att uppvisa bokens 
släktskap med den heidelbergska kättarskriften, 
samt framhåller, hurusom just dess uteslutningar 
af eUer lindringar i uttryck hos den senare gjorde 
den särskildt farlig, emedan den så förde den 
mindre skarpsynte läsaren på villospår rörande 

• 

dess verkliga innersta tendens. Till innehållet er- 
bjuder ej ärkebiskopens varning något synnerligt 
nytt utöfver hvad han utvecklat i sina föregående 
stridsskrifter. Det kan dock nämnas, att vid pole- 



alla. Redan Baazins har sett yarningen och därur gifyit ut- 
drag (Iny. 8. 615). Jag återkommer yid skildringen af hän- 
delserna 1608 till den frågan, om yarningen har kommit Earl 
tillhanda eller icke. 



— 158 — 

miken mot den kalvinska uppställningen af de tio 
bodorden säger han, att denna visserligen fordom 
varit brukad af några fäder, men att det egent- 
ligen är Origines, »en kättare, en rot och fader 
till Arius», som först gjort denna sOnderdelning, 
hvilken sedan alldeles öfvergifvits, till dess kal- 
vinisterna nu upptagit den, för att däri finna 
ett försvar för sitt bilderstormande. I afseende 
på dylika beläten borde man dock hafva sin krist- 
liga frihet, i synnerhet när de, såsom hos oss, icke 
missbrukades till något afguderi. Tonen i skriften 
kan ej kallas grof, knappast hetsig, men väl är den 
skarp. Och dess syfte blef ej förfeladt, ty Karls 
skrift kom sedan att gå under namnet »den kal- 
vinska bondkatekesen». 

Sannolikt har, efter hvad jag of van antagit, 
denna vamingsskriftens egenskap af att oförtäckt 
för kalvinism beskylla den nya stockholmskate- 
kesen, om hvars kungliga författareskap ingen 
torde varit okunnig, hafva gifvit rådet orsak att 
förhindra dess offentliggörande. Äfven ett vida 
svagare angrepp på konungen måste i dess ögon 
synas vara en betänklig sak under dåvarande 
förhållanden. Ty rådet hade haft godt tillfälle 
att bevittna Karls växande harm, efter att Olai 
Martini svar på hans »Bevis» utgifvits, och efter 
att prästerskapet, som ofvan nämnts, tagit sig för 



— 159 — 

att just med anledning af konungens böcker gifva 
rådet en utmanande varning. Karls bistra stäm* 
ning framträdde ej blott i hans mandat till svenska 
folket af den 80 dec. 1604, utan af ven och vida 
starkare i det svar, som han några veckor tidigare 
gifvit ärkebiskopen och prästerskapet på deras 
framställning om kyrkor och skolor. Han uttalade 
där sin förvåning, att präster som varit suspen- 
derade, därför att de mot honom brukat sin otill- 
börliga mun, blifvit återinsatta i sina ämbeten, 
och slöt med den hotelsen, att hvilken biskop efter 
denna dag understode ^sig att gifva sådana präster 
deras kall igen och taga böter därför, skulle mista 
sin biskopsvärdighet och därutöfver tiUbörligen 
straffas.^ 

Den närmast följande tiden var ej heller 
ägnad att mildra hans upphetsade stämning, allra- 
minst gent emot prästerskapet, som han ansåg 
hafva, därigenom att det i tal och skrift på- 
bördade honom af sikten att vilja införa den af- 
skydda kalvinismen, i hög grad och ingalunda 
oafsiktligt bidragit att underhålla och stegra det 
missnöje i landet, hvarom rannsakningarna vid 
1605 års riksdag syntes honom vittna. Under de 
första månaderna af detta år upprördes hans sinne 



^ Se min Uppsala Uniy. Historia, Bibang 1, s. 60. 



— 160 — 

våldsamt af de misstankar för ett omfattande för* 
r&deri, som hos honom v&ckts i anledning af Upp- 
lands-ryttames myteri i Livland under föregående 
år. Den 8 mars sammankallade han riksens stftn- 
der till Stockholm, och målande för hans stam- 
ning äro orden i kallelsen, att det vore bättre bo 
bland ulfvar och björnar än bland ett folk, som 
hvarken aktade ord eller tro. Under den ratte- 
gång, som vid denna riksdag anställdes mot Hen- 
rik Elasson Horn, framträdde tydligt, huru djupt 
han tog till sinnes den anklagelse för kalvinism, 
som smög sig kring i riket, och särskildt att 
ärkebiskopen genom sina skrifter gifvit den ett 
så starkt stöd. Horn hade erkänt, att han bekla- 
gat sig öfver, att Karl höll mera med en kalvi- 
nistisk präst (Micronius) än med de luterska, och 
att han sagt, det konungen tillställt prästerskapet 
några punkter af kalvinistiskt innehåll, hvarå detta 
svarat, men han förnekade, att han kallat Karl en 
kalvinist eller sagt, att denne ej försäkrat under- 
såtame om deras religion. Karl fann sig för- 
anlåten att själf uppträda inför rätten (den 10 
maj). Han sade sig trotsa någon att bevisa, det han 
vore kalvinist. Hans omstridda bok vore ett utdrag 
ur fäderna och reformatorerna samt i full öfver- 
ensstämmelse med Skriften; den hade för öfrigt 
icke påtvingats någon. Själf bekände han sig 



— 161 — 

icke till någon annan religion än den, som hans 
salige fader för sjuttio år sedan inplantat, och 
vid den ämnade han till sin död förblifva.^ 

. I en annan rättegång, samtidig med den mot 
fältöfverstame, och riktad mot Hans Hansson i 
Monikala, blefvo äfven några Stockholmspräster in- 
vecklade, såsom misstänkta att vara hans med- 
brottslingar. Några egentliga bevis på deras brotts- 
lighet synas icke hafva kommit i dagen, om ock 
deras uppförande varit något tvetydigt, hvarför 
Karl stängde dem från ämbetet. Olaus Martini tve- 
kade, lika litet nu som annars, att träda in för 
sina präster. Hans första försök, den 24 maj, att i 
spetsen för prästerskapet utverka deras återinsät- 
tande hade ingen framgång. Det kunde ej stämma 
konungen till blidare tankar, att de på samma 
gång af böj de hans begäran, att de skulle yttra 
sig om de straff, som borde drabba förrädarne, 
med den förklaringen, att dylika världsliga saker 
ej tillkomme dem, och att konungen själf en gång 
påmint dem om, att deras kall vore att akta sin 
bok och predikstolen.^ Men ärkebiskopen förtröt- 
tades ej. Några dagar senare, då Karl rest bort 



^ J. Andersson, Riksdagen i Stockholm 1605, Lin- 
köping 1875. 

^ Original af 24 maj 1605 bland riksdagsacta, under- 
tecknadt af O. M., 5 biskopar, 1 superintendent och 12 präster. 

8v. Akad. Handl fr. 1886. 18. 11 



— 162 — 

för en kortare tid till Nyköping, inlämnade han 
en föreställning till rådet med anhållan att den 
skulle tillställas konungen vid hans återkomst. 
Ej utan förvåning läser man det oförskräckta språk 
han där för. Det vore en stor dristighet, säger 
han, att afsätta trogna lärare, ty de voro Guds 
tjänare, och han gör den firågan, huru en världs- 
lig konung skulle upptaga, om hans legater så 
behandlades. Han tvekade ej heller att låta 
förstå det förföljelsen berodde ej minst därpå, 
att prästerna haft mod att straffa de ogudak- 
tigas synder. 1 Man kan verkligen tveka, om rå- 
det vågat framlämna den djärfva skriften till 
konungen. Så litet skydde emellertid ärkebisko- 
pen att säga saker, som måste vara Earl obehag- 
liga, att han i samma dagar (den 3 juni) i sin 
och biskop Petri Kenicii redogörelse för den af 
Karl så djupt hatade Hogenskild Bjelkes sista stun- 
der lät uttryckligen veta, att denne aflagt en 
härlig bekännelse om Kristi lekamens och blods 
sanna närvarelse i nattvarden.^ Och för sina Stock- 
holmspräster gjorde han ett tredje försök, genom 
att i egen person vända sig direkt till konungen. 

^ Föreställningen är tryckt i bilagan 7. Den torde höra 
till tiden 29 maj — 8 juni, då Karl var borta från Stockholm 
(se hans Calendaria). 

^ Berättelsen är tryckt i Bihanget till Karl IX:s rim- 
krönika, Stockholm 1759. 



— 163 — 

Tyvftrr valde han det mindre lyckliga ögonblick, 
när denne den 17 juni, efter riksdagens slut, just 
stod i begrepp att stiga ombord för att fara till 
sitt älskade Gripsholm. Något svar i ett sådant 
ögonblick var ej att påräkna, och valet af till- 
fälle blott retade ytterligare Earls stämning, så- 
som framgår af hans skrifvelse två dagar senare 
till rådet. ^ Han beklagade sig där öfver att Olaus 
Martini i otid andragit sin sak, för hvilken han 
godt kunnat finna tillfälle förut, i stället för att 
komma i sista stund, då konungen stod färdig 
att afresa. Med tolfmannaed skulle prästerna fria 
sig, innan de kunde återfå sina tjänster; det stode 
ärkebiskopen fritt att själf svärja för dem. Tyd- 
ligen fingo Stockholmsprästerna umgälla för hans 
ovilja mot Olaus Martini och ståndet i dess hel- 
het. Och denna var vid den tiden ej ringa, så- 
som synes af hans, troligen något tidigare, af- 
gifna svar på en dylik framställning till Stock- 
holmsprästernas förmån, som gjorts af stadens 
borgmästare och råd. Där åberopade han bland 
bevisen för sina misstankar, att ärkebiskopen i sin 
bok beskyllt honom för kalvinism, hvilket han 
kallar >ett upproriskt företagande», ej så som det 



^19 juni 1605. Tryckt i Handl. upplysande Finlands 
bist. ntg. af Waarancn, Del 2, 1864. Den 17 juni om mor- 
gonen drog Earl från Stockholm (hans Calendaria). 



— 164 — 

ej skulle stått honom fritt att skrifva mot ko- 
nungens bok; men han hade tillåtit sig att gifva 
den det mest föraktade namn i vftrlden, det kal- 
vinska, »hvilket den menige man mera fOrfftrar 
och åndsfttter sig före än sjalfva djäfvulen».^ 

Det var dock fruktlöst att tro, att dylika för- 
s&kringar, att han ej hyUade kalvinismen, skulle 
något betyda inför den starka opinion, som bildats 
och skickligt underhölls så af hans yttre fiender, 
som af hans eget prästerskap. En våldsam nid- 
skrift, som utgaf sig för att vara författad af några 
evangeliska präster i Livland och som mynnade 
ut i att Earl för sina irrläror borde utestängas 
ur församlingen, spreds vid denna tid i riket, 
och prästerna begagnade hvarje tillfälle för att 
angripa kalvinismen eller åtminstone på det star- 
kaste framhäfva luteranismens därifrån skiljaktiga 
lärosatser. Det betydde väl mindre, när de, som 
officierade vid prästmöten, i sina på latin författade 
orationer, teser och disputationer togo del i stri- 



^ Odateradt »Syar på borgerskapets uti Stockholm . . . 
begäran 1605» (kopia i Palmskölds saml. V. T. 4, s. 145). 
I slutet lyder adressen: »Borgmästare och råd och de goda 
herrar som för rätta sitta». — Jag anser mig böra påpeka, 
att Karls ofta omtalta ord i brefvet: »detta ser ett grofligt 
förräderi mäkta likt ut», icke sägas om ärkebiskopens bok, utan 
syfta på allt som kommit i dagen af otrohet. 



— 165 — 

den\ men helt annorlunda ställde sig saken, n&r 
dylika anfall, som spredos i handskrift eller ut- 
gingo af trycket, voro på svenska författade. Så 
sammanskref historieskrifvaren Petrus Petrejus ett 
arbete med titel: »Femtio olideliga orsaker, hvar- 
för alla fromma och rättsinniga kristna . . . icke 
kunna eller skola med de kalvinister komma öfver- 
ens.» Och samma år utgaf predikanten i Hede- 
mora, Ericus Svenonis Rospigius, af trycket sina 
iSpOrsmål och svar Of ver bägge sakramenten», i 
hvilka kalvinisternas »hallucinationer» häftigt an- 
grepos, och Beza får tillnamnet »Djäfvulens tale- 
trast». Enligt hans egen uppgift hade Olaus Mar- 
tini öfversett och gillat arbetet samt försett det 
med »sköna och härliga sententier ur fädernas 
skrifter». I utlandet var Petrus Johannis Gotus 
rastlöst verksam i samma syfte; från Rostocks 
pressar utgingo på hans föranstaltan skrifter fulla 
af grofva utfall. 

Detta eviga naggande bidrog väl ej litet att 
jämte yttre motgångar, såsom det stora nederlaget 
vid- Eirkholm 1605, och den inre af nöden och kri- 
get närda jäsningen, bringa Karls sinne ur jämvikten 
ända därhän, att han vid öppnandet af riksdagen 
i Örebro 1606 begärde af ständerna att befrias 

^ Se Olai Israelis theses synodales i Linköping, tryckta 
1606, där han kallar kalyinistema för »impostores». 



— 166 — 

från regementet och få detta öfverflytf adt i hertig 
Johans händer. I tvenne veckor växlades härom 
skrifvelser mellan honom och ständerna, tills han 
slutligen gaf vika. Men att han denna gången 
icke kom med några skrämskott, för att blott 
pröfva sin makt, framgår tydligt af hans anteck- 
ning i sin almanacka: >Jag ville hellre blifva d&r- 
med af för deras ostadighets skull, de hålla ock 
näppeligen hvad de utlofva.» Afven i denna öm- 
tåliga situation kunde man ej låta bli, ehuru all 
anledning saknades, att på ett sårande sätt röra 
vid den religiösa frågan. När konungen hade upp- 
manat ständerna att aldrig antaga papistemas vill- 
farande lära, passade präster och borgare på att 
i svaret infläta den onödiga förklaringen, att de 
ej heller någonsin för sitt lif ville antaga kal- 
vinisters, vederdöpares eller andra sekters läror. 
Karl erinrade dem helt lugnt och med full rätt, 
att från det hållet hotades hvarken han eller Sve- 
rige af någon fara, hvarför han ej heller hyste 
någon fiendskap mot dem; papisterna traktade ock 
lika mycket efter Englands och Nederländernas 
fördärf som Sveriges. Det var därför nog ej utan 
en viss ironi som han i alla fall tackade dem för 
deras nit och begärde, att de skulle lika kraftigt 
bekämpa alla, >som voro med falsk lära bekajade>. 
Det sårande uttrycket »kalvinister och vederdöparet 



— 167 — 

ströks ock i riksdagsbeslutet, vare sig ständerna 
själfva insågo dess taktlöshet, eller Karl gifvit dem 
en vink, som ej kunde missförstås. Man har sagt, 
att Earl ftfven denna gång gjort ett försök att 
försvaga den augsburgiska bekännelsens betydelse 
genom att i riksdagsbeslutet söka införa en for- 
mulering, som talade om den apostoliska och pro-^ 
fetiska skrift, på hvilken denna bekännelse »haf- 
ver varit grundad^ men att han måst finna sig i 
att man därtill fogade tillägget »och än grundad 
är>. Det förefaller dock nästan som om denna 
uppgift hvilade på ett missförstånd af handlin- 
garna.^ 

Den afvoga stämning mot prästerskapet, som 
vid denna tid jäste i Karls sinne, gaf sig luft vid 
flera tillfällen. Så fråntog han utan vidare den 
utmärkte Uppsalaprofessorn Laurentius Paulinus 
Funbo prebende och gaf det åt sacellanen Johan- 
nes Martini, hvilkens egentliga rekommendation 
tyckes hafva varit oviljan mot sin förman. Pau-» 
linus aktade sig visligen att göra några invänd- 
ningar mot det kungliga maktbudet, men ärke- 
biskopen och kapitlet kunde ej underlåta att sökÄ 



^ Enös har denna uppgift. Det synes mig dock, som 
om han af ett Kitrls uttryck i propositionen d. 9 april (som 
ju ej är något förslag till rikadagsbeslut), jämf&rdt med riks- 
dagsbeslutet, skulle förts till den icke bevisade slutsatsen. 



— 168 — 

klämma till den bråkige kaplanen för hans 
smygvägar vid hofvet och begagnade sig däraf, 
att häradsrätten fällt honom för obevisade ärerO- 
riga beskyllningar mot Paulinus, säsom skulle 
denne tagit del i Abrahami Angermanni stämplin- 
gar 1598, till att suspendera honom till en tid. 
Herr Jöns skyndade att klaga för konungen, som 
genom bref af den 27 och 28 maj 1606 kallade 
arkebiskopen och sex capitulares att jftmte hÄrads- 
rätten infinna sig i Stockholm och svara på herr 
Jöns' anklagelser. Vid rannsakningen kom ej nå* 
got i dagen till deras nackdel, men herr Jöns fick 
i alla fall den 13 juli konfirmation å Funbo.^ 

Och ej långt därefter kallades Paulinus ånyo, 
jämte fyra forna professorskamrater från 1598, 
att genom natt och dag infinna sig i hufvudsta- 
den för att rentvå sig för de of van nämnda beskyll- 
ningarna att hafva spelat under ta^ke med An- 
germannus. Resultatet blef att han, ehuru alldeles 
oskyldig i hufvudsaken, om ock möjligen någon 
liten obetänksamhet, förlåtlig i en så upprörd tid, 
kunde framdragas och af misstänksamheten obe-^ 
hörigt förstoras, blef skild från sin professur och 
förfljrttades till Uppsala-Näs pastorat.^ För Olaus 

^ Se H. LttndBtröms vidlyftiga redogörelse i :»Laarentias 
Paalinus Gotus», 1893, s. 85 ff. 
2 Anf. ställe s. 88. 



— 169 — 

Martini var detta visserligen ett hårdt slag, ty 
han förlorade en af sina bästa kapitelsledamOter, 
som vid riksdagarna troget stått vid hans sida. 
Med ej mindre oro måste han under samma år 
hafva bevittnat Karls våldsamma steg att skilja 
två biskopar från ämbetet. Den 28 maj afgick 
befallning till Tönnes Jöransson att sätta biskop 

o 

Erik i A bo fråfi hans kall och sända honom öfv^er 
till Stockholm samt i stället insätta kyrkoherden 
mäster Gregers; det var andra gången Earls vrede 
hemsökte Abobiskopen med dylikt straff. Och 
något förut hade Olaus Bellinus i Västerås, hvil- 
ken länge stått illa anskrifven hos Earl, råkat ut 
för samma öde.^ I bägge fallen hade orsaken va- 
rit, att de af konungen misstänktes för hemliga 
förbindelser med afvikna svenskar; inom ej lång 
tid återfingo emellertid bägge sina stift. 

Eort efter dessa våldsamma steg mot bisko- 
pames personer, tog Karl ett annat, som ej blott 

^ Till den &nna dunkla frågan om Olai fiellini suspen- 
dering har H. LandstrOm l&mnat viktiga bidrag (Historisk Tid- 
skrift 1901, s. 80). Alldeles klart är v&l ännu ej, om den ej 
skett i samband med Orebromötet om våren. Visserligen un- 
dertecknar han &nnn prästerskapets skrifvelse af 22 april, men 
det finnes en berättelse af kyrkoherden i Garpenberg Lauren- 
tius Nicolai (f 1658), att Olaus afsattes »på våren» och att 
den 22 maj hans capitulares utfärdat bref med uppmaning till 
stiftet att försvara biskopens oskyldighet (E. 297 s. 223 i 
Uppsala Bibi.) 



— 170 — 

innebar ett djupt misstroende mot biskopames 
sätt att sköta sitt kall, utan måste synas hela 
prästerskapet vara ett djupt ingrepp i kyrkans, 
åtminstone genom sedvana fastställda rätt, så 
mycket mera som konungen här alldeles på egen 
hand lagstiftade för kyrkan. Karl har dock tyd- 
ligen, alldeles som hans fader och bröder före 
honom, ansett sig äga en ganska vidsträckt myn- 
dighet att ordna kyrkans styrelse och författning; 
på visst sätt hade ock genom reformationen alla 
påfvens regentfunktioner i stillhet öfvergått till 
den svenska konungen. Och af 1571 års kyrko- 
ordning ansåg sig Earl, lika litet som sedan hans 
son, bunden, då den saknade kunglig stadfästelse. 
Den 28 juli 1606 utgick det märkliga bref,^ hvari 
han förklarade, att, eftersom biskoparne utdelade 
gäll efter vald och icke efter lärdom och äfven 
ibland förfogat öfver kungliga gäll samt för gåf- 
vors skull ordinerat flera präster än som kunde 
försörjas, hvarför ock den ene prästmannen stode 
efter den andres lägenhet, såsom den onde traktar 
efter själen, har han nu med rådets bifall förord- 
nat, att när ett gäll blefve ledigt, erfordrades 
först socknemännens bifall till den som biskopen 
föreslagit, och därpå konungens konfirmation; ej 

^ Brefvet, som finns både i R-r6g:t och tryckt som patent, 
är sedan tryckt i Bilagorna till Earl IX:s rimkrönika. 



— 171 — 

heller ägde biskopen ordinera prftster, utan att 
behofvet uppvisats för konungen och denne gifvit 
sitt samtycke. Det var säkerligen ej minst det 
svåra missbruket att ett öfverflödigt antal präs- 
ter ordinerades, som gaf anledning till detta man- 
dat. Redan 1603 hade Earl af denna anledning 
skrifvit ett hotfullt bref till biskop Petrus Jonae 
i Strängnäs, den man som han själf gjort till bi- 
skop under den liturgiska striden och som så 
kraftigt då stått vid hans sida. Det heter i bref- 
vet: Oss är förekommet, Mester Peder, att I tage 
eder före att utdela prästegäld efter vald och vän- 
skap och taga där gåfvor före och icke en gång 
säga oss med det ringaste ord till. Så vele vi 
gärna veta, hvem som hafver gifvit eder den 
myndighet, att I utan vår vetskap och samtycke 
sådana beneficia skola utdela, och skole I veta, 
att hvarest I härmed icke vända igen och afstå 
med eder girighet och simoniska handel den I 
bruke, så skole I icke länge blifva biskop, utan 
såsom vi hafve eder samma kall betrott, så vele 
vi sätta Eder därutaf igen.^ 



^ Tryckt i Syenska anecdoter utg. af Gjörwell, 3, 1768, 
s. 5. Redan Johan III klagade 1588, att 50 till 60 obefor- 
drade präster funnos i hvaije stift (Palmschölds saml. I. T. 8, 
s. 781); jfr Skarabiskopens erkännande 1580 (Westling, Hertig 
Karls fnrstendöme, 188a, s. 72). 



— 172 — 

Den vreda stämning, som genomgick kungliga 
maktbudet af den 28 juli, hvilket uppenbarligen 
afsåg att gifva biskoparnes stora myndighet en 
allvarsam kn&ck, förskräckte dock så litet Olaus 
Martini, att han vid alldeles samma tid lät af 
trycket utgå en skrift, som häfdade en motsatt 
uppfattning och som såväl härigenom som sitt 
innehåll i öfrigt ingalunda var ägnad att stämma 
Karl mildare. Den hade formen af en predikan 
och angaf redan genom titeln sin afsikt vara att 
bevisa, att »de påfviske och kalvinske lärare äro 
falske profeter och. att de som med dem hålla, 
jämmerligen äro och blifva bedragne och förförde.» 
Utan att direkt taga formen af ett angrepp på 
konungens uttalanden, var den dock omisskänne- 
ligen afsedd att vara ett kraftigt inlägg mot dessa 
i de nu brännande religiösa och kyrkopolitiska 
frågorna. Den vanliga uppgiften, att ärkebi- 
skopen valt predikstolen till forum, sedan rådet 
förbjudit honom att begagna pressen för att gen- 
drifva Earls svar 1606 på hans Bevisbok, för- 
faller redan därigenom, att skriften utgick ett hälft 
år före konungens svar, men äfven uppgiften att 
denna predikan hållits i Stockholm förefaller mer 
än osäker. Dess företal är dateradt d. 1 augusti, 
således tio dagar före den dag den skuUe hållits. 
Redan detta, att den skulle vara tryckt, förr än 



— 173 — 

den blifvit hållen, gör saken misstänkt, än mera 
dess ovanliga Iftngd af trettiosex trycksidor, för att 
ej tala om dess innehåll, som mindre lämpade sig 
för predikstolen^ 

Ehnru detta uttalande i den pågående striden 
sålunda valde predikans form, är, det dock till 
hela sin natur en polemisk skrift, och kanske den 
skarpaste af de många som flutit ur Olai Martini 
penna. Det är omöjligt för den, som uppmärk- 
samt läser den, att instämma i omdömet, att den 
är hållen i enkel och värdig ton samt utan alla 
hänsyftningar på konungen. Det senare framgår 
tillräckligt tydligt af den korta redogörelse jag 
nedan lämnar, hvilken ock torde visa, att tonen 
är synnerligen häftig, särskildt vid utfallen mot 
oliktänkande, om den också ej kan kallas grof 
med hänsyn tagen till tidens teologiska polemik i 
allmänhet, hvilken just ej led af hänsynsfullhet. 

Ingen af Olai Martini samtida undgick väl 

att genast förstå, att det var på Karl han syftade, 

då han till sin varning mot dem, som försvarade 

lögnen, fogade ett: »Det Gud bättre i denna 

sista vredenes tid förefallit, så att man nu icke 

^ Titeln själf säger ej, att den hållits i Stockholm. Den 
lyder: »En Predikan: öfwer thet ETangelium, som i Gudz för- 
samling plägar förhandlas then ottende sondaghen effter Helge 
Trefaldigheetz Sondagh . . . Stelt och författat aff Olao Mar- 
tini A. Uppsaliensi». Stockholm 1606. 



— 174 — 

allenast vftl kan lida förstockade och försmlldliga 
papister, kalvinister, vederdöpare och andra sekter^ 
utan ock man gör dem stor ära i mångahanda 
måttOj såsom vi nogsamt och dagligen med suckan 
och sorg för våra ögon se måste . . . Skola de 
som ftro världslig öfverhet intet lida förstockade 
och försmädlige kättare.» At samma håll syftar 
ock varningen för kalvinisternas listiga tal, när 
de först smyga sig in i ett land, alldeles som de 
Arianer gjorde i tiden, likaså erinran om huru »de 
bryta omkull och fördärfva catechismem. En 
annan släng åt Earl för hans något omilda be- 
handling af universitetet ligger tydligen i orden: 
»Så skole vi gärna hjälpa och fordra skolor, aka- 
demier och Guds ords tjänare, taga oss till vara, att 
vi icke dem förgäta, förakta eller förfölja.» Och 
uttalandet om öfverhetens ställning till prediko- 
ämbetet, märkligt i sig själft, blir det än mera, 
om det, får antagas vara en direkt protest mot 
Karls ofvan omnämnda mandat af d. 28 juli, hvil- 
ket utgick tre dagar förrän Olaus Martini under- 
tecknade företalet till sin predikan. Han säger 
här: »öfverheten skall förhjälpa, att den som 
blifver af predikoämbetet lagligen kallad och af de 
andra i församlingen, som om denna handel rätte- 
ligen döma kunna, gillad och anammad, må blifva 
i sådant ämbete stadfäst. Eljest där öfverheten 



— 175 — 

är hednisk eller ock uti en annan falsk religion 
och kallar så hvem henne synes emot predikoäm- 
betets och församlingens samtycke, d&r sker ingen 
laglig kallelse, såsom ock icke heller där prediko- 
ämbetet sig förgriper, kallandes dem, hvilkas kallelse 
öfverheten och andra i församlingen, de där saken 
rätt betänka, icke kunna sitt samtycke gifva.» — 
Ealvinismen beskylles att med sin lära styrka till 
synd, och uttalanden af dess lärare begabbas. När 
Carolstadius säger: >0m dina synder kvälja dig, 
så gäck till Herrens nattvard», är det, menar är- 
kebiskopen, »lika mycket som om vi ville säga: 
När du är hungrig, så tag en näfve korn och ät, 
att du må få syndemas förlåtelse»; och på ett 
annat ställe utbrister han: »Det är falska lärares 
sed att bedrägligen förfalska den heliga skrift, 
kalvinisterna blifva ock befunna med detta bof- 
veri,» Om papisterna säges, att de hafva ingen 
annan tro än den, som djäflarne hafva, men falska 
profeter och lärare skola afhuggas och kastas i den 
sjön som brinner med eld och svafvel. — Så 
mycket om skriftens form; till innehållet är den 
en grundlig vederläggning af motståndames läror 
samt en klar utveckling af den luterska bekännel- 
sens hufvudgrunder. 

Det ser nästan ut som en direkt bestraffning 
af detta käcka språk, när Karl några månader se- 



— 176 — 

nare (d. 8 okt. 1606) utfärdade en rundskrif velse 
till biskoparne med befallning, att de jämte dom- 
kyrkornas sysslomän skulle gifva visst besked hvart 
domkyrkomas inkomst tagit vägen och om den 
användt« till kyrkomas bästa. Och lika litet som 
Olaus Martini var han sinnad att underlåta att 
föra sin saks talan med pennan. I början af 
året 1607 se vi honom framträda med ett nytt 
arbete om nattvarden.^ Det märkliga äger dock 
rum med denna korta, praktiskt hållna och all 
polemik undvikande skrift, att Earl i densamma 
icke har, drifven af stridens hetta, skärpt sina 
åsikter, utan uttalat dem i en ganska mildrad 
form, hvilket slår i ögonen, om man jämför dem 
med den skrift i samma ämne som han afiämnade 
till riksdagen i Linköping år 1600. En skarp- 
sinnig forskare, med hvilken jag ej kan annat än 
instämma, har bedömt saken så, att Karls afsikt 
var att visa, att lärans tillämpning på det krist- 
liga lifvet låg honom mer om hjärtat, än tvisten 
om lärosatserna. 



^ Sanfärdigh Vnderwijsning och rätt betänckiande om 
Herrans Jesu Christi Natward. Stockh. 1607. Att den ano- 
nyma skriften var tryckt före kröningsnksdagen i mars och 
har Earl till författare, synes af biskoparnes skrifvelse till 
drottningen d. 3 april, där de bland konungens skrifter, som de 
&tt sig ålagdt att besvara, äfven nämna: Betänkandet om 
Herrans Nattvard. 



— 177 — 

Vi hafva förut sett, huru het striden stått 
mellan Earl och prästerskapet vid föregående riks- 
dagar, då det senare, ehuru förgäfves, velat af- 
tvinga konungen ett klart erkännande af den augs- 
burgiska bekännelsen och Uppsala mötes beslut så- 
som bekännelseskrifter. Med den skärpta bitter- 
het i sinnena, som nu inträdt å bägge sidor, 
måste konflikten blifva än starkare, när på krö- 
ningsriksdagen i Uppsala 1607 frågan om konungens 
och ständemas ömsesidiga försäkringar kom före, 
och Earl lika bestämdt som förr vägrade afgifva 
ett obetingadt erkännande af ofvannämnda skrifter. 
I de särskilda ståndens första skrifvelser^ råder 
i detta afiseende olikhet, i det präster, borgare 
och bönder yrka på bägges uttryckliga erkännande, 
under det adeln blott talar om den kristliga reli- 
gion, till hvilken Earl och ständerna genom kung 
Göstas testamente och arfföreningen voro för- 
bundne. Prästerskapets skrifvelse är märklig för 
den dristighet, med hvilken den ej blott uttalar 
sig i hufvudfrågan, utan äfven direkt angriper 
konungens skrifter och kyrkopolitik ; och det lider 
väl ej något tvifvel, att Olaus Martini verksam- 
mast bidragit till dess formulering. Prästerna 
erinrade här, att Earl själf underskrifvit Uppsala- 

^ De äro odaterade, men ligga natnrligen före d. 5 maj, 
då den gemensamma skrifvelsen afgafs. 

Sv. Akad. handl fr 1886. 18. 12 



— 178 — 

beslutet och sedan upprepade gånger därtill för- 
pliktat sig. Och alldenstund i strid med sådana 
beslut några böcker under hans höga och beröm- 
Hga namn blifvit tryckta, i hvilk» kalvinigtemas 
villfarelser försvarades, däröfver Guds församling 
sig högligen förargade, anhöllo de underdånigast, att 
dessa måtte med första afskaffas. Det vittnar om 
verkligt mod, för att ej säga mera, att sålunda 
sätta konungens arbeten under officiell censur, i 
synnerhet som de, trots Karls upprepade erinran, 
att han aldrig åberopat Kalvin eller dennes läror, 
öppet förklarade dem för kfklvinistiska. Vidare un- 
danbådo de sig hvarje förändring i handboken 
och påminde om, huru kalvinistemas åtgöranden 
i den vägen i Anhalt och flerstädes förkränkt den 
kPiBtliga friheten till Guds församlings suckaii och 
förargelse. Tillsättning af biskopar och präster 
borde ske efter kyrkoordningen, »som med Guds 
ord öfverenskommer och sig däruppå grundar»; 
inga lösa klagomål mot präster borde tillåtas, och 
anklagelser utan dröjsmål rannsakas inför kapitlet. 
Slutligen anhöllo de om ett säkert understöd för 
universitet och skolor. 

Karls svar till adeln blef naturligen nådigt. 
Enligt hans uppfattning stod den, likasom han, 
på reformationens rena grund, från hvilken präs- 
terna affallit genom anslutning till ubikvitistiska 



— 179 — 

villfarelser, hvilket väl kunde göra en fortsatt re- 
formation nödig. Men, s^er han, efter all religi" 
onsförändring ftr farlig och Gud allena regerar öf*- 
ver människans samvete, och han i sina skriftesr 
Bstt uttala sin mening, vill han l&ta det blifva 
enligt tyska ordspråket; iWas ich nicht bessem 
känn, das will ich lassen, wie ich^s känn.» Dessa 
ord kunna vid första påseeiulet se ut som en 
kapitulation inf&r motståndet, men de betydde 
ingalunda, att han åmnade låta påtvii^ sig be* 
kännelseskriftema, utan blott att han afstod från 
tanken på att utföra reformationen i en som ho^ 
nom syntes renare riktning. Det framgick klart 
af det åtföljande förslaget till adliga privilegier, 
som ej hade ett ord om Uppsala möte och till 
augsburgiska bekännelsen fogade tillägget: »hvil*- 
ken bör hafva sin grund i den profetiska och 
apostoliska skrift». Och samma restriktion vid- 
höll han i svaret till prästerna, hvilket för öfrigt 
ingalunda andades välvilja, som man väl kunde 
vänta efter deras utmanande hållning. Hans strids- 
sätt var här, som oftast, den kraftiga ofFensivens. 
Ej utan en viss ironi säger han sig vilja bedja 
Gud om nåd att motstå alla kättare, vare sig 
papister eller andra, »där de icke hafva sin grund 
i Skriften». Det vore en orättfärdighet af präs- 
terskapet att säga, att i hans böcker några vUl- 



— 180 — 

farande och kalvinistiska meningar försvarades, 
ty de voro grundade på Guds ord allena, och i 
dem funnes ingen villfarelse, utan sanningen sjftlf, 
sk klar som dagen, och de hade ej heller förmått 
att med Guds ord vederlägga dem. Tvftrtom vore 
det just de som affallit från sanningen och anta- 
git påfvens falska låra och Jacobi Andrese ubikvi- 
tet, hvilket han vore villig att bevisa. Deras an- 
tydan om olagligheter vid prästers till- och afisfttt- 
ning förklarar han inneb&ra en otillbörlig anmo- 
dan om sådana privilegier som strede mot både 
reformerta kyrkors bruk och Sveriges lag. A sin 
sida sätter han hotande för deras ögon förslaget 
att lägga kyrkans öfverstyrelse i händerna på ett 
kollegium af både världsliga och andliga personer, 
som regeringen skulle utnämna. Detta förslag 
framgick väl i öfrigt ej blott ur hans ovilja öfver 
biskopames stora makt inom sina stift, utan ock 
af verklig insikt i behofvet af en kontrollerande 
central öfverstyrelse. 

Karl måate känna sig så mycket mindre b^ 
nägen att falla undan, som äfven rådet den 5 maj 
uttalat sig något tveksamt och ej nämnt Uppsala 
mötes namn. När därför ständerna samma dag 
ingingo m ed en ny skrifvelse,^ hvari de för Jesu 

^ Tryckt i Bidrag till svenska kyrkans. . . . historia af 
Beiell m. fl., I, s. 128, dimra dftr orätt tillagd prästerskapet 



— 181 — 

Kristi död och pinas skull anhöUo, att han skuUe 
bekräfta Uppsala möte, från hvilket de för sin del 
aldrig tänkte vika, bekommo de följande dag ett 
onådigt och afvisande svar. Det hette dftr, att 
de, som sagt honom vara en kalvinist, hade farit 
med lögn, om hans böcker finge ett concilium 
nationale döma, och hvad Uppsala möte anginge, 
så hade det ej varit något concilium, utan en då 
gjord förbindelse mot den papistdske konung, som 
riket hade. Det sistn&mnda påståendet sökte han 
ytterligare utveckla och bevisa genom en på samma 
gång aflämnad och af honom själf författad :»Exa- 
men öfver det af sked, som upprättadt och beslutadt 
blef i Uppsala på det år 93»,^ som mynnade ut 
däri, att man på detta möte hade, för att göra 



Besynnerligt förblir, huru adeln nu kommit att gå med på 
denna deciderade skrifvelse* Äfyen till drottningen Tände stftn- 
derna sig samma dag med bön om hennes understöd. Då 
Norlin anför Westéns uppgift (Svenska hofclereciets historia, 
1, s. 326), att hon ansågs luta åt Karls bekännelse, vill jag 
pl^ka, att Laurentius Paulinus i sin likpredikan öfver henne 
år 1626 vet berätta, att hon år 1614 i hans närvaro skarpt 
utfarit mot kalvinismens villfarelser. 

^ I samband härmed vill jag nämna, att bland riksdags- 
acta finns ett »Kort betänkande om Uppsala möte» af Earl, 
som af annan författare olyckligt nog blifvit tillagdt präster- 
skapet. Jag kan ej nu inpassa det i förhandlingamas ram, 
inen tror att det är ett tidigare och kortare uttryck af Karls 
åsikter, som sedan togo fullständig form i ofvannftmnda Examen. 



— 182 — 

en ända på den religiösa tvedräkten, ingått en för- 
ening att blifva vid Guds rena och saliggörande 
ord, hvadan alla andra på mänsklig auktoritet 
hvilande beslut, äfven augsburgiska bekAnnel* 
sen och kyrkoordningen af 1571 (om hvilken 
senare han nu kastar dem i ansiktet frågan, n&r 
den af världslig öfv^erhet bekräftats), icke hade 
vitsord annat än i de punkter, hvari de med Skrif- 
ten öfverensstämde. Därför hette det också i det 
förslag till konungaförsäkran, som han följande 
dag, den 7 mars, aflämnade, att han ville hålla 
ständerna vid augsburgiska bekännelsen och Upp^ 
sala möte, i^såvidt de uti de profetiska och apos-^ 
toliska skrifterna grundade äro och med dem 
öfverenskomma»* Och vid detta förbehåll höll 
han stadigt fast under de förhandlingar som följde, 
trots att prästerskapet ej visade den ringaste be- 
nägenhet att gifva efter. De öfriga stånden vå^ 
gade dock ej längre följa detta, i synnerhet efter 
att Karl den 10 mars själf framträdt för ständerna 
med en bister förklaring, att han ej tänkte låta sig 
vidare reguleras af prästerskapet, än som de hade 
Skriften och Sveriges lag för sig; de skulle strax 
på timmen fatta sitt beslut, ty han ämnade ej 
längre vara deras >kastevante». För en sådan 
hotelse föll allt motstånd, och hans försäkran af 
den 27 mars blef i enlighet med hans fordran af«* 



— 183 — 

fattad.^ Hans vrede öfver motståndet sökte ock 
fann ett offer. Uppsalaprofessorn Johannes Blan* 
chovius, som suttit i det utskott, hvilket formu- 
lerat motförslaget om ett ovillkorligt erkännande 
af bekännelseskrifterna, skildes från sin plats vid 
universitetet, och dettas privilegiebref återtogos. 
Earls mellanhafvande med prästerskapet var 
ingalunda bragt till slut med denna före krönin- 
gen utkämpade strid om konungaförsäkran, som, 
om ock till namnet förd med alla stånden, egent- 
ligen varit en kraftmätning med prästerskapet. 
Den skulle få sitt heta efterspel i den enskilda 
kontrovers med prästerna, hufvudsakligen rörande 
kyrkans ceremonier, som efter kröningen tog sin bör- 
jan, och i hvilken Karl ej försummade att för dem läsa 
lagen både för hvad de gjort och icke gjort. I sin 
första framställning om ceremonierna uttalade han 
fiitt missnöje öfver, att af skaffandet af det gamla 
missbruket med upphöjelsen af sakramentet i natt- 
varden, som redan i Uppsala 1593 beslutats, icke skett 
med nödig varsamhet efter förutgången undervis- 
ning, utan på ett sätt som kommit förargelse åstad 
bland allmogen. Vidare fordrade han, att prästesi 
skulle läsa instiftelseorden vänd åt församlingen 
och ej, som hittills brukats, sjunga dem med ryg- 

^ Aivjoa fäster med rätta uppmärksamheten på att orda- 
lagen i ständemas försäkran ej Ifda fällt lika med i konungens. 



— 184 — 

gen åt denna, ftfvensom att han, efter Kristi 
exempel, skulle vid altaret bryta brödet. Präster- 
skapet erkände i afseende å upphöjelsens afly- 
sande, att det väl vore möjligt, att någon ej rått 
undervisat sina åhörare, men gaf oförsiktigt luft 
åt sin retliga stämning genom det olyckliga ut- 
trycket, att n det ståndet äro ock icke änglar 
utan människor». Med bättre skäl anmärkte de, 
att upphöjelsen icke i och för sig kunde räknas 
till missbruken, utan vore att betrakta som ett 
adiaforon, hvars afskaffande man beslutit därför 
att det ledt till missbruk. Så mycket olyckligare 
var däremot försvaret för prästens ställning, näm- 
ligen »att ofta talar man en till, fast man vänder 
sig ifrån honom, och ofta hafver prästen, som 
står i predikstolen, en stor part af församlingen 
bakom sig». Brödbrytningen vilja de ej veta af, 
den vore ett människopåfund, för hvars befintlig- 
het i äldre tider intet bevis kunde framdragas, 
och Kristus tog icke brödet från någon patén, 
som stod bakom honom. Det ena med det andra 
vore en uppfinning af kalvinisterna, som ju ej 
heller kunde vara ceremonier förutan, och för öfrigt 
vore det ej heller möjligt att följa alla omständig- 
heterna vid nattvardens instiftelse; i så fall skulle 

r 

den ju firas icke i kyrkan, utan i ett värdshus, 
icke om dagen, utan om natten. 



— 185 — 

Earl var ej sen att taga fasta på svagheterna 
i detta svar. Man kunde väl^ genmälte han, se, 
att de ej voro Änglar utan människor såvftl af 
deras oförnuftiga svar, som eljest af deras lef- 
veme, och han frågar hånfullt, i hvilken disciplina 
morum eller rhetorica man lär sig sådana mores 
eller gestus, att man vänder ryggen åt den man till- 
talar; om en världslig potentats tjänare skulk för- 
fara så, då han sändes till en annan potentat^ 
skulle man med skäl kunna kalla honom »fåvitsk 
eller alldeles galen». Det vore en grof lögn att 
påstå det brödbrytningen ej i någon tid förekom- 
mit i Guds församling, då redan Paulus talar 
därom. ^ Och gentemot deras invändning, att det 
vore omöjligt att nu följa alla detaljerna vid natt- 
vardens instiftelse, säger han, att det är ett oför- 
nuftigt svar, och att »efter som de äro män till, 
hafva de svarat till». Han önskar slippa vidare 
höra deras tal om Ealvin och hans ceremonier, 
ty »om än Calvinus, ja om än Lutherus hade bru- 
kat några onyttiga ceremonier, som icke stämde 
med Guds ord öfverens, så vore det icke mer att 
akta än som påfvens i Rom eller biskopens i Lon- 
don». Och efter denna bistra upptuktelse ryckte 
han fram med en ny, säkerligen alldeles oväntad 

^ Norlin (1, s. 240) uppvisar, att brödbrytningen före- 
kommit inom kyrkan från fjärde seklet till slutet af det elfte. 



— 186 — 

begäran, som måste v&cka djup oro hos det hit- 
tills stridslystna prästerskapet, nämligen att de 
skulle svara på hans böcker, både katekesen och 
den om altarets sakrament, ^ och refutera dem, om 
de voro ärliga karlar, eller ock låta H. K. Maj:t 
en gång blifva obekymrad med deras munbruk, 
därmed de hetsade undersåtarna mot öfverheten.^ 
Prästerskapet kunde ej undgå att känna det 
hotande i den nya situation, som för dem öpp- 
nade sig genom konungens sista peremptoriska 
fordran. De hade dock själfva genom en onö- 
digt uppdrifven agitation bidragit att framkalla 
den. Att i konungens närvarande vreda stäm- 
ning som aamladt pristerskap midt i hans ansikte 
sjunga ut, hvad de ej tvekat att man och man 
emellan förkunna, kunde föra till oberäkneliga 
följder, men å andra sidan förbjöd deras samvete 
dem att yttra sig godkännande. Det bekvämaste 
var naturligen, om man kunde alldeles komma ifrån 
en så kinkig sak. och biskopame vllnde sig därför 



^ Af biskoparnes bref till drottningen den 3 april synes, 
att ha^ dfyen begärt deras yttrande om Gudstjänstordningen 
för hofvet (af 1602) och Svaret på ärkebiskopens bevisbok 
(af 1606). 

^ Earls första skrifvelse, prästernas svar och Karls gen- 
svar äro alla o^aterade, men ligga naturligen mellan krönings- 
dagen den 15 ^ mars och biskopames bref till drottningen af 
den 3 april. \ 



— 187 — 

i sin nöd till drottningen den 3 april med bön 
att genom hennes bemedling befrias från åläg- 
gandet att yttra sig om konungens böcker. Så- 
dant kunde endast lända församlingen till förar- 
gelse och göra konungen oförmodadt bekymmer, 
tyngd som han var i denna fejdetid af rikets 
ärender. Det var en hänsyn till hans känslor, 
som måste förvåna, och dikterades väl mest af den 
ängslan, som intagit deras sinnen. De förklarade 
vidare, att de icke kommit till Uppsala för att 
gifva sig i disputation om höga raligionssaker. 
Om konungen ändock nödvändigt ville hafva ett 
svar, begärde de få ett års betänketid för att ut- 
arbeta sitt betänkande, hvilket de nu lofva att 
>fogligt och ödmjukt sammanfatta samt grunda på 
Ouds ord». Man tycker sig nästan kunna se det 
ironiska smålöje, som vid underrättelsen om detta 
ödmjuka andragande hos drottningen, måste gått 
öfver Earls bistra drag; vid dylik undfallenhet 
hade de sannerligen ej vant honom. Och han lät 
ej beveka sig, vare sig han var för retad att 
* vilja släppa ett sådant tillfälle att klämma efter 
sina motståndare, eller han snarare var fullt öfver- 
tygad om, att de ej skulle kunna bevisa sin sak. 
De fingo därför den 6 april mottaga en föga 
nådig skrif velse, i h vilken han, efter att hafva 
förebrått dem, att de besvärat drottningen, allde- 



— 188 — 

les förgätande att ömannen &r kvinnans hufvud^ 
såsom Kristas församlingens»;^ kategoriskt ford- 
rade att, emedan de själfva hade begynt en oti- 
dig disputats och d&rmed vållat uppskof med brO- 
ningen samt vidare utropat hans böcker för kal- 
vinska, de nu skulle med få ord »ja eller nej, utan 
någon disputats» säga, om katekesen vore till att 
giUa eller icke och, i senare fallet, i h vilka punk- 
ter. I afseende på konungens senaste skrift skulle 
de förklara sig, om det vore bättre att i nattvar- 
den följa Kristi egna instiftelseord och ordning 
eller påfvens vidskepelse; »om Kristi närvarelse i 
nattvarden vill H. K. Maj:t intet disputera»; och 
sedan må de draga sin väg. Såsom synes, begärde 
han ögonblickligt svar vidast på tvenne af sina 
skrifter; om de öfriga tillade han, att därest ett 
års tid icke försloge till att svara, kunde de taga 
tre år till. 

Så ömtålig syntes prästerskapet frågan vara, 
att de gjorde ännu ett försök att komma undan. 
Två af biskopame, Petrus Jonae i Strängnäs och 
Petrus Kenicius i Skara, vände sig ånyo till ko-' 
nungen följande dag. Det var väl med full afsikt 
som Olai Martini namn ej syntes, ty det kan väl 



^ Man erinrar sig hÄr ovillkorligen Karls ord i bref till 
Lindorm Nilsson den 20 februari 1597: »Där präster och kvin- 
nor skola hafva regementet, tager det sällan en god ände.» 



— 189 — 

ej antagas, att han vägrat taga del i de andras 
steg. I>e bagge biskoparne anhöllo bevekande att, 
som de voro oförberedda på saken och alldeles 
saknade nödiga böcker, förutom att medlen till 
deras uppeh&lle icke försloge längre, det måtte 
förunnaa dem att få i sina hem med lugn öfver* 
tänka saken och sedan afgifva ett ödmjukt svar. 
I samma ärende vände de sig ock till konungens 
mäktige förtrogne, hofkanslem dr Nils Chesne- 
copheras och sekreteraren Petrus Nicolai, med 
begäran om deras bistånd. Hos dessa erinrade 
de, att förutom konungens första skrift, på hvil- 
ken ärkebiskopen svarat, hade de först här fått 
se de öfriga skrifterna, en uppgift som förefaller 
egendoniJig, då de ju den 9 november 1602 ogil- 
lat hofordningen, och konungens katekes utgick af 
trycket redan 1604 samt svaret till ärkebiskopen 
i december 1606. Men äfven dessa framställnin- 
gar lämnades utan afseende, och prästerskapet 
måste därför omsider finna sig i att afgifva ett 
svar. Kort och ytterst försiktigt affattadt, utan 
att som hittills alltid skett, inblanda hänvisningar 
på kalvinistiska kätterier, står det i märklig mot- 
sats till alla föregående utlåtanden från detta håll, 
hvilka nagelfarit allt och med förkärlek begagnat 
sig af tillfället att utslunga beskyllningar för dold 
kalvinism. Nu insåg man tydligen faran af att i 



— 190 — 

onödan utmana åfsn v&ldsamme konongeny och man 
längtade väl äfven att snart £iL yftnda åter firån 
denna lejonknla till hemmets frid. — De hafra 
ftfv^ersett hans arbete, sftger svaret^ sä mycket den 
korta tiden tillätit och däri visserligen funnit 
nägra nyttiga lärdomar, men ock några sententier, 
som ej öfverens9tämde med den kristliga lära som 
i fäderneslandet brukades. De medgifva i afse- 
ende på de tio budord^is indelning, att Skriftcoi 
själf ej därom något förmält, men de förnämsta 
kyrkofodema hade följt den ordning, som sedan 
ingått i Luthers katekes och ej utan förargelse 
kunde ändras. Den nya katekesens ord om Knsd 
himmelsfärd vore rätt sagda, om de rätt försto- 
des och därmed icke förnekades hela personens 
närvaro på jorden, som han lofvat (Matt. 28: is). 
Likaså, när den nya katekesen tolkar Kristi ned- 
stigande till helvetet, så att han med sin ångest 
friat oss från helvetets pina, är det nog i sig 
själf godt, men det bortskymmer, att hans pina 
ej är detsamma, som att han både som Gud och 
människa nedstigit till helvetet, »hvilket tros i våra 
församlingar, ehuru vi visserligen ej kunna ut- 
rannsaka huru det skett». Om dOpelsens sakrament 
talar katekesen så, att detta blott ibemärker» den 
nya födelsen och icke, :»som hos oss tros», att 
människan därigenom födes på nytt. Vid natt- 



— 191 — 

värden komma de från aUa svårigheter genom att 
skickligt taga fasta på Earls egna ord och säga^ 
att :»ehuray&l nya katekesen talar något annor* 
lunda ftn som instiftelseorden lyda:», så yttra de 
sig icke i den punkten, :^alldenstund H. K. M. 
det intet beg&rer», liksom de åfven »fOr tidens 
korthets skulb ej beröra några andra stycken. 

Ett så fogligt och undfallande svar från prft- 
terskapet var något alldeles nytt. Det tyckes 
hafva bort mana Karl att sjalf helt kort och lugnt 
ftnda striden för denna gång. Men hans svar, 
som afslöt striden, blef både vidlyftigt och hårdt. 
Till någon del kan detta hafva sin ursäkt, eller 
åtminstone sin förklaring, ej blott däri att hans 
sinne råkat i djup svallning genom prästerskapets 
hänsynslösa motstånd^ och hittills föga aktnings- 
fulla stridssätt, utan äfven däri att han ansåg sig 

^ Håra stark hans förbittring var mot prästerskapet 
framlyser bäst af ett hans uttalande till rådet, i hvilket han 
beskyller prästerna att hafva på nytt begynt med sina gamla 
praktiker genom att vid denna riksdag Täcka tvedräkt och oro, 
fienden till styrka och världen till åtlöje, samt tillägger: >Och 
Yill så intet annat ske, än som tillförene skedt är, ett jäm- 
merligt blodbad för prästernas egensinnighet^ att man icke 
vill vara dem hörige och lydige mera än såsom Guds ord 
oeh sanningen medgifvem. De kursiverade orden äro af Earl 
egenhändigt tillagda i konceptet, hvilket jämte det odaterade 
originalet (>K. M:s undervisning till riksens råd huru förräde- 
ligen £rik Sparre hafver handlat och falskeligen låtit trycka 
konung Sigismundi ed») förvaras bland Rikidagsacta. 



— 194 — 

Det ser nästan ut, som om han börjat inse ofrukt- 
barheten af de dogmatiska kontroverserna och där- 
för velat på detta mera neutrala område gå mot- 
ståndame till mötes, för att befordra det viktiga 
intresset att göra kristendomsförkunnandet rent, 
värdigt och verksamt. Det mest betecknande för 
aktstycket är, att i femte punkten anbefalles att 
drif va katekesen med all flit, såsom han af Luther 
beskrifven är, och att i sjette punkten föreskrif- 
ves, att disputatser är fritt att håUa i akademien 
och skolestugor, men ej på predikstolen eller an- 
norstädes. 

Bitterheten mot prästerskapet var dock ej 
därför död i hans sinne; så lätt släppte hans ovilja 
ej tag. Och Olaus Martini fick just denna höst 
på ett kännbart sätt förnimma utbrottet af denna 
ovilja. Det är ju möjligt, att hans underlåtenhet 
att efterkomma den förnyade anmaning, som Karl 
ej långt efter riksdagens slut tillställde honom 
(den 20 maj) att själf inkomma med utlåtande 
öfver katekesen och därom påminna öfriga bisko- 
par, förut bidragit att öka konungens retlighet. 
Denna gaf sig nu luft i anledning däraf, att prä- 
ster utnämnts inom ärkestiftet, ehuru de voro illa 
anskrifna hos öf verheten. Den 20 september skref 
han till Olaus Martini och frågade skarpt^ med 
hvad rätt denne nämnt herr Knut till kyrkoherde 



— 195 — 

i Tomeå, ehuru han vore en beryktad man och 
på den grund varit inkallad till Stockholm att stå 
till svars. En dylik myndighet ville han ej bestå 
ärkebiskopen.^ Når dock ett likartadt Cedl enligt 
Karls åsikt några veckor senare ånyo förekom, 
upplågade hans vrede och tog sig ån starkare ut- 
tryck. Förhällandet var, att samma höst hade 
han förbjudit den välbekante orolige kyrkoherden 
i Uppsala, Ericus Scepperus, att utöfva prästäm- 
betet, innan han friat sig för misstanken att i 
forna tider hafva hållit ihop med de upproriska 
riksråden. Det var dock så mycket underligare 
af Karl att röra i denna gamla sak, som Scepperus 
därför en gång varit ställd för rätta år 1599, 
frigifvits 1600 och tydligen återfitt Karls nåd, 
då han förfl3rttats till sin nuvarande plats. Kanske 
har något otjänligt utbrott af Scepperi framfusiga 
lynne, som ofta gaf sig luft å predikstolen, ej 
varit främmande för Karls annars väl våldsamma 
steg. Emellertid brydde sig Scepperus ej om det 
kungliga budet, och Olaus Martini tyckes ej an- 
sett det haf\ra varit sin skyldighet att låna hand 
till dess verkställande. Då afgick, den 15 oktober, 
till honom ett bref, hvari Karl frågade, hvem som 
trots hans förbud tillåtit en så beryktad man som 

^ Tryckt i Handlingar till upplysning i Finlands historia, 
ntg. af Waaranen, 2, s. 383. 



— 196 ~ 

Scepperus att utöfva sitt ämbete. Detta borde 
ärkebiskopen, som kyrkans förman, bafva hindrat, 
tills saken lagligen skärskådats. Själf ville han 
visserligen icke olagligen stå någon efter lif och 
lem, men Scepperi skuld kunde, trots hans nekande, 
med bref bevisas. Han slutar med den vreda ho- 
telsen, att där som Olaus Martin! handlar emot 
hans med fog gifna förbud, skall det ej gå honom 
bättre än Scepperus, och han ej där vara biskop 
längre, än denne varit kyrkoherde. En dylik ho- 
telse måste förefalla så mycket allvarsammare^ 
som samma dag befallning afgick till landshöf- 
dingen i Uppsala att sätta Scepperus i häkte under 
starkt lås och förhöra honom; skedde det ej, kunde 
landshöfdingen bereda sig att få härbärge i samma 
kammar. Om eller hvad Olaus Martini svarat, är 
är ej bekant. Och Karls vrede tyckes denna gång, 
liksom åtta år tidigare, hafv^a skingrats, ty 1609 
utnämnes Scepperus af konungen till kyrkoherde 
i Enköping. 

Den sista dust mellan Earl och prästerska- 
pet, i hvilken Olaus Martini hade tillfälle att som 
dat senares själfskrifne ledare taga del, utkämpa- 
des på ett möte i Örebro i början af år 1608. 
Earl hade där först vändt sig till sitt riksråd, den 
22 januari, och begärt dess yttrande ölver den 
frågan, om icke prästerskapet borde ställas till 



— 197 — 

ansvar fSOr det buller de förorsakat under krönings- 
riksdagen och tillika tillhållas att, såsom de lof- 
vat, bevisa, att konungens katekes vore irrlfrrig, 
hvarjämte han till deras betänkande öfverlftmnade 
en af honom författad skrift om ändring i kyrko- 
ceremonierna, öfver hvilken han sedan ämnade för- 
handla med pi^terskapet. Rådet var nog klokt 
att afstyrka, varnande för den ytterligare oro som 
däraf kunde väckas och de falska uttydningar, 
som bland den stora allmänheten kunde gifvas åt 
saken. Earl erkände i sitt svar af den 27 januari^ 
riktigheten af detta råd i afseende på ansvaret 
för Uppsalabullret och katekesvederläggningen, 
men på skriften om ceremonierna ville han hafva 
ett svar och ansåg, att detta ej behöfde gifva an- 
ledning till oro, därest saken icke kom längre än 
till biskoparne. Rådet, som väl insåg omöjligheten 
af att få denna fråga undanskjuten, men ej heller 
kände någon lust att därpå bränna egna fingrar, 
öfverlämnade då skriften till ärkebiskopen, hvar- 
om det (den 31 jan.) underrättade konungen. 

Karls skrift rörde sig mest om samma cere- 
monier, hvarom han kämpat med prästerskapet 
omedelbart efter kröningen föregående år. Han 
utpekade som papistiska bruk, hvilka borde af- 

^ Alla tre sknfyelsema (äfven rådets svar den 26, som 
Norlin ej sett) finnas bland riksdagsacta. 



— 198 — 

skaffas, mft-sskradama, sjungandet af instiftelse- 
orden vid nattvarden och att prästen därunder 
vände sig från församlingen, hvarjämte han be- 
gärde brödets brytning vid samma tillfälle. Det 
enfaldiga folket borde bättre undervisas, så att det 
icke lefde i den tron, att nattvardens begående 
vore ett verk, 80m medförde syndernas förlåtelse, 
och att därför en döende, som ej undfinge säkra- 
mentet, vore hemfallen till fördömelse. Afvenså 
yrkade han en inskränkning i de öfverflödiga 
helgdagarna eller att det åtminstone skulle klart 
uttalas, att efter gudstjänsten å dessa det vore lof-' 
ligt att arbeta. Till sist fingo prästerna en bitter 
släng därför att de under kröningsriksdagen ropat 
ut, att han ville införa en kalvinistisk lära; då 
hade den gapat och ropat mest, som minst visste, 
det tycktes vara nog att hafva vistats två eller 
tre år i Tyskland för att gälla som ett ljus, all- 
deles som skulle allt vara sant, som där sades 
eller gjordes. Det svar, som härå aflämnades af 
biskopame den 10 februari^ höll sig till sak och 



^ Original i Riksarkivet dat. d. 1 febr., undertecknadt af tre 
biskopar, två superintendenter och Laurentius Paulinus Gotus, 
hvilket tyckes utvisa att, som Earl föreslagit, frågan reserverats 
för biskopame och deras vederlikar. Paulinus deltog sannolikt 
därför, att han var designerad till Skara biskopsstol, som Ke- 
nicius skulle utbyta mot Strängnäs. Elfva dagar senare, den 
21 februari, skedde ock Paulini val till Skara. 



— 199 — 

utmärkte sig genom framställningens klarhet och 
lugn bevisning. De sade här, att de med hj&rtr 
1ig sorg förnummit, att konungen hade sådan 
mening om deras kyrkobruk, och de försvarade 
dessa genom skicklig hänvisning till Laurentii 
Petri Nericii skrift i samma ämne och genom be- 
tonande af kyrkans frihet att behålla sådana cere- 
monier, som utan att Strida mot Skriften tjänade 
till skick och ordning. Det enda svaga utfall, som 
de tilläto sig, var uttalandet af att de väl icke 
behöfde låta tränga sig ifrån några ceremonier, 
därför att kalvinisterna ej kunde lida dem. 

Det ganska fogliga svaret afväpnade ej Karl, 
som med vanlig hårdnackenhet ville förfäkta sin 
mening, tills han drifvit motståndame till under- 
kastelse. Hans nya skrift af den 23 februari står 
därför i slående kontrast till biskopames svar, 
som han med skärpa bemöter. Tagande fasta på 
ett mindre lyckligt uttryck i detta, framhåller 
han satiriskt, att det är en begreppsförvirring att 
till ceremonierna räkna vissa tider och rum, på 
hvilka man samlas till gudstjänst, kyrkotjänare^ 
predikan m. m., och han begagnar tillfället för 
att låta dem veta sin tanke, att, efter Kristi egna 
ord, kan gudstjänst firas annorstädes än i kyrkor. 
I sammanhang härmed far han ut mot de påf- 
viskes kyrkor och kloster, som roffat till sig rike- 



— 200 - 

dom och makt, hvarför våra pr&ster borde vftl 
akta sig, så att de t. ex. ej toge bondens enda 
ko till likstol, äfven om fyra till sex små barn 
funnos i buset. Likaså borde biskoparne komma 
ihåg, att de äro ordets tjänare, ty han tänker ej lida, 
hvad som nu brukas, att de låta sig af sina socken- 
prftster och enfaldiga åhörare kallas »andlig öfver- 
het». De påfviska m&sskläderna vill han se af* 
lagda; mot hederliga klftder gjorda på annat sått 
har han ej något att invanda, äfven om guld dftr- 
till brukades. Mot belåten och taflor i kyrkorna 
gör han ett häftigt utfall; det var dock .en sak 
som ej sammanhängde med hufvudfrågan och som 
biskoparne därför saknat all anledning att beröra. 
När denna vidräkning väl var verkställd, gaf han 
plötsligt hela stridsfrågan en ny och vida större 
omfattning genom att kategoriskt begära, att de 
skulle med ja eller nej förklara, om de ville öfver- 
se katekesen (det är naturligen Luthers han här 
åsyftar), kyrkoordningen och handboken samt >re- 
gulera dem efter Guds ord och ej efter några män- 
niskors anseende:». 

Det är märkligt att se, huru denna revision, 
hvars ifrågasättande hittills väckt sådana strider 
och så hårdnackadt af böjts, nu i en handvändning 
vann godkännande. Man kunde väl ej undgå att 
känna, att dock konungen hade rätt i åtskilligt. 



— 201 — 

men hufvudskälet var väl, att biskopame insågo 
faran af att trotsa Earl i hans uppjagade stftmning 
och hoppades, att den som vinner tid vinner allt. 
Redan följande dag (den 24 febr.) aflamnade de 
ett helt kort svar,^ som i fråga om de angripna 
ceremonierna uttalade sig högst undfallande, nästan 
gick Karl till mötes, hvarjämte de i det mesta 
gingo in på den revision han begärde. En större 
katekes, heter det nu, vore visserligen af behof 
bredvid Luthers mindre. Det vore ock nyttigt, 
att kyrkoordningen blef^re öfversedd och förbättrad 
samt därpå i konungens namn utfärdad; man hade 
sålunda omsider fått ögat öppet för, att kyrko- 
ordningen af 1571, som hittills ständigt åberopats 
som gällande lag, saknade den sanktion, som för 
dess giltighet var nödig. Handboken åter hade de 
tydligen ringa lust att röra vid, ty om den blef 
svaret, att den ju redan var reviderad och inlämnad 
i konungens kansli; det återstode blott, att den 
blefve tryckt. Efter ett sådant tillmötesgående 
var striden af sig själf slut. Konungen svarade 
helt kort den 8 mars, att han ej sett den revi- 
derade handboken, hvaraf han därför begärde att 
bekomma ett exemplar, samt att han till pingsten 



^ Samma undertecknare som i brefvet af 1 febr., men 
nu med tillägg af Västeråsbiskopen Olai Stephani namn. Origi- 
nal bland rikadagsacta. 



— 202 — 

skulle utse en dag, då alla biskopar skulle in- 
finna sig i Uppsala för att öfverse och korrigera 
de tre skrifterna, bvarpå, sedan K. Maj:t öfversett 
och approberat dem, de skulle till trycket be- 
fordras. 

Vid en blick tillbaka på denna sista sam- 
mandrabbning fäster man sig mest vid att präster- 
skapets hållning och uttryckssätt äro så olika med 
hvad de varit i föregående strider, särskildt att 
Earls böcker denna gång strängt hållits utanför 
kritiken. Men de hade lärt bättre inse, att de ej 
kunde göra anspråk på att ensamma afgöra de 
religiösa och kyrkliga spörsmålen, och att det ej 
längre kunde eller finge råda sådan oklarhet om 
statsmyndighetens plats i samhället, som gjort sig 
gällande under upplösningsåren 1693 — 1596, ity 
att en erkänd och medveten konungamakt nu häf- 
dade statens rätt mot enskilda och ståndsintressen. 
Och denna makts representant hade, ingsdunda 
utan motståndames förskyllan, drifvits att slut- 
ligen uppträda så hotfullt, att man fann rådligt 
att falla undan, för att ej framkalla större olyckor, 
och i stället söka genom eftergift i form och 
lent men segt motstånd i sak bryta värsta udden 
af det som ej längre stod att afböja. Och det 
visade sig nu som ofta, att det var klok politik 
att se tiden an. Visserligen sammanträdde bi- 



— 203 — 

skoparne i juni 1608 i Uppsala och verkställde 
den begftrda revigionen af handboken och kyrko- 
ordningen,^ men därmed afstannade ock hela saken. 
Man hör ej vidare talas om den från Karls sida. 
Sannolikt har han funnit den lena revisionen all- 
deles otillfredsställande, men af det snart utbry- 
tande danska kriget och sin sista sjukdom hindrats 
.« ^ »ken Lr. upp.»,k»let 

Den långvariga striden hade sålunda på ett 
ganska fredligt sätt fått sin lösning genom till- 
mötesgående å ömse sidor. Jag vill dock verk- 
ligen låmna osagdt, om så skulle skett, därest af- 
görandet ankommit på Olaus Martini ensam. Ty 
vissa omständigheter tala för, att han vid detta 
tillfälle ej skulle saknat lust att låta åtminstone 
Earls katekes undergå en skarp näpst. Där saknades 
ej anledning för honom att taga itu med saken, 
då Karl ju, som vi sett, hade omedelbart efter 
kröningen i Uppsala 1607 hårdt ansatt hela präs- 
terskapet med fordran att se sin katekes veder- 
lagd eller antagen, samt något senare i särskildt 
bref till Olaus Martini (af 20 maj) erinrat om 
saken. Och säkert är, att denne på nyårsdagen 
1608 haft en för konungen ämnad granskning 



^ Norlin s. 252 ff.; H. Lundström, L. Paulinus Gotus, 
s. 133. 



— 204 — 

fftrdig och likaså ett åtföljande bref.^ Brefyet ftr 
i hög grad märkligt genom sitt frimodiga och 
vackra språk samt förtjänar väl att räddas från 
glömskan. Författaren börjar med att säga, att 
bland en konungs höga dygder är icke den ringaste 
den, att han ej blott väl kan lida utan ock befaller 
teologerna att fritt säga sin mening rörande om- 
tvistade artiklar i den kristliga läran. Med rätta 
har ock Ambrosius gjort en åtskillnad mellan 
goda furstar, som älska friheten hos sina under- 
såtar, och onda, som älska träldomen. När nu ko- 
nungen befallt honom och några andra att uttala 
deras mening om hans katekes, så har han, efter 
det icke väl står en konung an att sådan frihet 
förtaga, ej heller en prästman att i sådana saker 
sin mening fördölja, korteligen författat en väl- 
ment censurs öfver denna bok, så som han efter 
sitt samvete, den heliga skrift och förutgångna 
handlingar kunnat i saken döma. Han hoppas, 
att konungen skall nådigt upptaga hans skrift, och 
åberopar härför Ambrosii vackra ord till kejsar 
Theodosius: »Ingenting är för en präst så farligt 
gentemot Gud, så skamligt gentemot människor, 
som att icke fritt uttala sin mening. Därför bör 
prästens tystnad misshaga fursten, hans frimodig- 



1 Tryckt i Bilagan 8. 



— 205 — 

het vara honom till behag>. Det var ett bref 
värdigt den man som författade det och som 
borde slagit an p& den man, till hvilken det var 
stftlldt. Men det synes mig sannolikt, att detta 
bref med åtföljande granskning aldrig har afgått, 
ty i så fall kunde Karl ej i slutet af januari 1608 
i Örebro hafva gjort sitt råd den frågan, om ej 
biskoparne borde svara på hans katekes. Jag an- 
tager dftrför, att Olaus Martini, antingen själf vid 
närmare eftersinnande eller gifvande vika för an- 
dras kloka råd, funnit lämpligast att icke afsända 
sin granskning. Men han synes sedan hafva upp- 
tagit saken ånyo, sannolikt efter att han under 
början af Orebromötet förnummit, att Karl inför 
rådet väckt frågan om katekesgranskningen. Han 
har dock då, klokt nog, tänkt välja den utvä- 
gen att gifva sin kritik formen af ett betän- 
kande, utgånget i prästerskapets namn. Emeller- 
tid har äfven detta sannolikt undertryckts, att 
döma däraf att ingenting vidare förspörjes om 
ett sådant gemensamt uppträdande af präster- 
skapet, hvilket ej kunnat undgå att väcka en ny 
storm och säkerligen i så fall lämnat spår efter 
sig i handlingarna. Steget var ju ock öfverflö- 
digt, sedan Karl gifvit sitt bifall till rådets hem- 
ställan att låta denna sak alldeles hvila, och jag 
föreställer mig, att både rådet låtit prästerskapet 



— 206 — 

förstå, och att detta sjftlft insett, att det var lika 
onödigt som oklokt att efter en sådan sakemas 
yftndning åter uppröra stridsfrågan. En annan 
fråga är om detta precis varit i öfverensstftm- 
melse med Olai Martini oförfärade uppfattning 
af pliktens bud, och om han ej här möjligen 
blifvit öfverröstad.^ 

Den spänning, som denna katekesfråga väckt 
mellan Karl och biskopame, förblef ej obekant i 
vidare kretsar och gaf anledning till att det ryk- 
tet spred sig, att Karl visat dem sin onåd i an- 
ledning af deras hållning i denna sak. Möjligen 
har ryktet tagit starkare spridning efter Olai Mar- 
tini död, hvilken kunnat gifva anledning till att 
erinra om huru han bekämpat Karls nyheter och 
huru han därför skulle fått sitta emellan. Ryktet 
gick Karl djupt till sinnes, såsom synes däraf 
att Olai Martini nyvalde efterträdare Petrus Ke- 
nicius har den 1 juli 1609, dagen före sin vig- 
ning, jämte biskopame Olaus Bellinus i Västerås, 
Petrus Jonae i Växjö och Laurentius Paulinus i 
Strängnäs, afgifvit en förklaring till konungen, 
^att det tycktes dem illa vara, att någon skulle 
**Vinas, som för konungen föregifvit, att de skulle 
22_jlagat sig öfver att konungen bevisat dem nå- 

\ Saken är ganska dunkel; jag hänvisar till de upplys- 
ningar j^^g g.^^.^ . j^.j^g^^ ^ 



— 207 — 

gon onåd för den katekes, som han låtit trycka* 
De bedja konungen ej s&tta någon tro till deras 
missgynnare, försäkra om sin trohet och betyga^ 
att han varit dem en kristen, nådig och mild 
konung.^ Det var nog af samma anledning, som 
Karl något förut (den 20 maj) utfärdat ett tryckt 
plakat, hvari han försvarade sig mot en i Stock- 
holm funnen skrift, som beskyllde honom att icke 
hålla sina undersåtar till Guds rena och klara ord. 
Därtill har han dock, sftger han, varit af sin fader 
förmanad, har därför haft lif och lefyeme ospardt 
samt fäktar och krigar än i dag, har haft och 
har än många sömnlösa nätter, för att påfvens 
lögn och bedrägeri, så ock falska lära icke skall 
taga öfverhand i hans kära fädernesland.^ 

En ljusglimt i Olai Martini lif var väl det 
ögonblick, då han om sommaren 1608 fick i Upp- 
sala domkyrka (den 3 aug.) inviga tvenne biskopar, 
Laurentius Paulinus Gotus i Skara (vald efter 
Petrus Kenicius, som af Karl förflyttats till Sträng- 
näs) och Jonas Kylander i Linköping, vald efter 
Petrus Benedicti, som aflidit tvenne år tidigare. 
Det måste särskildt varit honom en stor tillfreds- 
ställelse att se den förre, hans gamle vän och en 
af kyrkans utmärktaste personligheter, hafva åter- 

^ Palmskölds saml. Upps. bibi, V. T. 4, s. 313. 
^ Anf. ställe, I. T. 12, s. 1695. 



— 208 — 

vunnit Karls aktning och förtroende. Bägge de 
nya biskoparne hafva efter vederbörligt val kom- 
mit till sina stift, ^ och intet talar för att Karl 
inträngt dem. Däremot har Karl sannolikt icke 
ansett sig behöfva taga sin tillflykt till något val, 
då han förflyttade en redan vigd biskop från ett 
stift till ett annat, såsom när Kenicius efter 
Petrus Jonae död (den 4 december 1607) flytta- 
des till Strängnäs eller Paulinus i februari 1609 
flyttades från Skara till Strängnäs, sedan Kenicius 
föredragit att återgå till sitt gamJa stift. 

Ån en gång skulle tillfälle erbjudas åt Olaus 
Martini att före sin bortgång träda upp till för- 
svar för den svenska luterska kyrkan. Om hösten 
1608 hade en skotsk predikant, John Forbes, an- 
ländt till Sverige. Det är ännu ovisst, om han 
möjligen varit inkallad af konung Karl eller af 
mäD i dennes omgifning, eller om han blott 
kommit för att besöka sin broder Arthur, som an- 
tagit svensk krigstjänst. Men säkert är att Karl ej 
försummade tillfället att, liksom sex år tidigare 
med Micronius, söka få ett religionssamtal till 
stånd, om också ej längre med någon förhoppning 

^ Paulinus säger själf, att han p& mötet i Örebro 
1608) valts af representanter »för hela kyrkan och präster- 
skapet» (H. Lundström, L. Paulinus Gothus, 1: 114). Om 
J. Eylander säges i A. Gylles likpredikan öfver honom 1631, 
att vid hans val »vota magistratus et cleri conferebantur». 



— 209 — 

att kunna omvända sina motståndare, så dock 
kanske med förväntan att se dem stå sig sl&tt i 
forsvaret af vissa lärosatser, som han ogillade. 
Valet syntes ej illa gjordt, då Forbes, som i den 
skotska kyrkans strid med konung Jakob I spelat 
en framstående roll och därför 1606 landsförvi- 
sats,^ bland sina landsmän åtnjöt ett stort anse- 
ende som ett oförfäradt trosvittne och en grund- 
lig teolog. Att döma af hans teser och försvaret 
för dem var han sadelfast i sin kalvinska teologi 
och en långt ifrån föraktlig motståndare i katedern. 
Det finns ej ringaste skäl att betvifia, det han 
varit en man af djup religiositet, men han var 
ock, något som han delade med tidens teologer i 
öfrigt, ofördragsam mot oliktänkande och därför 
ensidig i sin dom öfver människor. Den föreställ- 
ning hans vackra slutord vid den uppsaliensiska 
disputationen lätteligen ingifva, att han skulle 
varit en fridfärdig man, bekräftas icke då man 
går handlingarna på lifvet. 



^ Närmare uppgifter om mannen finnas hos Norlin (1: 
254) och i Dictionary of English biography. I Thomas Mc 
Crie's Life of A. Melville, som Norlin användt, finns (2: 434) 
ett märkligt bref från Forbes till Melville, där han manligt 
afyisar hvaije tanke på att köpa sig rättigheten att återvända 
hem» genom en underkastelse under skotska episkopatet; någon 
republikan har han dock ej varit, snarare monarkist. 

8v. Åkad. Sandl. fr. 1886. 18. 14 



— 210 — 

Forbes har sannolikt kommit till Stockholm 
något före den tid, då Karl beredde sig att fara 
till Uppsala/ och förvärfvade sig synbarligen ko- 
nungens aktning och förtroende. På dennes be- 
fallning sammanfattade han då den skotska kyr- 
kans trosbekännelse i form af 55 teser. Deras 
polemiska syfte, att blotta motståndarnes villfa- 
relser, uttalades öppet i det till Karl dedicerade 
företalet. Han beklagar d&r nftmligen, att arbetet 
måst göras i brinnande hast, utan tillgång till 
nödig teologisk litteratur och utan n&rmare känne- 
dom om den svenska kyrkans bekännelse, men 
han uttalar tillika den förhoppningen, att där skall 
finnas något som tjänar till Guds ära och sanning 
och som kan bidraga till afskaffande af den papis- 
tiska vidskepelse, som alltför många, mera af en 
fördärflig hänsyn till människor, än af uppriktigt 
nit att tjäna Guds ära, ännu bibehålla. Satserna 
voro af strängaste kalvinistiska art och behandlade 
sårskildt dogmen om nådavalet utförligt och med 
förkärlek.^ Karl tog dem med sig till Uppsala 
och föll där på tanken att begagna främlingen 

^ Earl kom till Uppsala den 26 oktober, lämnade sta- 
den den 26 november (Hans calendaria). 

^ Be 55 teserna jämte epistola dedicatoria finnas i Upp- 
sala bibliotek (såväl i Palmskölds saml. Y. T. 4, s. 321, som 
i E. 23). Baazius har godtyckligt uppdelat teserna i 68, 
visserligen ej till någon lättnad för deras öfverskådande. 



— 211 — 

och hans teser f5r att tillställa ett för Uppsala- 
teologerna mindre välkommet religionssamtal. 

Den 16 november var allting klart. Forbe- 
i^ns, som förut fått befallning att inställa sig i 
Uppsala, erhöll sina teser tillbaka med underrät- 
telse att ett religionssamtal skalle nästa dag an- 
ordnas, och hofpredikanten Sven Moderus sändes 
samtidigt att gifva ärkebiskopen och professorerna 
sa.mma meddelande. Dessa kände sig lika obe- 
hagligt berörda nu som förra gången af förslaget 
att de skulle »offentligen disputera» med en kät* 
tare, ty denna form gåfvo de äfven nu åt det som 
Earl ansåg vara ett religionssamtal. De vände 
sig därför först till konungens sekreterare, Petras 
Nicolai, och förklarade, att ehuru de nog voro 
beredda att med Guds ord försvara sin tro, de 
likväl icke funno det laglikmätigt, att den, som 
ej vore ledamot af akademien, skulle där få dispu- 
tera. Skulle det ändock ske, begärde de få veta, 
med hvilken process och methodus disputation^^ 
skulle hållas och tillika få del af hans bekännelse 
eller teser. Då sekreteraren till svar härå endast 
hänvisade dem till konungen, uppsatte de samma dag 
en skrifvelse till denne för att få saken afstyrd. Det 
var väl ej att vänta, att en skrifvelse, affattad i så 
pass starka ordalag, som här var fallet, skulle inverka 
på Earl annat än möjligen i rakt motsatt riktning. 



— 212 — 

De begynte nämligen med att tacka honom för, att 
han med riksens ständer »vid höga viten flerfal- 
diga gånger bestämt, att papister, kalvinister och 
andra sekter icke skulle här till något buller 
lidne varda». På denna grund måste de nu an- 
hålla, ftt han måtte förhindra, att en kalvinist 
finge genom disputationer oroa församlingen, icke 
därför att de fruktade honom eller hyste farhåga 
för sin religion, som de visste vara så grundad 
på Guds ord, att icke helvetets portar, mycket 
mindre några kalvinistiska, fåfänga och försmäd- 
liga hypoteser skulle blifva henne öfvermäktiga, 
utan därför att det skulle se ut, som om de tvif- 
kde om sin religion, och kunde tydas så, som 
om konung och folk skilt sig från påfvedömet, 
blott för att gifva sig till kalvinismen, h vilken ej 
vore bättre än det förra. Om ändock saken skulle 
hafva sin gång fordrade de, att samtalet skulle 
ske »med lika villkor» och att Forbes skulle skrift- 
ligen aflämna sina teser, så att de kunde pröfva 
dem, så mycket mera som han nog haft tid att 
bereda sig, hvarjämte de begärde få veta sätt och 
process enligt bruket vid teologiska samtal,^ Karl 
stod emellertid ej att rubba. Det framgår ej af 

^ Kopior af ärkebiskopens, professoremas och kapitulares 
bref samt kort redogörelse för underhandlingen finnas i Upp- 
sala Bibliotek, T. 78. Brefvens affattning häntyder uppen- 
bart på Olaus Martini såsom deras författare. 



— 213 — 

handlingarna, i hvad mån han uppfyllt deras be- 
g&ran om nftrmare föreskrifter för sättet, mer ftn 
att han sannolikt utsett sekreterare och notarier 
samt befallt tre riksråd att infinna sig. Däremot 
tyckas de ej, som billigt var, hafva på förhand 
fått del af teserna. Kändes hela förfarandet bit- 
tert för Olaus Martini, måste det särskildt före- 
fallit honom tungt att i detta ögonblick ej se vid 
sin sida de forna glänsande kapitelsmedlemmame 
Paulinus, Lenaeus och Johannes Rudbeckius. Men 
han var ensam så god som en hel här och under- 
stöddes troget af både professorer och andra. ^ 
Den 17 november möttes stridskämparne på 

o 

gamla akademien.^ A ena sidan stod Olaus Mar- 
tini, omgifven af sitt kapitel, å den andra den 
ensam stående främlingen. Knappast någon i hela 
auditoriet torde varit vänligt eller ens neutralt 
stämd emot honom, snarare hyste alla på förhand 
ett afvogt tänkesätt. Det gällde nog såväl om 
de tre riksråd, hvilka, tydligen på konungens befall- 

^ I striden deltogo Clandins Opsopseus, professor i he- 
breiska, Petms Rudbeckius, professor i fysik, Martinas Olai 
Stenins, professor i astronomi, Samuel Matthiffi Malmenius, 
professor i teologi eller grekiska, Ericus Scepperus, stadens 
kyrkoherde, och eget nog Earls ofvannämnde hofpredikant, 
Sven Moderns. 

^ Detta namn, sedan utbytt mot Academia Carolina, 
fördes som bekant af ett i södra domkyrkoterassens ytterkant 
beläget, numera försvunnet, kapitelshus Mn medeltiden. 



— 214 — 

ning, öfvervoro akten, riksdrotset grefve Abraham 
Brahe, riksmarsken JOran Klasson oeh riksamira- 
len Axel Ryning, de »adlige och Iftrde mftn or 
hofvet» som ditbefallts, den utsedde sekreteraren, 
Petrus Andreae Grubb (förut professor i Uppsala), 
de två notarierna Daniel Theodori Hjortvipa och 
Johannes Thomae Buraaus^ (alla tre ur konungens 
kansli), som om den hop af studenter och andra 
åhörare, som fyllde det packade auditoriet. De 
närvarandes känslor återspeglades nog af det gif- 
tiga epigram, som fanns uppspikadt på akademi* 
ens port, hvari med lätt funnen förvrängning af 
främlingens namn, präster och gudfruktige män 
förmanades att tillse, det Fårbitaren ej finge upp- 
sluka den hjord, för hvilken Kristus utgifvit lif- 
vet. Sammandrabbningen, åt hvilken säkerligen 
med full afsikt gafs formen af en disputation, ej 
af ett religionssamtal, har väl till sitt innehåll ej 
mycket af intresse att erbjuda utom för teologer.^ 

^ Riksrådens namn äro tillagda i det protokollsexemplar, 
som tillställdes Forbes; sekreterarens och notariernas i de 
svenska öfversättningama af protokollet. 

^ I min korta teckning af dispntationens förlopp har 
jag i första rummet följt de två latinska protokoll, som böra 
anses hafva ett visst anspråk på autenticitet. Det ena af 
dessa, lämnadt till Forbes och af honom försedt med egenh&nr 
diga marginalanteckningar, finns i Kungl. Biblioteket, det andra 
fdrvaras bland Olai Martini papper (T. 78 i Uppsala Univ. 
Bibi.). Tvenne andra utskrifter från 1600-taldts förra hålft, 



— 215 — 

Men i Olai Martini historia är den ett kapitel af 
betydelse, ty den visar, hurusom han här, liksom 
alltid, modigt gick i spetsen, så fort det gällde 
kyrkans försvar, och att han äfven förstod att med 
skicklighet svänga polemikens vapen. Det var ett 
ur taktisk synpunkt mycket skickligt grepp (och 
jag tror det vara gjordt med full afsikt och klar- 
synt beräkning från ärkebiskopens sida), att de- 
batten aldrig, trots att den räckte ända till dess 
dagsljuset tog ände, kom öfver frågan om nåda- 
valet, en af kalvinismens sårbaraste punkter och i 
föreliggande fall en så att säga neutral mark, i 
det af allt att döma Karl sannolikt icke har, efter 
hvad jag förut erinrat, på denna punkt sympati- 
serat med kalvinistisk uppfattning. 



hvilka dock ej tyckas basera sig på de förenämnda, utan liksom 
dessa vara tagna or originalkonceptprotokollea, finnas i Upp- 
sala Bibliotek (E. 23 och Palmskölds saml. V. T. 4). En 
hel mängd svenska öfversättningar finnas ock; den äldsta bland 
dessa torde vara Martini Aschansei från år 1608 (Riksarkivet, 
Skokloster codex 74 in 4:o). Det är att märka, att äfven de 
svenska öfversättningama synas haft tillgång till de förlorade 
konceptprotokollen; jag är böjd att antaga, det någon af mö- 
tets notarier styrt om en sådan öfversättning. — Baazii latin- 
ska text (hittills ensam åberopad) saknar allt vitsord, då den 
ej är något annat än en ganska godtyckligt gjord återflyttning till 
latin af den svenska öfversättningen. Ham kortfattadt i öfrigt 
och säkerligen ensidigt protokollet är, framgår tydligen af de 
anmärkningar som Forbes tillskrifvit i sitt exemplar. 



— 216 — 

Det bådade ej godt för Forbes, att ftrkebisko- 
pen begynte akten med ett tal^ hvari han, utgå- 
ende från Kristi varning: »Akten eder för de fal- 
ska profeter:^, tecknade kotteriers uppkomst, ut- 
veckling och undergång, hvilket innebar en för 
de närvarande föga behöflig vink af hvad ull 
den mannen var, som de hade framför sig. När 
detta väl skett, vftnde han sig till Forbes och be- 
garde få del af de propositioner, med hvilka han 
ämnade försvara sin lära eller angripa den sven- 
ska kyrkans. Forbes reste sig då och förklarade, 
att han icke infunnit sig af egen drift, utan på 
konungens kallelse, icke för att angripa deras 
religion, utan för att framlägga skotska kyrkans 
trosartiklar och i broderligt samtal försvara dessa, 
om så behöfdes, hvartill han fogade en bön, att 
allt måtte försiggå utan gräl och tvister. Arke- 
biskopen upprepade sin begäran, att hans teser 
skulle framläggas, eftersom ännu ingen af de sven- 
ska teologerna sett eller läst dem. Får man tro 
protokollet, skulle Forbes nu först nekat, att han 
hade några med sig, ehuru han erkände, att han 
författat dylika och öfverlämnat dem till konun- 
gen, hvarjämte han ånyo erinrat, att han kommit 
på dennes befallning och icke för att angripa 
landets religion; slutligen skulle han dock, ehuru 
dröjande, på ärkebiskopens erinran, att man dock 



— 217 — 

måste hafva något visst att disputera om, dragit 
fram sina teser. Detta ser onekligen högst un- 
derligt och föga troligt ut. Sannolikare förefaller 
då Forbes framställning, att han aldrig nekat, att 
han hade några teser med sig, utan sagt, att han 
på konungens begäran och för dennes räkning 
visserligen sammanskrifvit dylika, men att han så 
mycket mindre vore skyldig att här framlägga dem, 
som han ej därmed afsett att utmana andra till 
strid, hvilket han styrkte därmed, att han ej haft 
teserna med sig, då han kom till Uppsala, och 
att han först under gårdagen fått veta af konun- 
gens befallning, att ett religionssamtal skulle an- 
ordnas; så fort dock sekreteraren Petrus Andreae 
begärt, att han skulle framlägga det exemplar af 
sina teser, som konungen under gårdagen lämnat 
honom tillbaka, hade han genast och visserligen 
ej med någon tvekan gjort det.^ 

Teserna öfverräcktes då af sekreteraren till 
notarierna, hvarpå de af dessa uppvisades för 
rådsherrarne, på hvilkas befallning de därpå åter- 
ställdes till Forbes, för att han själf skulle upp- 
läsa dem. Denne begynte härmed,^ men när han 



^ Forbes' ord äro ej fullt klara, men synas mig föra 
till den uppfattning, som ofvan framlagts. 

^ Werwing (Konung Sigismunds och Earl IXis historia, 
2: 149) berättar, att Forbes begynt med att angripa Uppsala 



— 218 — 

kom till den femte tesen ^ att Gud vore den första 
och ursprungliga orsaken till alla ting och hand- 
lingar, äskade ftrkebiskopen tystnad och begynte 
debatten med att fråga, om Forbes' tanke således 
afven vore, att Gud skulle vara orsaken till de 
onda gärningarna. Härpå hade Forbes gifvit ett 
jakande svar och anf5rt orden i Efesierbrefvet 1: ii: 
»Gud verkar allt efter sin viljas råd», men med 
tillagg, att Gud vore orsaken till de onda hand- 
lingarna, endast för så vidt de voro handlingar, icke 
hvad deras anomia (syndiga art) anginge. Arkebisko- 
pen hade då uppställt syllogismen: »Quod fit motu, 
includit actionem, anomia fit motu, includit ergo 
actionem» och dåraf slutit, att enligt kalvinisternas 
åsikt vore Gud orsak till synden. Detta ville han 
ytterligare bevisa genom citat ur deras skrifter, 
hvaremot Forbes opponerat sig under förklaring 
att han icke kommit dit för att innestå för hvad 
andra hade sagt. Enligt protokollet skulle Forbes 
därefter uppdragit en skillnad mellan actio legi- 
tima et illegitima, men nftr han i den punkten 
hårdt ansattes af motståndarne, hafva börjat för- 
neka sina ord och påstå, att notarien ej fattat 
honom rätt, hvilket föranledt denne att uppläsa 



möte. Hvad grund han kan hafva för en dylik uppgift är 
mig obekant, hvarken protokoll eller andra källor meddela 
något i den vägen. 



— 219 — 

protokollet och fråga auditoriet, om han ej skrif- 
vit rfttt, hvilket då af alla erkftnts. — Det ftr 
dock uppenbart, att åtminstone det korta proto- 
koUy som nu fftreligger, är missledande, ty om 
man med detta jämför teserna och Forbes' anmärk- 
ningar, är det klart, att han gör en bestämd åtskill- 
nad mellan handlingen själf och anomia eller synden 
i handlingen, hvUken han sftger vara kommen af 
människan och ej af Gud; hade han förut fått 
uppläsa sjette tesen, hade diskussionen varit tUm- 
ligen öfverflödig. Själf beklagar sig Forbes bit- 
tert öfver, att man lagt i hans mun omeningen 
af en skillnad mellan actio legitima et illegitima, 
hvilket aldrig skulle skett, om motparten kunnat 
förstå hans fina distinktion mellan actio qusB 
mala dicitur et anomia in actione propter quam 
mala est. 

Diskussionen öfvergick nu till frågan om 
syndens art, hvarvid ärkebiskopen understöddes 
af Opsopaeus och Stenius. Den förde ej till nå- 
got klart resultat och kunde ej göra det, då man 
icke å bägge sidorna inlade samma betydelse i be- 
greppen synd, vara och egenskap. Deras meta- 
fysiska distinktioner gingo alldeles isär, så^som sy- 
nes däraf, att när uppsaliensame förklarade syn- 
den vara ett »ens» och däraf som förut med till- 
lämpning af Forbes' kardinalsats, att Gud vore 



— 220 — 

all tings yttersta orsak, slöto att han ock vore 
orsak till synden, genm&lde Forbes häftigt, att 
synden ej kunde vara ett >ens»^ då Skriften ej 
kftnde andra »entia» än dem nom Gud skapat; 
filosofemas imaginära >entia> kunde han ej lida. 
Han beklagar sig ock bittert, att protokollet till- 
lagt honom en så orimlig sats som den, att Gud 
vore orsak till synden, ehuru han själf ej syndade. 
Sin egen åsikt därutinnan uttalar han klart (eller 
lika oklart kan man säga) på annat ställe, där 
han säger, att synden, som är af människan, ej af 
Gud, är en om ock underordnad orsak till för- 
kasteisen, men att lika fullt Guds vilja vore den 
första och ursprungliga orsaken till att somliga 
förkastades, andra utkorades. 

När Forbes så fortsatte med att uppläsa sina 
teser och kommit till den sjunde, hvilken hand- 
lade om Guds välbehag i allt hvad han gör och 
att hans vilja visar sig både i utkorelsen och för- 
kasteisen, atbröt ärkebiskopen honom och gaf luft 
åt sin ovilja med den skarpa anmärkningen, att 
Forbes sålunda tycktes anse, att Gud ej blott vore 
orsak till synden, utan äfven betraktade den med 
välbehag, hvarefter en het strid upplågade öfver 
den kalvinistiska hufvuddogmen om utkorelsen och 
förkasteisen, såsom varande uttryck af Guds egen 
ursprungliga vilja och på intet sätt beroende af 



— 221 — 

något människans åtgörande. Här hade Forbes 
visserligen svårare att reda sig. Ärkebiskopen 
kunde framlägga en hel rad af bibelställen, som 
uttryckligen vittnade om, att Gud ville alla män- 
niskors frälsning, och slöt af dessa, att Forbes' 
sats måste göra Gud till en lögnare. Denne hän- 
visade då till sin distinktion mellan den inre och 
verksamma kallelsen och den yttre; den förra 
sträckte sig ej längre än som utkorelsen gjorde, 
till stöd hvarför han åberopade Romarebrefvets 
ord (1: 8, 30): >Ooh dem han har förut bestämt, 
dem har han ock kallat.» Arkebiskopen erinrade 
å sin sida, att en dylik tolkning strede alldeles 
emot ett annat klart bibelord: »Många äro kallade 
men få utvalda», hvarjämte han begärde förklaring 
öfver att ej all kallelse kunde vara verksam. 
Forbes' svar blef blott ett upprepande af hvad 
han förut sagt om Guds välbehag. Förtörnad 
öfver denna hårdniackenhet vädjade ärkebiskopen 
till auditoriet med den frågan, om det ej vore en 
hädelse att säga, det Gud vore orsak till för- 
kasteisen; kallelsens verksamhet berodde af den 
gudomliga nåden, dess motsats åter af människans 
otro och ogudaktighet. 

Till ytterligare stöd härför androg Scepperus, 
som jämte de öfriga tyckes för en stund hafva 
aflöst ärkebiskopen, orden hos Hosea: »Perditio tua 



— 222 — 

ex te est Israel, ex me autem salus tua», hvartill 
Forbes genmälde, att där stod ju icke skrifvet: 
»Perditio tua ex te 9olo.> Nftr så Rudbeckius 
framhöll, att dock antitesen vore solklar, i det ju 
fr&lsningen tillftgges Gud ensam, fbrkastelsen 
människan allena, bestred Forbes detta med hän- 
visning till Guds ord om Farao: >Jag skall for- 
härda hans hjärta.» — När Forbes i sina anmärk- 
ningar kan finna det rent af puerilt af Rudbec- 
kius att komma med denna antites, bevisar det blott, 
huru han stirrat sig blind på sin kardinalsats, att Gud 
vore första orsaken till allt. Lika litet betydde för 
honom, att Scepperus och Opsopaaus ur Skriften 
uppvisade, att Guds kärlek sträckte sig till alla 
människor och att Kristus lidit för alla. Hans 
svar blef, att när Kristus lidit för alla de sina, 
betydde det endast, att han lidit för de af Gud 
utvalda. På detta sätt gick striden fram och till- 
baka, stundom under upprepande af samma argu- 
menter. 

Ärkebiskopen, som tyckes hafva hvilat en 
stund, grep ånyo in i diskussionen, som nu vände 
sig kriug Forbes' påstående, att nftr Gud brukar 
orden älska och hata, förstår han därmed detsam- 
ma som utköra och förkasta. Enligt protokollet 
inträffade nu det märkliga, att Forbies skulle 
två gånger stått svarslös inför motståndames 



— 228 — 

argumentering.^ Det ena tillfallet var det, då 
han citerat PauH ord, att alla icke ftro israeliter, 
som &ro det efter köttet, utan de som ftro det 
efter andan, och ärkebiskopen därtill genmält, att 
Grud således icke vore orsaken till att de flesta 
fördömdes, utan denna vore att söka däri, att de 
ej voro sanna israeliter. Forbes invände då, att 
Gud förhärdar den han vill, bvartill ärkebiskopen 
svarade, att dessa, som Gud vill förhärda, de an- 
gifvas af honom i Skriften såsom de hvilka icke 
höra hans ord, utan stå det emot, såsom Farao; 
och härpå har Forbes ej gifvit något svar. Och 
strax därefter frågade Rudbeckius, om ej allt 
straff förutsätter en skuld, och när Forbes bejakade 
detta, fortsatte Rudbeckius, att om så vore, följde 
däraf, att orsaken till förkasteisen låge hos männi- 
skan själf, ej hos Gud, och ej heller här hade Forbes 
något att genmäla. Det är ur protokollets tystnad på 
senare stället som Baazius tagit sig friheten att 
skrifva de bekanta orden: »Ad haec Forbesius nihil», 
hvilka härigenom fått utseende af att stå i proto- 
kollet, ehuru de äro hans egen uppfinning. De hafva 
emellertid, utan den tunge kyrkohistorikems förskyl- 
lan, blif vit till ett bevingadt ord för kommande tider. 

^ Då Forbes ej, som han annars gör vid likt och olikt, 
anmärker något om den tystnad, som protokollet tillägger ho- 
nom, kan jn slutsatsen synas berättigad. 



— 224 — 

Forbes fick nu forts&tta med sina teser, men 
hade ej hunnit längre ftn tiU den tionde, innan 
ärkebiskopen afbröt honom med den frågan^ om 
ej tron erfordras som orsak till nådavalet. Detta 
förnekade naturligen Forbes på det bestämdaste; 
enligt hans uppfattning ingick tron endast på 
det sätt, att den vore orsak till rättfärdiggörelsen. 
Orsak till nådavalet kunde den ej vara, ty till 
eviga verkningar fordras eviga orsaker, men tron 
vore en gåfva i tiden. Gud hade ej utvalt oss 
för en tro som han förutsett, utan utvalt oss till 
tron som ett salighetens medel; man igenkänner 
här kalvinismens underliga utväg för att bereda 
någon plats för tron i salighetens ordning. Un- 
der den ordväxling, som häröfver fördes, synes 
Forbes ej heller haft något att svara på Opsopsei 
tunga argument, att den som utesluter tron ur 
nådavalet, utesluter äfven därifrån Kristus och hans 
förtjänst; då nu Forbes uteslöt den förra, måste 
han äfven göra det med de senare. — Härefter 
begynte striden röra sig om den frågan, huruvida 
Guds ord och sakramenten saknade all betydelse 
för nådavalet, efter hvad Forbes påstått i tolfte 
tesen, men måste afbrytas, då den korta november- 
dagens middagsskymning af sig själf gjorde slut 
på striden. Likasom ärkebiskopen inledt akten, 
afslöt han den äfven. De skarpa ord, hvari det 



— 225 — 

skedde, vittna om hans och Ofrigas upphetsade 
stämning. »När de gamla germanerna», sade han, 
»hörde någon framföra smädelser mot Gud, stop- 
pade de genast sina öron till. Må ock vi därför, 
sedan vi nog och öfvemog plågats af dylika hä- 
delser, som denne främling uttalat mot den Gud 
vi högt välsigna, med brinnande böner anropa 
honom, att han till sitt namns ära återför detta 
förförda och förvillade får på den rätta vägen». 
Till detta om ringa fördragsamhet vittnande, ehuru 
visserligen ärligt menta uttalande fogade Forbesius 
ett förebrående stillsamt: Må Gud omvända oss alla!^ 
Så ändades denna på sin tid ryktbara dispu- 
tation. Bägge parterna ansågo sig, som fallet 
oftast är vid dylika tillfällen, hafva afgått med 
segern, öfvertygade som de voro, att de ensamma 
sutto inne med hela sanningen, och att motstån- 
darne endast af vrånghet slöto sina öron till för 
denna. Om emellertid Earls afsikt varit, om också 
icke längre att bana väg för sina åsikter, så åt- 



^ Dessa slatord felas yisserligen i de latinska protokollen. 
Men de l&sas i det äldsta svenska, så att knappast något 
skäl finnes att betvifla deras autenticitet. Man kan väl förstå 
hvarf&r de ej fått fö^a med i de protokoll, som tillställts 
Forbes och Olaus Martini. Men den som utskref den svenska 
öfyersättningen (efter hvad jag antager, en af notarierna) hade 
intet skäl att förbigå uttrycket, som han antecknat i sitt kon- 
ceptprotokoU. 

Sv. Akad. Handl. fr, 1886. 18. 15 



— 226 — 

minstone att bereda gina motst&ndare obehaget 
af ett nederlag, måste han, så som saken aflupit, 
snarare finna, att försöket haft en rak motsatt 
verkan. Genom ftrkebi^opens, som jag antagit, 
afsiktliga taktik att begrftnsa striden inom om- 
rådet för läran om nådavalet beröfvades konungen 
möjligheten af att få se Uppsalateologerna an- 
satta i fråga om de lärosatser, som han ej gillade. 
Tvftrtom hade de hårdt ansatt Forbes och det 
jäst på ett område, d&r Karl säkerligen ej anslöt 
sig till hans åsikter. Det kan vara möjligt, att 
det styfsinta och frånstötande sätt, h varpå denne 
utvecklat den benhårda läran om nådavalet, just 
ej väckt någon belåtenhet hos konungen,^ ty hvar- 
ken fortsattes den afbrutna disputationen, ej heller 
afhöres, att något nytt samtal satts i fråga. Men 
konungens personliga aktning har han fortfarande 
ägt, och denne inkallade honom ånyo nästföl- 
jande år för att betjäna sig af hans insikter och råd.^ 

^ Baazius har en sådan uppgift i Inventarium etc. s. 660. 

' Jag har vid annat tillfälle (Uppsala uniy. hist. 1: 142) 
trott mig kunna antaga, att Norlins och Anjous på Werwing 
grundade uppgift, att Forbes då samarbetat med Messe- 
niu8 och Raumannus, vore mindre riktig, i det Werwing syn- 
tes mig ha missförstått Messenii ord (Scondia 111. 8: 107) 
cMecum quidem inprimis [Forbesius], deinde cum . . . Rauman- 
no fuit congressus.» Jag ansåg att här Tar fråga om en 
sammanstötning, ej om ett samarbete. Bfedan orden inpri- 
mis och deinde talade mot det senare, och Messenii hela fram- 



— 327 — 

Otvifvelaktigt var Forbes en religiös natur 
och en lärd man, men med det fördragsamma 
saktmod, som man gärna skulle vara frestad att 
tillägga honom i anledning af de vackra slutor- 
den vid disputationen, står det nog ej alldeles så 
helt till. De anmärkningar han efteråt tillagt vid 
disputationsprotokoUet vittna, att den ofördragsam* 
het, som utmärkte hans motståndare, i icke mindre 
grad behärskade hans sinne, och att detta i ej 
ringa grad haft smak af den processlystnad och styf- 
sinthet, som då och framdeles var ett utmärkande 
drag i det skotska nationallynnet. Det låter in- 
galunda mildt, när han om sina motparter säger, 
att han ej hos dem funnit ett spår af öppenhet, 
ärlighet, blygsamhet eller kristlig, för att ej tala 
om världslig lärdom, och att han är förvissad, att 
det förtal de utspytt, genom att förtiga och för- 
vränga hans ord eller tillägga honom hvad 
han aldrig sagt, skall af sig själf förfalla inför 
den som genomläser hans teser, äfven om den- 
na hans kritik aldrig såge dagen. Äfven om 

ställning vittnar icke om någon förkärlek för Forbes, bestämdt 
ieke för kalyinismen, hvilken för pseudokatoliken Messenius 
bort yara ännu obehagligare än^ luteramsmen. Jag står i 
denna fråga ännu lika tveksam, ehuru jag ej bör dölja, att 
d6t i bilagan 9 tryckta bref af Forbes, hvari denne talar så 
godt om Messenius, åtminstone visar, att de varit personliga 
vänner. 



— 228 — 

det ftr sant, att protokollet felat ej litet genom 
bristande fuUstAndigbet och mindre riktigt åter- 
gifvande af hans ord, vittna dessa ord om allt 
annat än saktmod. Ett bref, som han efter sin 
andra afresa tillskref Earl, är ej ignadt att ingifva 
höga tankar om lagnet och klarheten i hans om- 
döme och gör ett nästan plågsamt intryck genom 
hans bemödanden att egga Karls redan förut så 
misstänksamma lynne. ^ 

Det ser ut som om det varit Forbes' afsikt att 
gifva sin kritik af disputationsprotokollet en större 
spridning,^ åtminstone har han känt behof af att 
gifva sin bitterhet luft. Samma känsla har drif- 
vit hans starkaste motståndare, Olaus Martini, att 
efteråt företaga en grundlig kritik af teserna,^ hvil- 
ken kanske ock varit ämnad för en större läsare- 
krets. Arbetet, som bär vittne om hans känne- 



^ Original från Haag 14 nov. 1610, tryckt i bilagan 9. 

^ Det kan svårligen hafva varit Forbes' mening, att det 
med hans anmärkningar späckade exemplaret af disputations- 
protokollet skalle läsas af Earl. Redan den till oläslighet 
saddiga skriften gör detta otänkbart. Däremot synes dentill- 
ägnan han gjort i början »4>tXaXYiö'0t; Suecis» och uttrycket 
»etiamsi hsec errorum animadversio suppressa jaceret», antyda att 
skriften varit afsedd för större spridning, möjligen genom 
trycket. 

^ I T. 78. Upps. Bibi. finns hans på latin förfottade 
egenhändiga »Examen confessionis Johannis Forbesii», 165 
blad in 4:o. 



— 229 — 

dom af den kalvinska teologien och dees litteratur 
samt om hans polemiska förmåga^ ftr skrifvet med 
styrka ooh i synnerligen skarp ton. Så litet var 
hans kraft uttOmd af dessa oupphörliga fejder. 
Stilen synes mig ledigare och språket rikare ftn 
fallet i allmänhet ftr med hvad han skrifver. Of- 
yer det hela ligger en stark fläkt af hans man- 
liga oförfärade och trosvissa personlighet. Natur- 
ligtvis smakar det mycket af tidens intolerans mot 
oliktänkande, och kalvinisterna få böra, att satan 
genom dem drifver sitt spel. Mot slutet erinrar 
han om Forbes' tilltagsenhet och sj&Ifförtroende 
att i ett folkuppfylldt auditorium förklara krig 
mot svenska kyrkan och dess religion. >Men vi 
hafva», utbrister han segerstolt, »med Guds hjälp 
så mottagit honom med Skriftens vapen, att vi 
afhuggit senorna både på hans invändningar under 
disputationen och på denna hans konfession* Den 
evangeliska sanningen, som hvilar på den fastaste 
grund, har triumferat öfver Forbes' förskräckliga 
hädelser, kalvinistemas villfarelser och lögner 
samt hela sofistikens rike.:^ 



Bära tidens handlingar tämligen fullständigt 
vittnesbörd om Olai Martini kraftiga ingripande i 
de stora striderna om svenska kyrkans bekännelse 



— 280 — 

och ordning, så lämna de oss si mycket mera i stic- 
ket, nftr det gäller att klargOra hans verksamhet i 
Ofrigt, särskildt som stiftschef. I och fOr sig är 
detta ej så mycket att undra öfver, då i denna 
aflägsna tid behofvet af bestämda former för be- 
varande af offentliga myndigheters förhandlingar 
ännu ej gjort sig gällande och i allmänhet ej så 
mycket skriftligen upptecknades, än mindre om- 
sorgsfullt förvarades.^ Ingea kan dock betvifla, 
att en så plikttrogen man som Olaus Martini ta- 
git sitt biskopskall på fullaste allvar. Och han 
hade att påräkna stödet af ett talrikt och väl 
utrustadt kapitel, i det professorer där bildade 
den egentliga kärnan. De svåraste hindren voro dels 
de täta riksdagarna och mötena samt andra kallelser 
till hufvudstaden, dels stiftets ofantliga utsträck- 
ning ända till Finlands gräns. Jag har mig dock ej 
bekant, om han kunnat utsträcka sina visitationer 
ända till det aflägsna Norrland. Hans varma in- 
tresse för visitationer na synes emellertid däraf, att 
han för egen räkning gjort minnesanteckningar 
till ledning vid sitt anställande af dylika. Rö- 
rande de årliga prästmötena i hans stift har en 



^ Acta capituli Upsaliensis äro ovanligt knapphändiga 
och saknas alldeles för åren 1605 — 1607. Eyrkohandlingar 
i öfrigt för denna tid äro, såväl i domkapitelsarkivet som i 
Riksarkivet, lätt räknade och synnerligen torftiga. 



— 231 — 

forskare för ej längesedan lyckats framdraga i 
ljuset hittills okdjida, högst märkliga handlingar.^ 
De visa huru klart han insåg denna anordnings 
betydelse för prästerskapets utbildning och huru 
han personligen ingripit i den genom att författa 
teser, hålla föredrag, gifva föreskrifter samt rö- 
rande besluten utfärda cirkulär till prästerskapet. 
Det är helt naturligt att finna teserna och talen 
vid dessa möten röra sig hufvudsakligen om de 
lärosatser, hvilka utgjorde föremål för hans strid 
med konungen, såsom om Kristi tvenne naturer, 
sakramenterna m. m. Med rätta har ofvannämnde 
forskare påpekat, hurusom dessa handlingar klar- 
ligen visa, att Olaus Martini lagt stor vikt på 
katekesens användning vid religionsundervisningen, 
samt att han har äran af att först hafva stadgat, 
att prästerna skulle tvenne gånger om året visi- 
tera sina kontrakter, samt att kyrkoherdame skulle 
föra ordentliga ministerialböcker. Han har tyd- 
ligen varit en ordningens man och verksamt sträfvat 



^ Se de haadlingar från 1604, 1607, 1608, som H. 
Lundström tryckt i Samlarens extrahäfte 1893. Teserna 
från 1604 af L. Panlinos och 1606 af J. Anthelius finnas i 
samtidigt tryck; Olai Martini egna af 1608 i M. Aschansei 
anteckningar (Skoklosterhandskriften a. 74. in 4:o i Riks- 
arkiyet). Om yåra äldre prftstmOten i dfrigt får jag hänvisa 
till Lundströms gmndliga uppsats i Kyrkohistorisk årsskrift, 
3, 1902. 



— 232 — 

att i nn kyrka införa kristlig ordning och 
väl behdfligt under den snart hondraåiiga oklar- 
het, som inträdde efter katolska kyrkans fall och 
som vidmakthölls genom följande inre k3^kostrider. 
Och detta gftUde såvål pristema sjftlfva, i allmftn- 
het ej synnerligen bildade och af tftmUgen ohyf- 
sade seder, som deras natarligen ftnnn oknnnigare 
och råare församlingsbor. De förra förmanade han 
att ej vid gadstjftnsten fara fram med mftssa, sång, 
läsning och annat, som lupe de på jakt, utan göra 
det på ett vördnadsfollt och passande sätt, och 
ej heller utstyra sig och sina hustrur i högfär- 
dig och ovanlig klådedrftkt. Församlingsboma 
varnades för oordentligheter vid dop och bröUop, 
framkallade af den gamla nordiska oseden att vid 
sådana tUlfftUen anställa kalas och göra dem till 
hufvudsak. 

Sina prästers bästa har han försvarat både 
mot församlingars ogenhet, ämbetsmäns intrång 
och kungligt godtycke. I ett högst märkligt, hit* 
tills ej omtaladt cirkulär af oktober 1600 tager 
han de predikanter, som oförfäradt straffa uppen- 

^ Till de af Landström anförda bevisen kan läggas en 
»Ordning horn handlas skall med lösekoner, när the gåå i kyr- 
klo efter barn», om hvilken afskrifraren säger, att Olans Mar- 
tini redan som pastor i Nyköping författat densamma och 
sedan konfirmerat den för Uppsala stift på prästmötet den 8 
jnli 1607 (Aschanaei nyssnämnda anteckningar, bl. 12 — 13). 



— 233 — 

bara synder, i varmt försvar, åberopande såv&l 
Skriftens ord soip uttalanden af Luther.^ Socken- 
männen i Ockelbo få befallning att förse sin 
kyrkoherde med häst, då han skall draga i socken- 
bad, i synnerhet då det gäller afiftgsnare trakter; 
det vore väl mycket begärdt, att han skulle 
vandra till fots.^ Invånarne i Sigtuna stad er- 
hålla en allvarlig förmaning att icke förhålla sin 
kyrkoherde påskpenningar, afrad och annat dylikt, 
hjälper ej förmaningen måste han bruka andra 
medel.^ Prästbarns rätt att ärfva lika försvarade 
han kraftigt mot en kunglig fogde, Jöran Larsson, 
som enligt landslagen tilldelat son dubbelt mot 
dotter. Ärkebiskopen sätter emot ett dylikt för- 
farande dels att landslagen icke talar om präster 
och arfvet efter dem (det ser nästan ut som om 
han glömt, att den katolska prästen icke fick gifta 
sig), dels att ärkebiskop och prästerskap på konung 
Johans anmodan stadgat, att prästarf skulle, i 
öfverensstämmelse med conciliebeslutet af 1572, 



^ £tt gammalt tryck i Uppsala bibliotek. Det består 
af 12 blad och begynner med Luthers skrift af 1543 i samma 
&mne och några andra dylika intyg samt intager därpå (bl. 
5 — 12) ofvannämnda cirkalär. 

' 1603, 6 ang. Bref af Olans Martini och Jacobns Erici 
prsepositns samt Laurentius Paulinus poenitentiarius Upsalensis 
(kopia i Upps bibi. E. 23). 

^ 1603, 5 maj. (Gjörwell, Nya Svenska biblioteket, 2: 153). 



— 234 — 

skiftas lika. Denna ordning hade konungen sedaa 
stadfåstat och Uppsala möte bekräftat; den vore 
ook vidmakthållen i aUa rikets stift. Varnande 
tillägger han, att det gått de prästsöner illa, som 
öfverträdt förordningen.^ Ihärdigt bekämpade han 
konung Earls anspråk på, att statsmyndigheten 
ägde suspendera präst, som i dess tanke var 
»beryktad». Jag erinrar huru han modigt trädde 
in år 1605 för prästerna i Stockholm, i trots af 
Earls stora vrede, och h vilka hårda ord han 1607 
fick uppbära, därför att han icke ställt sig till 
efterrättelse dennes befallning, att Scepperus skulle 
stängas från sin predikstol i Uppsala stad. 

Frågan om kyrkans inre själfetAndighet var 
vid denna tid långt ifrån klar. Särskildt yppade 
sig svårigheter, när det gällde att bestämma, hvar 
gränsen skulle uppdragas mellan denna och statens 
öfverhöghet. Eonung Gösta hade utan vidare an- 
sett, att det svenska konungadömet öfvertagit den 
efter påfven lediga platsen inom kyrkans styrelse, 
och uppfattningen gick i arf till hans söner. Eyrko- 
ordningen af 1571 kunde synas hafva i visst fall 
härför satt en gräns, men regentens godtycke 
hade i alla fall under Johans tid haft tämligen 
vidsträckt spelrum. Det var då i sin ordning. 



^ Uppsida 1604, 9 jan., trydct som bilaga 5. 



— 235 — 

att den svanska kyrkan, när den vid Uppsala 
möte befäste sin bekännelse, äfven trädde in for 
hvad den ansåg vara sin rätt beträffande kyrklig 
ordning. Mötets ordförande, Nicolaus Olai Bot* 
niensis, tvekade ej att gifva biskopame en upp- 
sträckning, därför att de »slätt bortgifvit sin juris- 
diction in cancellariam> och »canceliarios, som 
tagit uppå sig biskopsämbetet»; och prästerskapet 
fordrade att i vissa uppgifaa fall se sina rättigheter 
bestämdt erkända af staten. Sigismund måste ock 
i sin försäkran gå deras anspråk till mötes. Men 
Karl var ingalunda sinnad, då han kom till rege- 
m^itet, att uppgifva något af hvad han ansåg 
vara en statens rätt, särskildt ej att medgifva 
biskopames mycket obestämda och faktiskt nästan 
obegränsade makt inom sina stift. Sigismunds 
försäkran var efter hans afsättning ej längre i 
kraft, och kyrkoordningen af 1571 hade aldrig 
fått kunglig stadfästelse, hvadan han ansåg sig 
vara i besittning af samma makt öfver kyrkan 
som hans fader utöfvat.^ 



^ £get nog synas alla som skrifyit om kyrkans historia 
förbisett, att Sigismunds försäkran med honom upphört att gälla. 
Oeh att Km*! ständigt ansett, att 1571 års kyrkoordning icke 
för honom hade någon bindande kraft, är af allt hans görande 
och låtande uppenbart. Samma åsikt har för öfrigt Gustaf 
Adolf bestämdt uttalat (Anjou, 212). Prästerskapet kom slut- 
ligen själft till samma upptäckt, såsom synes däraf, att de 



— 286 — 

Med en sådan härskarnatur som Earls på 
tronen var föga att undra på, om åtgärderna från 
hans sida ofta fingo en godtycklig anstrykning, 
men innerst utgingo de från den grundsats, som 
behärskade hela hans styrelse, att begränsa aU 
makt inom lagliga områden. Och oredan på det 
kyrkliga området var vid denna tid, liksom på 
det borgerliga, ej ringa. Rättigheten att suspen- 
dera »beryktade> präster, då det gällt deras för- 
brytelser mot staten, har han tydligen ansett till- 
komma konungen. Så tidigt som 1596 (den 23 
aug.) lät han ärkebiskop Abraham veta, att allt 
ifrån kung Göstas tid har öfverheten haft den 
makten att afstänga präster från tjänstgöring, och 
han ämnar ej låta tränga sig därifrån; annars vore 
lika godt att vara under påfvens välde, som un- 
der ärkebiskopens och kapitlets i Uppsala. Men 
han har stundom gått ännu längre i sina anspråk. 
Så tillskref han Olaus Martini den 20 oktober 
1604 och fordrade, att prästerna i Ekeby, Malma 
och Markim skulle sättas ifrån sina gäll och ej 
utan hans samtycke återinsättas, emedan de icke 
allenast förargat sina åhörare med tal och gftming, 
utan ock väckt split bland allmogen, >som måste 
hafva liten tröst och lärdom af sådana själamör- 

år 1608, då revisioii af kyrkoordningen ifrågasattes, visligen 
anhöllo, att den måtte förses med knnglig approbation. 



— 237 — 

dåre». Ej mindre starkt höll han på öfverhetens 
rätt att hafva en hand med i prästernas utnäm- 
ning. Redan som hertig hade han stadgat, att 
hans stadfästelse skulle sökas vid hvarje kyrklig 
befordran inom furstendömet, och samma rätt 
ansåg han sig äga öfver hela riket, sedan han 
tagit statsrodret i sin hand. 

Inom kyrkan var åter den åsikten gällande, 
att kyrkoordningen af 1571 lagt rätten att ut- 
nämna och äfven att stänga från tjänsten i första 
hand hos biskop och kapitel, och den utöfvades 
oftast som om den tillkommit denna myndighet 
ensam. Församlingens rätt att deltaga kunde väl 
ej i princip förnekas, så mycket mindre som de 
gamla lagarna omtalade den, men man hör ej mycket 
talas om den. Sker det någon gång, så synas 
lika mycket andra anledningar som hänsyn till för- 
samlingens rätt därtill hafva varit orsak. Sålunda 
är det uppenbarligen mot hertig E^arl en åtgärd af 
Uppsalakapitlet 1601 är riktad, då det vägrar er- 
känna en tysk präst, magister Georgius, som 
kyrkoherde för tyska församlingen i Stockholm, 
för det första emedan han ej vore lagligen kallad 
då han kommit hit dem ovetande och oåtspordt, 
för det andra emedan det ej tillkom dem att på- 
tvinga församlingen en präst, som den ej ville 



— 238 — 

hafviu» Under rtriden med Karl fann visserligen 
Olaus Martini lämpligt att i sin predikan af 1606 
betona församlingens rätt, men i regeln hade det 
dittills varit biskop och kapitel, som egentligen 
afgjorde tillsättningen, om också ej gärna i snOr- 
rät strid med en församlings starkt uttalade ön- 
skan. När det egendomliga, längt ifrån sällsynta 
fallet inträffar, att man låter son eller svärson 
succedera i pastoratet, ligger däri lika mycket hän- 
syn tUl prästerskapets ekonomiska intresse, som 
till en församlingens önskan. Kyrkans ensidiga 
anspråk och väl ännu mera det förhållandet, att 
den enligt Karls åsikt missbrukade denna rätt till 
att utnämna präster, som han fann misshagUga 
eller olämpliga^ och att återinsätta andra, som han 
förbjudit att tjänstgöra, äfvensom att disponera 
öfver de s. k. regala gällen, förde till det ofvan 
omtalta ingripande mandatet af 28 juli 1606, i 
hvilket han för en utnämnings giltighet fordrar 
ej blott kapitlets förslag, utan ock församlingens 
bifall och slutligen konungens bekräftelse. Och 
denna förordning har nog med eftertryck tilläm- 
pats. Men den innebar i tider som dessa en annan, 
visserligen icke mindre fara, nämligen den att 
sidoinflytanden, särskildt de mäktiga sekreterames 



^ Acta capitnli Upsaliensis 19 ang. 1601. 



— 239 — 

godtycke, kunde bli bestämmande för pastoratens 
tillsättning. Detta har nog Olaus Martini fatt 
erfara, ocb säkerligen var det med tungt bjärta 
ban 1608 skref till :»de bögt ocb välbetrodde män 
i K. M:s bof> för att till det lediga pastoratet i 
Fittja anbefalla berr Jonas Jonsd Rbodoander, 
som skött platsen en tid ocb genom sitt gifte med 
en fattig prästänka både sex styfbam att försöija, 
samt bedja att de skulle bos konungen antaga sig 
bans sak.^ 

Han bar dock ej tvekat att utsätta sig för 
samma myndiga mäns ovilja, när bans samvete 
förbjöd bonom att göra dem till viljes. Välbekant 
är i detta afseende bans bestämda uppträdande 
gent emot Earls mäktige sekreterare, den rykt- 
bare Erik Göransson Tegel. Denne både efter sin 
första bustrus död trolofvat sig med en kalvi- 
nistisk kvinna, men det blef bonom svårt att er- 
båUa kyrklig vigsel, ty Stockbolmsprästema väg- 
rade att därtill låna sin band. Ocb när de råd- 
förde sig med Olaus Martini, godkände ban för- 
farandet. Han ansåg det redan i sig opassande, 
att Tegel ville ingå nytt äktenskap så bastigt efter 
första bustruns död, än mindre kunde man gå in 

^ Den 7 april från Uppsala (original i Riksarkivet). 
Domkapitlet hade dagen förut gifvit honom i uppdrag att skrif?a 
till hofvet (se dess acta). Herr Jonas fick sitt pastorat. 



— 240 — 

på att viga honom vid en kvinna af kalvinistisk 
bekännelse. Och samma svar gaf han honom själf 
på dennes direkta hänvtodning. Det stode ej till, 
svarade han, att med godt samvete och utan för- 
samlingens stora förargelse göra honom denna tjänst, 
innan hon öfvergått till svenska kyrkan.^ Det 
är väl ej att antaga, att han trodde sig kunna 
hindra äktenskapet, ty trolofning var enligt gammal 
svensk rätt äktenskap, men han fann sig ej skyl- 
dig att gifva det helgden af kyrklig vigsel. 

Olai Martini starka personlighet, välkända he- 
derliga karaktär och betydande samhällsställning 
har säkerligen skänkt honom ett stort anseende ej 
blott inom hans prästerskap, utan äfven inom andra 
samhällsklasser, ej minst bland rikets stormän. 
Ett exempel på det sistnämnda hafva vi däri, att 
riksrådet Johan Gabrielsson Oxenstjerna till Lindö 
vände sig till honom 1603 med den frågan, om 
ett äktenskap mellan hans aflidne broder Bengts 
dotter Ingeborg och Nils Bjelke, för hvilket ko- 
nung Karl själf uppträdt som förespråkare, kunde 



^ Brefven af 15 sept. 1603 till capitulares i Stockholm 
och 13 okt. till Tegel (tryckt i bilagan 4) äro i kopia intagna 
i slutet af Liber capituli Stockholmensis. Evinnans namn var 
Magdalena Danssen Villes; se Norlin, 1: 193, som erinrar, 
att såväl Tegel, som hans ryktbare far Jöran Persson ansetts 
Inta åt kalvinismen, och att Tegels mor var svägerska til 
Dionysios Beurrens. 



— 241 — 

anses lofligt, alldenstund de voro sysslingar; det 
skulle vara såväl honom själf som släkten kärt, men 
han hyste farhågor för att det ej var fullt till- 
låtligt. Olaus Martini uttryckte i sitt svar sin 
stora tillfredsställelse Ofver att herr Johan ej gillade 
det själfsvåld, som i detta afseende inritat sig i 
fo9terlandet. I Guds lag funnes visserligen icke 
direkt förbud för giftermål mellan dem, som voro 
i tredje led besläktade, men för viktiga orsakers 
skull hade den svenska kyrkoordningen, liksom 
de tyska, förbudit saken, och det vore därför 
godt om man afstode från dylika förbindelser. 
Han måste dock vidgå, att han icke ägde några 
maktmedel att vädja till, utan endast att gifva 
förmaningar.^ Och det ifrågasatta giftermålet kom 
till stånd två år senare. 

En icke oviktig sida af hans verksamhet har 
varit att, innan ännu kanslersvärd igheten inrättats 
vid universitetet, vaka öfver dettas verksamhet, 
sörja för dess bästa och särskildt att föra dess 
talan inför regeringen. Jag hänvisar i detta af- 
seende till min teckning af universitetets historia, 
som visar, att han för dettas sak uppträdde lika 

^ Originalbrefven af 20 och 29 augusti finnas i Riks- 
arkivet, Oxenstjernska saml.: Prästerskapets skrifvelser. Äfven 
med Abraham Brahe har han växlat bref, dock i obetydliga aren» 
den (Bref af 1603 och 1606 i Skoklosters saml. T. 8 i Riks- 
arkivet). 

8v. Akad. Handl. fr. 1886. 18. 16 



— 242 — 

manligt som för kyrkans inför Earl, som allt* 
mera lät det förra umgälla hvad han ansåg den 
senare hafva förbrutit. I början af Olai Martini 
ärkebiskopstid var dock ställningen ingalunda så 
betryckt som den sedan blef. Och därför kunde 
han nog af uppriktigt hjärta år 1604 uttala 
sin tacksamhet till konung Earl, för att denne 
återställt universitetet, så att unga män kunde där- 
ifrån utgå, färdiga att tjäna fosterland och k3rrka, 
ja, att äfven de lärdomsgrader kunde hemma för- 
värfvas, som man fordom måst söka uti främmande 
land.^ Men han skulle snart upplefva, huru denna 
högskola, och detta säkerligen ej minst i anled- 
ning af kyrkans strid med Earl, föll i dennes 
djupa onåd och sattes på verklig förknappning. 
Det gick slutligen så långt, att Earl kunde vid 
tiden för den Forbesiska disputation en sätta i 
fråga, att alla teologiska professurer skulle in- 
dragas och deras undervisning läggas på ärke- 
biskopens och stadens prästers skuldror. Detta 
underliga förslag, knappast allvarligt menadt, blef 
dock afstyrdt. Motståndet här å Olai Martini 
sida innebar ingalunda, att han ville undandraga 



^ Se hans ord i det företal, med hvilket han den 28 
sept. 1604 beledsagade Laorentii Paulini detta år tryckta 
Pan^^ris philosophica, som innehåller redogörelse för vår 
första magisterpromotion år 1600. 



— 243 — 

sig att medverka vid undervisningen, ty han har, 
ehuru ärkebiskop, däri verkligen tagit del,^ men 
han måste bättre än någon inse orimligheten i, 
att han och hans präster skulle besitta tid och 
Ofriga förutsättningar för att öfvertaga en del af 
universitetets vetenskapliga arbete. 

Trots all den bitterhet Karl kunde känna öf- 
ver att i sina kyrkliga reformsträfvanden hafva 
att göra med en så beslutsam och skicklig mot- 
ståndare som Olaus Martini, har han dock nog 
tiU fullo uppskattat hans rättrådiga och foster- 
ländska sinne och ej tvekat att vädja till detta 
sinnelag, när han i andra offentliga värf behöft 
hans bistånd. Och biskopames politiska bety- 
denhet var vid denna tid ej ringa; de voro, för 
att begagna Gustaf Adolfs ord, tribuni plebis. 
Visserligen hade kung Gösta trängt dem ur 
rikets råd, men i viktiga frågor hafva både han 
och hans söner ej underlåtit att höra deras me- 
ning. Deras högre bildning och betydande sam- 
hällsställning gjorde dem ock lämpliga att gifva 
ett råd. Särskildt har Karl, trots den ovilja hvar- 
med han uttalar sig om hvarje kyrkans försök 
att göra intrång på den världsliga maktens om- 
råde, icke försummat att taga deras biträde i an- 

^ Baazii InTentarium, s. 615: In academia resolvebat 
studiosis qnosdam teztus biblicos. 



— 244 — 

språk, där det synts honom behofligt. Så deltogo 
tvenne biskopar, Eenicius och Paulinus, i den lega- 
tion, som hOsten 1608 afgick till Livland för att 
drifva en underhandling med Polen. Man har 
till och med exempel på att kyrkans mftn hafva, 
när nöden så kraft, utan Karls direkta befallning 
lagt hand vid politiska ärenden. När konungen 
af Danmark i november 1601 hade utspridt i Sve- 
rige mandater, afsedda att under Karls frånvaro 
i Livland väcka oro hos menigheten, befann sig 
Olaus Martini i hufvudstaden. En af konungens 
sekreterare infann sig då hos honom i Stockholms- 
kapitlet (den 11 november) med begäran att få 
ett lämpligt svar utarbetadt. Det skedde ock, ty 
redan följande dag utgick ett sådant, underteck- 
nadt af konungens befallningshafvande å fästnin- 
garna samt andra världsliga och andliga män, 
däribland Olaus Martini och Uppsaladomprosten 
Jaeobus Erici.* Och på det rent politiska områ- 
det hafva troligen konung och ärkebiskop godt 
förstått hvarandra och dragit öfverens. Därom 
synes mig vittna den omständigheten att efter en 
mindre herredag i Västerås i september — oktober 
1602 har en rådsherre skrifvit till Olaus Martini 



^ Original i Riksarkivet af den 12 november 1601. Jfr 
Liber capitoli Stockholm^isis 11 november 1601 i samma 
arkiv. 



— 245 — 

och begärt få del af »hans författade mening, så- 
som med H. F. N:s mest likmätig», för att med led- 
ning d&raf uppsatta ett nytt svar till hertigen,^ 
Särskildt har Karl tagit sina biskopar i an- 
språk, nar det galide att stilla buller bland all- 
mogen, och naturligen med full ratt, när det 
syntes honom som om oron framkallats genom 

o 

ovisliga åtgärder å prästerskapets sida. Ar 1602 
den 7 september fick Olaus Martini sig ålagdt att 
jämte biskopen i Västerås tala med bönderna i 
Simtuna, som öfverfallit sin kyrkoherde, emedan 
han ej velat hålla tidegärder och gå in på deras 
mening, att lördagen vore heligare än söndagen. 
Konungen tillskref prästerna skulden, i det de 
mera sågo på sin egen nytta och huru de kunde 
flå och slita till sig gods och ägodelar, än på sina 
åhörares tillväxt i Guds ords sanna kunskap och 
rätta förstånd. Och ej långt därefter erhöll Olaus 
Martini uppdrag att jämte Upplandslagmannen 
grefve Magnus Brahe underhandla med Upplands- 
allmogen om hjälp till polska kriget, och när vid 
samme grefves underhandling jämte Västeråsbisko- 
pen med Västmanlandsallmogen i samma syfte 
denna hade visat sig genstörtig, tillskref han Olaus 
Martini, att denne skulle tillhålla prästerskapet 

^ Bland landtdagsacta 1602—1604 i Riksarkivet. Jag 
har arkivarieB G. Berg att tacka fOr denna upplysning. 



— 246 — 

att r&tt undervisa allmogen därom, att kriget gällde 
religionen.^ Upplandsprftstema tyckas ej hafva va- 
rit mera benägna än bönderna att utgöra den 
hjälp, som de för egen räkning åtagit sig, ty den 
15 maj 1603 fingo de mottaga ett bistert bref, 
att därest de icke vore hågade att erlägga hvad 
de utlofvat, kunde de själfva draga åstad och 
göra fred med fienden det bästa de kunde. Och 
där låg ett sidohugg till ärkebiskop och kapitel i 
det vreda tillägget, att om kronan väl bekomme 
igen de pengar, som en part af dem försnillat 
från akademien, domkyrkor och hospitaler, så be- 
höfde han ej begära någon hjälp. 

Olai Martini författarskap omfattar egentli- 
gen de vidlyftiga teologiska stridsskrifter, för 
hvilka redogörelse redan ofvan lämnats. Som pre- 
dikant har han varit ifrigt verksam. En man som 
väl är att betrakta som hans lärjunge, biskop 
Johannes Baazius, berättar,^ att han predikat nästan 
h varje söndag, och att i många pastorsbibliotek 
funnos dessa predikningar i afskrifter, gjorda af 
studenterna, dels efter deras egna anteckningar, 
dels efter ärkebiskopens eget koncept, som han 
välvilligt ställde till deras förfogande. Förutom 



^ Bref af 1602 den 31 oktober och 1603 den 29 janu- 
ari (R.-reg:t). 

^ Inventarium eccl. Sueo-Got. s. 615, 



— 247 — 

hans stora predikan af 1606, h vilken i trots af 
namnet är, som jag sagt, mera att betrakta som 
en polemisk &n en homiletisk skrift, &ro äfven 
några andra af hans predikningar tryckta. Fyra 
af dessa äro på latin, en på svenska, hvilken dock 
utgifver sig för att vara öfversatt från latin ;^ alla 
fem synas sålunda mindre varit afsedda för den 
enskilda uppbyggeisen än för de unga präster- 
nas homiletiska utbildning. Tre psalmer, som • 
tilläggas honom, utgåfvos åtta år efter hans död 
af hans änka.^ Den första af dessa: ^Af himmels- 
Jiöjd jag kommen är» (= 63 i 1819 års psalmbok) 
är, som välbekant, en bearbetning efter Luthers 
psalm; den andra: »Ack Gud, mig möter mycket 
kval», och den tredje: »Utan Herren gör oss bi- 
stånd», hafva ej ingått i någon psalmbok.^ Där- 
jämte har han öfversett det arbete af Laurentius 
JonsB, som dennes son Haqvinus Laurentii Rhe- 
zelius sedermera utgaf af trycket under titeln: 

^ »Quatnor priores conciones nundinales seorsim editde a 
Simone O. Nauclero», Stockholmise 1615. 4:o. Utgifvaren 
var pastor i Enköping och Olai Martini svärson. »En kort 
predikan öffwer S. Pauli ord Rom, 14 v. 8, 9 ... nu nyligen 
enfalleligen på Swensko affsat aff Gunthero Erici S. pastore 
Suderbyensi.» Stockh. 1620. 4:o. 

* Tre nye Psalmer och andelighe Wijsor . . . Upsalise 
1617. 8:0. 

^ Enligt J. W. Beckman, Försök till svensk psalm- 
historia, s. 208. 



— 248 — 

Några psalmer, andelige visor och lofsånger, af- 
satte med noter, Stockholm 1619. Som bekant 
har han äfven författat en lakarebok, hvilken först 
i våra dagar blifvit utgifven^ och om hvilken ut- 
gifvaren säger, att Olaus Martini visserligen lånat 
åtskilligt från Benedicti Olai välbekanta arbete af 
samma art, men att han i de flesta fall upptagit 
välkända huskurer och rådfrågat äldre inhemska 
klosterböcker, enkannerligen Peder Månssons läkare- 
bok, med uteslutning dock helt naturligen af de 
besvärjelser och signerier som där förekomma. 

Såsom svensk författare intager icke Olaus 
Martini något ovanligt framstående rum, hvad 
tankarnas originalitet och formfulländningen i ut- 
trycket angår. Flera af hans samtida, särskildt 
Laurentius Paulinus och Johannes Rudbeckius, stå 
högre, för att ej tala om hans storslagna mot- 
ståndare, kung Karl själf. Men hans skrifter präg- 
las af tankarnas klarhet, omfattande kunskaper 
och styrka i bevisningen. Han behärskar sitt 
ämne, och där ligger ofta kraft i framställningen. 



^ »En liten Läkiare Book» . . . utg. af J. V. Broberg 
1879. Äfven Olai Martini fader tyckes hafva intresserat sig 
för medicinen. E. Biblioteket äger ett kvartband »Emot litur- 
gien 1576», sk&nkt af lektor Ahlqvist, i hrars siat finnes : »Ett 
gott och christeligit betenckiande om pestilentien . . . samman- 
fattat aff Magistro Martino Lincopensi Anno 1680 in Jalio»; 
stilen ser nt att vara biskop Mårtens egen. 



— 249 — 

Den största svårigheten för honom, liksom för 
hans samtida i öfrigt, ligger däri, att vårt svenska 
språk ännu är som ett ohugget block, hvars hårda 
yta de ej förmå att utmejsla; först tiden och snil- 
let hafva här småningom till styrkan lagt smidig- 
heten. När det gäller latinet åter, tidens ve- 
tenskapliga språk, rör han sig, som man kan 
vänta, med vida större ledighet. Man bör ock 
rättvisligen ihågkomma, att så hög än arten är 
af de ämnen han behandlat, lämpa sig dogma- 
tiska kontroverser sällan för en framställning, 
i hvilken språkets skönhet kan göra sig gällande. 
I sammanhang härmed kan det vara på sin 
plats att erinra därom, att han ock tog del i den 
kommitté, som på Karls befallning under åren 
1600 och 1601 sammanträdde i Strängnäs för att 
verkstlLlla en revision af den svenska bibeln. Det 
tämligen flyktiga sätt, hvarpå detta viktiga arbete^ 
utfördes, länder icke medarbetame till synnerlig 
heder, lika litet som deras ljumhet för bibelns 
bringande till trycket. Det är alltför möjligt, att 
de ekonomiska hindren i senare afseendet varit 



^ De gjorda ändringarna, som fingo namnet Observationes 
Slrengenenses, finnas (ehnra icke fullständiga) i Uppsala dom* 
kapitels arkiv (under L. 2.) och uppgifvas vara fattade i pennan 
af kommitténs sekreterare, Laurentius Raimundius. Ett annat 
exemplar finnes i Riksarkivet (Prästeståndets arkiv) och en 
defekt kopia i Uppsala bibliotek, N, 15. 



— 250 — 

vida svårare att öfvervinna än man nu tycker sig 
skönja. Men när man jämför Karls brinnande 
ifver för saken (det var ock han som år 1595 
väckt frågan) och huru han gång på gång gör 
sitt till för att undanrödja hindren, med frånva- 
ron af hvarje spår till att prästerskapet på fullt 
allvar velat befordra verket, får man af det hela 
samma intryck som den framstående forskare, 
hvilken behandlat tidens kyrkohistoria, nämligen att 
de män som verkställt granskningen icke hafva 
nitälskat för sakens framgång.^ Här kunde dock 
ej gärna Karls motståndare skylla på, att åtgär- 
den skulle afsett eller kunnat användas att be- 
fordra hans kalvinistiska funderingar. Och han 
drefs här af det uppriktigaste nit för sina under- 
såtars andliga välfärd, likasom tanken var äkta 
protestantisk, ty på det heliga ordets grund hade 
protestantismen ställt sig, när den reste sig mot 
den påfliga kyrkan; i samma ord har ock hvarje 
människa att söka sin salighet. Men hos oss var 
säkerligen tillgången på bibeln eller delar däraf 
på svenska vid denna tid mycket ringa; sedan 
1541 hade bibeln ej i sin helhet utkommit, ej 
heller funnos särdeles många upplagor i öfrigt af 
dess särskilda delar. Otvifvelaktigt förelåg här 

^ Anjon, 8. 103. Jämför Norlins vidlsrftiga uppgifter 
(1, s. 194 ff. och 8. 207). 



— 251 — 

ett trängande behof^ som alla, framfor allt präster-* 
skåpet) bort vara ifriga att afhjälpa. 

Så våldsamma och upprifvande som de strider 
varit, hvilka- Olaus Martini haft att genomkämpa 
alltifrån den dag han mottog ärkebiskopsvärdig- 
heten, är det ej att förvånas Ofver, om hans kraf- 
ter i förtid brötos. Han hade ej mera än nio år 
beklädt sitt höga ämbete ock var ännu i man- 
nens kraftigaste ålder, då en våldsam bröstsjukdom 
tämligen hastigt lade honom, ännu blott 52 år 
gammal, i grafven d. 17 mars 1609. Hans sista 
stunder äro på ett gripande sätt skildrade af den 
man, som talade vid hans graf.^ Sedan han be- 
gärt och undfått sakramentet, tog han afsked af 
hustru och barn, tackade den förra för hennes 
kärlek och trohet, förmanade de senare att lefva 
i Guds fruktan, hvarefter han befallde sin själ i 
Guds händer och under ifrigt anropande af sin 
frälsares namn slutligen »skildes från denna värl- 
den så stilla, som hade han somnat». Den 25 
mars j ordades hans stoft i Uppsala domkyrka; 
platsen där han hvilar utvisas ännu af den graf- 
sten, som hans tacksamme lärjunge Johan Skytte 
lät lägga öfver den högtförtjänte läraren. Men 

^ Ranmanni förut omtalade likpredikan. Han har där 
begått det egendomliga felet att som dödsdag angifra just den 
dag, då likpredikan hölls, eller den 25 mars. 



— 252 — 

han har själf genom sin lifsgärning rest sig sitt 
eget äreminne. De ord konung Karl vid under- 
rättelsen om hans bortgång nedskref i sin alma- 
nacka ftro i all sin korthet ett ädelt minne för 
både honom och Olaus Martini. De lödo i sin 
enkelhet: >Fick iagh wette, att Mester Oloff erke- 
biskopp war afsåmnett, en from, saghtmodig man. 
6udh wpuecke kråppen till en sahlig wpstån- 
delse.> 

Ankan Ragnhild Håkansdotter Ofverlefde sin 
man i fyrtiofyra år och uppnådde vid sin död, den 23 
mars 1653, den ovanligt bOga åldern af mer än 
90 år; hennes afkomlingars antal steg då till den 
höga siffran af etthundrasju.^ Gustaf Adolf be- 
viljade henne år 1613 att för sin aflidne mans 
förtjänster befrias från årliga utskylder för den 
åker hon ägde under staden och den vret hon 
där inköpt.^ Tjuguåtta år senare ingick hon till 
regeringen med begäran om ett understöd på 
gamla dagar. Med stor möda säger hon sig hafva 
uppfostrat sina många barn, sändt en af dem ut* 
rikes och för dem hafva utgifvit hvad hennes för 
trettiotvå år sedan aflidne man efterlämnat, nu 



^ Olai Stenii rektorsprogram den 3 april 1653 (kopia i 
PalmskOlds saml. XV. T« 12, s. 293). 

' 1613 den 26 september. Original i Uppsala biblio- 
tek, x: 240. 



— 253 — 

måste hon lita till barnens hjftlp, men några af 
dem aro döda, och de andra sitta sj&lfva med en 
stor barnskara.^ Det år mig ej bekant, hvilket 
svaret blef. Af de sex barn, som i hennes akten- 
skåp föddes, dog äldste sonen Håkan vid unga 
år, den andre, Martinus Olai Nycopensis, blef pro- 
fessor i matematik. Af de fyra döttrarna var Kri- 
stina gift med 1 : professorn i fysik, Elias Matbi» 
Rhalambius, 2: Samuel Andrese Grubb, först pro- 
fessor i fysik, så pastor i Våla; Elisabeth med 
professorn i matematik Martinus Gestritius ;• Kata« 
rina med professorn i matematik Nicolaus Myli- 
änder eller MoUerus; Anna med Simon Olai Nau- 
clerus, pastor i Enköping.^ 



Kastar man blicken tillbaka på Olai Martini 
verksamhet som kyrkans ledare för att klargöra 
betydelsen af hans lifsgftrning, framgår tydligt, 
att svenska kyrkan har honom att tacka för att 
dess lära bestod mot de starka, upprepade angrepp, 
som konung Karl riktade mot densamma. Utan 

^ Odaterad supplik (möjligen original) i Riksarkivet, 
EccleB. Handl. Uppsala stift. 

^ Döttramas giften äro hämtade or Stjernmans Biblio- 
theca Sviogothica, 2, s. 54, med några rättelser. Kristina 
omtalas som Rfaalambii änka redan den 17 mars 1608 (min 
Universitetshistoria, 1, s. 130, noten). 



— 264 — 

arkebiskopens ihfirdiga och kraftfulla motstånd ftr 
svårt att saga, huru saken kunnat aflöpa. Därför 
måste ock svenska kyrkan i honom vörda vakta- 
ren på Sions tinnar, som vaksamt spejat hvarje 
fara och med oförfaradt mod gått den till mötes. 
Men eftervärlden har ock att göra ratt åt 
hans adla, storslagna personlighet. Till karaktären 
mera blid an stridslysten dömdes han af tidsför- 
hållandena och sin ställning att lefva i en ständig 
strid, i hvilken ofta skarpa hugg utdelades å ömse 
sidor. I sjalfva verket ar val striden människans 
lott; och friden vantar först, nar loppet ar fuU- 
andadt. Ingen har bättre kunnat erfara och för- 
stå det an Olaus Martini, och med fullaste skal 
satte han därför till inskrift i sitt sigill orden: 
»Vita hominis militia>, d. v. s. människans lif ar 
en krigstjänst. Vid hans graf yttrade minnes- 
tecknaren, som lefvat och arbetat tillsammans med 
honom, att »hvad hans umgänge med andra männi- 
skor tillkommer, så hafver han varit uti alla sina 
dagar en uppriktig, stilla och saktmodig man och 
vänlig emot alla, så mycket honom möjligt hafver 
varit, och ofta genom saktmodighet det uträttat, 
som en annan genom ifrighet icke hade kunnat 
komma till vaga.» Hvad saktmodet angår, kan 
man, vid läsningen af haQs stridsskrifter^ först ej 
annat an kanna sig tveksam, huruvida hans karak- 



— 255 — 

tär verkligen präglats af detta drag. Men då 
hans egen store våldsamme motståixdare gifver 
honom samma vitsord, kan man nog tryggt lita 
sig därtill. Tidens stridsmän, vare sig teologer 
eller lekmän, voro ej synnerligen hjärtnupna i 
tal och skrift. Och man har att besinna, att 
denna hårda tid nog fäste vid saktmod ett helt annat 
begrepp än vi göra, men än mera gäller att komma 
ihåg, att Olaus Martini förde sin strid för det 
som var honom dyrbarare än lifvet, sin tro; detta 
förklarar och ursäktar mycket. En verkligt from 
och renhjärtad man har han varit; tidens handlin- 
gar och hans egna skrifter bära härom samstäm- 
migt vittnesbörd. 

Egendomligt är att iakttaga, hurusom Karl 
IX:s ihärdiga försök att reformera kyrkan kom att 
verka i alldeles motsatt riktning mot hvad han 
afsett. Dess följd blef blott att hejda hennes na- 
turliga utveckling i den riktning, som segern öf- 
ver Johans halfkatolska liturgiska planer och öfver 
den ännu större faran för ren papism efter Sigis- 
munds tronbestigning tycktes angifva. Det starka 
motståndet mot Earls anfall, personifieradt i Olai 
Martini oböjliga personlighet, medförde, att svenska 
kyrkan liksom fastlåstes på den punkt, där hon 
stod vid Uppsala möte, och däraf förklaras, att 
hon, särskildt i sina ceremonier, bibehållit åtskil- 



— 256 — 

ligt, som vH kan synas främmande för en protes* 
tantisk kyrka. Dftraf förklaras ock det drag af 
intolerans, som präglade henne i den följande ti- 
den och som ej är af hennes vackra minnen. 
Motståndet mot statens försök att reglera kyrkans 
öfverstyrdse, hvilket ock till en del hade sin rot 
i de farhågor, som framkallades genom Karls 
maktspråk och häftiga ingripande i kyrkans an- 
gelägenheter, förhindrade visserligen denna frågas 
lösning, men förde ock sedan till, att kyrkan, utan 
skyddet af historiska, lagbestämda styrelseformer, 
måste på nåd och onåd gifva sig under det kung- 
liga enväldet. Man får ej heller förgäta detta, 
när man går att fälla domen öfver den kyrkliga 
strid, som fördes i sjuttonde seklets första år- 
tionde och öfver de bägge förkämparne för mot- 
satta åsikter. — Men det förminskar ingalunda 
den stora tacksamhetsskuld, hvari svenska k3a*kan 
alltid skall stå till sin renhjärtade och kraftfulle 
ledare, ej heller den djupa aktning hvaije ärligt 
svenskt sinne måste känna för den modige man, 
som inför tronen vågade oförfäradt häfda hvad 
han ansåg vara rätt och sant. 



i 



BILAGOE. 



Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 18. 17 



Ärkebiskop Andreas Laurentli till Olaus Martixil. 

Upsala 21 april 1587. 

Andreas Lanrentii Upsaliensis episcopas setemam in Domino 
salntem. 

£tsi literse tuse ad me datae, charissime cognate, acerbius 
in me aliosqne piissimos viros qui ananimi consensa mecnm 
religioni verae in regno nostro prsesumns inyehnntnr: qnippe 
qnse nos palam omninm fere pontificiornm erroram propter 
liturgi» novae receptionem insimulant: tamen jas propinqui- 
tatis, qna snmos jnncti, non sinit [dubitare] qoin ista a corde 
amoris pleno et fideli profecta statnam. 

Porro qnod me ad revocationem et retractionem conaris 
pertrah^e, id frastra abs te tentatur, cum nnllse contra litur- 
giam nostram a vestris adbac tanti momenti prolatse sint 
rationes, qnse hoic conatui snfficiant. Nec credo id posthac 
posse fieri, nam persnasissimum nobis est, nostram litargiam 
non tantis refertam malis, ut vos pntatis; imo tantum differt a 
sententia pontificiae miss» qaantnm albam a nigro. Istnd fortassis 
8egre credis, sed non est qnod dabites. Quod enim dico ali* 
qnando verissimnm patebit esse etiam eoram testimonio qai 
yestros seqno et candido judicio, non odioso, facile excellnnt. 
Audio clarissimum et reverendum fratrem et coUegam meum 
jam in Domino vita defunctum, patrem tuam scripsisse contra 
liturgiam. Sed miror eum me hoc voluisse celare, a quo toties, 
ut commimicaret hoc scriptum, rogatus sit. Me tamen hoc non 
movet, cum ex aliorum liturgi» adversariorum scriptis licet 



^ I 



— 260 — 

fadle colligere, ejas scriptum contra teterrimos errores ponti- 
fidornm de sacrificio missse propitiatorise adornatam, quod 
nifail ad litnrgiam (quoqao versum yos matatis) spectat. Sed 
et nos litargise receptores pari zelo vel forte maiori sacrificiam 
eoram execramnr sine uUse conscientise hsesitatione ob litnrgisB 
usnm. 

Dicis me declarationnm tantum blanditiis illectum et de- 
ceptnm litargise usnm retinere et promovere, adderes sine dnbio 
(nifii consangoineo parceres) etiam frnm^nti gnstum: nfiåtatam 
vestrorum cantilenam : sine qno tamen vivere vos non potestis. 
Sed noli, mi cognate, me tam insensatnm et stnpidnm pntare, 
quod in re tanti momenti nesciam ipsis rebus potius fidem 
habendam esse, qoam biandis iUectamentis et rerbis, cnm hujus 
dicti Alexidis optime sim memor: Oportet sapientem non jn- 
yantibos sed ipsis rebus fidem habere. 

Metois liturgi» translationem in ducatum. Id fortassis 
verum erit, quod autem me eius rei autorem facis illnd fal- 
sissimum est Yestrse obtrectationes, yestri impudentissimi paa- 
quilli et impurissima convitäa in causa sunt. Pii omnes uni* 
formitatem et concordiam neeessario zelo poscunt. Ulud autem, 
quod ais, in meum caput redundaturas omnes vestrorum im- 
prsecationes, aliquid sane moveret, nisi eertas essem, Deum 
pr»ces falsa persuasione profusas ex pravo et pertinaci odio 
potius qoam vero zelo non audire. 

Hflec brevissime ad tua nune respondere placuit. Simnl 
moneo, ut desinas nos propter litnrgise usum oomprobatnm a 
doetissimis et piissimis, qui alias nominabuntur, papistas tam 
audacter pronuntiare. Quod multorum (ut dicis) conscientitt 
laedantur, id vobis autoribus fieri certum est, qui rem non 
malam neque cum ullo verae ae reformatse doctrinse articulo 
pugnantem jam non suspectam sed atrocissima et vtrnkntissima 
prosoissione nihil nisi papatum sapere ubique proclamatis, quod 
taiBten numquam a vobis probabitur. Quod reliquum est hortor, 
ut [non] me aliosque piissimos qui mecum sunt viros diois 
devoveas, sed tuos potius moneas, ut a debaceationibus susa 
contra nos abstineant, sicut nuUum verbum contumeliosum 



— 261 — 

contra tos a nobis unqaam profectam est, sed pia yota et 
gemitns, at ad anitatem, sicnt doctrine, ita et ceremoiuanim 
redire possimns, ne ista animomm distractio tot pariat scandala. 
Yale mi consangoinee et mihi meliora exoptato qaam de- 
si>erationem et animse interitum, cnm certum sit id abs te fieri 
perrerso pnejndicio. Upsalise 21 Aprilis Anno 1587. 

(Kopia af samtidig hand i Kungl. Biblioteket. R&lambs saml. 
N:o 40 B. 250.) 



2. 



Olans Martdni tLll Abrahamns Andre» Anger- 

mannns. 

Nyköping 21 maj 1591. 

S. D. Nondam mihi significanit Dominus Andreas an 
Centnrias emere velit. Est enim apad filinm illustrissimi prin- 
cipis in arce Gripsholm. Si ille non emet, M. Petras se emp- 
taram dicit, at illis locaplctetar bibliotheca nostri templi, qaee 
antea tantam tomos Latheri et Philippi habet. 

De expeditione Maschovitica hsec mihi innotaerant. Magna 
exercitas nostri pars morbis, frigore etc. ooafecta est saperiore 
hyeme, nnllo fere conspecto hoste. Se enim Moschas in in- 
tmora regni loca sabdaxerat, aaectis per malta miliaria rasti- 
ds et omnibns qase nostris nsni possent esse; jam tamen nostri 
expeditionem instaarant qnamprimam, Deo volente et nt q>e- 
rant in ipsa regni Maschooitici viscera irraptari. Deas nobis 
tandem paoem concedat. 

Be religione altam silentinm, nisi qaod epicnrsei qaidam 
Oalvinistica, imo et Anabaptistica deliria taeri, nbi licet, non 
erabescant. Sed Deas ejasmodi homines, at speramas, re< 
primat. Utinam te jam tandem recipiamus. Gonjonctis enim 



— 262 — 

precibas et operis, Deo juTante, regnam Satan» demoliemor. 
In GhriBto T. B. valeat cnm carissima coigage et liberiB. 
Nycopitt 21 Mai Anno Domini 1591. 

T. R. stadiosiss. Olaus Martini. 

(Tillagdt i margen.) Dominos Nicolaas secretariaB bidher 
wenlig i wilien faaffna omak om the bOker som hans fadher 
förmäler. 

(På ryggsidan af brefvet.) Petit etiam Dominus Nicolaas 
secretarins, ut T. R. exploret, qoid ejns filins Petras in literis 
profecerit quidque de eo in posteram spei sit. Dicit se ei 
scripsisse paalo darias, sed si spes aliqua de eo esse possit, 
patris erga illum declarabis animnm 

(Original i Riksarkivet, Åcta Hist. Handlingar rOrande reforma- 
i onen.) 



3. 



Olal Martini ooh Stookholxns prästerskaps skrif- 
velse till Karl IX, med vederläggning af 

Micronii teser. 

Stockholm d. 14 Sept. 1602. 

Stoormsektige, högbome förste, allenådigste herre. £. F. 
N. skal wår troopligtiga tisenst oc underdånigheet msed alla 
trooheet altid redo vara, så Isenge vij lifve. 

Alle nådigeste förste och herre, Aendog vij för dhe vigti^ 
och lagliga arsaker, som vij genom vår skrifvelse late E. F. N. 
hmt brede vid nthi underdånigheet förnimma, icke hafve kunnat 
låta oss til disputats medh dsen calviniska prosten Theodorico 
Micronio, likvel på dhet at £. F. N. må veta at vij vael dhet 
hufve, medh hvilko vij genom Gnds nåde kunne Isetteliga, såsom 



— 263 — 

S. Paulus seger, stoppa munnen til på honom, så hafve yij 
bser korteliga hans groofvesta vilfarelser, som han i sina the- 
fiibus föregifyer, förfatadt. Oc bedie uthi alla underdånigheet, 
at E. F. N. ville nådigest betsenkia, at det ieke ringa ting 
jRTOj uti hvilken Guds oord oss ifrå honom skiliser. 

I. Aendog uti de förra tbesibus något kunde finnas straffe- 
ligit, så late yij likvel det blifna oc giffue tilksenna, att når 
Theodoricus in tbesibus talar om förnuftig creatur, som Gudb 
«kapadt hafuer til at beskoda hans guddoomliga vserk, förgseter 
ban dhe heliga aenglar, lika som dbe dhser til icke skapade 
vore, emot dhet som K. David sseger psal. 103, dhser han för- 
ts&lier Guds hserliga vaerk: Lofuer hserran i hans senglar. 

II. Varder befunnit in thesi 10 een stoor oc groof vil- 
farelse, dsen vsel alle theologi, både Lutheraner, Papister och 
kalvinister skula straffa, dbser Theodoricus så bcskriuer Guds 
belsete, til bvilket msenniskian skapad var, at dhet var Ipsa 
Mens in homine. Men nu vet man, at msenniskian hafuer genom 
syudena mist Guds belsete, men mentem, sksel och förnuft 
hafuer hoon behållet. Tbserföre kan Ipsa mens icke vara dset 
Onds belaetet som msenniskian mist hafuer. Hvarföre ock 
Paulus til dhe Epheser 4. vill, at man skal iklseda sig genom 
omvsendelsen den nyja msenniskion, som sefter Gud skapad ser, 
i sanskylliga rsetfserdigheet oc heligheet. Huru Theodoricus 
kan dhet förlika medh sin thesi, må han tilse. In thesi 13 
täcke vij Theodorico, at han emoot sin patriarch Calvinum en- 
falleliga förstår dhet löfte: qvinnones saed etc. om Ghristo Jesu. 

III. In thesi 16 skyllar Theodoricus (emoot deth 8 bud- 
oordet: Du skalt icke tala falska vitnesbörd) at vij laere Chri- 
fltum på sitt köts vaegna vara infinitum, osendeligan oc omaette- 
ligan. Men han skal aldrig medh Guds hjselp kunna bevisa, 
At någon predicant i våra församlingar sådant Iserdt hafuer 
«ller Iserer, såsom han ock icke något sådant finna skal i dhe 
rsetsinniga Iserares skrifter, som dsen Ausburgiska Gonfession 
samt medh oss hålla oc bekaenna. Men dhet laere oc beksenne 
vy, at för dsen personliga förening, som skedd ser emillan 
Guddomen oc Mandommen, hafuer Mandommen bekommit gud- 



— 264 — 

dommeliga oo sBviga alsmaektigbeet, Dan. 7: Hans vselle ser 
»Tigt; Mat. 28: Mig «er gifven all makt i himmelen oc p& 
joordena: Oo ai jag ser nmr ider alla dagar in till vaerldenea 
ffinda. Item Omniscientiam, dbet ser: at han alting vet, Colos. 
2: I byilkom mro alla yysdooms oc förstånds håfvor fördolda. 
Item Vivificandi yirtntem, dhet ser lifgifvande kraft, Joh. 6. 
Item Honorem adorationis, dhet ser, tilbedielsen eller åkallel- 
sen, Philip. 2, Mat. 2, Heb. 2, Apocal. 5. Item Omnipoten- 
tiam dbset ser, at han sefter mandomen på öfvematnrligit oc 
himmelskt ssett, dbset ?ij icke förstå, utan tilfånga tage v&r 
sksel oc förnuft, ser allestsedes, ebvarest som guddomen ser^ 
adiaöJtaCTÖs, som patres hafua taladt, dbset ser, indistanter^ 
så at intet rum kan åtskilja dsessa naturer ifrå hvarandra, 
sefter ock at icke sjelfve döden kunde dsem åtskiya, Mat. 18: 
98, Apocal. 12. Dbet han uttryckeliga blifver beskrifvin sefter 
sin mandom gifs tilksenna, at han yandrar ibland dhe 7 gyl- 
lene Ijusestakar, dbset ser (såsom Johannes dbset uttyder) ibland 
Guds församblingar bser på joordene oc regerar mitt ibland 
sina fiender, icke frå?arende, utan* utaf sino herligbeets ssete, 
som ser Guds högra hand psal. 110, dbset ser mitt utaf Guda 
stool. Ty (som texten lyder) lamhet som mitt i Guds stool 
ser, skal regera dsem, Apocal. 7, versu ultimo. Yil man alt 
dbset icke tillåta, så moste naturerna, på Nestorianskt ssett, 
ifrå hvarandra syndrade yarda, och så blifuer dbset falskt, son^ 
Ambrosius sseger, (supra cap. 10 ad Hebrseos): Unus ubiqoe 
est Christus, et bic plenus et illic plenus, dbset ser: En Chri- 
stus ser allestsedes, både bser och dser, fulkomligen. Cyrillus 
lib. 12 in Johan. Impartibiliter atque integre in omnibus est: 
cum unus ubique sit, nullo modo diyisus, dbset ser: han ser 
uti allom impartibiliter odelad oc fulkomliga, sefter han ser 
allestsedes en oc ingalunda sönderdelad. Theopbilactus in cap. 
19 Johan.: Per carnem suum unigenitus et integer et indirisua 
in omnibus est existens ubique; numquam enim diyisus est, 
sicut et Paulus clamat, dbset ser: Msedh sitt kött ser dsen en- 
födde i allom fullkomlig oc odelad oc ser allestsedes, ty han 
ser ingestsedes sönderdelad, som ock Paulus uttryckeliga roopar. 



— 265 — 

Item daer Ambrosius förklarar liknelsen om Samaritanen; Licet 
nbique sis semper et stans in medio nostirum, non cernaris a 
nobis; erit tamen tempns, quo nniversa caro te aspiciat re- 
▼ertentem, åhset ser: Aendog, herre^ du sest altid alstsedes oc 
nn står mitt ibland oss, oc vij dog intet se dig, likvel skal 
dsBn tiden komma nser alt köt skal se dig igenkommande. 
Item Potestatem faciendi jndicinm, dhset »r: han hafver gifvit 
honom makt at döma, daer före at han msenniskiones son ser, 
Johann. 5. 

Alla dsenna gnddomliga hserligheter oc hvad som skriften 
dser om förmseler troo oc beksenne vij Ohristum hafya san- 
f»rdeliga bekommit sefter sin mandom, såsom Paulns alt så- 
dant begriper, dser han sseger: I honom boor all gaddomens 
fulheet lekamliga. Oc når skriften talar h»r om, beskrifver 
hon uttryckeliga msedh många omstsendigheter sielfya mandomen 
som sådant bekommit hafver, Hebr. 2: Men Jesum som en 
liten tijd hafver öfvergifvin varit af senglarna, se vij för dö- 
dens lidande skull kröntan vara maedh aehro oc prijs oc sattan 
öfver Guds hsenders vserk oc alting honom vara lagd under 
fötterna; Ephes. 1: Han upvsekte honom ifrå dhe döda oc 
satte honom på sina högra hand i himmelen öfver all försten- 
domen, vselle, makt, hserredömen oc alt dhaet som nsemnas kan 
etc. Oc dhset samma vitna patres, såsom Athanasius in suls 
dialogis gifver tilkaenna, at han emoot dhe Arianer af skriften 
förvissad var, hvad Christo gifvit ser på vissan tijd, dhset ser 
honom gifvit på sin mandoms vsegna. Oc Theodoretus drager 
denna hans sentents in: qusecunque scriptura dicit, Ohristum 
in tempore accepisse, propter humanitatem dicit non propter 
divinitatem, dhset ser: Hvad som hselst skriften sseger Ohristum 
hafva fått på vissan tijd, dhset sseger hon för mandomens oc 
icke för guddomens skul. Vigilius martyr lib. 5 contra Eu-* 
tychen: Divina natura non indiget honoribus sublimari, digni- 
tatis profectibus augeri, potestatem coeli et terrse obedientise 
merito accipere. Secundum carnis naturam igitur illa adeptns 
est, qui secundum naturam verbi hoc nibil eguit aliquando. 
Num quid enim potestatem et dominium creaturse suse conditor 



— 266 — 

non habebat, nt noYissimis temporibns manens gratia bis poti- 
retur? Dhset aer: Den gnddomliga nataren baf?er icke beboof 
at blifye ophögd eller at bans baerligbeet skal blifva förökad, 
oc at han skal genom sina lydnos förtienst bekomma makt 
öfver bimmel oc joord. Dserföre bafver ban sådant bekommit 
genom sina köts natnr, medan han sefter oordsens natnr sådant 
intet någon tijd betarf?ade. Ty bura sknlle skaparen någon 
tid icke hafva magt oc bserredöme öfver sitt creatur, så at ban 
sådant skalle på ytarste tijden Hå til skenks. 

Af alt dsetta se vij, at vår Isera om Cbristi person aer 
fast annorlunda, sen dsen Theodoricus föregifver oc at hon 
grundar sig fast på dsen fi. skrift oc dhe heliga faeders sam- 
hålliga beksennelse som medh skriftene endels öfver eens kom- 
mer. Strider för daen skul Theodoricns in thesi 16 oc dhe 
andra aefterföliande in til dan 36 emoot sina egna diet de 
Ubiquitate, qua camem fingit infinitam, dhset ser: om itt så- 
dant ubiqvitet (deer [o: dset] han dictar, at vij laere) genom 
hvilket Cbristi kött skal vara osendeligit oc omseteligit. 

Hvad som nu sagdt aer om daen haerligheet, som man- 
domennom genom daen persoonliga föreningene medh gaddomen 
gifyin aer, hindrar ingalunda dhaet som baer infördt yarder af 
Theodorico utaf propheterna oc evangelisterna om den natur- 
liga Cbristi mandooms aegenskap: naemliga at han var i sine 
mooders lijf, i Bethlehems krubbor, i Jerusalems tempel oc 
annat sådant. Tij daen b. skrift vitnar klarliga både om 
Cbristi mandooms haerligbeet oc om daesse fömaemda naturliga 
egenskaper. Men huru sådant kan tillika vara oc dhaet ena 
icke emoot dhij andro, staelle vij til hans alsmaektigbeet oc 
vijsbeet, som oss sådant i sitt b. oord uppenbaradt hafver, oc 
gifvom oss til frids maedb hans oord, fattandes dhaet maedh ena 
enfalliga troo oc tagandes wårt blinda förnuft til fånga. 

Vij skulom ock komma i bog, at Paulus talar om vår 
baerres Christi förnidrings tid, hvilken daen helga skrift så be- 
skrifver, at boon laerer daen stoora haerlighetena hafva varit til 
en tid fördolda i Christo, Phil. 2, Col. 2, aendog boon stundom 
utbi hans mirakel oc aelliest hafver sig något se låtit. Men nu 



— 267 — 

bmkar vår hserre Ghristas samma sina stoora hserliga (full- 
komliga), aefter han hafver bortlagdt trseldooms hamnen oc ser 
aphögd til fadrens höga hand, en hjerre öfver alt dhiet som 
nsemnas kan, icke alenast i dsenna vserldene, ntan ock i daen 
tilk(Mnmande. Wij förnimme ock utaf dset som sagdt ser om 
Ghristi mandooms hserligheet, bura yrångeliga Tbeodoricits in- 
f5rer dhset oordet: Han moste i all stycken vara brOdeme liker, 
andantagandes synden. Tij såsom han dhset införer moste alt 
yara osant dhaet som skriften talar om Ghristi mandom, dbset 
som icke kan saeijas om våra natur, oc vil så följa at Ghristus 
sefter sin mandoom icke ser aflad af dsen H. Anda, icke född 
af ena Jungfru, icke förenter msedh guddomen, oc at hans blood 
icke rensar oss ifrå yåra synder, oc mykit annat sådant. 

Oc sefter vij tilförene bafve taladt om den persoonliga 
föreningen, genom bvilka mandomen ser uptagen af gnddomen 
i ena persona, så kan man thser af klarliga förnimma, at dhset 
guddomen i en persoon gör mandomen delaktig af sina alsmsektig- 
heet> dser blifya icke två alsmsegtigheter, utan een. Men dsen 
samma alsmsektigheet, som guddomen hafver per essentiam, 
dhset ser af naturen, dsen hafver ock mandomen (såsom patres 
tala) per dispensationem unionis, dhset ser: genom dsen för- 
ening, som genom Guds guddomeliga kraft bsegge natureme 
emillan skedd ser. 

XIII. Utbi dsen 38 thesi blifver Theodoricus en uppenbar 
papist, dser han sseger, at vij blifve vsel rsetfserdige alenast 
genom troona, dog så, at bona opera ex actu justificationis 
minime excludamus; illa enim necessario in actum justificationis 
incurrunt. Hans egen oord så lyda, dhset ser, at vij ingalunda 
utsluta skulom gooda gsemingar ifrå sielfva rsetfserdingenes 
vserk. Detta alt ser tvsert emoot Paulum, dser han sseger, at 
vij blifve rsetfserdige genom troona, utan gsemingar. Item si 
ex operibus est justitia, Ghristus frustra mortuus est. Skulle 
Galvinisterne hser om döma, kunde dbe intet annat sse^a, sen 
at dhset ser tala på goode papistisko, seftersom papisteme tala 
de fide formata bonis operibus, dhset ser om dsen troo, som 
sampt msedh gsemingarna gör msenniskiona rsetfserdiga. Oc 



— 268 — 

sendog Theodoriens vael siden nogot lindrar sitt taal, så hi^per 
dhset intet, ty dheet «r grooft at sflsija, at gärningarna skmla 
göra något til actom jnstificationis, oc siden sasya, at dhe intet 
annat göra, sen dhe vitna om troona, som gör rsetterdig. 

V. Uthi åam 39 tbesi styrki«r han d^en Epicoriska s&ker- 
hetena hoos alla ogudactiga, i dbsat at han dhaem tröster, at 
ehnrn ogadakteliga dhe lifva, likT^l om dhe sero af Gndi nt- 
yalde skal Ysel dsen tiden komma, på bvilken Gud genom sins 
Andas Jönliga kraft skal d«m omysenda oc saliga göra. Så 
talar skripten ingestseds. Ty Panlns (Ephes. 1) saeger: Han 
hafver oss utvaldt i honom förr sen vserldenes grund lagder 
Tar, på dhflet at yij sknle vara helige oc ostraffelige för honom 
i kserleken. Men hyad Theodoricns haer för en Iterare ter 
gifyer propheten Jeremias tilksenna cap. 23: Dhe falske pro- 
pheter prsedica sitt hisertas syner oc icke ntaf hserrans mnn; 
dhe saeija dsem som mig försmseda: Haerren hafVer dhset sagdt, 
Ider yarder yselgångandis; oc til allom dem som yandra »efter 
sijns hisertans tyckjo saeija dhe: Dser kommer Ingen olycka öfver 
ider etc. Dhe styrkia dhe oonda, på dhset at ingen skal om- 
ysenda sig af sina ondsko. Ty af Theodorici oord folier nppen- 
barliga dhset, at dhien ogndaktige intet hafyer behoof at befllta 
sig om at blifya omysender, ty dhset skal ysel Gud göra honom 
sins andas lönliga kraft, når bestsemd tid kommer. Hyart 
blifyer då dhset Panlns saeger Pbil. 2 : Skaffer msedh frnctan oc 
baefyan at i salige yarden; Oc sidan ssetter han: Ty Gnd ser 
dsen som yserkar i ider både yilja oc gserning sefter sitt gooda 
behag. Hoos sådant folk som maedh iructan oc bsefvan haf?a 
åhoga om sina saligheet yil Gnd yara kraftig, men om dhe 
andra saeger han: Om i lifyen sefter köttet, då skalen i dö. 

Yl. Uthi dsen 40 thesi oc dhe andra om sacramenten gör 
Theodoricns all sacramenten, yeteris et noyi testamenti, kraftlös, 
i dhset han sseger, at dhe icke tilsegna oss nåd^a, utan dlsom 
tekn henne försegla. Aendog Paulus (fiphes. 5) sseger om 
doopet: Han gioorde hsenne (församlingena) rena genom yatne* 
badet i oordet. Item sseger ock Petrus (1: s): Hyilket (yatn) 
oss saliga gör i doopet. Tit. 3 talar åter Paulus yid samma 



— 269 — 

ssBttet. Man kunde ock t»! dhs^ samma bevisa om dhe andra 
sacramenten, hyar dhset icke vorde för långt. 

Dheet han i dsen 48 thesi msedgifver, at barnen, som döpt 
varda, bekomma troona, kommer vsel öfver ens msed scripteme, 
som ttttrydkeliga saager, icke alenast om dhe gambla, utan i 
gemeen, at om^Krelsen var itt insegel til troones raetfserdig- 
heet. DetT ntaf klart ser, at barnen i gamla testMnentet, som 
nu omskåros, bekommo troones rsetfBerdigheet oe för dssn skul 
hade troona. Hvarföre oek Ohri^s sseger: Dsen som förargar 
en af dhe ringaste (Graekeske texten brnkar itt oord som msBr** 
ker ^nebaam), som troo nppå mig etc. 

In thesi 45 raisbmkar Theodoricns grafliga dhaet som 
står Apocal. 7. Ty dsessa S. Johannis oord: Sidan såg jag 
oe sii, en stor skare som ingen rtekna knnde, af allom hed* 
ningom oc sls^tom oc folkom oc tnngomålom, ståndande för 
stoolen oc för lambena, kledde i hviit kläden etc, tyder han 
nth om daem som icke döpte eller genom ordentelig medel til 
salighetena kompne aera. Men Johannes talar hesr i capitlet 
först om dsBm, som af Judarna till Ohristum genom euangelii 
predican omvaende blifva. Sidan talar han om den stoora ho* 
pen, som i hela vaerldene genom samma euangelii prsedican 
Ghristi troo oc euangelium anammadt hafva, ksenna dsen raetta 
Guden oc lambet, dhe s(»n ock hafva genom doopet iklaedt sig 
de hvita klseder, dhset aer Ghristum maedh hans raetfaerdigheet 
oc oskyldigheet: Gal. 3: I seren alle Guds barn genom Ghristi 
troo, ty i, så månge som döpte aeren, hafven ider iklaedt 
Ghrktum. Oc daesse (saeger Johannes vidare) ära komne utaf 
stoor bedröfvelse och hafva tvagit sijn klaeder oc gioordt daem 
reen oc hviit uthi lambsens blood. Meo man seer vael hvart 
uth Theodoricus pekar, naemliga inn på dhaet som hans patri- 
arch, Ginglins, laerer in expositione fidei ad Ghristum regem, 
dhaer han saetter hedningarna Herculem, Theseum, Socratem 
oc andra flera brede vid Adam, Abel, Noah, Abraham, Petrum, 
Paulum uti dhaet aeviga lifvet, aendog t^maemde hedningar af 
Ghristo aldrig något viste oc för daen skul äro under daen doo- 
men som blifver faelt Johannis 3: Daen som icke troor sonen. 



— 270 — 

han skal icke se lifvet, ntan Guds yrede skal blif^a Of?er 
honom. 

In thesi 46 talar han spotsliga emoot dhaet heliga doopet, 
som i nOödsfall varder af qvinnar förhandlat, endog dh»t ju 
klart ser, at dser dhe personer, som ordenteliga kallade sera 
til pnedico ssmbetet, ingalunda tilstffidis komma knnna, dser 
gSBller då dhset andeliga presteskapet, om hvilket Petras talar: 
I seren dhe utvalda slsegter, dhset andeliga presteskapet, dhset 
heliga folket, at i skulen knndgOra hans dygd som ider kalladt 
hafver. Hvilke oord Petrus stseller icke allenast til msennema, 
utan också till qvinnoma, scm i Ponto, Gralatia, Capadocia 
etc. til Christi kundskap komna voro, såsom utaf dhset första 
capitlet klart ser. Hvarföre ock i gambla testamentet Ises man 
Exod. 4, at Sipora Mosis hustru omskar sin son. Item 1 Macab. 
1 Dhe qvinnor som sijn barn omskoro vordo, för den gerningen, 
lika som för itt saligt vserk uti dsen rsetta gndstjsensten bruke- 
ligit, af Antiocho dsen tyrannen drsepna. Hvi skulle då orfttt 
vara i nyja testamentet, dser som prsedicosembetet icke ser 
bundet til ena slsegt, som dsem ordenteligit var i gamla testa- 
mentet, utan som Petrus sseger Act. 2 utaf Joel: Jag skal ut* 
gjuta min anda öfver alt kött oc ider söner oc idra döttrar 
skula prophetera etc. Oc åter: öfver mina tisenare oc öfver 
mina tisenarinnor skal jag i dhe dagar utgjuta af minom anda, 
oc dhe skula prophetera, dhset ser: dhe skula Isera. Såsom 
yij ock se af Hanna prophctissa Luc. 2 oc Priscilla Act. hafva 
Iserdt andra uppenbarliga Guds yseg. Dhset Theodoricus in- 
drager Pauli oord, at qvinnoma skula tiga i församlingen 
1. Gor. 14, ser klart, at Paulus hser talar om församlingen, i 
hvilka månge propfaeter, dhset ser Iserare, tilstsedes sera oc tala, 
såsom texten dhset utvisar. Dserföre kan man dhset icke förstå 
om nödsmå], dser inga sådana propbeter kunna tilstsedes komma 

Uti dsen 47 thesi intil dsen 65 handlar Theodoricus om 
hserrens natvard så, at han alenast någorlunda beskrifver dhset 
andeliga setandet och drickandet, likasom Ghristus i natvardens 
instictelse om intet annat setande handlade. £ndog dhset klart 
ser, at Ghristus handlar om itt sådant setande, som först be- 



— 271 — 

gyntes når han sin natyard stictade i nyja testamentet: I dssn 
natten, når han förrådder vardt. Hvilket setande i dhaet gamla 
testamentet intet yarit hafver, sendog dhset andeliga s&tandet 
i dhset gamla testamentet skedde. Oc talar Christus om dh»t 
ffitande som sker msedh mnnnen, når man anammar bröd oc 
vijn, om hyilket Christus seeger: Dhsetta mr min lekamen, 
dhffitta ffir min blood, hvilken oord så klar sera oc så klarliga 
ntTisa, at alle, som fömaemda bröd oc vijn luaamroa, både 
vaerdige oc ovaerdelige blifva delactige af Christi lekamen oc 
blood, dog dhe yserdige sig til saligheet, dhe ov»rdige sig til doom. 
Så klar sera dhe, at dhe Calyinister, når dhe sådana oord 
annorlunda hafya yelat uttyda, sera dhe komne til all som 
största oenigheet sig emillan, så at Carolostadins, dsen förste 
fast grundar sin mening på dhset oordet: Hoc (dhsetta) likasom 
Christus skulle hafva sagdt pekandes på sin kropp eller leka- 
men: Daetta ser min lekamen. Cinglius sefter dsen uppen- 
barelse, som han fick i sömnen af en, af hvilken han sielf icke 
mintes, antingen han yar hviit eller syart, grundade sina me- 
ning på dhset oordet: Est (ser), hvilket skulle mserkja: dhset 
betyder. Oecolampadius grundade sina mening på dhet oordet r 
Corpus (lekamen), hvilket skulle vara så mykit som: Min leka- 
mens tekn, figur, memorial. Dhe andre Calyinister, hvar sefter 
annan, hafva msestadeles diktadt sig en grund oc uttydelse på 
Christi oord, hyilket af deres skrifter kan bevisas. Men nu 
yil man låta bestå oc göra ena mening utaf dessa tre Calvi- 
nisters (Carolostadii, Cinglii oc Oecolampadii) uttydelse. Dsenne 
min lekamen (sseger Carolostadins) mserkjser (sseger Cinglius) 
min lekamens tekn (sseger Oecolampadius). Så blifver ju dserat 
dsen meningen, at Christi lekamen, som dser sat til boords, 
icke var en sann lekamen, utan mserker lekamens tekn. Altså 
rasar sksel oc förnuft, når dhset begynnar tyda Guds ord, sefter 
som dhij sjelfvo synes. Men yij yilje enfalliga blifva vid Christi 
klara oord oc lyda Chrysostomi oord, Homelia 83 in Matth.r 
Credamus ubique Deo neque contradicamus ei, etiamsi sensui 
et cogitationi nostrse videatur absurdum esse quod dicit, superet- 
que et sensum et rationem nostram verbum ipsius; quod in 



— 272 — 

omnibuB, prsedpue in mysteriis facianmS) non illa soluramodo 
quflB pro oculis posita sunt adspicientes, sed verba egos qaoqae 
tenentes, nam verbis ejus defraudari non possnmns. Sensns 
enim noster deceptoi fadlimns est. Qaoniam ergo ille dixit: 
Hoc est corpns menm, nnlla teneamur ambigoitate, sed creda- 
mns et ocnlis mtellectns id perspiciamns etc. Dhset ser: Lset 
oss alla troo Gndi oc icke s«ija bonom emoot, sendog dbaet 
han sseger synses för vårt förståiid oc tanker olikt, oc hans 
oord öfvergår vårt sinne oc förstånd. Daetta sknle yij göra i 
all stycke, men synnerliga in mysteriis, dfaset ser i helga sakra- 
menten, som begrijpa stora hemligfaeet, oc vij sknle icke anse 
alenast dhset som ser för ögonen, utan akta oc hålla hans oord. 
Ty genom hans oord knnne vij intet besvikas, men vårt sinne 
oc förstånd kan letteliga yarda besvikit. Dserföre sefter han 
sade: Dsetta ser min lekamen, så sknle vij uthi inga andfa 
måtto tvika, utan troo oc beskoda sådant intet msedh yår för- 
stånds ögon. 

Yij yilje på deenna tid, för tidens kortheet sknl, intet 
mera hser om disputera, utan alenast klaga för Grnd, at Theo- 
doricus i dsen 63 thesi skyliar oss osanfserdeliga för dhset 
groofva Capemaitiska setandet, endog alla våra prsedikningar 
oc vare Iserares skrifter om dsen handelen noogsamt utvisa, at 
vij hser utinnan sere oskyllige. Theodoricns skoonar icke vår 
hserra Ghristo i samma thesi, ntan tyder om honom dhset oordet, 
Johan. 6 : Garo non prodest quicquam, dhaet ser köttet ser intet 
nyttigt. Dhset ser ochristeligit sseija Christi kött intet vara 
nyttigt, af hvilket han dog dser sammastsedis gifver til ksenna, 
at vij lif hafve oc om hvilket den h. script fast maed större 
vördning talar. 

In thesi 54 straffar han dhset oordesättet: In pane. Hvil- 
ket dog dhe h. fseder, Cyrillus, Ambrosius, Augustinus, Basilins, 
Ohrysostomus, Cyprianus, Theophilactus oc andre patres opta 
bmkadt hafva, icke at insluta Christi lekamen i bröd localiter, 
dhset «r, på rumligit ssett, utan till att förklara Christi ord 
om hans sanna neervarelse uti hans natvard, som hser på joor- 
dene oc icke i himmelen msedh troona hållen varder. Oc sera 



— 273 — 

förnsemde patres i dsenna laeron om haerrens natvard aldeles 
msedh oss enige, såsom af deres skrifter klarliga kan beyisas, 
endog Oalvinisteme några dicta til sina mening draga yilja. 

Af alt daetta förhoppes vij nnderdånliga, at E. F. N. kan 
förnimma, hnm groof Theodoricns ser nti sina thesibus oc hnru 
falskeligen han i beslutet berömer daen Iseron som han fOre- 
gifvit hafver, likasom hon skalle yara fides catholica. Vij bidie 
alle nådigeste h^erre på dhset nnderdånligaste, at E. F. N. vill 
daetta yårt yaslmeenta oc rsetmsetiga svar gnnsteliga nptaga oc 
altid så haer sefter som hser til blifva vår gunstige oc nådige 
hserre oc öfyerheet. 

Datum Stocholm dsen 14 Yllbris anno 1602. 
E. F. N:8 

underdånige oc troopligtige undersåter Olaus 
Martini Arch: Upsaliensis sampt hela Ministe- 
rium uthi Stocholm. 

(Samtidig kopia i Eangl. Bibi. Bälambs saml. N. 40 8. 565—580.) 



4. 

Olaus Martini till Erik Jöransson Tegel. 

Earbo d. 13 okt. 1603. 

Erchiebiscopens breef till Erich Jörensonn. 

Nådhe och fridh aff Gudh Alzmechtigh genom frelsarenn 
Jesum Christum eder altidh önskandes. 

Clarissime, Domine Secretarie, Jagh täcker ider på dett 
wenligeste för all godh benägenhet och alle welgerninger som 
i migh beu\J8t haffue, för huilka iagh medh gudz hielp altidh 
skall finnas tacksam, och ider till yilje wara ehuar migh thett 
känn stå till görandes. 

Ternest huadh ider begär anlanger giffuer iagh ider wen- 
ligh min meningh tilkenna, att thett Gapittlett i Stokholm 

8v. Akad. Handl fr, 1886. 18. 18 



— 274 — 

giordt haffver i thenna sakenn, kana iagh inthett ogilla, synner- 
ligh efter thenn person, som i ider till hustro tagitt haffae, 
med sljn Calainske troo och bekennelse, sigh ifrå wåra för- 
samblinger emoth the fdrmaninger, som till henne skedde äre, 
haffver syndratt och frå skilltt. Och therföre kunna wij medh 
godt samyet och uthan Gudz församblingz stora förargelse henne 
ingen tienst som predicoembetett tilkommer göra, för än hon 
effter thett christelige brnak, som i Stokholms Gapittell lenge 
waritt haffver, sigh till wår religion och bekennelse giffver. 
När thett skeer will man göra så mykitt som möijeligitt wara 
känn medh kyrkio ordningen dispensera, och ider eljest i alle 
tilbörlige saker, wenligen tiäne. Iagh bider wenligh att i 
thenne snar icke nptage till ondo, samyetett måste man achta, 
och thär emot inthet göra eller företaga. Jagh befaler ider 
här med Gudh thenn Alzmechtigeste, aff Karbo then 13 Oc- 
tobris Anno 1603. 

Jder godhe wänn 
Olaus Martin! 
A Upsaliensis. 
(Kopia i Liber capitali Stockholmensis 1600 — 1609, Biksarkivet.) 



6. 

Olai Martin! bref till lagläsaren Jöran Larsson. 

Upsala d. 9 januari 1604. 

Nådhe och frijdh af Gudhi genom herran Jesum Christum! 
Fromme Jöran Larsson, jagh hafyer bekommit edher skrifwelse, 
ther uthi i förmähle om thet arff som ähr fallet efter sahlig 
herr Mårthen i Wäthöö och bytas skall emelan hans barn. 
Och hafver i dömdt emelan brodhren och tya hans systrar, att 
han skall hafya twadheelarna och hwarthera hans syster ehn 
tridie part ther emot, effter som beskreffne Sweriges landslagh 



— 275 — 

ttthi bookstafwen lydher. Här till fromme Jöran Larsson ähr 
ej swårt att swara, förty om prästebam och theras arff talar 
laghen inthet. FörthenskuU hafver saligh och höghlofligh i hog- 
kommelse konungh Johan A. 1569 här om anmodhat ärchiebiskop 
Lars then äldre och nådheligen befallet, att han här om medh 
prästerskapsens samtyckio lagha och ställa skulle, förty Hs K. 
M:t förnam wäll, att thet war it stoort skillfångh emelan präs- 
ternas läghenheet på bygdhen sampt theras hustrur och barn 
och andra godhe mäns bådhe adhel och oadhel. Therföre 
hafver wäUbemälte erchiebischop Lars medh andre biskopars 
samtyckio och prästerskapsens bewilning giordt then ordningh, 
att prästhustrur och prästebam skulle effter thet concilii be- 
sluut, som skeddhe A:o 1572 byta och partera syne mäns och 
föräldrars äghor effter stadslagh. Thenne ordningen hafver 
höghbemälte konungh Johan gillat och stadfäst, som then ehr- 
wyrdighe herre M. Abraham, som samme tydh tillstädhes war, 
granneligha weet berätta, och heela presterskapet thet samma 
på nytt bewiliadhe uti Ubsala concilio A:o 1593. Så ähr ock 
samma ordningh ifrån A:o 72 alt här till wydh macht hållen 
uthi alla biskops stift i ryket, så wäll uthi Finlandh som på 
thenna sydhan om haffvet; förthenskull bliffwer uthi [o: icke] 
Sweriges lagh förkräncht såsom [i] föregifven, förty thenne 
privilegia och ordningh är hwarken emot lagsens ordh eller 
meningh. Neque enim privilegium unius ordinis violal jus 
universale. Icke kan heller prästens dotter hafva förgjordt sin 
rättigheet, therföre att hon hafver bekommit ehn bondhe till sin 
ächta man, förty hon ärffwer sin fadher och icke hennes man. 
Thet måtte och wara ehn wrångwyser brodher, som icke will 
unna syne systrar thet andra rättsinnige prästesöhner uthi så 
mångha åhr giordt baffwe och ännu giärna giöra, hälst mädhan 
sahlig herr Mårthens dotter flytelighen haffwer tillhulpet att 
något gott till arfs fallit ähr, som mongom wäll kunnigdt ähr. 
Så kan man icke häller weta om förbemälta herr Mårthens 
sons girughe och afwughe förehafwande kan hafwa lycka och 
welsignelse, förty thet hafver illa lyckas några fåå prestesöhner, 
som thenna ordninghen haffwer öffwerträdt. Therföre fromme 



— 276 — 

JOran Larsson, efter wi icke medh någon rätmätigh skäähl 
[och] ett godt samweet knnna retractera thenne sentens ivj 
här om gifwit hafwa, bidie och förmane wj edher till en godh 
föriykningh, att här nthaf inthet mehr bnller eller träta komma 
knndhe. Edhers fromheet här medh Gndhi befallandhes. Actom 
Ubsala d. 9 Januarij A. D. 1604. 

O. Mart. Archiep. Ubsal. 

(N&got yngre kopia i Upsala Bibliotek, Nordins saml. 1906.) 



6. 



Olal Martini ooh prästerskapets skrifVelse till 

riksens råd. 

Stockholm d. 5 dec. 1604. 

Nådhige Edle och Wälborne Herrer gnnstige 

wenner och befordrare, E. N:der och Her:ter Gndz 

dens alrehögstes mildriicke nådhe och Wällsignelse 

.gennom frelsarenn Ohristnm Jesnm altiidh kärligen 

och Odhmiackeligenn önskandes etc. 

Nådhige Edle och Wälborne Herrer, E. N. och H:ter 

knnne wij tienstligenn icke oförmältt låthe, thett wij effter 

denne tiidz lägennheett kortteligen hafwe öfwerläsidt thett 

Rennnciutionis scriptnm, som E. N. och H:ter oss för någre 

fåå dager sedhen, effter den Stormechtigeste Höghbome Furstes 

och Herres H. Carls, Swärigis Riickis yttkoradhe Eonnnngz 

och arffarstes, allés wåres Nådhige Herres och Eonnnngz be- 

falningh gunsteligen hafwe öfwerandtwardadt och tillskickadt; 

ohm hwilckedt hwadh wår eenfåldige wällmente betänckiande 

wara känn, skall E. N. och Henter medh dett alreförsta oför- 

snmmeligenn tillstältt warda. Men ij förstone och på denne 

tiidhen hafwom wij E. N. och H:ter kärligenn veledt låtte för- 



j 



— 277 — 

nimma, att iblandh andre wichtige artiklar, som ij förbe:de 
scripto nödhtorffteljgen fthre författadhe, warde någre af dee 
rådz personner, som vthi salige och höglofligh ij åhminnelse 
Eonnungh Jahans tiidh bruckadhe wore, effter theres förtienst 
och bedriffter, rätteligen beklagadhe, beskylte och straffadhe, 
att the, sosom theres höghe kall och embete och siälfwe säcken 
och nödhtorfften aldeles krafde, gennom tiidigest Rådh och 
myndigheett icke förhindradhe och affskaffadhe, then oroo, bnller 
och fhara sosom thå vthi religions skadhelige förandringh före- 
hadhes och wåldsambligenn mångom påträngdes, Tthan mhere 
förhulpe där till, att den förgifftige Påweske wilfarelse och 
mörcker medh alsomstörste siälewådhe och förspilningh vthi 
wårt käre Fädherneslandh hadhe siin framgångh och togh 
öfwerhanden. Så aldenstnndh sådan religions skadhelige för- 
andringh och på denne tiidhen medh thett Galwiniske förgifftige 
eeter och bedrägelige lähro myckidt förehafwes, sosom af the 
böcker, bådhe tillförrenne och nyligenn af tryckedt vttgångne 
och ähn nu vthi werckedt stältte ähro och oppenbarligen vtt- 
spriidhes, görligenn och nogsampt ähr till att see och befinna, 
Derföre ähr wår flitige bonn och begären, sosom och trogne 
rådh och förmaningh, att E. N:de och H:ter granneligenn wille 
betänckia och öfwerwäga hwadh E. N. och H:ters höghe em- 
bette, synnerligen vthi thette nödhtorfftige ärendedt eenkanner- 
ligen fordrer och kräfwer och medh E. N. och H:ters mogne 
rådh och betänckiande där till förhielpe och befordra, att så- 
dan obotteligh förderf och skadhe mötte ij tiidh och oför- 
summeligenn behindradt, förtagen och aldeles yttrootadt och af- 
skaffadt warda, så frampt icke skall wara till befrnchtandes 
thett som gemhene ordhspråckedt innehåller: Similia similibns 
punientnr. Detta hafwom wij på wår troheetz, embetes och 
samwetz wägne E. N. och H:ter icke kunnadt heller welett 
förhålle, wisserligen förmodhendes, sosom wij E. N. och H:ter 
af hiertadt wäll mheena, att och denne wår rådhsamme begären 
af E. N. och H:ter vthi bäste mötte vttijdd och optagen blifwa. 
Befallom E. N. och H:ter här medh vthi gndz nådhige skydd 
och beskerm till all andeligh och timmeligh wäUsignelse och 



— 278 — 

wäUmåge troligen och fliteligenn. Actam Stockholm den 5 De- 
cemb. åhr etc 1604. 

£. N. och Her:ter 

altiidh tienstwillige 

Biscopeme och Prästerskapet på 

denne tiidh ij Stockholm försambladhe 

Olaus Martini A. Ups. Petras Jonse St. 

Olaus Arosiensis. 

L. Paulinus Gk)thu8. Johannes Suenonis. 
Yolgangus Pozoldus. Henricus Opsopseus Schol» Holm. 

Rector. 
Petrus Matthise lector The[o]l. Stregn. 
Johannes Benedict. Arosiensis. 

af Upsala s[t]ifft. 
Heele Ministerium ij Stockholm. 
Laurentius Olaj Täbyensis. 
Amundus Beronis ij Yalentuna. 
Abrahamus Brynolphi in Spånga. 
Olaus ij Bottkyrckia. 
Laurentius in Grodhinge. 
Andreas Johannis in Bromma. 
Johannes in Huddinge. 

af Strä[n]gnes stifft. 
Laurentius Olaj in Tällie, 
Siggo Christophori in Fors, 
Petrus Suenonis Biörluudensis. 

af Westerårss stifft. 
Ghistophorus stephani in Irista, 
Laurentius Nicolai i Sala. 
Ericus ThomsB in Bälingh. 

(Kopia. Eiksarkiyet, Biksdagsacta.) 



279 



7. 

Olai Martinl föreställning till Rådet i anledning af 
Stockholmsprästemas stängande från ämbetet 

Maj 1605. 

Hvad för stora Synder then bedrifwer, som sätter en oskyl- 
dig Prästman ifrå sitt ämbete och sin försambling. 

1. Efter trogne och rättsinnige lärare äro Gadhs thens 
aldra högstes lärare Joh. 20 så tager han sig alt för stoor 
dristighet til som sådana lärare afsätter. En werldslig konung 
och herre skalle icke taga till godo, om någon handlade så 
med hans legater. Wår Herre Christus tager thenna saken så 
np, at han säger Luc. 10: Then eder hörer, han hörer mig. 

2. Then Helge Ande sätter lärarena til at regera Gudhs 
försambling, hwilken han hafwer förwärfwat med sitt blöd 
Act. 20, therföre sätter han sig emot then H. Anda, som them 
sätter af sitt ämbete, ja han will stoppa munnen til på then 
H. Anda och förhindra hans ämbete, ty predikoämbetet är an- 
dans ämbete 2. Cor. 3. 

3. Sättia sådana lärare af, thet är twert imot Gudhs bod, 
hwilket står i Psal. 105: Kommer intet wid mina smorda och 
gjörer intet ondt minom prophetom. Och många andra sådana 
sententier finner man i then H. Skrift. 

4. Then som lärare sätter af, blifwer skyldig til al then 
skada, som Gudhs försambling lider therigenom, at hon them 
mister. Wälbegåfwade lärare giöra stort gagn uthi församb- 
lingen Joh. 15: Jag hafwer, säger Christus, uthkorat eder och 
tilskickat eder, at i skolen gåå och giöra frucht, och edor 
frucht skall blifwa. Therföre lider Gudhs försambling stor 
skada, när sådana lärare blifwa henne ifråtagna. 

5. Then sådana lärare tager ifrå församblingene han up- 
wäcker öfwer sig många gudfruchtige menniskiors suckan och 
hiertelige klagan, hwilket icke kan afgå, med mindre Gud seer 



— 280 — 

ther till. Såsom Christus om sådana sockan och klagan talar 
Lac. 18: Skulle Gud icke hämnas sma uthkorade som ropa till 
honom dag och natt, skulle han hafwa tolamod ther med? 
Jag säger at han skal hämnas them snarliga. 

6. Ogudachtige menniskior som hafwa haat til rättsinnige 
predikanter for then skull, att the straffa theras ogudachtige 
lefwerne, hlifwa styrckte uthi sin ondsko, när sådana lärare 
hlifwa förfolgde och afsatte, the hlifwa och i så måtto för- 
ståckade i sitt hierta och uppäggiad« at hielpa til sådana lä- 
rare at förföllia, hlifwa för then skul i sin ohotferdighet horta 
til lif och siäl. Til hwilka de swara skola som rättsinnige 
lärare förhindra, at the med sådana syndare icke få handla 
som theras ämbete fodrar och kräfwer. 

Thetta förskrefna hafwer M. Olaus 
Archiepiscopus giordt föran han drog 
ifrå Stockholm och fåt Eiksens råd til 
at praesenterat för Hans Kongl. Maj:tt, 
när Hans K. M. skulle komma ifrå Ny- 
köping anno 1605 in Majo. 

[Efter en något yngre afskrift i Knngl. Biblioteket, Engeströms 
saml. B. X: 1. 28 (Eccles. Mas. 1219—1620), fol. 119.] 



8. 

Olaus Martini till Karl IX. 

Upsala 1 Januari 1608. 

Then Stormechtighe Höghome Furste och Herre Her Carl den 
nijonde medh Gudhs nådhe, Sweriges, Götes, Wendes, Finnars, 
Carelers, Lappars i norlanden de Caianers och Esters i Lif- 
landh etc. Eonungh, Min aldrenådigste Eonungh och Herre, 



— 281 — 

Gndhs nåde, fridh och wftlsignelse igenom then himmelske 
konunghen wår Herre Jesam Christom sampt min onderdånighe, 
ödminke och troplichtighe tdenst altidh tilförende. 

Stormechtige Högbome Furste aldrenådigste Eonnngh och 
Herre. Ibland andra höga dygder som en Konunigh och furste, 
Gudh till &ro, undersåteme till godho och honom sielf till 
ewigh berömelse, synnerligen bepryda, &r icke then ringesta, at 
han icke allenast wäl kan lyda, utan och befaler, at theologi 
och andra, som saken förstå, frijdt seija sin meningh om the 
artikler, som i then Christelige läran uthi någon oenigheet 
komne äre, och om the böker, uthi hwilka sådana artikler 
warda förhandlade: Ty såsom Ambrosius säger lib. 1. epist. 29, 
Then åtskildnaden är emillan goda och onda furster, at the 
goda älska |: hoos sina undersåter :| frijheten, the onda älska 
träldomen, så hafwer ock £. K. M. nådheligh befalt migh och 
några andra här i r^ket, at wij skola gifv^a wår meningh 
skrifteligh tilkenna om then Catechismo som anno domini 1604 
i Stocholm af trycket utgick. Och efter thet at såsom thet står 
icke väl en konung sådana frijhet neka och förtaga, så står 
thet icke en prestman wäl sin meningh i sådana saker förtigha 
och fördölia, såsom ther sammestädes Ambrosius säger: Neque 
imperiale est libertatem dicendi negare neque sacerdotale quod 
sentiat non dicere, derföre hafwer iagh korteligh författat thet 
iagh medh itt godt och oförkrenckt samwet efter then heliga 
skrift och föregångne handlingar om förbemeltte Catechismo 
döma kan. Jagh beder E. E. M. underdånligh och ödmiuke- 
ligh, at £• K. M. medh gunst och nådhe thenna min wälmeente 
Censuram öfwer förbemeltte Catechismum will uptagha. Såsom 
och förbenemde Ambrosius hafwer wäl och merkeligh sagt till 
den gudfruchtige Eeijsaren Theodosium: Nihil in sacerdote tam 
periculosum apud Deum, tam turpe apud homines, quam quod 
sentiat non libere denuntiare. Ideoque clementiae tu», inquit, 
displicere debet sacerdotis silentium, libertas placere. Gudh 
alsmechtigh £. E. M. sampt thet hele konunghslige huset 
nådheligh bewara och lenge wijdh macht hålla, sino heUgo 
nampn till prijs och ähro, hele njket och alla stender till 



— 282 — 

långwarig och önskeligh wälferd. Upsali» 1 Janaarii Anno 
DomJni 1608 

£. K. Mts. 

Troplichtighe undersåte 

Olaus Martini Upsaliensis. 

(Efter en af Olaus Martini egenhändigt undertecknad utskrift 1 
Upsala Uniy. Bibliotek. T. 79.) 



9. 
Jolm Forbes till Earl IX. 

Haag 14 november 1610. 

Serenissime rex. 

De utrisque legatis Y. Serenitatem iam certum accepisse 
nuntium credibile est, quibus a V. S. ministris tam negligenter, 
tärde et maligne suppeditati sumptus, ut nec progredi nec re- 
gredi potuerint. Quas ego transgressus sum regiones qvietas 
vidi, nec certe V. Serenitati ab externi hostis molimine quan- 
tum ab interna rerum administratione timendum. Hsec qualis 
nunc est (ni mature et provide caueat V. Serenitas) maioris 
damni causa erit, quam possit quivis extemus hostis inferre. 
Facilius enim fraude quam vi transfertur imperium. Nec uUum 
ad eiusmodi facinus commodius invenire poterit compendium 
fraus quam imperii fastidio subditorum animis debitam reve- 
rentiam eximere et opis extern^e spem omnem praecidere. (Jtrum- 
que patitur Y. Serenitas. NuUus enim est ordo regni qui ob 
insolentem, acerbam, avaram et perniciosam regiorum admi- 
nistrorum dominationem justas non habeat simultatum causas. 
Eorundem in peregrinos superba severitas, intolleranda morosi- 



— 283 — 

tas et graves injurise extemnm omnem a tuis castris militem 
abegernnt. Foris regium nomen quod sacrosanctum esse debet 
proscinditur, domi imminaitar regia dignitas. Quam facile erit 
in hoc reram statn breoi, V. Serenitatis familia astu aliorum 
in publico omnium odio constituta, alterius capiti diadema im- 
ponera, cum imperium subditis iniucundum et graae sit, exter- 
numque omne sublatnm fuerit anxilium, qno possent vel intemi 
tumultus cohiberi vel extemi hostium impetas propulsari. Si 
qnis sit propensiori in V. Serenitatis familiam studio, omnibus 
hunc quibus euertere possunt machinis impetunt, nec ullo ha- 
betur discrimine, incola sit an advena. Quam moesti ambu- 
lent, mendicantes quse cum vitse periculo et egregia in rem- 
publicam opera meruerunt stipendia, illustres, generosi et no- 
biles quamplurimi, referre pudet. Immerentem Messenium quam 
violento inuaserint impetu, ipse vidi, nunc papismi, nunc calui- 
nismi insimulantes, et cum recentia nuUa suppeterent crimina, 
jam olim ab illo in exilio sub hostis imperio et praesidio acta träns 
mare sedulo inquisita S. V. exbibentur. Illius quippe eximiam 
yirtutem et singularem eruditionem, qua illis longe prselucet om- 
nibus, verentur, ne illomm luminibus obstrnat. Hsec prsesens 
significare non potui. istos semper habens et testes et inter- 
pretes sermonis mei. Nec alium qnempiam esse spero qui ista 
libere ad V. Serenitatem deferre audet. Ideo nunc absens hane 
y. Serenitatis in me benevolentiae quantam possum gratitudinem 
rependo, sperans före ut Y. Serenitas hane meam libertatem 
boni consulat, quam regise familiae incolumitas et meum in ea 
omni modo procuranda officium postulat. Reipublicse statu 
penitius perspecto experietur Y. Serenitas, si inutiliter ista 
suggessi. Unus est Ericus Georgii quem certe pio et sincero 
in regiam personam et familiam studio esse credo, et persua- 
som habeo, si quid restat, in quo Y. Serenitati aut regise fa- 
miliae inservire possum [o: possit], addictissimum fidelissimum- 
que semper se habiturum seruum certissime sibi polHceatur, 
ubicunque terrarum vitae huius caducse tempus transigere con- 
cedat diuina majestas. A qua Y. Serenitati omnia foelicia 
animi, corporis, fortunse ac regiae familise bona, vires, vale- 



— 284 — 

tadinem cnm honoris gloria et potentiie qaotidiano pnecor in- 
cremento. 

Dat. Hagee Comitis 14 Novemb. 1610. 

Sereniss. V. Ma. 

Seruns addictissimus 
Johannes Forbesias. 

(Original i Riksarkiyet. Bref till hertig Earl och Earl IX.) 



10. 

Om Olai Martdni Varning mot Earls katekes. 

Då ett visst dunkel, som jag ej kunnat fullt skingra, råder 
i fråga om denna Olai Martini skrift, nödgas jag här mera 
detaljeradt redogöra för aktstyckena i frågan. De finnas i Upp- 
sala bibliotek T. 79 in 4:o och äro följande: 

1) s. 179—180 recto. Utskrift af Olai Martini bref till Karl 
IX af 1 jan. 1608 med egenh&ndig underskrift, i hvilket 
bref han s&ger sig öfversända sin censura af Konungens 
katekes. 

2) fol. 180 verso — fol. 182 recto. »Register vpå the fömemb- 
ste stycker i förbe^^ Catechismo emot hwilka thenna nöd- 
torftiga warning stelt och författat &r. Thenna Catechismus 
kommer öfyereens medh Calvinistemes Catechismis och är 
synnerligh och mestadeels tagin af den Caluiniske Vrsini 
Catechismo, hwilken och kallas then Heidelbergiske» .... 
För hvaije rubrik hänvisas tiU ett folium i texten, men 
texten är icke »Varningen» här nedan under n:r 3, såsom 
synes dels af att denna ej varit folierad, dels att, om den 
varit det, hänvisningarna icke stämt. Handen är icke Olai 
Martini, utan samme skrifvares, som han användt i n:r 1. 

3) fol. 183—247 recto: »Nödhtorfftigh warning stelt aff Olao 
Martini A. Ypsaliensi til them som läsa then boken, huilken 



— 285 — 

thenna titelen haffuer: Catechismus eller rett Chrigteligh 
kennedom om wåra christeligha troos nödhtorfftigaste artik* 
ler, huffmdpuncter och stycker etc. och bleff tryct p& Suen- 
sko i Stocholm anno domini 1604.» Originalkoncept af Olai 
Martini hand med åtskilliga af honom gjorda ändringar. 
(Fol. 237 — 239 har samme skrifvare som ofvan varit an- 
vänd.) 

4) fol. 173 in på 174 v. Kopia af brefvet ofvan under n:r 1, 
dock utan årtal och underskrift. 

5) fol. 174 — 176 v. Samma »Register» som ofvan under n:r 2, 
ehuru i en äldre något kortare konceptform, hvilket dock 
nu af Olaus Martini användts för ett nytt ändamål, näm- 
ligen att ingå i en skrifvelse ställd i prästerskapets namn, 
såsom synes däraf att 

a) å den rena återstoden af fol. 174 v. har Olaus Martini 
själf skrifvit: »Register vppå the förnembste punc- 
ter som wij aff presterskapet nu här i Örebro 
försambladhe ingalunda kunna gilla vthi then cate- 
chismo, som på Suensko i Stocholm anno domini 1604 
aff trycket vthgick, för huilka stycker wij och hela för- 
bemelte catechismum förkasta, cffter wij thet godha som 
ther inne kan finnas elliest thet gudhi skee loff vthan 
bemengielse medh sådana stycker haffua och inthet be- 
höffua thet aff Zacharia Vrsino lära eller til läns taga», 

b) och i Registret fol. 175 — 176 v. har han först, på grund 
af den nya titel, som han nu insatt, strukit hela den 
gamla titeln och början, som jag anfört ofvan under 
n:r 2, vidare gjort marginaltillägg (hvilka äro införda i 
texten af Registret under n:r 2), tillagt upplysningar å 
hvilken sida i Earls katekes anmärkta ställen förekomma 
samt vid angifvande af de folier, där vederläggningen af 
hvarje punkt var att söka, tillskrifvit : »såsom bewises 
vthi wårt betenkiende». 

Häraf framgår tydligen, att han ämnat låta sin ursprung- 
ligen i eget nam författade varning utgå i hela prästerskapets 
namn vid riksdagen i Örebro i januari 1608, ehuru varningen, 



— 286 — 

efter hvad jag ofvan i själfva minneflteckningen trott mig kanna 
antaga, aldrig har, vare sig i den ena eller andra formen^ 
kommit nnder Earls ögon. Jag vill tillägga, att ärkebiskopens 
Varning sådan den föreligger i T. 79 tydligen är den som han 
nedskref genast efter att Karls katekes utkommit (han säger 
fol. 186, att katekesen är »nyligen» tryckt), men att det synes 
mig föga sannolikt, att den »censura» han omtalar i det (till- 
ämnade) brefvet till Karl af 1 jan. 1608 kunnat vara samma 
»Varning» i oförändrad form. Klarligen måste han åtminstone 
ändrat titeln, ty orden »Varning stält till dem som läsa den 
boken» kunde väl ej stått krar i en för Karls ögon afsedd 
censura; och äfven en så oförfärad man som Olaus Martin! 
torde, sedan Karl angifvit sig som författare och sedan situa- 
tionen tillspetsat sig så, som skett efter kröningsriksdagen, nog 
hafva insett det mindre lämpliga i att låta »Varningen» afgå 
till Karl i den omedelbara skarpa form, som den f5rst erhöll, 
då den nedskrefs för att göra tjänst som en vanlig polemisk 
skrift riktad mot ett anonymt arbete. — En kopia af Olai 
Martini Varning finns i Nordins samling n:r 1691. Den har 
i texten upptagit de flesta af de anteckningar, som stå i original- 
konceptet som marginakillägg. 



TILL 



JOHAN LUDVIG RUNEBERGS 



ÅMINNELSE 



AP 



C. E. NYBLOM 



±Jen skald, hvars minne i år firats i Finland 
och i Sverige på hundrade årsdagen af hans fö- 
delse, var utan gensägelse en af det nyss för- 
flutna århundradets store, så visst som den må 
kallas stor, hvilken i sig uppenbarar en idéfylld 
personlighet med syftning åt det högsta såväl i 
tankar som i lif och karaktär, samt därjämte är 
en mästare i förmågan att på det enklaste, kla- 
raste och skönaste vis omsätta detta allt i ord 
och bilder, som alltid gripit och allt framgent 
gripa människors sinnen. 

Men vi hafva firat honom icke blott därför, 
utan lika mycket emedan han för vårt gamla 
brödrafolk på andra sidan om Bottenhafvet varit 
och alltid skall vara en ädel förebild af allt det 
bästa hos folket, det sega fasthållandet vid fädrens 
arf, den orubbliga pliktuppfyllelsen och den upp- 
höjda tron på det godas makt att segra. Och vi 
hafva firat honom, vi svenskar, särskildt för nå- 
gonting, som angår blott oss ensamma, vi hafva 
firat honom därför, att vi drista oss äfven kalla 
honom vär. 

Sv. Akad. Handlingar fr, 1886. 18. 19 



— 290 — 

Ty han var i verkligheten svensk, nftr han 
föddes till världen den 5 februari 1804 i den lilla 
finska sjöstaden Jakobstad^ midt emot Umeå. 
Hans fader, Lorentz Ulrik Runeberg, som var 
sjökapten, föddes i början af 1772 midt i Upp- 
land, i Alunda prästgård, tre mil nordost från 
Uppsala, där hans föräldrar då voro på besök hos^ 
dennes farfader Liars Runeberg, som var kyrko- 
herde i socknen. Denne var åter son af en bland 
de gamla karolinerna, och släkten, härstammade 
ytterst från Jämtland. 

Men det finns något, som binder honom 
ännu starkare vid oss svenskar — det är språket. 
Mycket ha vi nog att tacka svensk-finnarna för 
beträflfande den vittra uppodlingen af det tungo- 
mål, som de från oss mottogo — jämte kristendom^ 
bibelöfversättning, psalmbok och lagar. Därom 
vittna sådana namn som Frese, Creutz, Franzén, 
Choraeus, Topelius. Men ingen har så behand- 
lat, så riktat och lyft detta ansvarsfulla arf från 
moderlandet efter sex hundra års samlif som Johan 
Ludvig Runeberg. Därför äro vi fullt ut så 
stolta öfver honom och tacksamma mot hans 
minne som hans egna landsmän, och därför har 
äfven i de enkla minnesfester, som hos oss firats, 
legat något af verkligt nationell högtidlighet. 



— 291 — 

Äfven Svenska Akademien har tagit del i detta 
firande genom nedläggande af en lagerkrans vid 
den förevigades bildstod i Helsingfors; genom bud 
och hälsning medelst telegrafen till det finska 
universitetets rector magnificus och akademiska 
senat har hon visat sitt deltagande i det finska 
folkets glädje Ofver, att dess land fodt en sådan 
son som Runeberg, hvars rykte vuxit med hvarje 
år af det flydda seklet och hvars minne för detta 
folk är en odödlig skatt, som i nödens tid kan 
ingifva den förtröstan, hvilken uttalats af skalden 
i de välbekanta orden: 

»Än är det hopp, än är ej allt förbi.» 

Därtill har Akademien nu lagt den önskan 
att med några minnesblad bereda åt Runebergs 
namn en plats i den del af hennes Handlingar, 
som utgifves under jubelåret. Men — huru 
kunna på ett föremålet fullt värdigt sätt nu fira 
detta stora minne? Runebergs personlighet var 
så enkel, så föga sammansatt, att han icke erbju- 
der några kvistiga punkter att belysa eller något 
nytt i afseende på sitt skaldskaps kristallklara 
flöde att utgrunda och framlägga. För dessa 
minnesblads författare, som redan två gånger förut 
yttrat sig offentligen om Runeberg, nämligen 
först i förordet till den år 1870 af honom ut- 
giftia nyordnade upplagan af skaldens »Samlade 



— 292 — 

Skrifter» och sedan vid Uppsala universitets min- 
nesfest den 6 maj 1878, på årsdagen efter skal- 
dens död, återstår ej annat &n att sammanfatta 
de synpunkter, som förut framhållits, och därtill 
foga hvad de sedan dess gångna tjugofem eller 
trettio åren kunnat erbjuda af nya fikkta och till- 
komna synpunkter, samt sist påminna om, hvad 
han personligen kilnner om m&nniskan Runeberg, 
eftersom han haft den stora lyckan att år 1869 
personligen sammanträffa med skalden i hans hem 
i Borgå, åtta år före hans död. 



Runeberg var utgången från ett fattigt hem, 
såsom så många andra dugande män i norden. 
Siälf äldst bland sex syskon, ärfde han af fadern, 
L oamode »jOkaptenL, a^ h^.xt ooh kraftig 
gestalt samt ett visst sinne för humor, som tog 
sig uttryck mera i hans lif än i hans skrifter. 
Sin förste undervisning fick han hemma i Jakob- 
stad af en från Sverige inflyttad skollärarinna. 
Sedan vistades han ett par år vid trivialskolan — 
såsom det den tiden hette — i Uleåborg, där en 
farbror var tullförvaltare. Men när denne dog 
år 1814, flyttades han året därpå till trivialsko- 
lan i Vasa. Där fullbordade han sina skolstudier, 
satt primus i de tre högsta klasserna och afgick 



— 293 — 

därifrån i juli 1822 med betyg om utmärkta in- 
sikter i latin samt inskrefs som student vid Åbo 
universitet den 23 oktober samma år. 

En skatt, som han, utom latinkunskapen, 
förde med sig från Vasa, var hans beundransvärdt 
rena svenska språk. Säkerligen hade den från 
Stockholm komna skollärarinnan, känd under namn 
af »Vestmans mor», icke ringa förtjänst i detta 
hänseende. Men för Ofrigt hade han själf nog 
också genom vistelsen i de österbottniska städerna, 
som fortfarande stodo i liflig förbindelse med 
Sverige, haft tillfälle att förvärfva ett svenskt tal- 
och skriftspråk, som utmärkte sig för ovanlig ren- 
het och frihet från provincialismer, om också sådana 
någon gång hos honom förekomma. 

»Det var icke mycket», säger Berndt Estlan- 
der i förordet till den nya upplagan af skaldens 
Skrifter, »man fick lära i det gamla skolhuset från 
Earl XI:s tid, där alla klasserna läste tillsam- 
mans i den stora skolsalen; men med sina få äm- 
nen och måttliga kurser tog den gamla skolan 
sin uppgiffc med en grundlighet i sak och ett all- 
var i metoderna, som sedermera i lifvet känne- 
tecknade dåtidens bästa män och icke minst Ru- 
neberg. Latinet var i denna skola enväldigt 
härskande. Runeberg har i Vasa ej blott förvarf- 
vat en fullkomlig färdighet i detta språk, utan 



— 294 — 

ock erhållit dftr en bred och säker grund fOr den 
lefvande kftnnedom han figde om antiken. Vir- 
gilius, den ende poeten på skolans program, blef 
hans skoltids läromästare både i latinet och konst- 
poesien, medan Adlerbeths öfversättning jämte 
hans refi^ler fOr svensk hexameter leigt den me- 
tmk. ^dan for Raneberg, ver.i.bM.clling. 
Den grekiska litteraturen och Homeros' sånger 
inträdde först senare vid universitetet som en 
källåder för hans diktning.» 

Då svenska språket däremot icke förekom i 
skolans undervisning, kan man väl förstå, huru 
litet svensk litteratur skulle intressera den unge 
studeranden. Allt det, som den tiden i vårt 
land betraktades som stort och nytt, fick han 

o 

först i Abo lära känna. Häraf torde äfven 
till en del kunna förklaras den ensidiga skärpa, 
hvarmed han under sin Sturm-und-Drang-period 
bedömde Tegnér, Atterbom och andra svenska 
skalder. Själfve Franzén var ännu ej för honom 
bekant till namnet, ty, säger B. Estlander, n 
Uleåborg hörde han väl talas om handelsmännen 
Franzén, men aldrig om poeten». 

Sådana voro de yttre förutsättningarna för 
hans utbildning. Men det är af stort intresse 
att fråga: hvarifrån kommo själfva anlagen för 
konstnärlig uppfattning af lifvet och poetisk 



— 295 ~ 

prod aktion? Närmast kommo de väl från den af 
föräldrarna, som alltid fanns i hemmet, nämligen 
hans moder. Hennes flicknamn var Anna Maria 
Malm, rådmansdotter i Jakobstad, härstammande 
från en österbottnisk borgarsläkt, hvars medlem- 
mar både på manliga och kvinnliga sidan ut- 
märkt sig för praktisk duglighet. 

Detta blef nu icke fallet med fru Anna Maria 
Runeberg. Hon hade fått en rätt bristfällig upp- 
fostran, hvarom hennes efterlämnade bref till so- 
nen lära vittna, och hon tyckes icke så synnerligt 
ha brytt sig om :»de praktiska detaljerna» i sitt 
hushåll, hvadan grannfruarna, såsom W. Soder- 
hjelm i sin nya bok om skalden berättar, plägade 
fikämta med fru Runebergs »frusna potatis». Men 
hon hade i stället andra gåfvor: hon hade en 
vacker röst och sjöng visor, hvilka helt säkert i 
lyriskt och rytmiskt hänseende verkat väckande 
på sonen. Dessutom var hon i hela Jakobstad 
beundrad för sin förmåga att berätta händelser ur 
sitt eget och forna tiders lif, så att Goethes be- 
kanta ord om sin moder, att han från henne ärft 
»die Eunst zu fabuliren», äfven här gick i arf 
från moder till son. Hon hade också litterära 
intressen och läste gärna romaner, kanske mera 
till och med, än nyttigt var för en god husmo- 
der. Slutligen såg hon bra ut, och allt detta 



— 296 — 

bidrog att fästa sonens hjftrta vid sin moder, som 
för öfrigt under hans uppfostran fignade honom 
den ömmaste vård och kftrlek. Härifrån h&rleder 
ock C. 6. Estlander med rätta den hjärtats värma, 
hvarmed skalden intog alla, som i lifvet kommo 
i hans närhet, och som ännu fortfar att strömma 
oss till mötes från hans dikter. Vi tillägga här 
till sist, att han, så godt han kunde, bistod sin 
fattiga moder ända till hennes död 1834. 

Men äfven fadern hade i viss mån inflytande 
på sonens utbildning, ehuru han var mycket borta 
från hemmet och dog rätt tidigt. Om deras 
första sammanträffande i lifvret berättar Söder- 
hjelm en lustig historia. Kort efter bröllopet be- 
gaf sig sjökaptenen på långtur, och han såg sin 
äldste son Johan Ludvig, först då denne var tre 
år gammal, hvarvid den försigkomna ungdomen 
presenterade sig för fadern — rökande pipa. 
Faderns första åtgärd i uppfostringsväg blef att 
med en radikal kur betaga honom lusten att fort- 
sätta. Innan Runebergs fader öfvergått till sjö- 

u 

mans3rrket, hade han varit student i Abo och 
tänkt bli präst. Han sjöng, när han var hemma, 
Franzéns sällskapsvisor för sonen, fastän han 
aldrig nämnde skaldens namn. Men han förstod 
godt att rätta dennes skolpojksförsök att skrifva 
vers och visade mycket intresse för denna han» 



— 297 — 

begåfning samt ville gftma lef va så länge, att han 
fick se »hvad det blef af Ludvig». Inom familjen 
fanns sålunda, som vi se, både lefvande fantasi 
och sinne för poetisk form. 

Innan vi gå vidare, kunde det vara intressant 
nog att få svar på den frågan: Når började 
dessa Runebergs anlag visa sig? Svaret härpå 
lämnas i inledningen till den nya finska national- 
upplagan af B. Estlander. Runeberg började skrifva 
vers under sin skoltid i Vasa. Det gick för sig 
i en handelsbod på söndagseftermiddagarna, då 
han och en kvick bodgosse på hvar sin sida om 
disken, med en griffeltafla och en strut russin 
emellan sig, kappades i verser och rim. Russi- 
nen voro priset, föremålen vasabor, på hvilka de 
öfvade sin kvickhet efter mönstret af Chor^us^ 
tillfällighetsrim, hvarvid det ingalunda var Rune- 

o 

bergs, som vann de flesta russinen. Från Abotiden 
finnes i behåll en dikt i Bellmans stil, med bilder ur 
skollifvet; likaså från skoltiden en dikt på hexame- 
ter, »Vargen>, märklig som ett uppslag till »Algskyt- 
tame», men de röja icke alls den blifvande skalden^ 
däremot visa de en vaken iakttagareförmåga. 

Men för att väcka hans anlag till fullt lif 
fordrades några nya, stora och starka intryck, 
upplefvelser och erfarenheter inom en ny impo- 
nerande omgifning — och de kommo rätt snart» 



— 298 — 

o 

Han lefde sitt första år i Abo såsom student under 
tryckande omständigheter. Endast fOga underhåll 
kom hemifrån, hvarför han fick söka att draga sig 
fram med att gifva lektioner, men det råckte ej. Och 
ingen af hans kamrater, ej heller professor Lagus, till 
hvilken han blifvit rekommenderad, visste, att han 
hOsten 1823 led verklig nöd, så att han måste afbryta 
sina universitetsstudier och gripa till en utväg, som 
dock alltid var bättre än skuldsättning, nämligen 
att begifva sig ut på »kondition», såsom mången 
sträfvande ungdom före och efter honom måst 
göra. Detta blef för honom sannerligen icke nå- 
gon olycka, utan snarare det verksammaste medel 
till hans naturliga, organiska utveckling. Han 
fick nämligen därigenom tillfälle att tränga in 
i och lära känna själfva hjärtat af sitt land, dess 
egendomliga, visserligen ödsliga och enformiga 
nordiska natur, men som dock har i allt detta 
sin gripande storhet och tjusningskraft, samt 
framför allt dess folk, icke blott det svenskfödda, 
utan det verkligt finska folkets lif och karaktär. 
Därmed erhöll hans poetiska ådra näring, luft 
och utväg för hela lifvet. 

Runeberg tillbragte två år i Saarijärvi socken 
n norra Tavastlands djupaste ödemarker». När 
han för sin beskyddare, professor Lagus, tillkän- 
nagaf sin afsikt att, då ingen akademisk kondi- 



— 299 — 

tion stod att få, mottaga en sådan borta i 
Saarijärvi, utbröt denne: »Min herre, ni är lat; 
i Saarijärvi blir ni lika dum som stockarna där:». 
— Men det var för öfrigt icke en kondition, som 
han nu mottog: han hade kondition i två famil- 

■ 

jer, hvarför han åtnjöt en lön af 250 riksdaler 
om året. Bestämmelsen var den, att han skulle 
uppehålla sig med fyra elever, två gossar från 
hvardera familjen, den ene kronofogde Danielssons, 
den andre kapten af Enehjelms, turvis tre måna- 
der åt gången, hos den förre på Ealmari gård; 
hos den senare på hans boställe Kolkanlaks. Men 
sommaren 1825 flyttade kapten af Enehjelm till 
Ruövesi »vid Näsijärvis dunkla våg», en något 
sydligare belägen socken, där han köpt Ritoniemi 
gård strax invid sockenkyrkan. 

När han hade ledigt, ströfvade han med bös- 
san på axeln omkring i trakterna, och hvad han 
då iakttog, det nedskref han i sin kända uppsats : 
»Några ord om nejderna, folklynnet och lefaads- 
sättet i Saarijärvi socken.» Det var nämligen icke 
blott naturen, han studerade, utan äfven folket, 
det verkliga finska folket, som han förr blott 
ofullständigt kände, men som han nu uppsökte 
i pörtena vid sjöarnas stränder. Han inhämtade 
äfven småningom deras språk, som han förut icke 
kände, och lärde sig därmed förstå de finska bön- 



— 300 — 

demas natur och vftsen. Han har längre fram i 
tiden med afseende på »Algskyttarne» yttrat sig^ 
på följande sfttt om sitt förhållande till den fin- 
ska befolkningen: 

>Själf en afkomling af koloniserade svenskar, 
hade jag föreställt mig finnen till sitt inre sådan, 
som han syntes mig till sitt yttre^ när han nå- 
gon gång kom med varor till min fädernestad; 
huru annorlunda fann jag ej honom i hans hem 
och vid närmare betraktande! En patriarkalisk 
enkelhet, en medfödd klar blick i lifvets innersta 
förhållanden voro egendomligheter, dem jag hos 
honom upptäckte och dem jag, tyvärr, blott 
svagt kunnat återgifva i de skildringar, jag för- 
sökt.» 

Där i Saarijärvi hade han först mött före- 
bilden till bonden Pavo i »Idyll och epigram»; 
i Ruövesi har han funnit flere af figurer- 
na i »Algskyttame», såsom den blomstrande 
Hanna, Mattias från Kuru, den välförståndige 
Petrus och köpmännen från Arkangel. 

Men han erhöll äfven där den fosterländskt 
krigiska väckelse, som tog sig uttryck i »Fänrik 
Ståls Sägner». Kapten af Enehjelm hade själf ta- 
git del i de båda- krigen 1788 och 1808, och af 
honom hade den unge studenten hört många små- 
historier från ofredens dagar, liksom han äfven i 



— 301 — 

fiitt nya hem haft tillfälle att få höra och läsa 
kortare redogörelser fOr krigshändelserna. Bland 
de krigsmän, som bodde i trakten, namnes löjt- 
nant Carl Palmroth, som tillhört Bjömeborgame 
och af hvilken Runeberg fick åtskilliga skild- 
ringar från kriget. 

Ja, på kaptenens gård fanns till och med ur- 
typen till Fänrik Stål själf, en gammal under- 
officer med fänriks titel, vid namn Pelander, 
släkting till kapten af Enehjelm, hvilken efter in- 
köpet af den nya gården upptagit honom i sitt 
hem, där han bodde i en liten stuga och sysslade 
med att binda nät och dylikt. >Såtillvida har 
fänriken sin motsvarighet i verkligheten», säger 
Berndt Estlander, från hvilken jag tagit mig fri- 
heten att låna dessa intressanta och förut mest 
obekanta fakta, »under det att nog väckelsen hos 
Runeberg i främsta hand utgick från kaptenens 
hem och ej från fänrikens stuga.» 

Men ännu en sak må här i detta samman- 
hang påminnas om. Det var under denna vis- 
telse midt inne i Finland, som Runeberg utveck- 
lade sin skarpa iakttagelseförmåga, vare sig det 
gällde växterna eller djurvärlden ute i den vilda 
naturen eller under människans inflytande. Han 
hade börjat därmed redan som gosse under som- 
marlofvet hemma i Jakobstad. På Nissasön invid 



— 302 — 

EråkholmsQftrden utanför staden ftgde sjökapten 
Runeberg ett sommarnöje^ som staden 1851 skänkte 
skalden och som nu lar utgöra en af Jakob- 
stads mftrkvftrdigheter. D&rifrån drog han ut på. 
jakt- och fiskef&rder i den vidsträckta skärgården^ 
hvarvid hos Runeberg grunden lades till det för- 
troliga umgänge med naturen, som sedan hela 
lifvet igenom blef för hans själ den sundaste hvila 
och föryngringskälla. Därmed var han lyckligt 
förberedd till de vidsträckta utflykterna i Ta-- 
västland, då naturiakttagelsen erhöll ny och rik- 
lig näring och han småningom uppfostrade sig 
själf till den skicklige och ifrige jägare och fisk- 
are, som han, snart sagdt, fOrblef till det sista, 
så länge hans kraft stod bi. Det är denna på 
noggrann och kärleksfull iakttagelse grundade 
förtrogenhet med naturen, som sedan kom honom 
till godo i hans diktning, så att han är fullkomligt 
fri från sådana ledsamma misstag, hvartUl mången 
modern poet förfallit af bristande kännedom om 
naturens lif. 



Runeberg återvände till universitetet 1826, 
då han åter inträdde i den kamratkrets, han läm- 
nat för ett par år sedan. Till denna krets hörde 
Snellman och Lönnrot, som inskrefvos vid uni*- 



— 303 — 

versitetet samma dag som Runeberg, och Ner- 
vänder, som var hans studiekamrat till filosofie 
kandidat-examen. I sina namn innefattade dessa 
ynglingar, såsom B. Estlander med rfttta sSger, 
Finlands framtid. Under sin frånvaro på lands- 
bygden hade Runeberg studerat sin mästare 
Homeros, omväxlande med natur- och folkstudier. 
Nu vid kandidatsträfvandet blefvo de vetenskap- 
liga intressena de hufvudsakliga. Nu fördjupade 
han sig i Thukydides' historiska prosa och Sofo- 
kles' tragiska poesi, hvilken senare han en gång 
skulle taga till förebild för egen diktning. Gre- 
kiska blef nu jämte latin, hvari han redan förut 
var stark, hans hufvudämne. I afseende på dessa 
studier och hans kunskaper i latin och grekiska 
gör W. Söderhjelm en anmärkning, som här må 
meddelas. Jag vill blott på förhand påpeka, att 
han lärde sig grekiska efter studentexamen, och 
det är då märkligt, att han redan nu läser en 
så svår författare som Sofokles. 

:»Likasom han i behandlingen af den latinska 
stilen blott genom sitt ingående studium af Vir- 
gilius tillägnat sig en så stor färdighet, att han 
kunde undervisa studenter i latinskrifning, så 
hade han också i och med sysselsättningen med 
Homeros i en så förvånande grad trängt in i gre- 
kiska språket, att han icke blott, som vi sett, i 



— 304 - 

m 

»Vargem på svenska imiterade Homeros, men ock- 
så på grekiska skref ett litet komiskt epos^ be- 
namndt Enog yeXoiov^ i nära handra hexamet- 
riska verser, behandlande ett examensupptrftde hos 
professor Johan Wallenius. Enligt sakkunnigt 
omdöme röjer detta egendomliga bidrag till karak- 
teristik af en examinator, trots sina språkliga och 
metriska fel, en mycket stor förtrogenhet med det 
homeriska uttrycks- och kompossitionssftttet.» 

Likasom Christoffer Jakob Boström hade han 
i examen åfven hebreiska, och >matematik låg 
hos honom alltid i fingrarna», såsom han brukade 
förklara; naturhistoria hade han lärt sig själf ge- 
nom umgänge med naturen. Det bör observeras, 
att man den tiden måste aflägga examen i elfva 
ämnen i Finland; i Sverige ända till tretton. 

Sin examen aflade han den 13 juni 1827, och 

o 

den var den sista, som togs vid Abo nära två- 
hundraåriga universitet. En månad senare ägde 
promotionen rum, då Nervänder var primus och 
ärkebiskop Tengström jubelmagister, men Rune- 
berg först efter ifrig öfvertalning af examens- 
kamrater och vänner kunde förmås att deltaga. 
Den oundgängliga uniformen, som han ej hade råd 
att köpa, sammanplockades från olika håll, näm- 
ligen guldbroderad blå frack, hvita knäbyxor, 
långstrumpor och skor, — omtalar Söderhjelm; 



— 305 — 

Värja namnes ej. Ringen var för liten, kransen 
togs ur en tunna i akademifOrstugan, och han 
kom in efter alla de andra. Promotor var den 
professor, som han minst önskade, promotions- 
skald >den ringaktade» Sjöström, som presenterade 
ett poem, »Hjärtats hemlighet», hvilket ej hade 
det minsta med tillffdlet att göra och var så till 
innehåll som form oändligt tarfligt. 

Det hela förefaller som en parodi; och likväl 
har denna promotion en dubbel betydelse för Fin- 

o 

land — därmed kom Abo universitet att afsluta 
sin verksamhet, ity att Abo brand, som i sep- 
tember samma år ödelade staden, medförde uni- 
versitetets flyttning till Helsingfors, och dess, 
så att säga, sista alumn var den, som sedan skulle 
bli förste mannen i ett nytt Finland. Han skulle 
ha blifvit jubelmagister 1877, men hans folk fick 
i stället fira hans likbegängelse kort före hans 
jubeldag. 

Men ännu ett mäktigt inflytande på hans ut- 
bildning som människa och skald måste här till 
sist framhållas. Innan han själf flyttade till Helsing- 
fors med universitetet, hade han lyckan att göra 
en stor, för lifvet viktig erfarenhet, ja väl den 
viktigaste — erfarenheten af den sanna, djupa 
kärleken, som ej förgår, utan varar till döds- 
minuten. Han blef nämligen informator hos ärke- 

8v, Mod. Hcmdl fr. 1886, 18. 20 



— 306 — 

biskop Tengström i Pargas, som var dennes pre- 
bendepastorat i den natursköna skärgården utanför 
Åbo, dar magister Runeberg undervisade familjens 
barnbarn. Saken var den, att Åbo brand drifvit ej 
blott arkebiskopen, utan äfven hans barns familjer 
och många släktingar ut till Pargas, där de i stam- 
faderns hus åtnjöto gästfrihet. I det glada och fin- 
bildade umgängeslif, som där bjöds Runeberg, hade 
han tilli^lle till förädling i sinnelag, hjärta och sätt 
att vara, hvarvid det starkaste inflytandet kom från 
de ädla kvinnor, som intresserade sig för honom, 
och bland dem stod främst den patriarkaliska hus- 
faderns brorsdotter, Fredrika Tengström, som blef 
hans ledsagarinna genom lifvet. Han var för 
öfrigt släkt med henne, ty Runebergs fader var 
kusin till ärkebiskopen. Under »det lyckliga året» 
1828 utvecklades och mognade deras kärlek till 
hvarandra, och näst före jul samma år blef Fred- 
rika hans fästmö i Helsingfors samt hans maka 
1831. En sanning är dock, att han redan förut 
haft en allvarlig böjelse, hvars föremål äfven hette 
Fredrika, utom flere småflammor, ty hans skalde- 
hjärta var mycket eldfängdt, säges det. Men 
dessa hade blott varit flyktiga, tillfälliga tycken^ 
öfver hvilka den intelligenta och talangfulla Fred- 
rika Tengström, som dock icke var fager, sken 
för hans själ och hans hjärta såsom en värmande^ 



— 307 — 

aldrig nedgående sol. Innan vi gå vidare — 
några ord om henne med ledning af en vackert 
tecknad bild af R. F. von Willebrand. 

Fru Fredrika Runeberg var född i Jakobstad 
1807, men flyttade redan 1810, då fadern nämn- 

o 

des till kamrer vid regeringskonseljen, till Abo, 
dar modern efter sin mans död 1824 fann sitt 
stöd i sin svåger, ärkebiskopen. Efter Abo brand 
bodde modem med Fredrika i Pargas hos honom, 
och där sammanträffade de unga tu med ofvan 
omförmäldt resultat. Den första afgörande dagen 
blef Jakobsdagen i slutet af juli 1827, då ärke* 
biskopens namnsdag firades. Fru Runeberg har 
själf angif^it, att »det blef första anledningen till 
bekantskap oss emellan». Ej fördelaktigt utrustad 
på det yttres vägnar, hade hon slutit sig inom 
sig själf med sin lef vande fantasi, som nästan 
febrilt sträfvade efter tillfälle att få gifva sig 
luft i ord och bilder. Ganska tidigt utvecklad 
till stor skicklighet inom de tre stora moderna 
språken, tyska, franska och engelska, tillägnade 
hon sig med ovanlig lätthet allt, hvad deras littera- 
turer erbjödo i romanväg, och började under sådant 
infl3rtande själf att författa. Särskildt märkliga 
för kännedomen härom äro hennes på gamla dagar 
nedskrifna själfbiografiska anteckningar, kallade: 
:»Min pennas saga.» 



— 308 — 

Till en början vågade hon icke framträda 
med sina fantasialster af fruktan för sin herres 
och mans kritik. Men småningom förde gemen- 
samma intressen dem tillsammans. Hon kunde 
genom sin stora språkkunskap hjälpa Runeberg 
vid hans litterära studier, i det hon ägde för- 
måga att direkt ur ett original uppläsa en fly- 
tande öfversättning däraf på svenska för honom, 
hvarigenom han kom i tillfälle att följa med sin 
tid och taga reda på den samtida vitterheten. 
Men ej nog därmed: hennes lätt skapande och 
alltid färdiga penna var honom till stor hjälp vid 
redigerandet af »Helsingfors Morgonblad» åren 1832 
— 37, därvid hon författade och öfversatte berättel- 
ser, smådikter och dylikt, som inflöto osignerade 
och ej sällan i omfattning öfvergingo hufvud- 
redaktörens bidrag. 

Först fram på 1850— 60-talen framträdde 
hon offentligen med noveller och romaner, hvilka 
icke blott vunno publikens utan — hvad som för 
henne betydde ännu mera — själfve Runebergs 
bifall. Härvid må nämnas samlingen »Teckningar 
och drömmar» samt särskildt romanen »Fru Catha- 
rina Boije», som förskaffat henne ett namn i hennes 
fäderneslands litteratur. 

Afven i detta fall hade sålunda Runeberg, 
såsom vi finna, den lycka, som brukar följa den 



— 309 — 

utkorade, att allt, som händer honom, är likasom 
enkom ordnadt af en vakande försyn. Hon för 
sin del lefde lycklig på sin aldrig sviktande hän- 
gifvenhet till sin make, och hon hade själf den 
lyckan att få sluta sina dagar ej långt efter ho* 
nom: hon af somnade två år efter sin make, den 
27 maj 1879. 

Det var denna den sanna kärlekens sol, som för- 
länade den första mognaden åt Runebergs skalde- 
skap. Han utgaf 1830 sin första diktsamling, 
som till stor del tillkommit under förlofningsåret 
1828. Samma år utkom äfven hans betydelsefulla 
öfversättning från tyskan af »Serbiska folksånger», 
hvilka på grund af andligt släktskap hjälpte ho- 
nom att fatta och träffa den riktiga finska folk- 
tonen. Den tyska versionen hittades tillfälligt- 
vis, ouppskuren, bland hans kontubernal Fre- 
drik Cygnaeus' kringströdda bokförråd: åter ett 
lyckligt fynd! Från dessa serviska sånger fick 
han direkt vissa heroiska uppslag, som den finska 
folkdikten icke ägde, hvarjämte han äfven där- 
ifrån tiUägnade sig den orimmade femtaktiga, 
trokaiska versformen, som han sedan med så stor 
förkärlek använde. Det var nog hans fina skalde- 
öra, som härvid ledde honom. Han hade säkert 
en känsla af att det finska språket och det finska 
uttalet af svenskan är trokaiskt eller, med andra 



— 310 — 

ord, har fallande takt i allt hvad tvåstafviga ord 
heter, så att första stafvelsen i sådana ord får 
icke blott accent utan ock en högre ton i skalan. 
I jämförelse därmed kunde uppsvenskans uttal 
snarare kallas jambisk — icke så, att de tvåstaf- 
viga orden ändra accenten, men att de alldeles 
omkasta tonen, som i dem är låg på första staf* 
velsen men däremot är hög i slutstafvelsen, hvilket 
anger en stigning. Skulle man icke i denna mot- 
sats kunna skönja en aning om olikheten i folkens 
naturell — resignation i moll å ena sidan, lätt- 
sinne i dur å den andra? . . . 

Samma år 1830 blef han af filosofiska fakul- 
teten vid universitetet i Helsingfors kallad till 
docent i romersk litteratur efter att hafva utgif- 
vit och offentligen försvarat en latinsk af hand- 
ling, hvari han anställde en jämförelse mellan 
»Medea», tragedi af den grekiske skalden Euri- 
pides, och »Medea» af senromaren Seneca. Där- 
med fick han intaga en plats bland universitetets 
lärare. Men den ekonomiska vinsten var ringa, 
ty den bestod endast i rättigheten att f& under- 
visa studenter i en af universitetets hörsalar, när 
någon anmälde sig. För resten fick han fortfara 
att plugga med studentkandidater mot ett honorar 
af ungefär 50 penni (=36 öre) i timmen. Han 
hade dock redan förut fått en liten plats i uni- 



— 311 — 

versitetets tjänst^ nämligen såsom amanuens vid 
akademiska konsistoriet. Lönen var något mera 
än fem hundra finska mark; men det var dock, 
såsom Söderhjelm säger, från hvilken dessa upp- 
gifter härleda sig, en grundplåt, hvartill för vår- 
terminen kommo sportler, 1830 gående till 44,3o 
rubel. På dessa inkomster var det han gifte sig 
i början af 1831. 

Nu blott en blick på den första debutsam- 
lingen af dikter för att se, hvilka löften de inne- 
bära! Först de antydda kärleksdikterna jämte 
vackra naturskildringar, inledda af tillägnan till 
Franzén, — lef vande, äkta lyriska, snart sagdt 
fullfärdiga i mästerlig form, som delvis fram- 
träder i en antik eller om antiken påminnande 
rytm, såsom »Till oron», »Till Frigga», »Den vän- 

o 

tände», den härliga »Färden till Åbo» och den 
Ijufva »Sof, oroliga hjärta, sof». Därnäst »IdyU 
och epigram», de tjugosju första smådikterna, 
påminnande både om de »Serbiska folksångerna» 
och om antikartade reliefbilder, odödliga alster af 
folkpoesi i konstdiktens ädlaste form, på det kla- 
raste sätt visande, huru Runeberg redan då tänkt 
sig, att man borde följa de gamla, icke i deras 
yttre maner, utan med fint utspejande af själfva 
den inre hemligheten i deras sätt att skapa, deras 
skönhetssinne och måttfulla lagom. Slutligen 



~ 312 — 

»Svartsjukans nätter», som minst liknar något af 
hans öfriga diktnings men hos Runeberg svårligen 
kan vara blott en fantasiprodukt utan måste an- 
tagas innebära något upplefvadt. 

Tvenne omständigheter äro oss härvid till 
ledning, först att Runeberg i sina unga år, såsom 
student och på kondition, efter hvad det ofvan 
anmärkts, hade ett lätt antändligt hjärta, och där- 
näst är det ett kändt faktum, att i en del af 
dessa yngre dagars diktning en viss sensualitet, 
om också ej osund, utan naturlig och förklarlig, 
spelade in i den poetiska produktionen. Kan det 
då ligga någon orimlighet i att antaga, att någon 
verklighet legat till grund för dessa våldsamma 
utgjutelser? Man må icke glömma, att dikten 
tillhör den första ungdomstiden. Och då man af 
Runebergs skaldskap i allmänhet har anledning att 
antaga diktens grund ej vara fantiserad utan åtmins- 
tone i någon mån bero på genomlefda känslor och 
stämningar, vinner den för oss i betydelse. Den 
blir en märklig punkt i skaldens utveckling, ty 
man kan däri spåra en äkta konstnärlig kris,- både 
i afseende på innehållet, då den blir det yttre 
tecknet af en våldsam, men grundlig befrielseakt, 
och äfven hvad formen beträflFar, då den i an- 
tikens hälsokälla renade formkänslan här tager 
afsked af ungdomsförebilder, hvilka i enlighet 



— 313 — 

med tidens allmänna riktning helt naturligt hade 
en skiftning af romantisk öfverdrift. I nästan 
alla de Ofriga dikterna i samlingen, men främst i 
»Idyll och epigram», röjer sig redan den öfv^er- 
lägsne stilmästaren, som lärt sig att klart utmejsla 
sitt ämne utan att för formen förlora sig själf 
och sin nationalitet samt utan att mista i värme 
och lif, hvad han vann i form och klarhet. Bland 
dessa ungdomsfOrebilder har man säkert haft an- 
ledning att nämna Stagnelius. 

Dock — ännu ett ord! Det har förut blifvit 
sagdt, att Runebergs skaldenatur är så enkel och 
föga sammansatt, att den icke äger några kvistiga 
punkter att belysa. Jag håller fast vid detta på- 
stående. Man har ansett frågan om »Svartsjukans 
nätter» vara en oförklarlig gåta i hans diktarlif. 
Så fattad, som den här och för trettiofyra år sedan 
af författaren framställts, är den icke någon gåta 
utan en naturlig genomgångspunkt i utvecklingen 
hos en skald, som — huru stor han än var — 
dock alltid och framför allt var en människa. 

När dikthäftet utkom, prydt på titelbladet 
med en bild af »Svanen», väckte det föga upp- 
märksamhet i Finland. Men Runeberg fick er- 
sättning genom några ord från Franzén såsom 
svar på sin »Tillägnan». De lydde så: »När ma- 
gisterns vackra gåfva anlände, var jag af tjänste- 



— 314 — 

gOromål förhindrad att Sgna den ett omsorgs- 
fuUare studium. Jag hade endast tid att här och 
där fägna mig åt en violblomma eller lyssna till 
ett lärkljudy men redan då lärde jag mig, att det 
är en verklig skald, som uppstått i mitt forna 
fädernesland. Nu har jag ägnat dikterna en om- 
sorgsfullare granskning och vet, att det är en 
stor skald, som Finland håller på att frambringa.» 
Vi veta alla, huru inom en ganska kort tid dessa 
ord blefvo full sanning. 

Medan kritiken ännu teg i Finland, fick Rune- 
berg sin första ordentliga och ganska välvilliga kri- 
tik från Sverige. Det var Johan Erik Rydqvist, den 
tiden amanuens vid kungliga biblioteket i Stock- 
holm, som sommaren 1830 i tidskriften Heimdall 
uttalade sig om Runebergs första diktsamling. 
Ehuru anmälaren icke i denna kan spåra »en 
talang af högsta ordning», emedan han är svag i 
uppfinning och saknar kraft och omväxling, er- 
känner han dock hos honom verkUgt poetiskt sinne 
och vacker diktion samt en mild, något elegisk 
stämning, men han finner »Svartsjukans nätter» 
kraftigare och lidelsefullare än de rent lyriska 
sångerna samt anser äfven »Idyll och epigram» 
stå öfver dem i originalitet. Omdömet måste, i 
synnerhet för sin tid, anses vara icke blott träf- 
fande, utan äfven för skalden hedrande. 



— 315 — 

Från Uppsala universitets ungdom kom 1831 
en vacker hälsning i ett bref från den unge po- 
eten E. W. Ruda till »den ypperste af Finlands 
yngre skalder». Tilläggas må också, att Svenska 
Akademien i januari 1831 vid Lundbladska prisets 
utdelande tänkt på Runeberg: »Akademien skulle 
ansett det tillfredsställande för sig att kunna ut- 
märka det ännu mellan Finland och Sverige fort- 
farande litterära sambandet genom en belöning 
åt en svensk skald i Finland, som förtjänade 
hennes uppmärksamhet och bifall; men hon fann 
det i politiskt hänseende betänkligt, helst i när- 
varande tidpunkt.» 

Härmed är Runebergs bana öppnad, och den 
del af hans lefnadshistoria, som här behöft full- 
ständigas med nya fakta, är nu genomgången. En 
skalds tillblifvelse är alltid den viktigaste och i 
viss mån också den intressantaste delen af denna 
historia, och därför har den nu blifvit något mera 
i detalj omtalad. Efter början af 1830-talet är 
hans vSg klar och känd af alla, utstakad som 
den är genom de mäktiga milstenar, som utgöras 
af hans i en lång kedja hvarandra följande ska- 
pelser. Här behöfves blott i korthet påminna 
om dem. Jag förutsätter, att de äro bekanta för 
hvarje bildad svensk. 



— 316 — 

Samma år han gifte sig, 1831, skref han 
:^Grafven i Perrho>, den första stora dikten ur 
hans folks tragiska historia, ett af uppslagen till 
»Sägnerna! — en likasom i granit huggen relief 
— en dikt som genom sitt enkla språk och sin 
karfva stil måste verka främmande på Svenska 
Akademien, till hvars täfling den insändts, hvarför 
den ock endast uppmärksammades med det mindre 
priset: dock — »enkelt, vackert och rörande», 
yttrade excellensen Sköldebrand, som ensam före- 
slog stora priset. 

Ar 1832 följde »AJgskyttarne», den stora 
episka dikten om den finske bonden, som Rune- 
berg lagt grunden till redan under vistelsen i 
Tavastland — en dikt hvars ofantliga betydelse 
för Finland och dess folk svenska läsare kanske 
ha svårt att fullt uppfatta. Men just häruti är 
detta förstlingsarbete den dyrbaraste frukten af 
Runebergs poetiska alstring, och det är nog sant, 
hvad den entusiastiske CygnsBus 1837 sade, att 
om det finska folket af något missöde skulle ut- 
strykas ur nationemas antal, då vore »Algskyt- 
tarne» jämte »Kalevala» det Herkulanum och Pom- 
peji, i hvilka man kunde lära känna den for- 
svunna nationen. Man har funnit det underligt, 
att Runeberg till form för dikten valt den gre- 
kiska hexametern, men det är egentligen lätt för- 



— 317 — 

klarligt, först ur den unge skaldens nyvunna, genom- 
trängande kärlek till Homeros och vidare, i nära 
sammanhang därmed, hans instinktiva öfvertygelse 
om att för tecknandet af en ursprunglig människo- 
ras i dess enkla, inom dess naturs gränser vackert 
utvecklade lefhadssätt och patriarkaliska seder, 
grekernas heroiska diktform med sin egendomligt 
idealiserande fläkt är den mest passande — i syn- 
nerhet som skalden genast visar sig vara en full- 
ändad mästare i versens behandling på svenska. 
»Älgskyttarne» har blifvit den finska nationens 
Odyssé, emedan ^»Sägnerna:» kunde kallas dess 
Iliad. 

Samma år började Runeberg äfven utgifvan- 
det af tidningen »Helsingfors Morgonblad», som 
gjort epok i den finska vitterhetens historia genom 
hans uttalanden i estetiska och litterära ämnen, 
hvilka uttalanden, som bekant, voro mycket bar- 
ska och ej sällan orättvisa mot vår samtida sven- 
ska litteratur, men — det måste erkännas — 
dock alltid syftade åt de högsta fordringar på 
sann och ädel, enkel och folklig diktning. 

Runeberg tillhörde, såsom Carl Gustaf Est- 
lander anmärker, den riktning inom den moderna 
konsten, som öfverallt efterträdde nyromantiken* 
Han hyllade i sin konståskådning en ädel realism, 
där med ett verklighetstroget utförande spåras ett 



— 318 — 

ideelt åskådningssätt — en åsikt, som han till 
och med något Ofverdref åt verklighetshållet för 
att därmed ännu skarpare kunna framhålla sin 
opposition mot de olika riktningar^ som föregått 
den. Däraf kom det, att han måste ställa sig 
såsom motståndare såväl mot den akademiska rikt- 
ningen och dess reflexionspoesi som mot roman* 
tikemas klangpoesi öfver mera inbillade än sanna 
känslor. »Det fasta i hans position», heter det, 
sant och väl sagdt, »berodde därpå, att hans egen 
diktning var lika formfulländad som genomtänkt 
och han desto tryggare kunde tillåta sig att an- 
gripa den form, som var mest blott en ljudande 
malm, och det innehåll, som var mest blott re- 
sonemang.» 

Han uppträder från denna synpunkt emot 
Svenska Akademiens valspråk, yrkande, att snille 
och smak ej måtte åtskiljas, då de i verkligheten 
äro två sidor af samma sak. Han uppträder 
äfven mot Heimdall, där han fått sin första er- 
kännande kritik. Han skrifver sin uppsats om 
parodien, utgående från Thorild, och begagnar sig 
sedan af detta skärande vapen mot den ene efter 
den andre. Då komma de direkta angreppen 
mot den gamla skolan och nyromantiken, ja lika- 
så, ehuru mindre strängt, mot Stagnelius och 
Vitalis, men i syimerhet strängt mot den svenska 



— 319 — 

poesiens då erkände höfding, Tegnér, som sättes 
ned till en dilettant, om ock med utmärkt välde 
öfver formen — en stränghet, som han längre 
fram i tiden delvis återtog på det viset, att, då 
han hört, huru Tegnér blygsamt kallat sig själf 
för dilettant, han invänder: »det kunde han säga 
om sig själf, men det passade icke för mig att 
säga det.» I alla händelser gick han dock icke 
ifrån, att han ej kunde räkna det område, där 
Tegnér var stor, såsom hörande till området för 
verklig poesi. Slutligen vänder han sig i en 
af nästan högtidlig indignation präglad artikel 
mot B. von Beskows med stora priset belönade 
sång »Sveriges anor», där han söker visa hela 
systemets andliga tomhet. 

I allt detta ligger nu, det kan ej nekas, 
mycken öfverdrift och mycken ensidighet hos den 
unge domaren. Och detta både i fråga om de 
framdragna personerna och i utelämnandet af 
flera, som vi svenskar ansett och anse såsom 
högst betydande, till exempel Geijer och Wallin. 
Ingick i denna afvoghet, särskildt mot Svenska 
Akademiens ledamöter, något misshag med dess 
mindre pris för »Grafven i Perrho», så torde dock 
äfven Runeberg snart nog hafva kommit till känne- 
dom om, att han alltmera uppskattades inom 
vårt land och speciellt inom Akademien, där det 



— 320 — 

icke dröjde länge, innan man på fullt allvar före- 
slog att välja Runeberg, ehuru undersåte i en 
främmande stat, till medlem. Och den, som där- 
vid var föreslagsstallaren, det var som vi nu veta, 
ingen annan än Esaias Tegnér. 

En, som från Runebergs första uppträdande 
visade sig som hans verklige beundrare, var Atter- 
bom, och en annan, som genom sina recensioner 
bidrog till hans dikters spridning i Sverige, var 
Atterboms docent. Lenström. Naturligt var att 
romantikens ifrige motståndare, Bernhard Elis 
Malmström skulle gripas af Runebergs diktning. 
Han anbefallde honom i )>Eos> såsom en diktare, 
h vilken framtrollat odödliga skapelser på vårt 
språk. Han kallade honom vår tids mest full- 
ändade vittre konstnär och sammanställde honom 
jämte Goethe med antikens mästare såsom förebild 
inom poesien. 

Men härmed hafva vi gått händelserna något 
i förväg. Såsom afslutning på denna samman- 
trängda stridsmålning vill jag blott meddela den 
fattning af poesiens väsen, som hos Runeberg själf 
framgick såsom resultat af hans sträfvan att klar- 
göra för sig det höga stridsföremålet, och som 
vardt för honom det ideal, hvars grundlinjer vi 
snart skola söka närmare utrannsaka. Denna hans 
definition af poesien, anförd af Carl Gustaf Est- 



— 321 — 

länder, återfinnes i skaldens ^^Efterlämnade skrifter» 
och lyder så: 

»Poesien ser och återger det verkliga, den 
sanna verkligheten, rotad i Gud och genomblom- 
mande världen. Poesien upphjälper icke naturen, 
gör den icke härligare, än den är, men den hjälper 
mänskligheten att se sin egen och världens här- 
lighet, att genomskåda ytans förvirring. Mänsk- 
ligheten sitter vid lifvets strand och gråter öfver 
den mörka vågens skum och oro. Då kommer 
poesien, en solblick mellan molnen, och låter henne 
se, huru djup, klar och ren den sjö är, som så 
svallar.» 

Under år 1833 utkom Runebergs andra sam- 
ling »Dikter», tryckt till förmån för de nödlidande 
i Finlands norra delar, hvarigenom dem tillföll en 
summa af mer än 3,000 mark i nutida mynt — 
»en vacker gåfva af den unge poeten midtunder 
hans egen kamp för tillvaron», tillägger B. Est- 
lander. I denna del har hans lyrik alltmera 
mognat, och hans »Idyll och epigram» fortsattes 
och afslutas. Fortsättningen är begynnelsen värdig; 
men det kan ej hjälpas, att de förstfödda, namn- 
lösa tjugosju likväl ligga hjärtat närmast, tack vare 
de tavastländska minnena, som stå där i evinner- 
1ig glans. Författaren räknar då dit ej blott dem, 
som besjunga bonden Pavo, utan äfven sin person- 

Sv. Akad. Handl. fr. 1886. 18, 21 



— 322 — 

liga älskling n:r 22 om bonden och krigsman- 
nen^ som han af sftrskild anledning tillåter sig 
citera : 

Till en bondes koja kom en krigsman, 
Tnng af år och vandrande på träben. 
Bonden fyllde Ingnt ett glas åt honom, 
Bjöd och talte till den gamle knekten: 
»Fader, säg, hnr yar det dig till sinnes, 
När i striden fiender dig omhvärft, 
Skotten knallade och kulor hyeno?» 
Gamle knekten tog sitt glas och sade: 
»Såsom dig, när någon gång om hösten 
Blixtar kring dig Ijnnga, hagel hvina, 
Och du bärgar tegen för de dina.» 

Dikten är här återgifven i den form, som 
den enligt meddelande från Runeberg egentligen 
skulle haft, med rim i de båda slutversema. Med- 
delandet gafs såsom anmärkning mot den gamla 
lydelsen i det honom tillsända häftet af 1870 års 
svenska upplaga, men rättelsen kunde icke in* 
föras, då dikten redan var tryckt; i årets svenska 
jubileumsupplaga är den iakttagen. 

Sedan följde under denna redaktionsperiod, 
år 1836, hans Ijufva idyll :»Hanna>, som han till- 
ägnat :»den första kärleken», skrifven äf^en den 
likasom »Älgskyttame» på hexameter. I Finland 
teg kritiken, men hvad bättre var, dikten såldes, 
och i Sverige vann den allmänt bifall hos publik 



— 323 — 

och kritik. Runeberg intog sin plats inom sam- 
tidens vitterhet. Detta bifall bekräftades till sist 
ganska m&rkvärdigt af Svenska Akademien, då 
hon 1839, åtta år efter det hon belönat »Grafven 
i Perrho med den mindre medaljen, utan taflan 
tillerkände Runeberg sin stora guldmedalj, hvar- 
vid ordföranden, baron Bernhard von Beskow, 
efter en inledning om Finlands förhållande till 
Sverige och dess vitterhet yttrade dessa från hans 
läppar ganska märkUga ord: 

»Svenska Akademien, som önskat begagna 
det enda sätt, hennes stadgar medgifva, att för 
herr Runeberg betyga sin aktning, har begärt och 
erhållit sin skyddsherres tillåtelse att till herr 
Runeberg öfverlämna Akademiens högsta belöning 
i skaldekonsten, och om äfven denna ej fullt 
skulle uttrycka Akademiens önskningar, må hon 
här få tillägga, hvad som tiUförene varit yttradt 
om ett hädangånget snille, hvilket, då det var 
Akademien förment att tillägna sig detsamma, 
af en röst i hennes namn och vid hennes hög- 
tid kallades detta Samfunds osynliga ledamot.» 
Det var fru Lenngren, som så blifvit kallad af 
Franzén. 

Det kan icke nekas, att detta var ett ädelt 
drag af Akademiens och dess sekreterares oväld, 
då man betänker, att Akademien själf blifvit af 



— 324 — 

Runeberg angripen i den nämnda artikeln om 
hennes valspråk, och att särskildt hennes sekre- 
terare af honom anfallits i den skarpa kritiken 
af det prisbelOnta stycket »Sveriges anor». Det 
ädla i detta tillmötesgående har nog mera ftn ut- 
märkelsen i och för sig själf gjort intryck påskaidens 
hjärta; man hade dårmed, såsom han sjftlf sade, 
»samlat glödande kol på hans hufvud». Härmed 
inträder den stora vändningen i hans förhållande 
till Sverige. Men kronan sattes på verket genom 
Runebergs besök i Sverige 1851. 

Dock innan dess bildar året 1837 en ny vänd- 
punkt, den sista, i Runebergs lifsverksamhet. Trött 
på motgång och svårigheter vid universitetet, sökte, 
icke han själf, utan en vän för honom lektoratet 
i latin vid Borgå gymnasium, som han också fick, 
och så flyttade han en vacker dag med familj till 

o 

den stillsamma småstaden vid Finska viken. Aret 
1841 fick han tillåtelse att utbyta det nämnda 
lektoratet mot lektoratet i grekiska, och därmed 
kom han just på den plats, han önskade. 

Om hans sätt att sköta sina åligganden så- 
som lärare finnes främst den af hans biograf 
Strömbom uttalade åsikten, att han var den bäste 
undervisaren vid gymnasiet; af andra anses han 
mindre ha intresserat sig för undervisningen, 
hvilken hufvudsakligast bestod i läsning af text 



— 325 — 

och utmftrkt Ofversftttning af denna, hvari skalden 
naturligtvis var mftstare. Som rektor, hvilket han 
blef i sin tur några gånger, hade han till en början 
den otacksamma uppgiften att söka hejda dels 
öfversitteriet hos en del lärjungar, åldrade på skol- 
bänken och bortskämda af alla slags olater, dels 
också penalismens missbruk å yngre kamrater. 
Då det icke gick med goda ord och lampor, an- 
såg han sig nödd att gripa till kroppslig aga, 
som han med egen hand kraftigt, ja, hänsynslöst 
uttdelade i form af »handplagg», hvilket lärjungarna 
reste sig emot, och själfve hans biograf B. Est- 
lander anser ha varit ett felgrepp. Följden blef, 
att ett stort antal gymnasister afgingo från gym-* 
nasiet, bland dem Adolf Nordenskiöld. Detta 
hände »revolutionsåret> 1848. Följande vår ut- 
talade Runeberg i sitt rektorsprogram visa ord, 
som vittnade om, huru han i grund och botten 
älskade och förstod sig på ungdomen. Efter den 
tiden ägde han också, heter det, ungdomens ode- 
lade tillgifvenhet och beundran. 

Genom lektorsämbetet hade han emellertid 
fått fast mark under fötterna och en praktisk 
verksamhet, som bjöd honom att rikta sin kraft 
på ett bestämdt mål i det yttre lifvet. Tjänst- 
göringen var för öfrigt så lindrig, att den icke 
lade hinder i vägen för hans författarskap eller. 



— 326 — 

rättast sa^dt, för hans poetiska alstring, ty här- 
till inskränkte han för framtiden mest sin pennas 
verksamhet. 18i0-talet omfattar också skaldens 
högsta kraftutveckling. Så framträdde både »Jul- 
kvällen» och >Nadeschda> år 1841. Af dessa två 
är »Julkvällen» släkt med »Hanna», såsom va- 
rande en teckning af nationellt lif i hexametrisk 
form, dock med inflikande af de bägge roman- 
serna samt med tillägg af ett krigiskt anslag 
i tonen, som kan sägas förebåda »Sägnerna». Den 
andra, Nadeschda, som är ännu starkare roman- 
tisk i färg och ton och som med sitt ämne 
flyttar oss in i midten af det stora Ryssland, är 
den vackra frukten af Runebergs vänskap med den 
ryske lärde Jakob Gröt, som en tid var professor 
i ryska språket vid Helsingfors' universitet och då 
gärna besökte skalden på hans bekanta sommar- 

o 

hem Eroksnäs i skärgården. Ar 1843 utkoin 
tredje och sista delen af hans lyriska dikter, 
hvari han framstår såsom en alltmera fulländad 
kärnlyriker, hvilket för min uppfattning klarast 
uppenbarar sig i den liUa dikten »Tanken», skrif- 
ven redan 1833, sammanfattande ideellt mänsklig 
vishet och kärleksfullt mänsklig hj ärtetröst i full- 
komlig lyrisk fägring. Den sjöngs af trestämmig 
kör i Adolf Fredrik Lindblads tonsättning vid 
Uppsala universitets minnesfest 1878 och lyder så: 



— 327 — 

Tanke, se, hur fågeln svingar 
Under molnet lätt och fri. 
Äfven du har dina Tingar 
Och din rymd att flyga i. 

Elaga ej, att du vid gruset 
Som en fånge hinds ännu; 
Lätt som fågeln, snabb som ljuset, 
Mer än båda fri är du. 

Är det gladt på jorden, hvila 
Bland dess fröjder glad också; 
Är det sorgligt, ila, ila 
Bort till hOgre världar då. 

o 

Ar 1844 utkom »Kung Fjalar», den storslagna 
hjältedikten, som onekligen visar höjdpunkten 
af skaldens konstnärlighet, utsprungen från en 
sammansättning af nordiskt och antikt kynne, 
norcUskt i lokalfärgen, antikt i det tragiska ödes- 
begreppets sammankedjande med mänskUgt öftrer- 
mod och trots mot de högsta makterna. Slutligen 
skänkte han sina båda folk de öfvervägande episka, 
endast delvis lyriska >Fanrik Ståls sftgner», dessa 
odödliga, poetiska bUder, i hvUka skildringen af 
Finlands sista strid, d&r svensk och finne stodo 
för sista gången vid hvarandras sida, stegras till 
den mest gripande, rent af dramatiska verkan, 
medan finne och svensk, bagge lika opartiskt, för- 
härligas af diktens gloria. 



— 328 — 

Förra delen utkom 1848; till vårt land kom 
den först våren 1849. Det var, har jag på an- 
nat ställe sagt, ett litet tunt h&fte, inneslutande 
endast sjutton sånger, men också hade, snart 
sagdt, hvarenda en af dem varit mäktig att göra 
sin författare odödlig. När har någonsin inom 
något land en skald skänkt sitt folk en likartad 
gåfva? När har en samling enkla visor blifvit 
så mottagen ej blott af det egna folket utan af 
alla samsläktade folk och främst af det gamla 
fostbrödralandet, i hvars hjärta skilsmässans sår 
efter knappa fyrtio år ännu icke hunnit ärra sig? 
O, den som minnes de oförgätliga stunder, då 
dessa dikter flögo öfver land och rike, den som 
minnes alla de känslor af lyftande storhet, af sju- 
dande harm, af lefvande fosterlandskärlek, af 
tacksamhet och beundran för skalden, som* då 
genomströmmade vårt folk, — han erinrar sig 
säkert såsom ett af sitt lifs heligaste ögonblick 
den dag och den stund, då detta nya ljus gick 
upp för honom. 

Den dagen och den stunden minnes jag, och 
jag tager mig den friheten att upplifva minnet 
däraf. Det var en solig eftermiddag i april må* 
nad 1849, ett år före studentexamen. Vi hade i 
skolan lektion i historia, och det gällde att svara 
för Frans I:s och Carl V:s strider. När läraren 



— 329 — 

inträdde i klassen, såg han ovanligt högtidlig ut. 
Han började lektionen så: :»Eftra gossar, i dag 
tror jag vi lämna Frans I och Carl V åt sitt öde. 
Det har händt något, som är så märkvärdigt, att 
för detta allt annat bleknar. Det har kommit ut 
ett häfte dikter af Johan Ludvig Runeberg i Fin- 
land. Det kallas 'Fänrik Ståls sägner', och om 
ni vill lysna, skall jag låta er höra något om 
hjältarna i Finska kriget; ty det är också historia, 
och en historia, som ligger våra hjärtan nära.» 

Och så började han läsa för oss den ena ef* 
ter den andra af de nya sångerna, och ju längre 
han läste, desto underligare till mods blefvo vi. 
Det dröjde icke länge, förrän tårarna stodo oss i 
ögonen, och på vissa punkter blef det som en 
vårflod. Det var »Sven Dufva» och »Döbeln vid 
Jutas», som grepo oss mest. När den egendom- 
liga lektionen var slutad, märktes en stor föränd- 
ring hos hela klassen. Alla tolf kände sig så att 
säga som »omvända». Vi voro ju från början 
uppfostrade till latinare — på den eftermidda- 
gen nyföddes tolf unga svenskar, som begrepo, 
hvad äkta fosterlandskärlek är, och det hade vi 
Runeberg att tacka för. Jag tror nog, att jag 
var den mest gripne i skaran. Kamraterna sågo 
det, och de visste alla hvarför. De visste, att 
jag var son till en finne, som kommit hit i lan- 



— 330 — 

det 1829 och att han var son till en nyländsk 
dragon, som dött af sina sår i en af de första 
striderna under kriget. Från den dagen blef 
Runeberg mitt ideal och Finland mitt andra fä- 
dernesland, dit jag hoppades få komma en gång 
och l&ra kanna den store skalden. • . • 

Runeberg, som rest åtskilligt i sitt eget land 
men aldrig varit utom dess gränser, icke ens i 
Petersburg, greps nu alltmera af längtan att 
besöka det gamla moderlandet, sedan med åren 
hans kamplust för sitt ideal lagt sig och han 
kommit på det klara med, att man på den andra 
sidan om Bottenhaf^et förstod honom och äfven 
uppskattade honom kanske lika mycket som inom 
hans eget folks landamären. Visserligen erkände 
han endast fyra namn i den svenska litteraturen^ 
nämligen Bellman, Anna Maria Lenngren, Fran- 
zén och Almqvist; men han hade dock bland de 
öfriga, icke erkända, fått vänner, som han högak- 
tade för deras nobla karaktär, och till hvilka han 
sände sina böcker och skref bref. Sådana voro 
von Brinkman, som han ibland korresponderade 
med, Tegnér, till hvilken han sände sin Nadesch- 
da>, och framför aUa Bernhard von Beskow, 
som han särskildt önskade få bringa sin tacksam- 
het för ädelt bemötande. Afven till Atterbom 



— 331 — 

hade han s&ndt »Nadeschda» och fått bref från 
honom. 

Redan 1844 hade v. Brinkman fått bref från 
Runeberg, meddeladt af professer E. Wrangel i 
»Runebergs hundraårsminne», hvari han skrifver: 
»Långe har det utgjort ett föremål för min inner- 
ligaste önskan att få besöka Sverige. Alla gamla 
minnen ober&knade, finnas dår så många personer, 
hos hvilka jag står i förbindelse och åt hvilka 

jag l&ngtar att hembåra min tacksamhet 

Kanske kan jag i nftsta sommar få ledighet från 
min befattning h&r och tillfälle att tillfredsställa 
min länge hysta längtan att göra en resa till 
Stockholm och Uppsala.» 

Men det blef ingen resa af förrän i slutet af 
juni 1851. Han kom då till Stockholm, mottagen 
af gamla och nya vänner. Men den, han kanske 
var mest ifrig att träffa, Almqvist, skulle han ej 
få se, emedan han just då försvunnit från Sve- 
rige för att aldrig mer i lifvet återkomma. En 
viktig praktisk följd af resan var en öfverens- 
kommelse med Lindska förlagsfirmans i Örebro 
innehafvarCy A. Bohlin, om förlagsrätten till skal- 
dens dittills utgifna skrifter, hvilken uppgörelse 
förmedlades af Runebergs gamle Helsingfors-kam- 
rat, riksarkivarien J. J.Nordström. Till skaldens 
tjänst såsom hans uppvakt-ande sällskap stodo 



— 332 — 

tvenne finnar, bibliotekstjftnstemannen Arwidson 
(»Sonen i örnskog») och kyrkoherden G. H. Mellin, 
novellforfattaren, hvilka bägge blifvit af Rune- 
berg under hans Sturm-und-Drang-tid recenserade, 
den förre mycket omildt, den senare ganska vän- 
ligt. Bekantskap stiftades med många litteratörer 
och tidningsmän, fru Emilie Carlén och henne» 
man, Lars Hjerta och Crusenstolpe, men särskildt 
med gamle skalden Valerius och ärkebiskop af 
Wingård samt främst med Bernhard von Beskow^ 
som oupphörligt mottog honom i sitt hem och 
äfven presenterade honom fOr konuug Oscar I, 
för kronprins Carl och prins Gustaf. Han besökte 
särskildt Uppsala, där Wilhelm Svedelius höll tal 
för honom. Hemfärden gick öfvrer Norrland. I 
tanken på detta möte skrifver v. Beskow i ett se- 
nare bref till Runeberg: >Ofta tänker jag på de 
sköna stunder, du förunnade oss under din korta 
härvaro, och bland hvilka läsningen af dina verser 
en morgon hos mig, besöket vid Döbelns graf och 
hos prins Gustaf, då han sjöng sina sköna roman- 
ser för oss, utgöra glanspunkterna.» 

Säkert är, att Runeberg under dessa sommar- 
dagar möttes här i landet af goda och upprik- 
tiga vänner, som visade honom sin stora vördnad 
och tacksamhet för aUt, hvad han gifvit dem af 
sant, godt och skönt. Men icke nog därmed: 



— 333 — 

under de dagarna var det äfven på flera håll 
fråga om, huru Sverige skulle kunna eröfra Ru- 
neberg åt 8ig och Svenska Akademien få räkna 
honom som sin ledamot. Alla dessa planer och 
förslag strandade på skaldens bestämda fasthål- 
lande vid sitt kära Finland. Mest afgörande och 
karakteristiskt är det svar, han vid en stor fest- 
bankett gaf Svenska Akademiens dåvarande di- 
rektör, ärkebiskopen af Wingård, då saken kom 
på tal dem emellan. Runeberg svarade blott: 
>Herr ärkebiskop, Finland är en fattig mor, som 
behöfver alla sina söner.» Orden torde vara sanna, 
de anföras både af B. Estlander och E. Wran- 
gel. 

Efter resan till Sverige var Runeberg under 
1852 sysselsatt med att inreda den nya gård, han 
förskaffat sig, och som är densamma, hvilken nu är 
af finska statsverket inköpt till Runebergsmuseum 

o 

och vårdas som nationalegendom. Ar 1853 var 
han i farten med att fortsätta sina »Sägner», då 
han plötsligt kallades till 1854 års psalmboks- 
kommitté, där han . träget var sysselsatt ända till 
1857, då den finska kyrkans jubelfest firades, och 
vid den framlades Runebergs förslag med få rät- 
telser såsom kommitténs förslag. Därtill kom för 
hans räkning såsom gåfva inkomsten af psalm- 
boksförlaget, hvilken på grund af en nationell 



— 334 — 

aktieteckning gick upp till en summa af 72,000 
finska mark. Samma år 1857 fick Runeberg, flera år 
före stadgad ålder, afsked som lektor med full 
pension. Redan 1843 hade han erhållit professors 
titel. Sålunda kunde han nu motse en tryggad 
ålderdom för sig och sin hustru och helt öfver- 
lämna sig till sin diktning. Det gällde nu främst 
att fullborda andra samlingen af »Sägner» eller 
»Fänrikar», såsom skalden själf kallade dessa dik- 
ter. Men innan jag lämnar hans psalmer, vill 
jag här inflika en af dem, n:o 102, parafras af 
konung Davids 137:e psalm, som i Finland blif- 
vit ett slags nationalpsalm. Tillämpningen gör 
sig själf. Den lyder så: 

Vid äUrama i Babylon 

hnr tungt de dagar flöto! 

Vi mindes Zion i^ärran från 

och bittra tårar göto; 

i pilträn, jämte strömmars lopp, 

vi hängde våra harpor opp, 

de strängaspelen klara. 

Hvem ville spela mer i band, 

hvem sjunga i vår träldoms land, 

hvem kunde gläder vara? 

Den goda tid var allt förbi, 
de fröjdens år förgångna, 
bland hednahopar sutto vi, 
som främlingar och fångna, 
de bjödo oss med spe och tvång: 



— 335 — 

Upp, spelen, sjungen glädjens sång, 
som förr i Zions skara! 
Hvem ville spela mer i band, 
hyem sjunga i vår träldoms land, 
hvem kunde gläder vara? 

Jerusalem, din helgedom, 

om jag den kan förgäta, 

må tungan låda vid min gom, 

och glöd mitt ligärta fräta. 

Till dig, mitt hem af fröjd och ljus, 

min konungs borg, min faders hus, 

jag längta vill och fara; 

där får jag spela utan band, 

där sjunga i min frihets land, 

där kan jag gläder vara. 

Den nya samlingen af »F&nrik St&ls sägner» 
utkom 1860 och mottogs både i Finland och i 
Sverige med den lifligaste längtan och en oerhörd 
hänförelse. Likaså var det honorar skalden er- 
höll något hittills oerhördt. Runeberg hade af 
Örebro-firman fått 3,300 rdr för förlaget af alla 
sina föregående verk. Nu fick han för dessa 17 
sånger utan prut 6,000 rdr, och på ett år ut- 
kommo i Sverige och Finland fem upplagor af 
omkring 25,000 exemplar. — 

Vi hafva ännu att anteckna en del smärre 
prosaberättelser, skrifna för »Morgonbladet» och 
intagna i de Samlade Skrifterna såsom exempel 
på Runebergs berättande prosastil, hvari han 



— 336 — 

ibland ftr rätt humoristisk och allt är lifligt må- 
lande. Och slutligen hafva vi äfven att ihåg- 
komma hans dramatiska försök. Det har påpe- 
kats — och med rätta — , att hans poetiska rikt- 
ning, som från början var öfvervägandé episk, 
så småningom just genom »Sägnerna» fick en ten- 
dens åt det dramatiska. Den märkes dock min- 
dre i den förra samlingen, men är påtaglig i den 
senare. Den visar sig där i skarpare karakteristik, 
i handlingens byggande och i lusten att låta det 
hela löpa ut i en bestämd pointerad eflfekt. ^ Just 
som han slutat »Sägnerna», tog han ihop med 
familjemålningen »Kan ej», ett ganska behagligt 
lustspel utan stora fordringar, som uppförts i de 
nordiska länderna 1863. Samma år utkom »Eun- 
garne på Salamis», en vacker produkt af skaldens 
kärlek till grekerna och deras dramatik, skrifven 
i två repriser med tjugo års mellanrum, episerande 
i de första tre akterna, mera dramatisk i kata- 
strofens tvenne akter, men i alla händelser ej 
fylld af verkligt dramatiskt lif. 

Detta var Runebergs sista verk. Två dagar 
efter diktens publicerande i december 1863 träf- 
fades Runeberg på en räfjakt af ett slaganfall, 
som förlamade hans högra sida och för alltid stäckte 
hans poetiska verksamhet. 



— 337 — 

Se vi nu tillbaka på den personlighet, som 
frambragt allt detta härliga, hvilket vi i en lång 
utvecklingsföljd, tyvärr, blott kunnat ägna en 
flyktig blick — hvad finna vi? Först en fattig 
skolgosse och en ännu fattigare student, som ibland 
under svält och nöd fullbordat sina studier och 
som, då det vardt något bättre, fick träla i mån- 
ga år med bamaundervisning för att sedan, när 
det vardt som bäst, sluta som skolmagister i en 
småstad, allt under att hans genius höjde sig med 
allt starkare och mäktigare vingslag, dock utan 
att förmå annat än småningon fästa sina nordiska 
samtidas sinnen och hjärtan vid sig och sina sån- 
ger såsom något öfver det vanliga alldagsmåttet 
upphöjdt och himlaburet. Först fram emot mid- 
ten af förra seklet visste man klart, att ur gym- 
nasie*lektoms nötta prästrock, hvari han vanligt- 
vis framträdde inför sina lärjungar, hade utveck- 
lat sig en skald af högsta ordning, men icke en 
som förnämt höll sig på afstånd från menighe- 
teaiy utan en siande och sjungande folkheros af 
en sådan storhet och andlig kraft för upp- 
rätthållandet af sitt folks nationalanda, att 
man väl kunde på honom tillämpa den sven- 
ska studenthymnens ord: »starkare än Svea- 
borg». 

Sv, Akad. Handl. fr, 1886. 18. 22 



— 338 — 

Har framträder sjftlfmant den frågan: hvilka 
voro de egenskaper hos Runeberg, som gjorde 
honom till det han blef, en heros och en siare 
fOr sitt folk? Innan jag öfvergår till de estetiskt 
bestämmande egenskaperna, nämner jag först en 
själens och hjärtats beskaffenhet, som i hans vä- 
sen låg till grund för allt annat, nämligen hans 
trohjärtade, gammaldags religiositet, som i sig 
icke inneslöt det ringaste grand af pietisteri — 
därtiU hade han för klart hufvud och for godt 
hjärta. Han hade visat den lefvande dels i sina 
ypperliga psalmer, dels i sin fejd med pietismen 
angående >den gamle trädgårdsmästarens bref»* 
Tankeklarhet och hjärtegodhet äro för öfrigt de 
kardinal-egenskaper, som möta oss i allt hvad 
han sagt och gjort. 

Så komma vi till de estetiska kännetecknen på 
hans ideal! 

Det första, som fängslar en hos Runeberg, är 
hans stora enkelhet. Den är så stor, att den i början 
stötte bort människor från honom. Som ordkonst* 
när har han troget följt Catos gamla regel: 
T>Re7n tene verba sequentun (haf saken klar, så följa 
orden själfmant). 

Ar bilden klar för skaldens inre blick, så 
kläder han den i yttre form genom att helt en- 
kelt beskrifva hvad han ser, utan att tillägga nå- 



— 339 — 

got för att göra denna bild mera glänsande, än 
den är för ett sundt sinne. Han hatar till den 
grad svulst; att han hellre kunde utsätta sig för 
att få sken af torrhet och köld än lämna minsta 
medhåll åt öfverdriften. Utom Runeberg finnes 
det knappt mera än en svensk skald, som ej sökt 
med oratoriska konstgrepp fånga sin läsare, och 
det är hans landsman Franzén. Också gälla om 
Runeberg lika väl som om Franzén de sanna ord, 
som Tegnér yttrat om den senare. Han skrifver 
i ett bref till Franzén följande: »Berömlig är 
den gedigna och klassiska enkelhet i språk och 
framställning, som nu en gång för alla hör icke 
blott till ditt poetiska maner, utan till ditt vä- 
sen, och som är att jämföra med en skönhet, 
som försmår icke blott smink utan äfven alla 
vanliga prydnader och lika fullt drager allas hjär- 
tan till sig utan att själf veta därom.» Dessa ord 
skulle sannerligen kunna sättas som motto öfver 
Runebergs dikter. 

Därmed sammanhänger först språkets natur- 
lighet, så att ordställningen i den fulländade ver- 
sen, af hvad slag den vara månde, fogar sig lätt 
och omärkligt efter talets sätt att låta orden följa 
på hvarandra — en enkel sak, tycker man kanske, 
men svår att genomföra, ty den fordrar den hög- 
sta konstnärlighet, hvadan det också syndas mot 



— 340 — 

denna regel äfven af sådana, som vilja anses vara 
goda författare, allt under åberopande af den 
olycksaliga >licentia poetica», hvilken som bekant 
redan af Dalin utdömdes i vår vitterhet såsom 
varande otillåtlig. 

Men därnäst sammanhänger med enkelheten 
hos Runeberg hans måttfullhet i användningen af 
liknelser och bilder. Detta, som till och med 
blifvit ansedt som en brist hos honom, är helt en- 
kelt en följd af hans poetiska skaplynne. Då för 
honom, såsom nyss sades, det hela gestaltar sig 
som en poetisk bild, är det naturligt, att någon 
utveckling af detaljbilder, liknelser ej är behöfiig. 
Då den enstaka bilden eller liknelsen är ett me- 
del att gifva konkret lif åt en tanke eller före- 
ställning, så blir den mindre nödvändig, om före- 
ställningen redan i och för sig är klar och åskåd- 
lig. Ju mera abstrakt ett ämne är, ju mera det 
är tänkt i stället för åskådadt, desto nödvändi- 
gare blir det att genom bild och metafor gifva 
det ett sken af konkret lif. Men sådana abstrakta 
föreställningar äro för Runeberg främmande. 
Också återkommer han gång på gång i sina kri- 
tiska uppsatser till denna punkt såsom poesiens 
innersta kärna och villkor. Dock — därför för- 
smår han icke att använda bild, men han gör det 
så, som Homeros och Goethe gjorde det, nämligen 



— 341 — 

aldrig till öfverflöd, och liknelsen är gärna fullt 
plastiskt genomförd, alltid organisk och sann, så 
att den liknar natur och verklighet samt tål 
vid att tänkas igenom till alla sina delar, och den 
förekommer blott, då den behöfs för att gifva 
klarhet åt innehållet. 

Till dessa dygder sällar Runeberg en Qärde, 
sanning, såsom ingrediens i sitt ideal. Han är 
sann ej blott i det riktiga återgifvandet af den 
verklighet, som han vill i poesiens form framställa, 
fattad i sin helhet som en bild af mänskligt lif, 
utan han ledes äfven i detaljernas formning af en 
omutlig sanningskärlek. Hos honom härskar i 
detta hänseende en logik, en följdriktighet, som 
går fram lik en naturmakt, hvarfbr äfven produk- 
ten af hans konst gör intryck af en organisk na- 
turprodukt. Det finnes hos honom ej en liknelse, 
som icke framgår ur en sann åskådning, ej en 
sammanställning af delar i en dikt, som ej stå 
i förhållande af orsak och verkan eller af naturlig 
evolution. Omutlig reste sig därför hans poe- 
tiska rättskänsla, när han mötte slapphet och dun- 
kel i byggnaden af en hel dikt eller i dess detalj- 
former. Men hörom skaldens egna ord i ett af 
de skarpaste, men också upphöjdaste utbrott, som 
flutit ur hans penna! Det gällde en man, som 
blef hans vän för lifvet. 



— 342 — 

>Hvad det beträffar», säger han som afslutning, 
»att det svulstiga, det öfverdrifha, det osanna 
kunde anses vara tillåtet i en poetisk komposi- 
tion, gäller en sådan mening blott hos dem, för 
hvilka poesien i sin höghet ej är tilL Detta är 
poesiens höghet och gudomliga privilegium, att 
skapa, såsom naturen skapar, i en obegränsad 
mångfald, efter en obegränsad lag. ... O, att 
det komme en tid, då man allmännare än nu 
ville erkänna, att poesiens sanning icke stöder sig 
på en skralare grundval än vetenskapens i dess 
högsta och ädlaste anda, att den stöder sig på 
naturens inre, eviga nödvändighet, inneboende i 
mänskligheten som i allt. Man skulle då mindre 
än nu vara färdig att hylla med namnet af det 
högsta en mänsklig reflexions ensidiga, svaga, 
rimmade studier, mindre än nu fördraga under 
poesiens fana ett logik och förnuft trotsande 
själfsvåld; man skulle hjärtligare än nu lefva det 
sanna lifvet, gladare än nu se in i den harmo- 
niska naturen och ädlare än nu hylla den osmin- 
kade, oskyldiga sanningen i dikten som i veten- 
skapen. ^ . . Hade man någon aning om, hvil- 
ken oändlig grad af ljus från höjden erfordras 
för att frambringa något sådant som t. ex. i vår 
litteratur »Den gamle knekten» af Franzén, att 
icke nämna flera skapelser så af honom som» af 



— 343 — 

Bellman, skapelser som äro så rena, att icke ens 
deras författares egen hand får komma ytterligare 
vid dem, utan att de skola inkvineras, så skulle 
man förargas i stället för att lyckönska sig öfver 
dagens slagdängor, så sant som Moses, då han 
skådat Gud, slog lagens taflor sönder af förtry- 
telse vid anblicken af den gyllene fcalfvens dyr- 
kan.» — 

Med den runebergska diktens väsen samman- 
hänger äfven, att den är sund och lefvande. Han 
framställer människor sådana, som vi äro eller 
kunde vara, och han har en liflig öfvertygelse om 
skaldens plikt att måla lefvande varelser, icke ab- 
strakta, ensidiga schemata. Han vet, att lifvet 
är »enhet i mångfald», ofta sammansatt af sken- 
bara motsatser, som dock sammanhållas af den 
enhet, som ligger i individualiteten. Han belyser 
detta med ett exempel ur naturen. 

»Kunde man afsöndra», säger han, »alla de 
partiklar, som ingå i ett äpple, då skulle man få 
några söta, några bittra; och hade man då ej 
känt den smak de i sin förening frambringa, 
och det blefve fråga om att sammansätta något 
för smaken Ijuft, hvem skulle ej tycka, att de 
bittra borde förkastas? Och likväl se vi, huru 
förenliga de båda synbara stridigheterna äro, och 
hvilken förening de, försmultna med hvarandra 



— 344 — 

i äpplets natur, äga och uppenbara. Denna lag 
genomgår naturen och försonar vår känsla med 
tanken, att det finnes en motsats till det, som 
är godt.> 

Huru Runeberg tillämpat denna sin sats, det 
känna vi väl, blott vi tänka på den olymp af ut- 
präglade karakteristiska gestalter, han skapat i 
sina episka dikter och i största mångfald i »Fän- 
rik Ståls sägner», en mångfald, som i detta hän- 
seende sätter Runeberg närmast BeUman såsom 
tecknare af objektiva figurer på svenskt tungomål. 
Detta pekar hän på hans sunda uppfattning af 
och kännedom om naturen. Härom har redan 
förut talats vid omnämnandet af hans kärlek till 
utelif i naturen såsom jägare och fiskare. Men 
han lät aldrig förleda sig till den småaktiga^ 
genreartade realism, som ej passade för hans be- 
gåfning, utan äfven hans mest verklighetstrogna 
bilder uppfattades med den monumentala skildrin- 
gens drag, eller med andra ord: hans verklighets- 
känsla är alltid mättad med idealitet Där ha vi 
slutligen den högsta egenskapen hos Runeberg 
som skald --** han var idealist. 

Runeberg är idealist på samma sätt som gre- 
kerna och Goethe. Han har en hög och ädel upp- 
fattning af det varandes innersta grund och vä^ 
sen, af det andliga såsom det första och högsta i 



— 345 — 

v&rlden. Det ideala blixtrar fram till och med, 
när han behandlar de Ifigsta och simplaste figurer, 
såsom »tiggaren Aron» i »Algskyttarno, >Lotta 
Svftrd», »Trosskusken» och >N:o 15 Stolt», »Krigs- 
mannen» i »Idyll och Epigram» och i »Bonden 
Pavo». Han har fått denna idealitet med det 
plastiska lugnet af sina läromästare grekerna, men 
han har tillämpat den äfven vid skildringen af 
sitt land och dess folk. Den finska jorden, de 
tusen sjOamas land, det finska folkets kamp för 
tillvaron i en karg natur, dess trofasta, sega ka- 
raktär, dess melankoliska resignation i nödens 
tid, dess buttra humor i glädjens stunder, dess 
motståndskraft i faran, dess mannamod i striden 
— allt detta har han tillägnat sig, allt detta har 
han uppfattat med vakna ögon och klappande 
hjärta som i en uppslagen bok. Hela hans land, 
hans kära Finland, var för honom en Fänrik StÅl, 
som i hans öra hviskade sina mångfaldiga säg* 
ner, och sedan har hans ädla, klassiska sinne och 
hans objektivt plastiska fantasi gripit dessa bil- 
der och mejslat ut dem till oförgängliga konst- 
verk. Så sammansmälter han på höjdpunkten af 
sin konst det allmänt mänskliga, jiet sant hu- 
mana, sådant han fann det i Greklands skönhets- 
värld och i kristendomens sanningar, med det in- 
dividuellt mänskliga, det nationella, som omgaf 



— 346 — 

honom i lifvet, och i detta ideal ha dessa båda 
sidor ing&tt en oupplöslig förening. 

Detta ftr Runebergs ideal, hvarmed jag för- 
sökt att klargöra innebörden af Runebergs skalde- 
natur. Men en fråga framstftller sig då att be- 
svara: huru förhåller sig detta hans ideal till den 
aUm&nna tidsriktningen inom poesien, och hvilken 
plats intager han i vår vittra utveckling? Jag 
har redui vid ett föregående tillfålle besvarat denna 
fråga på följande sått: 

Det år, 1830, då Runeberg uppträdde, ftr ett 
viktigt årtal i förra århundradets utvecklings- 
historia, och det utgör ftfven för oss i vittert hän- 
seende en vändpunkt, ty med det föregående år- 
tiondet hade striden mellan gamla och nya skolan 
afstannat, och de bägge börjat försonas. Men 
äfven nya skolan ägde som allt mtoskligt sina 
svagheter och öfverdrifter ; och likasom det i 
andra länder, i Tyskland och Frankrike, behöfdes 
och uppkom en reaktion mot dessa, så äfven 
hos oss. Det var Bernhard Elis Malmström, 
som i Sverige genom sin poesi och i synnerhet 
genom sin kritik på 1840-talet med bestämd- 
het uppträdde mot dessa öfverdrifter och gjorde 
det med de vapen, som alltid mot fantasiutsväf- 



— 347 — 

ningar visat sig vara de kraftigaste, nämligen 
sådana, som tagits ur den antika bildningens rust- 
kammare. Det är samma betydelse, som Au- 
gust von Plåten har inom Tysklands och i viss 
mening äfven Ponsard inom Frankrikes litteratur. 
Men likasom Plåten föregicks af Goethe, så före- 
gicks Malmström af Runeberg. Om det är någon, 
med hvilken den finske skalden kunde jämföras, 
så torde det väl vara med den tyske skaldefursten, 
som han liknade i mycket, blott icke i förnäm 
afskildhet från sitt folk. På grund af denna sin 
naturs riktning uppträdde han redan från första 
stunden i opposition mot nyromantikens öfver- 
drifter. I motsats mot den föregående, abstrakt 
klassiska smakens grundsats att förena det nyttiga 
med det nöjsamma (utile dulci), hade den nya 
skolan på sin fana skrifvit orden: konsten för 
dess egen skuU. Denna grundsats var i och för 
sig själf icke osann, så vidt den menade, att all 
bestämd afsiktlighet, all framstickande tendens 
inom konst och poesi neddrager dess alster inom 
prosans rymd; men. konst och. poesi äro dock till 
för att lyfta, icke för att neddraga sinnet; de 
skola skänka oss idealet som tröst för verklig- 
heten med ofullkomlighet och inskränkning. 

A andra sidan åter är det konstens skyldig- 
het, såvida som hon är ett af försynen oss för- 



/q 



— 348 — 

l&nadt medel jämte andra till att vinna klarhet 
öfver tillvarons gåta, att visa oss detta ideal icke 
utom utan i verkligheten, i denna vftrld, som 
omgifver oss. Med andra ord, konsten är p& 
samma satt som till exempel vetenskapen sin egen 
lag, sitt eget mål inom sina egna grånser — men 
hon ar icke det högsta i vftrlden. Så gudaboren 
hon år, år hon dock endast ett medel, äfven hon, 
för ett högre mål, för hvilket hon skall verka, 
n&mligen vårt släktes framåtskridande i upplys- 
ning, frihet och dygd, och glömmer hon detta 
och gör sig sj&lf till föremål för all sin diktan 
och traktan, då går det med henne som med en 
sjftlfvisk mftnniske: hon störtar förr eller senare 
i en bottenlös afgrund, hvari hon tyvftrr ofta nog 
lyckas draga ned mänskligheten sjftlf med sig. 

Nej, det ftr en himmelsvid skillnad mellan 
den prosaiska afsiktlighet, mot hvilken den nya 
skolan i hela Europa reste sig, och det ödmjuka 
erkännandet att vara ett medel i en högre makts 
tjänst och att därmed äga ovillkorlig skyldighet att 
närma sig människans lif, som är poesiens och 
konstens upp^ft. I dess ställe förlade man, med 
anledning af den nämnda grundsatsen, >l'art pour 
Tärt», diktens värld inom en §ärran blå rymd, 
som med vår jordiska värld ägde föga att beställa. 
Och där uppe i de luftiga rymderna, hvad ägde 



— 349 — 

skalden att besjunga annat än sin egen fantasis 
drömmar, som ansågos vara så mycket mer poetiska, 
ju mindre de liknade hvad vi se med ögonen 
och höra med öronen — eller ännu bättre sig 
själf och sin egen konst, som ej blott var goda gudars 
lån, utan lyfte honom själf i hans egna ögon till 
deras like. Däraf all den olyckliga förgudning 
och själfförgudning, som lik en arfsynd vidlådde 
Apollos söner. Däraf deras fordran att lefva 
efter andra lagar och bedömas efter andra syn* 
punkter än öfriga syndiga människobarn. Däraf 
deras förakt för det filiströsa praktiska likasom 
för det pedantiska teoretiska lifvet och deras an- 
språk att framför andra vara och kallas snillen, 
likasom snillet icke existerade inom någon annan 
rymd än den estetiska. 

Nekas kan ej, att äfven hos oss dessa kräm- 
por visat sig och att deras verkningar sträckt 
sig rätt långt fram i tiden. Emot dessa slut- 
följder ur nyromantikens nyss nämnda grund- 
sats, mot denna falska idealitet och själfförgud- 
ning, detta skarpa skiljande mellan poesi och lif, 
detta förläggande af idealet inom en fantasirymd, 
otillgänglig för vanliga blickar, som ej voro be- 
gåfvade med den af skolan fordrade »intellektu- 
ella åskådningen)», mot allt detta har Runebergs 
verksamhet i sång och skrift varit en lefvande 



— 350 — 

protest. Hans ideal är det akta idealet, icke någon 
mer eller mindre abstrakt fantasi- eller tankeform, 
utan en förklaring i konkret bild af hvad han 
själf upplefvat i yttre eller inre hänseende och 
själf skådat med sin af ögat ledda sunda och 
kraftiga fantasi. Han har icke befäst något svalg 
mellan lifvet och dikten, han har icke i den senare 
slagit sig ned på sångens tron, solande sig i sin 
egen glans, utan han har visat upp deras sam- 
manhang och släktskap med hvarandra, han har 
själf alltid gått från det verkliga till idealet, och 
därigenom har han för hvarje människa med 
öppet sinne banat vägen till denna, förut likasom 
blott för ett fåtal tillgängliga rymd. 

Till följd af denna hans utgångspunkt blir 
äfven hans ställning till naturen en annan än den 
nya skolans. Hon hade i öfverensstämmelse med 
sin böjelse för mystiska häntydningar, och ut- 
gången, som hon var, från den i århundradets 
början härskande naturfilosofiska riktningen, upp- 
fattat naturen sinnebildligt, symboliskt, hvari- 
genom denna icke längre fick förblifva hvad hon 
i verklighet var, utan skulle, äfven hon, lyftas 
inom den ideala rymden, och detta gick så till, 
att i hvarje naturföreteelse inlades en känslofull 
och förnimmande ande, hvilken suckade likasom 
skalden själf under det sinnliga lifvets grymma 



— 351 — 

bojor. Om också ett sådant uppfattningssätt kan 
äga sin behörighet inom vissa gränser, i synner- 
het inom sagan eller i allmänhet den fantastiska 
framställningen, så är det dock klart, att det 
måste vända upp och ned på alla verkliga för- 
hållanden och alldeles förrycka blicken, i fall det 
användes i tid och otid. Dessutom medför det 
gärna böjelse att göra allgorier, ty likasom de 
olika naturföremålen göras till mänskliga väsen 
blott genom höjande af deras naturlif till andliga 
former och nytt uttryckssätt, så kunde äfven ett 
abstrakt begrepp, en egenskap, en tanke, upphöjas 
till värdighet af lefvande ande och inläggas som 
själ i en form, med hvilken den ej ägde något 
oremensamt. I detta hänseende mötte den ab- 
strakta klassiciteten och nyromantiken h varandra 
på ett kuriöst sätt. Åf båda dessa förvillelser 
finner man ej ett spår hos Runeberg. Han ser 
naturen sådan hon är. Han älskar henne med 
skaldens hängifvenhet, och han tecknar henne kär- 
leksfullt. Han är alltid sann och trogen och 
sträfvar icke att adla henne genom att flytta 
henne upp i en sfär, som är för henne främmande. 
Ty hon har sin adel i sig själf genom att vara 
just det, hvartiU hon ftr ämnad, och ingenting 
mera. Att åter den allegoriska framställningen 
icke skulle älskas af en skald med Runebergs 



— 352 ~ 

natupfriska sinne torde ej vidare behöfva ådaga- 
läggas. 

Alla dessa egenskaper, som vi tillerkänna 
Runeberg såväl i afseende på honom själf och i 
förhällande till hans ideal som i afseende på tids- 
riktningen och hans förhållande till vår svenska 
litteratur, äro inga andra än de, som tillhöra all 
sann och verklig poesi. Likasom han i sin dikt- 
ning återspeglar sitt folks lefvande drag, och i 
och genom dem nordens och mänsklighetens, så 
är han i sin konst en förebild och stödjepelare för 
en sund och äkta smak, som skulle utgöra en 
afundsvärd kärna i hvilken litteratur som helst i 
världen. Älången kan vara mera virtuos i ett 
eller annat hänseende eller äga mera improvisatorisk 
fart^ mången kan vara mera uppfinningsrik eller 
mera eldig, mera blixtrande eller mera färgrik, 
med ett ord, äga en eller annan sida yppigare 
utvecklad än Runeberg, men få äro så helgjutna 
och harmoniska, så enkla och dock så omväxlande 
som han. Han är ingen virtuos, som på de öf- 
rigas bekostnad uppdrifvit en sida af förmågan: 
han är ingen improvisatör, som raketlikt glän- 
ser för ögonblicket, medan han skakar ur ärmen 
mer eller mindre förgängliga blommor: han är en 
konstnär med Guds nåde, hvars snille brinner med 



— 353 — 

en stilla^ värmande flamma, likasom solen på en 
försommarsdag. 

Sist några anmärkningar om, huru Runeberg 
inom olika diktarter tillämpat, hvad vi kallat hans 
ideal. Vi vända oss då först till lyriken. Det 
är, som bekant, den äkta Ijoikens kännemärke, 
att den, så att säga, bönfaller om att på toner- 
nas språk måtte uttryckas allt det hemlighetsfulla 
och outsägliga, som darrar i hjärtats djup, mot 
känslornas resonansbotten, och hvarom skalden 
med ordet blott kan gifva oss en aning. Så var 
eller, rättare, så blef småningom förhållandet hos 
Runeberg. Ehuru han aldrig är egentligen re- 
flekterande i sin lyrik, blef han dock med åren 
allt mera koncentrerad och rent lyrisk, och den 
utbredning, som ibland finnes i hans äldre styc- 
ken, försvann. Detta i fråga om formen; men i 
innehållet — hvilken friskhet, sanning och skön- 
het! Sällan finner man hos en skald så få miss- 
ljud, så föga af melankoli, så litet af missnöje 
med världen och lifvet, ehuru han å sin lyra har 
en sträng för enhvar af hjärtats känslor, äfven 
de bittra och sorgliga. Hans lyrik är särskildt 
beundransvärd för den objektiva hållning, som han 
oftast lyckats meddela äfven åt uttrycken för sin 
känsla. Om än denna känsla är individuell, har 
hon genom skaldens behandling fått ett allmän- 

8v. Ahad. Handl. fr. 1886, 18, 23 



— 354 — 

ligt mänskligt uttryck, som ger sången genklang 
i tusen hjärtan, som upplefvat något liknande 
men nu först fått luft åt denna känsla. Här är 
Runeberg lika stor, om det är sitt eget eller sitt 
folks lif, han ger klarhet genom dikten, vare sig 
det är kärlek eller sorg, svärmeri eller andakt, 
fosterländsk hänförelse eller en from bönesuck, 
som han ger vingar med sina klara rytmer. Yp- 
perst är han, där ett i någon mån objektivt ämne, 
ett innehåll med lifskärna stöder hans fallenhet 
att måla i åskådlig bild. I detta hänseende göm- 
mer »Idyll och epigram» en outtömlig skatt af skön- 
het, som är plastiskt episk, men på samma gång 
har ett så fint lyriskt tycke, att tonsättare som 
Söderman och Stenhammar i vårt land, utom alla 
finnar, vändt sig med kärlek till dessa »relief- 
bilder» och gjort dem till underlag för tonemas 
luftiga lek. 

Här må vi äfven uppmärksamma Runebergs 
förhållande till den vanliga tillfällighetsdiktningen, 
som hos mången annan skald tager ett så bredt 
rum. I de utgifna dikterna finnas endast två af 
denna art, nämligen inledningsdikten till Franzén, 
om den kan kallas tillfällighetsdikt, och verserna 
»Till fruntimren vid 1857 års teologie doktors 
promotion». Att han dock skrifvit sådana af stort 
värde, ehuru han själf tyckes ha ringaktat dem, 



— 355 — 

finner man af de »Efterlämnade skrifterna». Så 
till exempel en dikt till Otto Stålhammar 1840 
på femtioårsdagen af sjödrabbningen vid Björkö, 
där denne finske veteran miste sin ena arm. Lika- 
så en dikt 1836 till lektor Johan Borgström, då 
han fyllde sjuttiofem år och i femtio år varit lärare 
vid Borgå gymnasium, hvilka dikter väl förtjänade 
en plats bland de samlade skrifterna. 

Sitt rätta fält fick Runeberg inom den episka 
diktningen, som också sannast motsvarar hans 
ideal, sådant det förut är framstäUdt. Ty på 
samma gång han är erkänd att vara en objektiv 
lyriker som få, lågo däremot hans gåfvor mindre 
för det dramatiska, äfven oafsedt att »Kungame 
på Salamis» i sin art är ett verk af en mästare. 
Äfven som berättare på prosa är han ej den- 
samme, som han blir, när hans sångmö får röra 
sig med versens rytmer. I nu antydda riktningar 
hade Runeberg sin naturliga begränsning. Den 
realism, som tillhör skådespelet samt den moderna 
romanen och novellen, passade mindre för en lyra, 
som af versmått och vjtm byggde den bro, på 
hvilken en skara af folkliga gestalter kunde vandra 
in i idealets himmelrike. 

Men när det gäller att i hexameterns takt 
afspegla homeriska bilder ur den finske bondens 
lif, såsom i »Algskyttarne» — eller att under 



— 356 — 

idyllens himmel framtrolla landtlifvets trefnad^ 
som i »Hanna» — där är Runeberg en skald som 
ingen i Norden. En gång har han som epiker 
gripit till romantiken, nämligen i »Nadeschda», 
och han har gjort det på ett i allo mästerligt sätt. 
Slutligen har han i »Kung Fjalar» sammansmält 
fornnordisk saga med antikt tragisk världsåskåd- 
ning och därmed gifvit oss den oöfverträffade 
bilden af en äkta nordisk fornkämpe, sådan vi 
måste tänka honom i sitt förhållande till gudar 
och människor, en bild som utgör en förening 
af fornsagans jätte och grekernas Prometheus till 
en titaniskt gudatrotsande gestalt. 

Men ett steg högre har Runeberg hunnit i 
den diktsamling, som genom originalitet i inne- 
håll och form står som en i sitt slag ensam pro- 
dukt inom poesiens hela värld, där formadel och 
fosterlandskärlek smultit samman till ett helt af 
ovansklig storhet och skönhet, »Fänrik Ståls säg- 
ner». Att dessa sånger äro uttryck för det in- 
nersta och högsta hos Runeberg, det kan ses re- 
dan däraf, att tanken i dem, besjungandet af 
krigarplikten i fosterlandskärlekens tjänst, går som 
en röd tråd genom hans skaldskap. Man kan 
spåra detta i »Idyll och epigram» i den förut an- 
förda bilden af den gamle krigsmannen i bondens 
koja. Det framlyser i ungdomssången »Färd från 



— 357 — 

o 

Abo», då han skildrar Lemos udde och minnes 
den unge hjälten Ramsay, som stupade där 1808. 
Det spåras i »Algskyttarne» i episoden om det 
gamla geväret, som Johannes, korpralen, så fram- 
gångsrikt användt mot landets fiender. Det ut- 
gör afven en viktig del i »Julkvällen», och »Graf- 
ven i Perrho» skulle utan vidare kunna upptagas 
såsom en inledande dikt till »Sägnerna». Jag har 
redan förut i den biografiska delen af denna 
skrift talat om den utomordentliga hänförelse, 
som dessa sånger väckte, när de först framträdde, 
icke blott i Finland utan lika starkt äfven hos 
oss i Sverige. När har inom något land en skald 
skänkt sitt folk en sådan gåfva? Den, som minnes 
de dagar, då dessa sjutton sånger flögo öfver land 
och rike och fyllde alla hjärtan med känslor af 
lyftning och storhet, af sjudande harm och lef- 
vande fosterlandskärlek, han skall ej ett ögonblick 
tveka att om Runeberg säga, såsom författaren 
af denna minnesruna yttrade redan på första 
sidan: han var också vår! 

En enda af dessa sånger, den adertonde, var 
icke med i samlingen, men vi fingo den, när 
skalden 1851 besökte vårt land, och i tusentals 
afskrifter flög den öfver landet och trycktes i den 
ena olofliga upplagan efter den andra. Det var 
»Sveaborg». — »Det är nog en duktig visa, det» 



— 358 — 

— yttrade skalden 1869 till den, som skrifver 
dessa rader; men i den nya svenska upplagan 
fick den ioke intagas, och den svenske utgifvaren 
har strängt hållit på detta bud. I de efterläm- 
nade skrifterna har den i Finland tryckts utan 
tvekan, och nu finnes den tryckt äfven i den 
finska nationalupplagan af 1903, där den i förra 
samlingen af >Fänrik Ståls sägner» intager platsen 
närmast före »Döbeln vid Jutas». I svenska ju- 
bileumsupplagan af Runebergs samlade skrifter 
finnes den aftryckt i inledningen. 

I sammanhang med »Fänrik Ståls sägner», då 
de nu för sista gången af mig nämnas, tager jag 
mig friheten meddela några uttalanden af tvenne 
finska vetenskapsmän, som till hundraårsjubileet 
i februari yttrat sig i ett par äfven för oss 
svenskar viktiga och intressanta frågor rörande 
sägnerna. 

Den ene är statsrådet Carl Gustaf Estlander, 
utgifvaren af normalupplagan af Runebergs sam- 
lade skrifter, som i Finsk Tidskrifts festhäfte 
skrifvit om »Fosterlandskärleken hos Runeberg». 
Han behandlar först sägnemas ursprung ungefär 
så, som det här ofvan framställts. Men han till- 
lägger bland föregångsdikter »Molnets broder», 
som ju egentligen icke tillhör sägnerna, i ty att 
den skrefs redan 1835 och trycktes samma år i 






— 359 — 

Helsingfors Morgonblad. Han påpekar vidare, 
huru lyriskt starkt fosterlandskärleken framträder 
i »Vårt land» likasom ock i den härliga »Femte 
juli». Han visar vidare, huru alla hans folkfigu- 
rer äro burna af samma ädla känsla. Han talar 
särskildt om »Den döende krigaren», som fallit 
icke långt ifrån en fallen motståndare, den unge 
döde, som söktes där »på Lemos strand» af en 
sörjande flicka, och han berättar, att Runebergs 
vän CygnsBUS icke kunde tåla, att Runeberg be- 
tecknat den fallne såsom svensk. För Runeberg, 
säger författaren, voro finne och svensk lika goda, 
när de stupat för Finland. Hög och låg kommo 
hans hjärta lika nära. Därför är skaran af hans 
folkfigurer så stor. Det skader icke att här räkna 
upp dem alla. Se här deras mönstringsrulla: 
Molnets broder. Torpflickan, Soldatgossen, N:r 15 
Stolt, Trosskusken, Gamle Hurtig, Munter, De två 
dragonerna. Veteranen, Sven Dufva, de bägge 
gossame och trumslagar Nord i »Döbeln vid Jutas», 
Lotta Svärd och Konows korpral. Han framhåller, 
att det aldrig förekommer ett skrytsamt ord i 
dessa dikter; förräderi och feghet straffas med 
ironi och satir. Hans opartiskhet framstår lysande, 
i det att tvenne af hans hjältar voro svenskar. 
Sandels och Döbeln, och Wibelius var äfven svensk. 
Ja, till och med ryssen Kulneff, som han sett vid 



— 360 — 

fjra års ålder, behandlas med det ädlaste er- 
kännande. 

Den andre är professor M. G. Schybergsson, 
nuvarande ordförande för det till Runebergs minne 
stiftade och lifligt verksamma Svenska litteratur- 
sällskapet i Finland, som i samma tidskrift be- 
svarat frågan: >Aro Runebergs Fänrikar historiskt 
sanna», en fråga som först i senare tid fram- 
kastats. Författaren anför till en början Rune- 
bergs egna ord i ett bref af 1849 till landshöf- 
dingen i Umeå, Montgomery, den bekante för- 
fattaren till historien om finska kriget, hvari han, 
själf finne, deltog. 

Runeberg skrifver: »Jag befarade, att ett och 
annat drag i mina teckningar kunnat förefalla 
för mycket stridande mot verkliga förhållandet. 
Den poetiska nödvändigheten att idealisera och 
färglägga gör, att detaljen stundom måste f ram- 
lyftas och belysas utan att äga full historisk 
rättighet, och sådant kunde så lätt komma att 
ske på ett sätt, som var stötande för dem, som 
sett händelserna på nära håll, in i det speciella, 
och lärt sig att älska dem i deras enklaste san- 
ning. Att några så stora fel mot historien icke 
förekommit, att de påkallat Brors ogillande, gläder 
mig på det högsta.» 



— 361 — 

Till samme man skrifver Runeberg ytter- 
ligare år 1850: :»Jag har haft den oskattbara 
f&gnaden att af flera hans (Fänrik Ståls) vapen- 
bröder få emottaga små berättelser om kriget. 
I synnerhet står jag i stor förbindelse för sådana 
bidrag äfvensom för det vackraste intresse för 
saken hos en öfverste Jägerhom.» 

Skalden ville, säger författaren, såsom af 
dessa ord framgår, idealisera, såsom konstnären 
bör idealisera, genom att framhålla det väsentliga 
i företeelserna, medan det tillfälliga kunde för- 
ändras och omgestaltas. Han förbehöll sig frihet 
att införa hvad som hörde till den poetiska bil- 
dens komplettering och utesluta hvad som i poe- 
tiskt hänseende kunde vara främmande. Men där- 
vid skulle den historiska sanningen icke lida in- 
trång, utan endast inträda i diktens förhöjda be- 
lysning. 

Runeberg undvek en detaljkunskap, som kun- 
nat inverka skadligt på fantasiverksamheten. Men 
traditionen var en värderik källa, som flödade 
ymnigt på 1820-talet, då den unge Runeberg be- 
fann sig i Sarijärvi, där han först gjorde bekant- 
skap med krigare från 1808. 

Författaren lägger vikt på att det är Fänrik 
Ståls sägner, som Runeberg berättar — hvilket 
är ett fint drag hos skalden. Hariy fänriken, hade 



/ 



— 362 — 

ingen öfveraikt öfver krigshändelserna. Kriget är 
den tragiska bakgrunden för de tecknade per- 
sonerna. Det var i militärt hänseende ett föga 
betydande krig med små slag och ringa man- 
spillan. Men detta intresserar icke. Det stora är, 
att det gällde Finlands vara eller icke vara. Det 
är detta skalden betonat så^ som ingen historie- 
skrifvare kunnat göra. 

I sammanhang härmed ger författaren en 
vacker teckning af den indelta arméens betydelse 
för landet. Han kallar den »en vid torfvan fäst 
milistrupp», där soldaten på en gång var krigare 
och jordbrukare med aktad social ställning och 
nedärfd tradition af tapperhet och trohet. Det 
samma gällde äfven befälet, som genom sina bo- 
ställen var jordbrukare. Indelta arméen var duglig, 
säger författaren, när det var fråga om att för- 
svara egen jord. Mot hans tillägg: »ej lika stånd- 
aktig på främmande mark» skulle man väl med 
tanken på karolinerna kunna inlägga en gen- 
saga. Allt detta återfanns nu i Finland. Där 
gjordes ingen skillnad mellan svensktalande och 
finsktalande soldater, och det återspeglades i säg- 
nerna, där det särskildt heter om von Fieandt, 
att han »talte finska som en tolk». Deras stora 
betydelse för landet blef, att de lyfte folket till 
högre fosterländskt medvetande. 



— 363 — 

Vi kunna till slut tillägga, att detsamma 
återfanns i Sverige. Äfven vi ha genom dem, 
utom den konstnärliga väckelsen, erfarit samma 
lyftning i fosterländskhet, och för allt detta är 
Runeberg evigt värd vårt tack och vår hyllning. 



Det återstår nu för mig, att efter anteckningarna 
i förordet till 1870 års Runebergsupplaga säga 
några ord om skaldens person, då jag haft den 
lyckan att en gång i lifvet stå ansikte mot an- 
sikte med honom. 

I början af år 1869 erhöll jag af Runebergs 
nye förläggare i Sverige efter Bohlin i Örebro, 
nämligen F. Beijer i Stockholm, uppdrag att först 
utgifva en sjätte fyllnadsdel till den gamla örebro- 
upplagan och därefter ombesörja ordnandet och 
utgifvandet af en ny upplaga för Sverige af Rune- 
bergs Samlade Skrifter, som skulle tryckas i Upp- 
sala. För detta stora och grannlaga uppdrag blef 
det mig nödvändigt att företaga en resa till Fin- 
land för att i Borgå besöka skalden och med 
honom öfverenskomma om hela planen och sär- 
skildt om hans prosauppsatser få afgjordt, hvilka 
af dem skulle upptagas eller uteslutas. För mig 
alldeles personligt blef resan af intresse, i det 
jag därigenom en gång fick se min faders födelse- 



— 364 — 

bygd. Efter ett sorgfälligt studium af »Helsing- 
fors Morgonblads» alla årgångar, där de flesta 
prosaartiklarna återfunnos, uppgjordes ett förslag 
med systematisk ordning samt beräkning af ut- 
rymmet och fördelningen där inom. Så rustad 

o 

afreste jag öfver Abo till Helsingfors och där- 
ifrån genom den vackra skärgården till Borgå, 
dit jag anlände en vacker afton i början af juni 
1869. 

Den lilla staden ligger grupperad på stranden 
kring en liten å, omgifven af furubevuxna höjder, 
med kyrkan och gymnasiebyggnaden i hvar sin 
ände af dess utsträckning såsom de mest fram- 
stående punkterna. Ungefär midtemellan dessa, 
ej långt från ångbåtshamnen, låg Runebergs bostad, 
ett stort envånings trähus i en stillsam, nyutlagd 
del af staden, försedt med tillstötande trädgård. 
Eljest hade skalden, såsom förut nämnts, brukat 
vistas på det en half mil från Borgå vid en gren 
af viken vackert belägna Kroksnäs; denna som- 
mar var den första på många år, som smärtorna 
tvungo honom att stanna i staden. Han tillbragte 
också sin mesta tid liggande, emedan lamhet och 
plågor gjorde all vistelse uppe svår och allt gå- 
ende, om icke omöjligt, dock besvärligt. För att 
underlätta hans promenader hade man åt honom 
inrättat en stol, som han själf medelst en vef 



— 365 — 

kunde med den friska vänstra handen sätta i gång 
och styra^ men han tycktes icke älska detta slags 
samfärdsel; helst gick han sakta omkring, stödd 
på någon af de närvarande sönernas arm. 

Ehuru det var sent på dagen, fick jag dock 
tillträde. Aldrig glömmer jag det ögonblicket, 
då jag med klappande hjärta stod utanför hans 
dörr, huru den gick upp och jag såg honom för 
första gången. Han låg till sängs, med hufvud- 
gärden vänd från fönstret, så att sommaraftonens 
milda dager föll hälft ofvanifrån på hans mäktiga 
hufvud. Det kunde ej få en för ögonblicket mera 
passande belysning. Det var samma hufvud, som 
man känner från sonen Walters vackra byst, samma 
höga panna och kala hjässa, sparsamt omgifven af 
tunna gråa hår; det var samma starkt formade, 
något spetsiga näsa; men kring hans mun och 
haka böljade nu ett kvarterslångt, grått skägg, 
som gaf honom ett annat utseende, än jag före- 
ställt mig. Därtill bidrogo äfven de djupt lig- 
gande ögonen med sin mörka omgifning, och ett 
smärtsamt drag vid högra munvinkeln visade, att 
där låg en lidande, i smärtor bunden sjukling. 
Och dock — hvilken höghet i denna brutna form, 
hvilket uttryck, när han höjde sin stämma, ta- 
lande långsamt och med svårighet, emedan slaget 
äfven trä£fat hans tunga; hvilken klarhet och 



— 366 — 

h vilket djup i blicken! Till det lidande och 
trötta uttrycket bidrog dock äfven för tillfället 
den för sjuklingen sena timmen, hvarför visiten 
gjordes så kort som möjligt. 

Huru förändrad var han icke den följande 
förmiddagen! Han kom då klädd, stödjande sig 
på sin yngste, då nittonårige sons arm, med den 
lama högra handen instucken i barmen på natt- 
rocken, och välkomnade främlingen. Hvar och en 
skulle i mitt ställe blifvit högeligen öfverraskad. 
Jag visste, att Runeberg varit en stor och stark 
man, som utom lärarens och skaldens kall äfven 
öfvat fiskarens och jägarens yrken och i dessa 
senare både härdat och äfven brutit sina kropps- 
krafter. Men att han ännu i lidandets dagar 
skulle göra intryck af en jätte, bredaxlad, lång 
och med högburet hufvud, det hade jag ej väntat. 
Dessutom var nu mörkret kring hans öga doldt 
af silfverbågade glasögon, blicken var klar, lif- 
1ig, till och med skälmsk, och i flera timmar 
kunde han, visserligen långsamt och besvärligt 
men dock tydligt och med det redigaste tanke- 
innehåll samt med lifligt minne af personer och 
händelser, samtala, därvid synbarligen road af de 
ofta nog kostliga bilder han framkallade. An var 
det en komisk genrebild ifrån hans promotion, än 
från hans lif med fiskare och torpare vid Kroks- 



— 367 — 

näs, än från hans besök i Sverige, än ett om- 
döme om någon af våra skalder, än också ett 
yttrande om egna arbeten — allt mäktigt, godt och 
klart, ibland till och med blixtrande, men på ett 
stillsamt, nästan tungt sätt, dock alltid kryddadt 
af godmodig humor. Allt visade, att sinnet ännu 
ägde saft och själen styrka, när blott den bräck- 
liga kroppshyddan tillät dem verka fritt och na- 
turligt. 

Men att icke ens denna kroppshydda var full- 
komligt kraftlös, utan att hon ännu delvis ägde 
styrka och lif i behåll, som tydde på en oerhörd 
blomstring, när det en gång varit harmoni mellan 
båda, det skulle jag snart till min förvåning blifva 
varse. I skaldens salong, smyckad, som det ägnar 
en konstnärs, med både penselns och mejselns 
alster, stod på ett bord en väldig silfverkanna, 
prydd på locket med Finlands yxbeväpnade lejon 
och rundtom försedd med inskriptioner, hvilka an- 
gåfvo den vara ett minne till Runeberg från afkom- 
lingarna af 1808 års män. För att taga de många 
inskrifterna i närmare skärskådande, försökte jag 
med höger hand lyfta den ståtliga pjäsen något 
från bordet, men nödgades att hjälpa under med 
den vänstra för att nå mitt syfte. Knappt hade 
Runeberg märkt detta, förrän han själf rullade 
sig fram till bordet, bonade noga om den in- 



— 368 — 

stoppade, maktlösa högra handen, fattade med den 
friska vänstra silfverkannan, fick den först ned 
i knäet och sträckte den sedan på rak arm ut 
i luften och höll den så en längre stund, hvarpå 
han själf återförde henne till sin plats. 

Våra samtal på tu man hand gällde natur- 
ligt.vis mitt förslag, som vann hans bifall, med 
undantag af att han ej ville se »Sveaborg» tryckt. 
»Så länge jag lefver, skall det inte med min vilja 
ges ut», var hans dom. Och icke heller den 
skarpa recension, hvaraf slutet här. ofvan, vid tal 
om hans ideal, anförts. Han talade också om af- 
sikten med sitt besök i Stockholm 1851, dit han 
längtat, dels för att en gång få personligen fram- 
bära sitt tack till de män, som genom det öppna 
erkännandet af hans poetiska mästerskap visat, 
att de förstått skilja mellan detta och hans ung- 
domliga stränghet mot dem personligen — dels 
ock för att träflfa C. J. L. Almqvist, hvars skrif- 
ter han flera gånger med beundran anmält. Detta 
senare misslyckades, som bekant. Men om något 
kunde trösta honom för sorgen öfver denna be- 
dragna väntan, så var det detta mottagande han 
fick af alla, främst af friherre Bernhard von 
Beskow. Förbindelserna dem emellan fortsattes 
efter besöket i Stockholm, såsom Runeberg om- 
talade, på det viset, att Beskow hvarje nyårsdag 



— 369 — 

uppvaktade sin finske broder med en skrifvelse, 
8om denne besvarade följande första maj. 

Det firades på aftonen en liten familjefest 
för att välkomna en ifrån utlandet henikommen 
son och hälsa den yngste, som några dagar förut 
tagit studentexamen. I denna familjefest, den 
första, som firades i Runebergs hus på långliga 
tider, fick äfven jag deltaga. Skalden var den 
samme som på förmiddagen, munter och särskildt 
upplifvad att se oss yngre broderligt lägrade kring 
de fyllda glasen. Han satt långa stunder skäm- 
tande ibland oss och vandrade för öfrigt mellan 
sitt sofrum och sitt forna arbetsrum, där vi 
höUo till. 

Jag kan ej underlåta att nämna några ord 
om rummets egendomliga dekoration. Utom bok- 
skåp funnos där nämligen på väggen öf^er Rune- 
bergs arbetssoflfa tretton präktiga räfskinn, hvart 
och ett utgörande underlag för något märkvär- 
digt gevär, som följt skalden på hans ströftåg i 
mark och skog eller var en minnesskänk från en 
enskild person eller kår, som velat ägna honom sin 
hyllning. Hvar och en af de räfvar, som med 
sina pälsar nu prydde väggen, hade Runeberg 
själf nedlagt eller fångat, men de utgjorde blott 
fjärdedelen af hela det antal, som blifvit hans 
byte. Ett porträtt syntes öfver skrifbordet: det 

8v. AJtad. Handl. fr. 1886. 18. 24 



— 370 — 

var bilden af Bernhard von Beskow. I ett annat 
rum fanns ännu ett porträtt: det var en bild i 
olja af Almqvist. 

Afresan från Borgå var bestämd till påföl- 
jande morgon. Men innan dess måste jag ännu 
en gång på skaldens enträgna begäran besöka 
honom på morgonen vid hans säng för att er- 
hålla de sista hälsningarna med mig till Sverige. 
Han hade otåligt väntat mig redan en halftimme, 
medan jag af grannlagenhet tvekade att alltför tidigt 
göra mitt besök. Åfven då var han särdeles 
munter och upprymd och skämtade ännu i afskeds- 
stunden om sina nattliga funderingar under sömn- 
lösa timmar, då han för att veta hvad tiden led, 
utan att behöfva tända ljus och därmed väcka 
sin hustru, trefvade med fingrarna på urtaflan af 
en stor pinsbacksklocka utan glas, som satt upp- 
hängd på sängstolpen. Sedan han sändt sitt tack 
och sin hälsning till alla. vänner på denna sidan 
af Östersjön, tog jag slutligen farväl af honom 
med en känsla, som ej står att beskrifva. Det 
var en af de få gånger jag stått inför en verkligt 
storartad, i alla hänseenden helgjuten personlighet. 
Ett sådant möte glömmer man aldrig. 

Ännu några ord! Genom brefväxling med 
fru Runeberg fick jag sedan veta, hvilken lycka 
jag haft att träflFa skalden vid jämförelsevis god 



— 371 — 

hälsa, ty under senare halfåret var han aldrig fri 
för häftiga nervsmärtor och nödgades mest hålla 
sig till sängen. Hans tillstånd växlade på detta 
vis oupphörligt under de följande åren, och all 
underhandling om den nya upplagan af skrifterna, 

o 

som utkom 1870, gick genom hans fru. Ar 1876 
utgafs en godtköpsedition, kallad af förläggaren 
^»Svenska folkets upplaga», och af honom bestäm- 
des, att nettoinkomsten däraf skulle som särskildt 
honorar tillfalla Runeberg. Före jul samma år 
afsäiides också från Stockholm 10,000 finska mark 
till skalden. Under 1877 års början, då Uppsala 
universitet tUlredde sin 400-års jubelfest, var det 
allas mening, att jubelfestmedaljen i guld skulle 
öfverlämnas till skaldekonungen i norden, sam- 
tidigt därmed att han blef jubelmagister i sitt 
eget land, såsom ett vedermäle af vördnad och 
tacksamhet. Men detta blef ej af, ty döden kom 
emellan. Runeberg afled den 6 maj 1877 i en 
ålder af 73 år. 

På promotionsdagen i Uppsala den 4 sep- 
tember samma år tillät jag mig såsom filosofiska 
fakultetens dekanus och promotor af egen drift 
att höja den första lagerkransen till Johan Ludvig 
Runebergs minne med några ord på latin till 
upplysning för de många berömda och lärda främ- 
lingar, som då voro samlade till högtiden i Upp- 



— 372 — 

sala domkyrka. På årsdagen af hans död den 6 
maj 1878 höll universitetet en minnesfest öfver 
skalden, då jag, likasom vid hundraårsfesten i år, 
fått förtroendet att tolka våra känslor för den 
store man, som lefvat sitt sträfsamma lif för 
tvenne folk, hvilka, fordom förenade i nöd och 
lust, numera äga en af sina skönaste förenings- 
punkter i sin kärlek till den förevigade skalden 
och hans minne. 



r 



Svenska Akademiens täflingsämnen 

för år 1904. 

Afhandlingar i vittra ämnen. 

1) Den homeriska frågan. 

2) Om den från antika mönster utgående diktningen i 
Sverige under sexton- och sjuttonhundratalet samt dess för- 
hållande till sina förebilder. 

3) Om romanen som estetisk konstform. 

4) Om betydelsen för ett samhälles andliga odling af 
dramatisk diktning och scenisk framställning. 

5) Om den nordiska folkvisan och hennes förhållande till 
konstpoesien. 

6) Jämförelse mellan konst och litteratur såsom mätare 
af ett tidehvarfs odling. 

7) Om politisk vältalighet i äldre och nyare tider. 

8) Den antika och den moderna vitterhetens olika upp- 
fattning af naturen. 

Akademien lämnar dessutom de täflande frihet att välja 
något estetiskt eller litterärhistoriskt ämne. 



/ språkforskningen. 

1) Undersökning af de påverkningar, som svenska språket 
under sin historiska utveckling rönt från något visst främmande 
språk (t. ex. från lågtyskan, högtyskan eller franskan). 

2) Behandling af frågor hörande till svensk synonyraik. 

3) Behandling af något viktigare kapitel i den svenska 
syntaxen. (Framställningen bör stödjas med citat ur littera- 
turen och taga hänsyn till den historiska utvecklingen inom 
svenskan äfvensom till besläktade företeelser i närstående 
språk.) 



— 374 



Föl' den historiska framställningen. 

1) Riksföreståndarskapet, dess uppkomst och betydelse i 
Sveriges historia. 

2) Teckning af konung Gustaf 1:8 senaste regeringsår och 
hans förhållande till sina söner. 

3) Erik XIV och Johan III såsom renässansbildningens 
befirän^are i Sverige. 

4) Framställning af de följder, Sveriges deltagande i 30-åriga 
kriget haft med afseende på nationalkaraktären, sederna och 
lefnadssättet, den allmänna bildningen och språket. 

5) Det karolinska enväldet jämfördt med andra absolutis- 
tiska styrelseformer på samma tid. 

6) Magnus Stenbock. (Lefnadsteckning.) 

7) Hvilket inflytande har den vid Cari XII:s död inträdda 
förändringen i Sveriges inre och yttre ställning haft på svenska 
folkets tänkesätt, bildning och seder? 

8) Kronprinsen Carl Johan och Nordarméen i Tyskland 
1813. 

För öfrigt lämnas fritt val af historiskt ämne med det 
förbehåll att ämnet icke får vara närmare vår tid än år 1844. 

/ skaldekonsten 
lämnar Akademien fritt val af ämne. 

För Zihetsha priset: 

Sång till upplifyande af något bland fäderneslandets stora 
minnen. 



Akademiens stora pris är, liksom det Zibetska priset, 
hennes belöningsmedalj af 800 kronors värde. Om täflings- 
skrift, utan att anses böra med Akademiens stora pris belönas, 
likväl synes förtjäna en större utmärkelse än ett omnämnande 
å Akademiens högtidsdag, vill hon tilldela författaren sin mindre 
skådepenning i guld. 

Akademien förbehåller sig rätt att intaga prisbelönad 
skrift i sina tryckta handlingar för det år, då skriften pris- 
belönades, och må ft^rfattaren, där så sker, icke själf den- 



— 375 — 

samma ntgifva, förrän ett år förflutit från det, då skriften i 
Akademiens Handlingar ntkom. 

Skrifterna skola före den 8 september insändas till Akade- 
miens sekreterare och böra vara försedda med valspråk och 
förseglad namnsedel, hvilken senare jämväl, i stället för namn, 
kan innehålla ett tänkespråk. Jämte det Akademien förbe- 
håller sig att för framtiden förvara de skrifter, som till hennes 
täflingar insändas, får Akademien till de täflandes kännedom 
meddela att, för den händelse någon till Akademien inlämnad 
skrift skalle i sin helhet eller delvis före högtidsdagen och 
utan Akademiens vetskap offentliggöras eller underställas annan 
myndighets bedömande, samma skrift anses hafva utgått från 
de täflandes antal.